Sveriges exoplanet behöver ett namn. Rösta på namnförslagen.

HD 102956 b är en exoplanet som kretsar kring stjärnan HD 102956. Detta solsystem är beläget cirka 400 ljusår från jorden i stjärnbilden Stora björnen inuti Karlavagnen.

Planeten upptäcktes 2010 med hjälp av Keck-observatoriet på Hawaii av ett amerikanskt forskarlag som leddes av astronomen John Johnson.  Det är den första och enda planeten som upptäckts vid denna stjärna.


I juni 2019 blev planeten och dess sol tilldelade Sverige som en av de planeter och stjärnor som ska få namn inom ramarna för kampanjen NameExoWorlds som koordineras av den Internationella astronomiska unionen.


 En tävling hålls just nu där allmänheten får föreslå namnet som utvärderats av en kommitté, och en allmän omröstning avgör vilket av de fem  namnpar som ska väljas. Solen och exoplanten. Ge din röst här.  

Vinnarnamnen offentliggörs i december 2019. 


De namn som nu bestämts gå till finalröstningen är följande.

 Dunfin och Akka de två av gässen i Selma Lagerlöfs bok "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.


 Isagel och Aniara, piloten respektive rymdskeppet i Harry Martinssons rymdepos Aniara.


Ratatosk och Yggdrasil i den fornnordiska mytologin där ekorren Ratatosk är budbäraren i livets träd Yggdrasil.


Skoll och Alfrödull, Skoll är i den fornnordiska mytologin en varg som jagade efter solens vagn Alfrödull.


Tjovke och Naestie. Detta är de sydsamiska orden för björnunge respektive stjärna.

Ta nu möjligheten att vara med i omröstningen i omröstningen på Sveriges första exoplanet. Jag har gjort det.


Bild på exoplaneten. HD 1020956 b och dess värdstjärna enligt en rymdkonstnär från vikipedia.

I Siljansringen i Sverige finns Europas största krater här har forntida mikrober en gång levt.

Analys av materia från Europas största krater, Siljansringen i Sverige visar att här sedan miljontals år lever eller finns spår av mikrober.

För ungefär 400 miljoner år sedan slog en massiv meteor in i området som nu är norra Europa och grävde en gigantisk krater mitt i det som idag är Sverige. Idag borras efter gas i nedslagsplatsen, den så kallade Siljanringen.


När forskarna vid Linnéuniversitetet undersökte stenar därifrån fann de tecken på långvarig mikrobiell aktivitet. "Vi undersökte den intensivt brutna klippan vid betydande djup i kratern och noterade små kristaller av kalciumkarbonat och sulfonamid i frakturer,"  säger Linné forskaren Henrik Drake i ett pressmeddelande.

 "När vi analyserade den kemiska sammansättningen inom dessa kristaller blev det tydligt för oss att de bildats av mikrobiell aktivitet."


"Specifikt, den relativa överflöd av olika isotoper av kol och svavel inom dessa mineraler säger oss att mikroorganismer som producerar och konsumerar växthusgasen metan har funnits här och även mikrober som minskar sulfat till sulfid," drake Sade. "Dessa isotoper är fingeravtryck av liv som en gång fanns här."


Med hjälp av Radioisotopiska dateringsteknik kunde forskarna bestämma att mikroberna var vid liv  för  mellan 80 och 220 miljoner  år sedan. Forskare har länge teoretiserade att forntida asteroider och kometer kan ha levererat ingredienserna för tidiga livsformer till jorden, eller kanske till och med ledsagande redan blomstrande mikrobiella samhällen från avlägsna planeter till vår.


Men i den senaste forskningen Publicerad i tidskriften Nature Communications föreslås att mikroberna som lever djupt inne i Siljan kratern anlände efter nedslaget. Det är mikrober som redan fanns på jorden som spred sig dit.


En mycket trolig och sann slutledning enligt mig (min anm).


Bild 1 från vikipedia på Siljansjön Dalarna som gett namn åt Siljansringen här med Rättvik Vidablick i förgrunden. Bild 2 även den från vikipedia här ses kraterringens konturer.

