Månen är betydligt äldre än vi ansett tills nu.

Tills nu och med det vetande vi tillskansat oss med modern vetenskap har det ansetts att månen formades 150 miljoner år efter solsystemets skapelse vilket var för 4,5 miljarder år sedan. Men nu visar en ny studie att månen sannolikt är 100 miljoner år äldre än man tidigare antaget (den formades 50 miljoner år efter solsystemet) vilket blir ca 50 miljoner år efter jordens tillblivelse.


Det innebär att kraschen av den himlakropp (troligen en planet av Mars storlek)  som kraschade med jorden och resulterade i månen ha skett 50 miljoner år efter att jorden bildats och jorden då fortfarande till stor del inte var fast (min anm). Men kanske den inte var fastare 100 miljoner år senare heller då den enligt tidigare beräkningar kraschade med jorden.


Under Apollo 11-uppdraget 1969 (första månlandningen) tog astronauterna med sig 21,55 kilo materia från månens yta. Även vid senare månlandningar till och med den sista färden i dec 1972 tog astronauter med sig materia tillbaka. Materia som sedan dess undersökts i skilda projekt och nu senast vid institutet för geologi och mineralogi vid Kölns universitet där resultatet blev månens tillblivelseålders förändring.


Analyserna av den kemiska sammansättningen av detta material visade att månens ålder måste omvärderas. Resultaten visar att månen började bildas redan 50 miljoner år efter att det övriga solsystemet bildades för 4,56 miljarder år sedan. Om detta då motsäger teorin att en himlakropp kraschade med jorden och månen då bildades säger inte dessa nya fakta. Men troligen ligger den teorin fast.


Vad som mätts för att få resultatet är den radioaktiva isotopen hafnium vilken ger tidsangivelse utifrån hafnium och volfram vilka i sig utgör naturliga ”atomklockor” då isotopen hafnium-182 bryts ned till volfram-182 över känd tid.


Det vore intressant att i den rapport som nu framlagts veta om forskarna nu behöver ändra teorin om månens bildade genom en planet i storlek av Mars kollision med jorden resulterade i månen.


Bilden är en vacker anser jag. En vinterbild på ett landskap med månen i skyn.

Förslag finns på hur miljoner svarta hål ska hittas i Vintergatan

Ett svart hål är enligt den allmänna relativitetsteorin en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting inte ens ljus kan övervinna dettas gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. 


Miljontals svarta hål gömmer sig i vår galax. Det åberopas av ett par japanska astrofysiker som skrivit en rapport om detta och föreslår en sökning för att hitta kanske miljontals ”isolerade svarta hål” (IBHs) som sannolikt enligt dem finns i Vintergatan.

Dessa svarta hål döljs i mörker och damm i det som ses som tomrum mellan stjärnorna.

Förslaget är att försöka finna dem med radiovågssökning. En metod de tror kan ge resultat.


Om astronomer kan sålla ut de vågorna från allt oväsen som finns i galaxen av radiovågor skulle de kunna upptäcka dessa osynliga svarta hål.

Isolerade svarta hål som är små jämfört med det supermassiva svarta hål som finns i mitten av Vintergatan.


Det finns däremot inte tillräckligt med materia runt de små hålen för dessa ska kunna upptäckas genom utsändande av röntgenstrålning vilket det stora i Vintergatan hittades utifrån.


Nog kan det vara både intressant och bra (min anm) att veta var dessa små hål finns. Kanske något finns närmre än vi anar. Men vad säger att de finns i miljoner eller överhuvudtaget undrar jag.


Men om de finns bör vi inte sända farkoster i riktning mot dem. Vem vet om inte ex pioneer 1-2 vilka nu finns utanför vårt solsystem med hälsningar till ev. utomjordiska upphittare är på väg mot ett okänt litet dolt svart hål och förintas där. 


Bilden är från Vikipedia och visar det svarta hålet i galaxen M87 taget med Event Horizon Telescope.

73 ljusår bort finns det spännande solsystemet TOI-270 med sina ovanliga gasplaneter.

Det var Nasas rymdteleskop Tess som gjorde upptäckten av det intressanta solsystemet TOI-270 enbart 73 ljusår bort.


Solsystemet består av en röd dvärgstjärna med tre spännande planeter i en storlek som inte finns i vårt solsystem.


En stenplanet 1,25 gånger jordens storlek. En fjärdedel större än jorden.

Två gasplaneter som liknar Neptunus men är omkring hälften så stora  2,4 respektive 2,1 gånger jordens storlek. Solsystemet har döpts till TOI-270 efter dess röda dvärgsol.

 Planeterna har getts namnen TOI-270b, TOI-270c och 270-d och är som synes ovan förhållandevis lika stora. Vårt solsystem saknar gasplaneter av den storlek som de två gasplaneterna i TOI-270 systemet  har.



Bra bild på hur det kan se ut i solsystemet finns att se på ovan länk från Ny teknik. Själv publicerar jag här en fri bild av TESS som gjorde upptäckten. 

