Ser du stjärnan i det blå?

Ja, om du lyfter på huvudet och ser uppåt en mörk natt och molnen inte skymmer sikten ser du troligen många stjärnor.

Men ovanstående rubrik behöver inte tolkas så krasst. Det betyder även att du kanske ser lösningen på dina problem i fjärran och hur du ska nå dit för ett lugnare livsmönster.

I detta fall innebär då stjärnan hoppet. Inte att förväxlas med blå dunster, vilket innebär bluff och båg i betydelsen dagdrömmar som inte kan realiseras.

Istället ska du se det som möjligheter och en väg att gå.

Ser du stjärnan i det blå? Om inte, sök den.

Den finns, och där du ska söka är inom dig själv.

Lycka till med att hitta den.

Vad är att vara frisk? Varning: bliv inte sjuk!

Att inte ha behov av att söka läkare på grund av fysiska eller psykiska upplevelser av negativ art?

För många är det säkert så. Andra ser det som att vara på benen och klara av vardag och ev arbete utanför hemmet.

Att vara frisk är inte något som kan ses som annat än en subjektiv bedömning. En person som anser sig, och känner sig, fullt frisk enligt de premisser denne har för begreppet, kan vid en undersökning av en objektiv läkare anses mycket sjuk i någon åkomma.

I dag och i Sverige bedöms en person som frisk och arbetsför efter en viss tid.

Är du inte frisk efter en viss tidsperiod kan du lämnas vind för våg och ingen bryr sig om dig. Du sänds till arbetsförmedlingen, men dessa kan inget göra för sjuka personer. Vilken arbetsgivare anställer en person som inte kan arbeta?

Detta är bara ytterligare ett exempel på Alliansens mantra arbetslinjen, vilket har en begreppsmässigt naiv betydelse. Vi ska satsa på arbetslinjen, inte bidragslinjen. Men vad innebär detta?

Enbart att den som inte kan arbeta, inte får ett arbete eller inte passar in i arbetsmarknaden av andra skäl, ska segregeras ekonomiskt till varning för andra så att de som kan arbeta verkligen gör det.

Det har lite likhet med hur man behandlade brottslingar förr. Man torterade dem så grymt man kunde på öppen plats och tvingade människor att se på. Detta för att visa hur det gick om man inte följde lagen och normerna.

I dag är de utförsäkrade en varning för de arbetande på hur det går om de, av någon anledning, slutar sina arbeten om de inte först har ett annat.

Projektion blir ursäkten för att må dåligt

En person som mår dåligt ser snart andra som skyldiga till att denne mår dåligt. För att må bättre vill denne gärna att andra ska veta att denne mår dåligt på grund av de andra och önskar på alla sätt som ges möjlighet visa detta. Målet är att dessa då ska må sämre med anledning av att de fått den förstnämnde att må dåligt.

När så väl ev sker och den förstnämnde upplever detta, mår denne bättre. Denne har då projicerat sitt dåliga mående på den andre och mår bättre av detta alternativt vet att den andre också mår dåligt.

Det har blivit jämvikt och hämnden är ju ljuv som det heter, även om den riktas mot icke skyldiga i detta fall.

Men den som mår dåligt har fått en ursäkt inför sig själv för att må dåligt. Det är ju på grund av några andra denne mår dåligt, har personen konstruerat fram i sin verklighetskonstruktion.

Människan är en projicerande varelse i många fall. När denne skapar ondska, kärlek eller någon annan känsla är det ofta med uppfattningen att någon annan är skyldig till detta.

De privata helveteskonstruktörerna

Ju mer som en person ser som privat desto mer begränsar denne sitt liv och sina möjligheter.

Privat kan vara bra ibland men kan bli till en förbannelse i andra sammanhang.

Gränsen kan bara den enskilde dra men gränsen för vad som är vad skiljer sig mellan människor beroende på miljö vid uppväxt och hur arvsanlagen ser ut.

Vi har alla sett de ensamma olyckliga människor som drar på stan, det lyser ur dem hur ensamma de är, men samtidigt är de så frustrerade att de inte önskar social samvaro.

De bryts sakta ner och ingen bryr sig om dem. De har inga anhöriga eller så har de brutit med dem.

Många går på droger eller psykofarmaka och det tragiska slut som väntar dem lyser ur deras kroppshållning och döda blickar.

Varför blev det så?

I många fall genom att de överdrivit vad de såg som privat och därigenom slutade ta kontakt med medmänniskor eller lät ev vänskap ebba ut genom att inte visa initiativ till att behålla den.

Det är människor i skuggans värld. Udda personligheter som skrämmer andra ju längre ner i navelskådande de sjunker.

