Livets kosmiska betydelse

 

I en  nyligen publicerad artikel visar forskare vid den kemiska institutionen vid  University of Hawaii i Mānoa hur några av livets viktiga molekyler kan ha bildats i rymden vilket kan ha blivit början till utvecklingen av det liv som uppstod på jorden.

Molekylerna i fråga kallas kvävebärande aromatiska molekyler viktiga inom många områden inom kemi och biologi. De fungerar som byggstenar för ett brett spektrum av föreningar, inklusive läkemedel, färgämnen, plast och naturprodukter. Aromatiska molekyler finns också i viktiga biomolekyler som aminosyror, nukleinsyror (DNA och RNA) och vitaminer.

Med hjälp av molekylära strålar återskapade kemiteamet vid UH, under ledning av professor Ralf I. Kaiser, miljöerna i Oxens molekylmoln (ett tätt område av interstellär gas och stoft i stjärnbilden Oxen, där nya stjärnor aktivt bildas) och Saturnus måne Titans atmosfär (vilkens miljö liknar jordens tidiga förhållanden på grund och dess kväverika sammansättning och närvaro av metan). Titan är Saturnus största måne.

I kombination med beräkningar av elektronstrukturen i denna atmosfär av professor Alexander M. Mebel (Florida International University), tillsammans med interstellär (professor Xiaohu Li, Chinese Academy of Sciences) och atmosfärisk modellering (professor Jean-Christophe Loison, University of Bordeaux), kunde postdoktor Zhenghai Yang lokalisera grundläggande strukturella enheter av aromatiska (inte relaterade till lukt) molekyler, vilket erbjuder nya vägar för att förstå hur byggstenarna i DNA och RNA kan ha bildats i rymden. Vägar som därigenom omformat våra idéer om hur livets ingredienser uppstod i  galaxen.

"Studien tyder på att kvävebärande aromatiska molekyler som pyridin, pyridinyl och (iso)kinolin - kan ha syntetiserats i miljöer som de i atmosfären på Titan då denna atmosfär liknar den vi en gånga hade på jorden ", beskriver Kaiser. (Likheter av Titans atmosfär i dag och Jordens i dess första tid)

– Att förstå hur dessa molekyler bildas är avgörande för att lösa mysterierna kring livets uppkomst. Upptäckter som dessa kan få framtida konsekvenser, bland annat för praktiska tillämpningar inte bara inom bioteknik och syntetisk biologi, utan också inom förbrännings-vetenskap.

Bild flickr.com

Kan ett stort svart hål vara anledningen till livet på Jorden

 

När gas strömmar in mot ett svart hål virvlar det som vatten som är på väg ner i en golvbrunn. När gasen närmar sig en bråkdel av ljusets hastighet vid den innersta stabila cirkulära banan (ISCO) runt det svarta hålet värms den upp genom att gnuggas mot sig själv genom turbulent viskositet.

Resultatet blir att gasen lyser starkt och det gör att ungefär en tiondel försvinner bort i ett sken som överstiger storleken av den totala luminositeten från stjärnorna i  galaxen. Den höga matningshastigheten gör kvasarer synliga hela vägen ut till kanten av det synliga universum.  En kvasar är en extremt ljusstark och avlägsen aktiv galaxkärna. Den överglänser sin värdgalax så mycket att galaxen svårligen kan observeras.

2020  tilldelades Nobelpriset i fysik Andrea Ghez och Reinhard Genzel för de avgörande bevis på att ett svart hål om än utsvultet för närvarande lurar också i centrum av vår egen galax Vintergatan . Detta monster som väger fyra miljoner solar är vilande just nu och glödande som en svag radiokälla i riktning mot stjärnbilden Skytten där centrum av Vintergatan finns och det svarta hålet  Sagittarius A* (förkortat SgrA *) vilket är en miljard gånger svagare i ljusstyrka än det skulle ha varit om det hade matas så generöst som en kvasar.

Även om SgrA * är svagt lysande just nu har vi ledtrådar som visar att det måste ha upplevt episoder av kraftig utfodring i det förflutna och då var en kvasar. Detta är inte överraskande med tanke på att gasmoln hela tiden rör sig därute och förr eller senare  närmar sig  galaktiska centrum eller att en stjärna som passerar inom tio gånger horisonten i skalan  SgrA * (vilket motsvarar ungefär jorden-solen avståndet). När detta möte sker kommer det att få till följd att den starka gravitationens tidvatteneffekt förvandlas till en ström av gas som utlöser en kvasarliknande flare.

