Varför skriver du inte den bok som du aldrig hittar på ditt bibliotek?

Du söker den ultimata handlingen av en bok för att läsa. Handlingen du kan drömma dig bort i och som speglar dina känslor, dina behov, drömmar och som slutar som du har behov av.

Det är ditt livs historia du önskar läsa. Den historia du ser som den du önskar eller önskade men aldrig fick uppleva.

Finns din spegelsjäl och har denne skrivit den bok som du önskar och nu söker för att bli tillfredsställd?

Kanske. Men få får uppleva detta.

Varför inte skriva din bok själv? Säkert kan du detta. Kanske den även skulle bli en succé att publicera.

Men skulle du kunna detta? JA, om du betalade det själv. Annars är det svårt att få alster publicerade. Även Astrid Lindgren blev refuserad. Men hon gav inte upp. Många gör säkert detta.

Men du kan kanske göra som många andra i dag, skriva och beskriva dina tankar på webben. Inte samma sak som att hålla en bok i handen men ändå.

Alternativet är att skriva din bok, spara den och låta den gå i arv till dina efterkommande.

Kanske en bra idé? Tänk efter.

Skriver du din Agenda som framtidsplanering och bloggen som öppen dagbok?

Agendan har blivit vår tids framtidsplanering. Här beskrivs i detalj vad framtiden hoppas medföra tidsmässigt. Datum för när något ska hända och göras. Strikt följer många denna tidsplan som blir till ett måste. Nedtecknat ska följas. Pliktkänslan tar över och en förändring i planen ger samvetskval

Utöver detta har många en öppen dagbok där de önskar kommentarer från utomstående på vad de tycker, gjort och planerar. En blogg för att bli bekräftad som duktig eller värdelös.

Fel signaler ger även här samvetskval och även skuldkänslor. Varför fick jag den kommentaren grubblar vissa på. Andra önskar inga kommentarer på vad de gjort, tänker eller planerar. De har stoppat läsarens möjlighet att ge respons på bloggen.

Detta är de renodlade narcisserna som njuter av att se sina alster uppskrivna och inte har intresse av att någon kommenterar dem. De har nog av sig själva och är nöjda med detta. De speglar sig i sin blogg och njuter av det de ser.

Detta var lite av världen av i dag. Lite skillnad mot när dagböcker förseddes med lås och bom även för de närstående.

Varför blir vissa blyga och andra inte?

Är blyghet en prägling av föräldrar som själva varit detta som barn? Är det något som ligger i generna och kan ses som ärftligt genom generationer i vissa släkter?

Om så, varför behövs eller finns blyghet och varför har det utvecklats mer i vissa släkter än i andra?

Kan man se blyghet som undfallenhet och rädsla för andra och andras påträngning på den egna personligheten? Är det ett skydd mot kontaktförsök?

Var kan då detta skydd och obehagskännande inför kontakt ha uppstått?

Jag kan anta att det har uppstått som skydd mot kontaktförsök i gamla tider och byggts in mer i vissa släkters än i andras i arvsanlagen.

Då i första hand bland de som generation efter generation levt trygga och utanför andra gemenskaper i isolerade områden.

Finns någon forskning som visar att isolerade folkgrupper har procentuellt fler personer klassificerade som blyga än de som generation för generation levt i kustnära områden med mycket befolkning?

Jag vet inte men kan mycket väl se att det kan vara så.

Blyghet ser jag som något som uppstår ur främlingsrädsla. Om jag har fel eller ej vet jag inte. Men då bör blyghet vara en restprodukt som även i dag i vissa familjer ärvs. Restprodukt i det avseendet att det är något som mer och mer försvinner då det inte är konstruktivt i dag utan tvärtom handikappartat i vårt öppna och individualistiska samhälle där kontaktskapande är en förutsättning för framgång.

Är du blind för dina egna fel men ser andras desto mer?

Tror du att du är felfri och kan se felen i samhälle och bland dina medmänniskor?