Rödvin en problemlösare för framtidens bofasta på Mars.

Vi vet sedan tidigare att människan inte är skapad för ett liv i tyngdlöshet eller i förhållanden med mindre eller högre lufttryck än på jorden. Vi är anpassade till jordens dragningskraft på ytan. Inte havens djup eller månens låga tyngdkraftsförhållanden och absolut inte till tyngdlösheten i rymden.


För att vi en gång ska kunna leva eller existera på andra planeter om nu inte dessa motsvarar jordens förhållanden måste konstgjord tyngdkraft tekniskt kunna konstrueras som motsvarar människans behov. Kanske människan dock kan utvecklas till att kunna leva på mars utan konstgjord miljöanpassning men då handlar det om en lång evolution på plats först.


Men till dess och under våra nuvarande korta besök på ex mars i framtiden kan vissa medel som hindrar muskelförtvining finnas.


En studie visar genom råttförsök att muskelförtviningsprocessen däruppe kan sänkas med rött vin. Inte alkoholen utan med antioxidanten resveratol från druvkärnor och skal i vinet.


 Denna antioxidant säljs som hälsokostpreparat redan nu. Muskelatrofi drabbar det som kallade antigravitationsmusklerna. Vader, muskeln på lårens framsida och nacke och rygg. Förtviningen av dessa muskler uppenbarar sig enligt NASA:s erfarenhet  redan efter elva dagar ombord på rymdstationen ISS. Redan då uppstår en 20-procentig muskelförlust hos en del astronauter därför motionerar de som vistas ombord på ISS 2,5 timmar dagligen vilket till viss del motverkar problemen.


Undersökningen på råttor har genomförts med positivt resultat vid Harvard Medical School/Beth Israel Deaconess Medical Center. En av forskarna, Marie Mortreux har jobbat flera år med att hitta ett hjälpmedel mot muskelförtvining i rymden och då experimenterat med möss som ska efterlikna förhållandena på rymdstationer. Nu verkar en möjlighet hittats och den bör ha effekt även på människan. Troligen kommer snart experiment att utföras på astronauter som vistas på ISS.


Så det är inte det röda vinet i sig som är bra utan det reservatol som ingår i det. Därför finns ingen anledning att dricka vin för astronauter utan enbart ta medlet i sig. Men bilden som medföljer tycker jag är vacker.

Stora tomrum däruppe innehåller mer materia än galaxerna själva.

De stora håligheterna (tomrummen) mellan galaxerna kan sträcka sig miljontals ljusår tvärs över. Men det är inga tomrum utan innehåller mer materia än galaxerna själva.


”Om du tog en kubikmeter, skulle det vara mindre än en atom i det”, sa Michael Shull, astronom vid University of Colorado Oftast är det joniserat mellan galaxerna — ofta är detta  intergalaktiska mediet eller IGM varmt, joniserat väte (hydrogen som har förlorat sin elektron) och här finns även bitar av tyngre grundämnen som kol, syre och kisel.

Det har upptäckts genom signaturen de lämnar efter sig från ljuset som passerar utifrån genom tomrummen.


På 1960-talet upptäckte astronomer kvasarer för första gången. Kvasarer (läs mer om dessa spännande objekt här) är otroligt ljusa och aktiva galaxer långt bort därute.

Det upptäcktes att dessa saknade bitar av materia. Dessa bitar hade absorberats av något mellan kvasaren upptäckte astronomerna.


Under decennierna därefter har astronomer upptäckt stora tomrum där element av gas och tunga atomer finns vilka sammantaget tillsammans innehåller mer materia än alla galaxer tillsammans. Men som beskrivs ovan i en täthet av knappt en atom per kubikmeter.


 Detta i de tomrum vi felaktigt kallar det mellan galaxerna. Något av denna gas är sannolikt rester också från Big Bang. Men tyngre grundämnen är rester eller bitar från kvasarer långt därute.


Bild; En konstnärs tolkning av en kvasargalax.

Att använda gravitationsvågor för planetjakt

Under de senaste tre årtiondena har astronomer upptäckt mer än 4000 exoplaneter. Genombrottet i planetsökandet kom med NASA: s Keplerteleskop och Hubbleteleskop. Dessa arbetar utefter ljusnedsättning då en planet passerar framför dess stjärna (skugga).


De senaste åren, har gravitationsvågor upptäckts och då i förhållandet med svarta hål. Inom en snar framtid kan de användas för att upptäcka planeter därute. Tecken på planeter som stör i ett solsystem ska sökas och därmed visar på sin existens. Vi kan inte se dem med gravitationsvågor men vi kan upptäcka dem ner till en storlek av 50 gånger jordens storlek.


Dock går det enbart att upptäcka dem i solsystem med två vita dvärgar. En vit dvärg i ett solsystem blir för svag gravitationsvåg. Skuggtekniken ovan kan inte användas i solsystem med vita dvärgar som solar. Men förhoppningsvis med det gravitationssystem som nu utarbetas under förutsättning att solsystemet har dubbelstjärnor.