På den nuvarande platsen där vi finns med vårt solsystem är vi skyddade för utbrott från centrum av galaxen eller utkast från SgrA *. Emellertid indikerar nya studier att vår sol kom till mycket närmre  galaxens kärna och att solen då bombarderades av ultraviolett stålning från det svarta hålet under ett av dessa kvasartillstånd.

Exponeringen för tidigare XUV-bloss från SgrA* på närmare avstånd  kan ha skadat komplext liv under jordens tidiga utveckling. Detta kan förklara varför syrenivån i jordens atmosfär steg till sin för närvarande höga nivå först efter två miljarder år efter sitt bildande. Något som inte kunde ske förrän solsystemet kommit tillräckligt långt bort från SgrA *.

I samarbete med Manasvi Lingam forskare vid Hareard university utforskas just nu detta möjliga samband mellan livet och solens migration bort från Vintergatans centrum. Då stjärnornas ålder nära SgrA* är mindre än en procent av Vintergatans ålder måste stora anhopningsepisoder från störningar av gasmoln ha inträffat minst hundra gånger runt SgrA*, baserat på copernican-principen 

Den nuvarande tiden är inte speciell. Faktum är att ett par gigantiska blubbar av het gas, som kallas Fermi bubbles  observerats komma från det galaxens centrum längs rotationsaxeln i Vintergatan vilket innebär att  den senaste  accretionepisoden runt SgrA * kan ha drivit iväg dessa bubblor. Teoretiska beräkningar innebär att förutom störningar av massiva gasmoln och enskilda stjärnor  i närheten av det svarta hålet blir tidsmässigt störda en gång vart tionde tusen år enligt databeräkningar. Den intensiva utfodringen från de resulterande skräpströmmarna kan leda till de ljusaste blossen från SgrA* (starkt ljussken). Sådana tidvattenstörningar av händelser vid stjärnor har observeras i andra galaxer.

Traditionellt ansågs solen vara den enda astronomiska ljuskällan som påverkade livet på jorden. Men det är också möjligt att det svarta hålet, SgrA * spelade en viktig roll i att forma historien av markbundet liv på jorden.

Bild från vikipedia på en  Sagittarius A* (mitten) med två inringade ljusreflektioner från en  explosion som inträffade 2000.

En gammablixt i vår Vintergata och vi försvinner från historien. Risken finns där.

En gammablixt innebär ett kort men oerhört kraftfullt utbrott av gammastrålning från en plats i universum och är den allra starkaste explosion som kan inträffa i universum (med undantag av Big Bang i tidens början). Vi kan se dessa blixtrar som existerar i några sekunder även om de sker miljarder ljusår från vår planet. Detta till skillnad från supernovors skarpa sken som varar i några månader.
  

Nu har forskare upptäckt en stjärna som när den dör kan skapa vår galax allra första gammablixt (som vi vet) . Den finns 800 ljusår bort och har fått namnet Apep efter en demon i egyptisk mytologi. Om Apep dör med en gammablixt slungas samma mängd energi ut under några sekunder som vår sol utsöndrar under sin tio miljarder år långa förväntade livstid. Forskare trodde att detta slag av blixtrar enbart skedde  i universums barndom och studeras därför miljarder ljusår bort i händelsekedjan.


”Man förväntar sig inte att hitta gammablixtar i vintergatan”, säger Felix Ryde som forskar i gammablixtar på KTH.  Men stjärnan ovan en döende stjärna ser exakt ut som den typen av stjärnor man antar är källan för gammablixtar. Om och när stjärnan exploderar i en gammablixt blir den under en kort stund den starkaste ljuskällan i hela universum.


 Stjärnans stora snabba solvindar sänder ut mängder av partiklar i ett svansliknande moln och gör att den roterar otroligt snabbt. Det är detta, tillsammans med hur kompakt den är, som gör att när stjärnan väl dör kan den utlösa en gammablixt.


