Långt därute slocknar galaxer.

Virgohopen är ett galaxkluster i riktning mot Jungfruns stjärnbild. På ett avstånd av 55 miljoner ljusår finns här ca 2000 galaxer varav en av de största galaxerna i universum som vi vet om finns, M87.


Det är i Virgohopens galaxer det har hittats galaxer där all form av stjärnbildning avslutats. Dessa galaxer kommer efterhand som stjärnornas liv slocknar att släckas ut då inga nya stjärnor bildas.


Varför detta sker är en fråga astronomer önskar svar på. Det första kanadensiskt ledda stora projekt vilka använt  världens ledande teleskop Alma teleskopet hoppas kunna svara på detta. Arbetsnamnet på projektet är Virgo. 


Det är vad som saknas i galaxen som får galaxen att sluta producera nya stjärnor. Gas, damm  mm.


Galaxer i Virgo-klustret har observerats utifrån nästan varje våglängd i det elektromagnetiska spektrumet (t. ex. radio, optisk och ultraviolett ljus), men observationer av alla slag av gas därute inte kan sökas med de instrument som är tillgängliga i dag får forskningen  fortsätta efter hand som nya känsligare instrument kommer som kan svara på frågor vi ännu inte kan få svar på. Svaret på varför galaxer dör ut därute? 


Det vi kan tänka på (min anm) är att allt har ett slut även galaxer.

Vad man kan fråga sig är vad som sker när alla galaxers stjärnor har slocknat?


Bilden är från vikipedia och visar Virgohopen.

Fler platser funna därute likt Tabbys stjärna där man misstänkte ett megastort energikraftverk för en supercivilisation.

Tabbys star förundrade för några år sedan världen då det upptäcktes att denna stjärnas ljus oförklarligt dämpades och ökade kontinuerligt. Misstanken blev att något regelbundet skymde stjärnans ljus för att ta solenergi från denna. Teorin om att det var en superintelligens som fanns på någon av planeterna här och som använde solenergi för sin energiförsörjning.


Men nya rön visar att förklaringar kan finnas av andra slag och troligast är det svepande stoftmoln av damm och gas som sveper runt stjärnan.


I en ny studie av  Edward Schmidt, astrofysiker vid University of Nebraska-Lincoln beskriver han hur han upptäckt mer än ett dussin stjärnor som liksom Boyajian stjärna (Tabbys star)  har en dimmereffekt. Schmidt fann dessa då han letade efter motsvarigheter till Boyajians stjärna med hjälp av programvara som sökte efter analoga ljusfenomen från omkring 14000000 objekt med varierande ljusstyrka som övervakas i Northern Sky-variabeln Survey från april 1999 till mars 2000. 


Han följde upp lovande kandidater genom att undersöka deras långsiktiga beteende, med hjälp av data från all-Sky´s automatiserade undersökning efter supernovor och här uteslöts källor vars dimming kan orsakas av konventionella förklaringar som en förmörkelse av följeslagare som en stjärna eller vissa inneboende variationer i ljusstyrka.


Schmidt identifierade då 21 stjärnor som visade ovanliga ljusfenomen av dimmerslag. Dessa 21 stjärnor kunde sedan uppdelas i två slag.

15 av dem hade samma långsamma ljusreglering som Tabbys star medan resterande 6 var betydligt snabbare i sina ljusregleringar.



"Det som förvånade mig mest var de stjärnor som hade så många dips de som jag kallade" snabba Dippers ", säger Schmidt. "Jag förväntade mig mer enstaka dopp som Boyajians stjärna."


Jag (min anm) anser att oberoende av om en stjärna har snabba ljuseffektfenomen eller långsamma är förklaringen dammoln. Men vad så kommer fram är att dessa ljuseffekter från stjärnor är ovanliga fenomen.


Bild från Nasa som visar hur ljuset kan dämpas över Tabbys star eller som den även kallas KIC 8462852 eller Boyajian's Star.

Svarta håls egenskaper kan sammanfattas i det så kallade No-hair theorem.