Livet kan bli tragiskt. En del skapar sitt eget inferno och kommer aldrig att kunna bryta detta onda som i första hand drabbar den enskilde själv.

De har hamnat i sitt eget konstruerade helvete här på jorden.

Ser du vad jag ser, eller tvärtom?

Säkert inte. Det en person bedömer på ett sätt bedömer någon annan tvärtom.

Vi har alla olika sätt att se på något. Vi ser som vi lärt oss eller har arvsanlag att se saker på. Optimistiskt eller pessimistiskt, allt beroende på hur vi sett på saker tidigare och fått detta bekräftat.

Våra misslyckanden eller lyckanden har präglat oss och ju äldre vi blir desto svårare får vi att tänka om utifrån en specifik händelsekedja. Vi blir allt mer konservativa i vårt tänkande även om vi är radikala i vår samhällssyn.

Vi ser eller tolkar som vår förförståelse är, inte utifrån att vi kanske skulle tänka om.

Krångligt att ta till sig? Säkert för en del, inte för andra, men tänk på detta som står här, det kan vara bra men kan även vara omöjligt att förstå för en del.

Allt beror på vem du är och hur du präglats av livet.

Din miljö, dina arvsanlag eller av dig själv.

Hur förbereder man sig i vår föränderliga tid till ett vuxenliv?

Tidigare lärde föräldrarna sina barn om hur vuxenlivet var och barnet socialiserades in i ett samhälle och dess sammanhang.

Man visste som barn vad som förväntades av en som vuxen och man lärde sig hur livet var, familjen fungerade och arbetet skulle utföras för bästa möjliga lönsamhet.

I dag kan inte föräldrar lära barnet detta. Det som lärs ut lärs ut tillsammans med föräldrar och förskolepedagoger och det är inte ovanstående som lärs ut. Det är omöjligt att lära för livet då samhället och normerna förändras allt snabbare. Politiken och vad som anses rätt och riktigt förändras även den minst vart fjärde år och vanligast utefter de nya budgetarna som kommer två gånger per år. Allt är relativt utefter föränderliga ideologier och lönsamhetskalkyler.

Barnet som växer upp måste lära att det ska komma in i ett sammanhang med livslångt lärande utan fasta dogmer utan istället föränderliga sådana. Arbete är det inte säkert det kan få som vuxen och om så blir fallet blir arbetet något som måste läras om kontinuerligt och arbetsplatser bytas utefter rationaliseringar och nedläggningar.

Familjen är relativ och tillfällig, nya konstellationer görs kontinuerligt och släktskap blir meningslösa i alla sammanhang utom då det gäller att hitta rätt person som ska betala underhåll när nästa partner gör entré.

Ingen kan med andra ord lära för livet i dag, enbart för tillfället så personen kan leva i nuet som innebär att förverkliga sig själv. Ett begrepp lika obegripligt att analysera och få mening i som Alliansens begrepp jobblinjen. Alla har sin egen tolkning av detta begrepp. 

Planetforskningen skapar en tro och ett hopp hos alla

Det söks liv i universum. Man har hittat planeter runt andra solar. Ännu så länge dock i första hand jätteplaneter då dessa är lättast att upptäcka med dagens teknik.

Det skulle varit förvånande om inte de flesta, kanske alla, solar (stjärnor) inte haft planeter runt sina kroppar.

Det finns säkert fler planeter i universum än det finns stjärnor.

Men finns det då något slag av liv på någon av dessa?

Byggstenar för att skapa liv finns säkert på oräkneliga platser i universum. Men det är inte samma sak som att dessa tillsammans skapat liv eller ens finns tillsammans för den möjligheten.

Så lätt skapas inte liv, anser jag. Vad är liv och varför finns det? Vad är en människa? Det är frågan alla filosofer frågat sig. Visst, vi kan dissekera en människa och tala om vilka grundämnen som ligger bakom att en människa finns. Men det besvarar ingenting mer än det materialistiska innehållet.

Varför människan blev till och hur människan blev en tänkande och kännande varelse som vi upplever det, besvaras inte.

Kan svaret vara att evolution skapas när något fått liv?

Säkert kan det besvara en del. Men innan detta sker måste en skapelse ske. Min övertygelse är, hur omodernt den än låter i dag, att Gud skapade allt och i denna skapelse finns en evolution vilket innebär att skapelsen fortsätter. Ser vi på universums utvidgande vilken accelererar, ser jag det som att skapelsens evolution är accelererande.

Varför vet vi inte. Men jag är övertygad om uniciteten i detta och därmed att Jorden är den enda plats där liv finns och att det skapats och inte slumpmässigt finns till. Skulle vi varit ett slumpens spel hade det verkligen varit förunderligt