Du är inte ensam. Men lika väl dum. Otroligt dum och naiv. Hur många uttrycker sig inte i termerna vi och dom? Dom är de som bestämmer, i politiken eller på andra platser i samhället.

Varför tror du att du vet mer än vad andra vet och kan? Sanningen är troligen att du är osäker på dig själv och därför försöker ge dig kurage genom att mumlande svära över samhället och dess problem som du tycker skulle vara lätta att ordna i din förvirrade verklighetsuppfattning.

Jag läste en bok häromdan, Apokalypsens gosiga mörker, (2009) av Anders Bolling.

En bok för alla som inbillar sig att vårt samhälle blivit hårdare och råare än det var för 30-40 år sedan.

Här tas bland annat fångvården upp. Hur många vet att våra fängelser är bland de hårdaste i Europa i dag? Ovanstående bok sid 75.

Vi tror vi lever i ett slappt samhälle i Sverige. Men hur många tar reda på verkligheten istället för att ha förutfattade egenkombinerade uppfattningar som passar in i sensationsjournalistikens rubrikers överdrifter och vinklingar av verkligheten för att sälja och chockera? Få, mycket få. Och att hitta verkligheten i media är mycket svårt.

Är du splittrad min vän så är du inte unik.

Vad tycker du i en speciell fråga? Har du motsägelsefulla uppfattningar om något? Är det som är bra kanske dåligt ändå?

Vad känner du för något? Vet du inte? Kan du inte bestämma dig?

Då är du splittrad. Splittrad psykiskt sett. Varför har du då präglats till att inte ha fasta åsikter, inte lärt dig att säga ja eller nej?

För det är vad splittrad kan ses som. Ingen bestämd åsikt om någonting då du inte kan bestämma dig för vad du tycker.

Ser du eller har upplevt detta så ta dig i akt. Du kommer nämligen troligast att användas för andras syften i så fall. Du blir lättledd och foglig.

Vad det så du ville ha ditt liv? Kanske om du njuter av underkastelse och självpåtagen plåga.

Men om inte så mår du dåligt av din självpåtagna roll som ingenting, men som användbar för viljestarka medmänniskor.

Vem är du, du splittrade människa och ser du hur du gestaltas inför andra?

Just nu händer något inom dig du är inte samma person nu som innan du läste detta.

Evolution kan ses som förändring och förändring är något som sker oavbrutet med allt och oss själva under hela vårt liv och även efteråt med vår kropp.

Du är inte samma person efter det att du läst detta korta inlägg mot hur du var innan du läste det. Din kropp har åldrats något, mycket har hänt runt dig på mikronivå.

Du själv har reagerat medvetet eller omedvetet på vad du läst. Positivt eller negativt. Du glömmer kanske vad det stod omedelbart eller senare. Du kanske fick en aha-upplevelse som påverkar ditt tänkande öppet eller omedvetet.

Som en känd filosof sa att man kan inte gå ner i samma flod två gånger. Detta då flodens vatten inte är samma som förra gången du gick i. Floden flyter som sagt. Filosofen var Harakleitos och levde ca 500 f kr.

En sanning som står sig över tiden. Inget är stilla allt flyter.

Biologin läran om livet och dess processer. Men hur började det?

Var det så mystiskt att det bara började ur ingenting och sedan fick namnet evolution?

Vad är då evolution början på? Utveckling från Big Bang?

Är det så enkelt eller så självklart som evolutionisterna säger och påstår?

Vad fick då evolutionen att starta från absolut ingenting?

Något stämmer inte. Ur ingenting av ingenting började en evolution som accelererade liv. Något är fel i detta resonemang, anser jag.

Jag tror att om det nu var Big Bang som var början av en evolution som skapades ur ingenting så uppstod det inte utan någon skapade eller startade det.

Något eller någon. Samma sak vilket. Kalla det Gud. Jag tror det är rätt att göra så. Sedan får var och en fundera vidare på vad denne kan tro på och acceptera.