Rymdbilen på Mars har nått en ny destination för utforskning

Uppdraget är att studera stenar som människan aldrig tidigare sett.

Den 9 augusti anlände Opportunity till en plats som heter Spirit Point och ska där studera leraktig sten i kratern Endeavour.


I Endeavour förväntar sig forskarna att hitta mycket äldre stenar och terräng än de som undersökts tidigare på Mars. Endeavour blev destination efter att NASA:s rymdsond Mars Reconnaissance Orbiter upptäckte lermineraler här som kan ha bildats i en tidig varmare och våtare period av Mars existens.


"Vi kommer snart att få möjlighet att undersöka sten av en typ vi inte tidigare undersökt ", säger Matthew Golombek, mars Exploration Rover Science teammedlem, på NASA:s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Calif.


Spännande och intressant blir det att få del av dessa resultat (min anm.)  


Bild från NASA som visar platsen Spirit point, platsen Rover Opportunity nu anlänt till på Mars och utforskar.

Saltvattensjöar på Mars

Mars hade en gång saltvattensjöar som gick igenom våta och torra faser liknande de som skett och sker på jorden enligt en studie publicerad i tidskriften Nature Geoscience. 

Detta indikerar att den röda planetens klimat "torkade ut" vilket skedde under en lång tid för flera miljarder år sedan. Enligt forskarna fanns däremot för över 3 miljarder år sedan och en lång tid framåt saltvattensjöar där.


Exempelvis finns en i dag stenrik torrlagd saltvattensjö i nuvarande Gale Crater vilken utforskats med NASA:s curriosity rymdbil 2012.


Denna sjö torkades ut då atmosfären uttunnades och vattnet avdunstade för miljarder år sedan.


Sjön existerade dock i några hundra år till kanske tiotusentals år. Ingen vet säkert tiden.

 "Det är svårt att säga exakt hur stora dessa dammar var, men sjön i Gale Crater fanns under långa tidsperioder från åtminstone hundratals år till kanske tiotusentals år," säger en av rapportskrivarna Marion Nachon from Texas A&M University.


Forskarna säger även att saltvattendammrester på mars liknar några som finns på jorden. I en region som kallas Altiplano nära Bolivia-Peru gränsen.



Nachon tillägger att Altiplano är en torr, hög platå där floder och vattendrag från bergskedjor "inte flyter till havet, utan leder till slutna bassänger, liknande vad som brukade hända på Gale Crater på mars".



Fri bild på Mars från Nasa

Det finns udda galaxer däruppe.

Minst 100-200 miljarder galaxer finns däruppe kanske fler. Det finns galaxer formade som maneter, galaxer som konsumerar andra galaxer och galaxer som verkar sakna den mörka materia som genomsyrar resten av universum. 


Här är några av de märkligaste galaxerna som hittats därute. Galaxy ESO 137-001 vilken finns i stjärnbilden södra triangeln och har likhet med en manet som simmar mitt i ett hav av stjärnor.


Under 2018 upptäckte rymdteleskopet Hubble något som aldrig tidigare skådats. En galax med nästan ingen mörk materia.  Galaxen, NGC 1052-DF2 vilken finns i riktning mot stjärnbilden valfisken 65000000 ljusår bort. Men detta resultat fick omtolkas.   Det är egentligen bara 42000000 ljusår dit rapporterade forskarna 14 mars, 2019. Jag (min anm.) undrar om det är bristen på mörk materia här som ger denna felmarginal vid mätning av avstånd?


Den massiva, diskformade Galaxen MACS 2129-1 i vattumannens stjärnbild (kallas zombiegalax). Den snurrar dubbelt så snabbt som Vintergatan men är inte alls lika aktiv. Hubbles observation av galaxen avslöjade att här har inga nya stjärnor kommit till under de senaste  10000000000 åren. 



300000000 ljusår bort ses en galax med formen av ett enormt grodyngel simmande genom rymden. Tadpolegalaxen finns i riktning mot stjärnbilden Draken och har en svans som är 500000 ljusår lång och det är 10 gånger längre än Vintergatans längd.