Om så sker blir det en katastrof för Jorden. Blixten kan då slita av delar av vårt ozonlager och resultera i massutrotning på en oerhörd skala av liv på Jorden. Det finns teorier om att en av jordens stora massutrotningar den som skedde för 450 miljoner år sedan hade sin förklaring av en gammablixt som träffade Jorden.


 Men vi kan något vara säkra även om blixten kommer nu. Detta då en konliknande jetstråle (vilket blir formen av gammablixtrar) är väldigt smal och stjärnan är inte riktad mot oss (just nu) vilket gör att vi är någorlunda säkra i nutid. Men ingen vet om och när stjärnan exploderar i vilken riktning vi då har mot stjärnan och katastrofen.


Bild: Solsystemet Apep finns 800 ljusår bort och det är här risken för en framtida gammablixt finns. Foto: Peter Tuthill/University of Sydney/ESO publicerat i svt.se

Inget liv är beständigt. Allt ska försvinna. Men nytt tillkommer.

Döden är livets oundvikliga slutpunkt. Men säkert även universums annars hade vi inte kunnat spåra dess början till ett Big Bang. Början och slut existerar likt födelse och död.

Det gäller allt även arter av liv. Man Uppskattar att ca  99,99 procent av alla arter som någonsin levt nu är utdöda.  En art som kanske kan ses som överlevare än dock björndjuret och vissa andra mycket små djur. Exempelvis har kackerlackan funnits länge men inte så länge som björndjuret vilket är en otrolig överlevare. 

Alla arter som finns idag inklusive människan kommer att dö ut vid någon tidpunkt även om vi flyr en gång från en Jord som är obeboelig till andra planeter kommer den tiden. Även Jorden och solsystemet har ett slut dock troligen tidigare än universum. En dag kan vi troligen inte föröka oss då våra arvsanlag och gener säger stopp av åldersskäl. Men även andra slag av katastrof för människosläktet kan uppstå. Både på Jorden och från rymden. Asteroidnedslag, sjukdomar, krig mm.

Forskare har exempelvis identifierat Big Five massutrotningar : de fem gånger under miljarder år när mer än tre fjärdedelar av planetens arter har utgått ur livets mysterium vid varje tillfälle. Ett känt sådant är när en asteroid föll ner i Mexiko och dinosaurierna dog ut i en följande fibulavinter. 

Tyvärr får vi också en bra förstahandsvisning av hur utrotning ser ut genom den snabba ökningen av utrotningsgrad under det senaste århundradet av skilda arter av skilda anledningar. Ibland påverkat av människans kultur ibland av sjukdomar och ibland av andra skäl. Tillfälligt kan vi påverka detta men aldrig helt stoppa tidens gång.  

Många forskare anser att det var i varma dammar det läckte ut det som senare skulle få liv att uppstå.

Det anses av en del ha varit meteoriter som haft med sig livets byggstenar till Jorden.

Detta ska ha hänt för cirka 4 miljarder år sedan. Jordens vulkaniska karaktär då innehöll varma källor likt idag på vissa platser finns de fortfarande kvar. Exempelvis på Island.

Troligen var de många fler då och på många  platser någon gång har minst en meteorit fallit ner på Jorden och hamnat i en av dessa källor.

En meteorit vilken innehöll byggstenar för att få liv att uppkomma efter hand.

Detta genom att värmen i denna grumliga källa  med diverse ämnen fick stenen att läcka ut sitt material och föreningar uppstod vilka i senare tider fick det första livet att uppkomma. Därefter var livsprocesserna och skapelsen klar för liv och evolutionen likaså.

Det är forskare på Max Planckinstitutet och forskare vid MCMaster institut som gemensamt kommit fram till denna teori. Om teorin stämmer vet ingen men den fungerar i tanken. 

Det är bara att fundera över den och sedan ta eget beslut om det är något som man kan tro har hänt. Själv är jag tveksam det låter för mig lite fantasifullt och långsökt. För mycket slumpartat händelseförlopp och antaganden. Tror själv att livets början är mer komplext och svårförståeligt.

Dvärgplaneten Ceres med sina lysande punkter har har livets byggstenar

Intresserade läste och förundrades under lång tid över mysteriet på Ceres starkt lysande fält för några år sedan. Idag tror man det är saltavlagringar.

Nuhar även resultat visat att livets byggstenar kol och väte finns på Ceres.