No-hair teoremet säger att svarta hål bara har tre definierande egenskaper. Det är en teori med utgångspunkt från Einsteins fältekvationer. Nu har detta teorem testats i en ny analys första gången någonsin utifrån mätresultat av gravitationsvågor. Mätningen gjordes från Maximiliano ISI vid Massachusetts Institute med kollegor i New York och Kalifornien då de tittade på vad som skedde när två svarta hål slogs samman. Detta händelseförlopp skedde 1300000 000 ljusår bort i riktning mot Jungfruns stjärnbild och händelsen har fått beteckningen  GW150914. 


Sammanslagningen resulterade i att det efteråt blev ett enda svart hål med en storlek av 62 solar av vår sols storlek.


Nu kunde man se genom de mätningar som gjordes att  No-hair teorem stämde och med detta Einsteins fältekvationer. Detta visar att enbart tre slag av händelser sker vid eller med svarta hål.


Det behövs 1. En Massa , 2.En  Elektrisk laddning  , 3. Rörelsemängdsmoment.  Dessa tre är allt som sker och alltid i denna följd likr en klocka utan som det verkar möjligheter att ändra i följd eller till tillägg av någon annan energi eller slag av fysik.
Åter visar sig Einstein ha haft rätt. 


Bilden visar ett exempel på rörelsemängdsmoment. Gyroskopet vilket förblir upprätt medan det spinner på grund av sitt rörelsemängdsmoment.

Bilderna på de så kallade UFO:s som släpptes förra året var aldrig menade för allmänheten.

I december 2017 och i mars 2018 släppte The New York Times tre videor de fått tillgång till som amerikanska flottans piloter tagit på några oidentifierade flygande föremål. Farkoster vilka åkte i höga hastigheter tiotusentals meter över jorden, utan som man kunde se, vingar motorer eller synliga tecken på framdrivning.


Var det flygande tefat (se bild genom länken ) eller högteknologiska drönare? Piloterna hade ingen aning och enligt ett uttalande nyligen från Navy Intelligence tjänstemän, inte heller de eller den amerikanska regeringen. 


Men det var ett misstag att allmänheten skulle se dessa tagningar. De släpptes av misstag. I dag vill de militära myndigheterna i USA att vi ska glömma dessa bilder.


Det är ju aldrig bra att sprida till allmänheten att främmande farkoster rör sig däruppe som inte kan förklaras var anledningen till att det skulle hemlighållas.


Vad det kan ha varit är (enligt mig, min anm.)  högteknologiska drönare som spionerar eller visar upp sig för att se om de kan bli upptäckta. Det kunde även vara asteroider, rymdskräp eller gasmoln i högre atmosfären på väg ner för förbränning.


Kanske klotblixtrar eller andra optiska fenomen. Men Ufo i form av utomjordiska farkoster tror jag inte på.

Bilden är en vacker fantasibild 

En grön bubbla dök mystiskt upp i en avlägsen galax.

Ännu ett mysterium har dykt upp i universum.


 Ett rymdbaserat röntgenobservatorium - NASAs NuSTAR upptäckte vad astronomer beskriver som en grön klump eller bubbla i galaxen NGC 6946, alias Fireworks Galaxy vilken finns i riktning mot stjärnbilden Cepheus. Den gröna bubblan dök upp och försvann under en 10-dagarsperiod. Det är ovanligt att ett himmelsföremål dyker upp och sedan försvinner igen under en så kort tidsperiod.


Objektet (den gröna klumpen eller bubblan) fick etiketten ULX-4, eftersom det var den fjärde ULX - ultraluminösa röntgenkällan som upptäckts i galaxen NGC 6946. Dock var tidigare upptäckta röntgenkällor här inte så kortlivade och inte heller grönfärgade.

NuSTARs huvudsakliga uppgift vid upptäckten var att studera en supernova i galaxen som framträder som en ljusblågrön fläck längst upp till höger i bilden som medföljer artikeln i länken här. 


Den mystiska gröna bubblan låg närmare galaxens centrum i bilden sammanfallande med en av galaxens spiralarmar.