Galaxer interagerar med varandra klämmer sina grannar till nya former och stjäl stjärnor. Den ljusaste kända galaxen i universum är en av dessa tjuvar.


Åtta stycken till udda galaxer kan den intresserade här se och begrunda över. 

Bild från vikimedia på den galax som nämns ovan tadpolegalaxen.

De snurrande galaxerna

Vintergatan är en genomsnittligt stor spiralgalax roterande med en hastighet av 210 km/sek. Ny forskning har funnit att de mest massiva spiralgalaxerna snurrar snabbare än väntat. Dessa "Super spiralgalaxer," varav den största väger cirka 20 gånger mer än vår Vintergata snurrar med en hastighet av upp till 570 km/sek. Stora spiralgalaxer är exceptionella på nästan alla sätt. Förutom att vara mycket mer massiva än Vintergatan är de också ljusare och större fysiskt. 


Den största är 450000 ljusår i diameter jämfört med Vintergatans 100000-ljusår. Denna finns ca 212 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden påfågeln. Hittills är 100 mycket stora spiralgalaxer kända.


"Super spiraler är extrema på flera vis," säger Patrick Ogle astronom vid rymdteleskopet Science Institute i Baltimore, Maryland. "De har stora rotationshastigheter."


Ogle är huvudförfattare till en rapport som publicerades den 10 oktober 2019 i Astrophysical Journal Letters om just spiralgalaxers rotationer.


Trots dessa rotationshastigheter hindras inte en stjärnbildning inom dessa galaxer. Många av stjärnorna i dessa galaxer är ca 10 miljarder år gamla. I galaxerna omvandlas ungefär 30 gånger solens massa av gas och damm till stjärnor varje år vilket är normalt för en galax av den storleken (utifrån det damm och den gas som rör sig här). 


 SpaceTelescope Science Institute  utökar gränserna för rymdastronomi genom att vara värd för Science Operations Center för rymdteleskopet Hubble, Science and Operations Center för James Webb Space Telescope och Science Operations Center for det framtida infraröda undersökningar av galaxerna.


Jag (min anm.) kan bara hålla med om att rörelser av stora slag finns däruppe i galaxerna. Frågan om varför är dock ej besvarad. Men jag misstänker gravitationsorsaker.

Bilden är en illustration av Vintergatan som visar dess armar och solens placering (originalbild från NASA). Vikipedia (även publicerad här måndag 21 oktober.

Det svarta hålet i centrum av små galaxer kan stoppa nya stjärnbildningar

Svarta hål i mitten av små dvärggalaxer kan bromsa eller till och med att förhindra bildandet av nya stjärnor i galaxen. Anledningen är de kraftfulla rörelser av gas som sker här, säger forskare från University of California. Detta förtryckande av stjärnformation kan ha en markant inverkan på utvecklingen i en dvärggalax av stjärnbildning.


Resultatet verkar som man vet i dag bekräfta den långvariga misstanken om att supermassiva svarta hål i galaxens centrum kan påverka dvärggalaxens tillväxt.

Forskningen ger ett överraskande resultat. Rörelsen vid det svarta hålet är starkare än man antaget. Detta innebär att modeller av stjärnbildningsprocesser i dvärggalaxer kan kräva en omtolkning.


"Dvärggalaxer är de minsta galaxerna där vi direkt ser vindar i form av gas som strömmar upp till 1 000 kilometer per sekund vad som orsakar dessa kraftfulla vindar vet vi inte”, säger Manzano-King och  pekar på det material som matas in mot det svarta hålet. Detta material bestående gas och damm bildar en anhopning (skiva) runt det svarta hålet. I denna skiva som gradvis matar det svarta hålet sker en våldsam friktion och enorma tidvattenkrafter som värmer materialet. Detta frigör strålningsenergi som knuffar gas ut ur galaxens centrum ut från galaxen. Då ett minskat gasutbud ger mindre materia till stjärnbildning blir det ingen eller minskad sådan i galaxen.


Bild på Lilla Magellanska molnet ett exempel på en liten galax på bilden ses även Stora Magellanska molnet båda galaxerna ses från södra stjärnhimlen till vänster i bild. Övrig stjärnhop är en del av Vintergatan.