Om dessa föreningar bildats på ytan eller inuti Ceres eller kommit till Ceres utifrån är en obesvarad fråga. En viktig fråga vilkens svar forskare idag söker.

Kan liv finnas i enkel form under ytan? Kanske men troligt är det inte. Livets byggstenars existens på en plats innebär inte liv. Det innebär ungefär samma sak som att guld finns på en plats men inget guldmynt. 

Genom mätning av syrehalten bakåt i tiden har nya rön framkommit om livets början på Jorden. Första gången blev ett misslyckande.

Selen är ett  instrument som det går att mäta syrehalten i det förflutna med.

Genom detta nya rön har det framkommit att liv kan ha uppstått tidigare än vi trott på Jorden men inte fått fotfäste utan misslyckats första gången.

En tid av ickeliv har sedan uppstått och därefter gick en lång tid innan syrehalten förändrades och liv åter fick fotfäste och denna gång för att stanna.

Se följande artikel om forskningen inom detta område.

Livets byggstenar finns däruppe men varför?

Atomer av kolatomer anslutna till bla kväve, syre och väte. Allt liv består av detta när det bryts ner i sina beståndsdelar.

Länge har det varit en gåta hur de skapats där uppe. Tidigare har man trott att stora rörelser skapade dessa element. Men nu har  Herschellteleskopet visat tecken på att ultraviolett strålning från stjärnorna ligger bakom fenomenet.

För en utförligare redovisning på detta antagande följ följande länk från NASA nyheter.

Ursoppan var länge förklaringen till livets uppkomst. Falskt så det föreslog.

Någon ursoppa med livets byggstenar har aldrig existerat. Men det var en teori vetenskapen tog på fullaste allvar för bara några decennier sedan. Teorin som uppkom för ca 90 år sedan har varit mycket seglivad. Ursoppan ansågs fått liv genom UV-strålning och åskblixtar nedslag i denna. Allt liv ansågs vara uppkommet från en damm av denna soppa.

Idag ses den dock av flertalet som förlegad och istället anses livets ursprung ha uppkommit i havsdjup med sten och utströmmande hydrotermiska skorstenar av hett vatten fån markens djup. I dessa skorstenars utsöndrande ska livet ha uppstått. I en järnrik miljö med vätgasen strömmande.

Ja det är mycket som ska stämma och teorin är inte lätt att ta till sig.

Läs mer och utförligt om vad den innebär genom att följa denna länk av denna nya teori. Kanske även kommer att visa sig fel i framtiden.

Jordens relativa låga ålder visar på att mycket kan ha hänt innan dess av liv där ute.

4,5 miljarder år är det sedan vårt solsystem bildades. Big Bang inträffade för ca 14 miljarder år sedan och livets byggstenar fanns ca  30 miljoner år senare.

Detta innebär att mycket liv kan ha funnits därute innanvi kom till och att mycket av detta även nu är borta.

Men liv kan självfallet uppstå i cykler därute liv kommer och går.

I teorin. Men livets byggstenar är inte per automatik liv. Något måste starta livsprocesserna och evolutionen.

Kan det likväl behövas en intelligens som startar det. En Gud. I så fall måste Gud funnits alltid inget kan skapa en Gud. 

Livet började betydligt tidigare på Jorden än vad man tidigare trott.

Live tpå Jorden började ca 300 miljoner år tidigare än man trott  tidigare. Jorden bildades för ca 4,6 miljarder år sedan och redan för ca 4,1 miljarder år sedan fanns det liv.

I kosmiska mått är det mycket snabbt och tyder på att livets började nästintill omedelbart efter att Jorden fått sin form och avsvalnat.

För min del anser jag att det tyder på en skapelse inte på en slump att liv uppstod. Inte på evolution utan enbart på en början av en evolution vilken i sig var en skapelse. Liv skapades och i denna skapelse fanns  evolutionen.   

Livet var enkla livsformer i början men snart hade skapelsen vilken i sig innehöll fröet till evolution (fortsatt skapande av nya livsformer) vilket därefter  skapat nya och mer komplexa livsformer. Med tiden skapades människan utifrån detta.

Det är min tro.

Tidigare trodde man att Jordens början var en kokande  magma men inget visar att så varit fallet. Den var torrare och stenigare än vi tidigare trott. 

