Alliansens fas 3 barnsligheter krossar familjer och tvingar fram skilsmässor.

Alliansens tjurskallighet och försköning av behandlingen av fas 3 arbetare är en skam för en modern stats arbetsmarknadspolitik!

Citat: Dan Gabrielsson, ordförande LO-distriktet Västsverige, säger att situationen är alarmerande.

– Tänk dig att gå till jobbet åtta timmar om dagen och ändå behöva oroa sig för hur du ska få mat på bordet. Vi lever i en tid där den borgerliga politiken återinfört slavarbetet. Där arbetsgivare får ersättning för att anordna fas3, samtidig som vissa individer som deltar i åtgärden inte får ett öre. Det är helt bedrövligt, säger han.

De som förlorat rätten till ersättning tvingas förlita sig på att anhöriga kan försörja dem, eller hänvisas till att söka socialbidrag hos kommunen. Dan Gabrielsson tror att många inte känner till hur tuffa villkoren är för att få socialbidrag. Slut citat.

Citatet ovan säger allt om hur alliansens politiker och vänner ser på medmänniskan och hur de tolkar sitt mantra arbetslinjen.

Arbetslinjen kan sägas tolkas som arbetsuppgifter, inte lön för arbete. Att det ska löna sig att arbeta - vilket de påstår att arbetslinjen ska tolkas som - är enbart bluff o båg! Man segregerar människor i vi och dom och tolkar in i arbetslinjens mantra, att dom inte ska ha lön men ska arbeta ändå.

Vi-begreppet innebär de som arbetar efter ett anställningsavtal, de utan detta ska arbeta gratis och tillhör dom.

Arbetslinjen blev arbetsökarlinjen och i begreppet arbetslinjen finns en djävulsk uppdelning av svenska folket i ett vi och dom.

Där floden rinner där finns liv, nu som då.

Vatten var förutsättningen när nya platser befolkades för länge sedan. Jag menar då inte bara dricksvatten i form av källor utan även floder och sjöar.

Floderna var viktiga då dessa var den enda bekväma möjligheten att färdas. Vägar fanns inte, bara djurstigar att följa och det var lämpligast att följa en flod utmed dess fåra om man färdades landvägen likväl som vattenvägen.

I annat fall kunde resan bli mycket strapatsrik och att hitta tillbaks omöjligt om man inte var en duktig stigfinnare.

Skogarna var i många fall ogenomträngliga och kärren stora, och att gå vilse i kärrmarker kunde kosta livet.

För att bosätta sig var därför en flod eller sjöstrand lämpligast. Här fanns fisk och efterhand som man lärde sig hitta i terrängen utökades jaktmarkerna.

Naturen i sig var skrämmande då man såg all slags varelser här och tolkade ljud som att onda andar och annat oknytt rörde sig i mörkret.

Det var en spännande men skrämmande tid att leva i. En kamp för liv och överlevnad var vardagen. Men även av det vi idag har så svårt för, trygghet och sammanhållning inom familjen.

I dag är trygghetsskapande något som ses ner på. Därav har vårt moderna välfärdsbygge börjat kläs av. Sakta och smygande så många inte märker det ännu. Förr var trygghetsskapande det viktigaste för att överleva och må bra.

Tider förändras, människan är densamma, därav all oro i dag. Alla människor behöver en trygg tillvaro, det ligger djupt rotat i människan, men färre och färre får denna trygghet i en gemenskap numera.

Vi har förlorat den mänskliga grunden och samhället har börjat upplösas i individualism och egoism.