Känns det igen? För mig gör det så. Jag ser sällan de medmänniskor jag möter på stan som kända . Jag har till och med mött mina barn och inte tänkt på att det är de jag mött förrän de sagt ”hej pappa”. De är vuxna men vi ses ändå ofta.
Så det gör självfallet att jag ändå mer har svårt för att känna igen personer jag inte sett på ett tag. Visst, det finns de jag känner igen, men inte är de många.
Namn har jag även svårt att komma ihåg. Bara de närmast anhöriga och de jag för tillfället har en relation till, t.ex. på ett arbete, kommer jag ihåg. Närmast anhöriga självfallet, de andra glömmer jag namnet på när relationen upphört.
Så är jag ovanlig? Jag tror inte det, jag tror det är en personlighet av slaget att ha en viss distans. Men jag vet mycket väl att motsatsen finns.
Vi är alla olika.