Objektet är förmodligen inte en supernova då dess sken var snabbt övergående såvida inte något dammoln plötsligt skymde det. Annars kan misstanken (enligt mig min anm) finnas då supernovan nämnd ovan är i en något grön nyans. Fenomenet hade först setts av NuSTAR och senare befanns det ha försvunnit av NASA: s Chandra röntgenobservatorium.



En av de viktigaste frågorna just nu är vad objektet var och hur det kunde uppkomma och försvinna så snabbt.


En möjlighet är att det är ett svart hål (eller som jag nämner ovan plötsligt skymdes) . Enligt svart hål teorin kom det grönaktiga ljuset från ett svart hål som konsumerade ett annat föremål, kanske en stjärna.


 ULX-4 kan också vara en neutronstjärna där magnetfältbarriären blinkade till i ett dammoln. Men allt är teorier ingen vet vad som sågs.


Jag (min anm) misstänker även att det kan ha varit ett tekniskt fel eller ljusfenomen från NASAs NuSTAR som detekterats) eller på vägen till galaxen). Ett fenomen som sedan upphörde och förklarar varför NASA: s Chandra röntgenobservatorium sedan inget såg eller upptäckte. Det fanns kanske inget att upptäckta därute utan fenomenet hade med NASAs NuSTARs teknikproblem att göra.


Bild från vikipedia på den omtalade galaxen där fenomenet sågs.

Ormformade sanddyner på Mars

Bilder av porlande, mörkt fläckade ormliknande sanddyner nära mars nordpol i ett fantasieggande mönster liknande smältande chokladdippad glass har tagits av den europeisk-ryska rymdfarkosten ExoMarsTrace Gas Orbiter (TGO).





Under marsvintern täcks i polarområdena av ett tunt lager av koldioxid vilken omvandlas till ånga under marsvåren.


Bilden här som medföljer artikeln  l visar hur mönstret som uppkommer ser ut.


Europeiska rymdorganisationens (ESA) tjänstemän beskrev utifrån bilden, som togs under mars vår att det sker en avfrostning nerifrån och upp och att  gas då fångas upp mellan isen och sanden. Då isen därefter spricker släpps ånga ut som bär med sig sand och då bildas mörka fläckar och ränder enligt ovan (se länk). Nog är det ett fantastiskt och unikt mönster.


Bilden ovan visar inte vad som beskrivs ovan. Anledningen är att inga fria bilder finns att hitta som får publiceras. Däremot kan man se vad som menas i länken ovan från space.com.

En egentligen omöjligt massiv neutronstjärna har upptäckts därute

På West Virginia University har forskare varit envolverade i upptäckten av den mest massiva neutronstjärnan som hittills upptäckts genom Green bank Telescope i Pocahontas County.


 Neutronstjärnan som kallas J0740 + 6620, är en snabbt snurrande Pulsar som rymmer 2,17 gånger massan av solens i vårt solsystem vilken i sin tur är 333 000 gånger massan av jorden. J0740 + 6620 är endast 20-30 kilometer i diameter. Detta närmar sig gränserna för hur massiv och kompakt ett enda objekt kan bli utan kollapsa som ett svart hål.


Neutronstjärnor är de komprimerade resterna av massiva stjärnor vilket är ett av de slut en stjärna kan få ett annat slut är supernovor. 


Supernovor är slutet när gigantiska stjärnor dör och deras kärnor kollapsar och protoner och elektroner smälter in i varandra för att bilda neutroner.


För att förstå massan av neutronstjärnan ovan skulle en storlek av denna som en sockerbit väga 10000000 ton här på jorden eller ungefär samma som hela den mänskliga befolkningen.


Det är nästintill omöjligt att förstå eller föreställa sig en tyngd (massa) av detta slag för människans hjärna. Genom att studera denna stjärna vilken även är en pulsar kan man komma ett steg närmre fysikens gränser på var maxigränsen för massa och densitet är. Om nu en sådan gräns finns.


Bilden är från wikipedia  och visar en modell av neutronstjärna.