Panspermi teorin att livet kom hit från rymden och sprids vidare. Men hur och från vilken källa?

Kan livet kommit hit genom kometer eller rymdstoff från galaxerna utifrån vår vintergata eller från dennas miljarder stjärnor och andra objekt?  Sprids det vidare genom att expandera likt universum i övrigt? Men var kom då livets kärna från?

Astrofysiker ställer idag frågan om livet uppstod spontant eller om det kom från rymden. Idag vet vi bara liv finns och det bevisas av att vi finns. Vi och övrigt organiskt material som rör sig  på Jorden klassificeras som liv. Liv är organisk rörelse som lever genom att födas och dö och återuppstå som något annat liv eller omvandlas till oorganiskt material

Men om liv kom från rymden hur transporteras detta  i dessa otroliga avstånd av totalt vakuum och mörker. Vad var källan till att det kunde transporteras? Sändes det ut från någon källa och i vilken hastighet?

Det går att formulera mängder av mer eller mindre fantastiska teorier om detta. Det är vad astrofysiker även gör. De gör allt för att få dessa teorier att verka möjliga. Men ingen av dessa forskare nämner ens det tabubelagda inom vetenskapen att vi kan vara ensamma och är skapade av en Gud. Ett svar inte mer fantastiskt än de teorier vilka florerar bland fysikerna.

Nya idéer och förhoppningar från planeten Mars om livet.

Jakten och förhoppningen att lösa frågan om det finns eller har funnits liv på andra platser än på Jorden fortsätter. Att förklara livet enligt religionen är tabu i många kretsar och vetenskapen försöker på alla sätt förfalska tron på en skapare och hittar därför på den ena fantastiska teorin efter den andra. Men ännu har inte den teori hittats som kan förfalska tron på en skapare.

Vatten kan inte ses som garant för att liv uppstår. Detta har numera börjat få fotfäste. Igår beskrev jag hur ytterligare en teori förfalskats, teorin om att kometer fört vatten från en okänd källa till Jorden, med liv i detta vatten.

Nu kommer nästa tro på liv och då på Mars igen.

Citat: den tunna Marsatmosfären med viss regelbundenhet förses med större mängder av metangas, en gas som är kopplad till liv såsom vi känner det på jorden.

--- men forskarna vid JPL är ännu inte säkra på om de har bildats på planeten eller om de har förts dit med hjälp av en meteorit. Slut citat.

Här tas det upp att metan, likt man påstår om vatten, kan ha kommit utifrån rymden från en okänd källa. Men man säger dock även att metangas som vi nu vet enbart kan komma från organsikt material. Men i detta kan vi ha fel. Den kan med andra ord uppstå på annat sätt. Inte konstigt alls anser jag, liv har uppstått ur intet, det vet vi alla antingen vi tror på materialismens teorier eller på skaparens skapande.

Därför kan säkert även metangas uppstå ur annat än organsikt material om förutsättningen finns. Det är detta forskare bör fundera över, inte att med alla medel försöka få teorin att liv finns eller har funnits på fler platser än Jorden. Detta då allt kan och kommer att bevisas om forskare lägger saker tillrätta och har bestämt sig för att liv utanför Jorden ska bevisas.

 

Att gå i en ravin är en metafor för livet

Vi har alla våra måsten och våra fördomar som begränsar oss på vår färd genom livet.

I fjärran finns våra mål och förhoppningar vilka vi försöker nå fram till för tillfredsställelse och förverkligande av det vi känner är vår möjlighet och plats i livet. Ljuset i tunneln.

Men på båda sidor sluts vi genom våra fördomar skapade av vår miljö och vårt arv, de förbjudande föräldrar vi hör rösten från inom oss. Du duger inte. Jantelagen. Så gör man inte.

Ravinen går samman på sidorna om oss dalen förminskas och görs svårforcerad. Ljuset framför oss blir mindre, kampen hårdnar, misstron kommer och kan få ljuset att helt försvinna. Du stannar och fångas mellan väggarna av ovanstående och får du ingen hjälp kan fällan slå igen.

Du ser dig som misslyckad och tar till dig de begränsningar dina föräldrar lärde dig en gång. Gör dig inte märkvärdig, låt bli att tränga dig före, lyd, respektera andra, lämna plats och livet går dig förbi. Du misslyckas.

Ravinen har stängt dig inne, den vidgades aldrig för din färd. Istället slöts den och blev stenigare och stenigare, du orkade inte krypa över alla hinder till förverkligande. Du blev aldrig det du var avsedd för och allt kollapsade.

Men du löd dina föräldrar, ditt ”överjag” som Freud uttryckte det, som vann över dig och din vilja. Så blev det och så blir det för många av oss.

Där floden rinner där finns liv, nu som då.

Vatten var förutsättningen när nya platser befolkades för länge sedan. Jag menar då inte bara dricksvatten i form av källor utan även floder och sjöar.

Floderna var viktiga då dessa var den enda bekväma möjligheten att färdas. Vägar fanns inte, bara djurstigar att följa och det var lämpligast att följa en flod utmed dess fåra om man färdades landvägen likväl som vattenvägen.

I annat fall kunde resan bli mycket strapatsrik och att hitta tillbaks omöjligt om man inte var en duktig stigfinnare.

Skogarna var i många fall ogenomträngliga och kärren stora, och att gå vilse i kärrmarker kunde kosta livet.

För att bosätta sig var därför en flod eller sjöstrand lämpligast. Här fanns fisk och efterhand som man lärde sig hitta i terrängen utökades jaktmarkerna.

Naturen i sig var skrämmande då man såg all slags varelser här och tolkade ljud som att onda andar och annat oknytt rörde sig i mörkret.

Det var en spännande men skrämmande tid att leva i. En kamp för liv och överlevnad var vardagen. Men även av det vi idag har så svårt för, trygghet och sammanhållning inom familjen.

I dag är trygghetsskapande något som ses ner på. Därav har vårt moderna välfärdsbygge börjat kläs av. Sakta och smygande så många inte märker det ännu. Förr var trygghetsskapande det viktigaste för att överleva och må bra.

Tider förändras, människan är densamma, därav all oro i dag. Alla människor behöver en trygg tillvaro, det ligger djupt rotat i människan, men färre och färre får denna trygghet i en gemenskap numera.

Vi har förlorat den mänskliga grunden och samhället har börjat upplösas i individualism och egoism.

Livets väv bildar ett mönster

Från det att du föds kommer du, genom dina erfarenheter, tidsepoken, miljön du lever i och dina arvsanlag att formas till en helt unik människa.

Livet formar dig oupphörligt, den du var blir någon annan utefter fortsatta erfarenheter och tidens samhällsförändring. Normer skiftar över tid. Nya tillkommer.

Du ser på gamla foton och ler när du ser hur du såg ut. Men vad du ler mot är dig själv.

Du, som då såg på  foton på än tidigare epoker på dig och log mot dessa.    Likt du om några år ler mot det foto du tog idag.

Tiden förändras, nuet likaså. Moden, människor som försvinner, nya som tillkommer gör att allt flyter. Livet bildar nya mönster.

Mönster försvinner, nya skapas. Du är den du är nu. Inte den du var igår och inte den du blir i morgon. Därför kan du med gott samvete le mot gamla foton.     Det var du, men är inte du, NU.

Kartläggning av livet

Många planerar redan sitt liv som barn och då oftast utefter hur föräldrarnas liv ser ut, senare omplaneras det i protest mot hur föräldrarnas liv ser ut när barnet blir tonåring.

Ytterligare omarbetas planerna efter mode, tendenser och kompisar, idoler mm.

Men oberoende av hur planerna organiseras blir resultatet alltid något annat. Människan spår Gud rår kan i många fall vara något att tänka utefter oberoende av religiositet eller inte. Slumpen anser många att det är som fått dem att hamna på en viss plats som de inte kunnat förutse.

Men slump eller inte så är det många små handlingar och val som gjort att man hamnat där man är. Inte alltid egna val, utan ofta andras val när de omplanerat sina liv eller vanligast ett konsensus av detsamma. Att agera påverkar inte bara en själv utan även andra, okända som familjemedlemmar.

En kartläggning av livet kan därför inte göras i förväg bara en förhoppningskarta av vad man önskar just då. Kartläggning kan däremot göras bakåt. Men en förståelse av varför det blev som det blev är svårare att kartlägga, då så många små detaljer i en lång kedja har gjort att just du och även jag just nu gör det vi gör och är de vi är.