”En planet som har överlevt evolutionen av två solar — två stjärnor som blivit binära vita dvärgar — är definitivt mycket, mycket gamla”! Säger Nicola Tamanini, huvudförfattare och astronom till den nya forskningen vid Max-Planck-institutet i Tyskland. Två vita dvärgar vars planeter kretsar kring båda stjärnorna skulle ha en annan gravitations-vågs signatur än en planet runt en vit dvärg.


Denna signal bör avslöja en grov uppskattning av massan av ett tredje objekt säger Tamanini. Det skulle även fungera i sökandet vid bruna dvärgar.


För mer information om detta projekt och hur det fungerar och inte fungerar se här. 


Som jag (min anm) uppfattar det är denna metod bra då det gäller sökandet efter planeter bland mycket ljussvaga stjärnor som vita dvärgar. Då det här kan vara svårare att upptäcka en planet med metoden som ovanstående teleskop i dag använder med skuggmetoden.


Bild: I rubrik ovan   på det ovannämnda Keplerteleskopet (från Vikipedia). Bild här nedan på Hubbleteleskopet (från Vikipedia).

Torra stenplaneters cykloner bildas mystiskt nog vid enbart viss temperatur.

Det är allmänt känd sanning att tropiska cykloner är ett fenomen som kräver fuktighet för att uppkomma. De börjar på jorden som intensiva lågtryck över varma hav främst i oceanernas västra områden och rör sig sedan västerut och bort från ekvatorn på grund av jordens rotation.


Cyklonsäsongen sträcker sig från augusti till november i Atlanten, medan det i Stilla havet kan bildas cykloner året runt. Att cyklondrabbade kuster ligger i tropiska områden beror på att tropiska cykloner uppstår i hav med vattentemperaturer över 27 grader Celsius under denna temperatur uppstår de inte. Detta ska kommas ihåg vid fortsatt läsning nedan.


Nya datorsimuleringar tyder emellertid på att sådan typ av cyklon också kan bildas även i mycket kallt och torrt klimat.


 På jorden behöver stormar (cykloner, tromber, orkaner, mm) vatten för att bildas.

Nu har forskarna undersökt om orkaner behöver vatten likt teorier föreslår. Ja på jorden behövs det men i en mycket annorlunda värld behövs det inte.


Dan Chavas, biträdande professor vid earth, atmospheric and planetary sciences at Purdue University säger följande i en rapport om ämnet, ”Just eftersom det inte finns något vatten förändras fas mellan vätska och ånga men det betyder inte att en orkan inte kan bildas”.
  

Experiment visar att det på stenplaneter utan fukt eller vätska kan bildas stormar ändå under vissa temperaturer.


Vid under -33C på en torr planet kan stormar bildas enligt simulering i datamiljö.  Dessa kalla, torra stormar skulle vara mindre och svagare än orkanerna på jorden men upprepas oftare.


När temperaturen sjunker kan luften innehålla mindre vatten, vilket förklarar varför kalla temperaturer och torra ytor ger liknande resultat i experiment även där vatten finns.


Intressant nog finns det en rad måttliga temperaturer och fuktnivåer där inga cykloner bildas alls. Från -23 C-32C) bildas inga orkaner varken på jorden eller i torra stenplaneters miljö. Varför kan inte förklaras med den kunskap som finns i dag. Men vid -33C till -44C kan de uppkomma igen. Samma undran finns där varför just vid denna temperatur?


Atmosfärers rörelser förstår vi inte helt. Detta förklarar varför vi inte kan vara helt säkra på att en väl genomförd väderobservation kan ge en säker väderprognos.


OBS; Både här på jorden och på torra stenplaneter måste något slag av atmosfär finnas för att stormar ska uppstå eller väder överhuvudtaget. OBS; blanda inte heller ihop ovanstående med gasplaneters stormar som Jupiters eviga storm.


Bilden är en gratisbild  på okänd storm från nätet.

USA snart på månen men det tog (tar) 52 år sedan senaste gången

USA planerar att återvända till månen 2024 innebärande 52 år efter den senaste månlandningen 1972.


Se länken här från NASA hemsida där information om denna framtida färd planeras. Namnet på projektet är Artemis. Ett moment verkar bli att den första kvinnan på månen då ska sätta sin fot på månen.


Programmet som är godkänt av Vita huset genom uttalandet från senator Roger Wicker under förutsättning att ”Kongressen får mer detaljer på finansieringsbehoven så vi kan vara goda förvaltare av skattebetalarnas pengar”. 



Bild från Vikipedia som visar planen för  månresan.

Ett solsystem med tre solar.

   

Astronomer har upptäckt en planet i ett solsystem med tre solar på dess himmel. Men det är mer som är intressant i denna främmande världs sky.


Planeten det handlar om har fått beteckningen LTT 1445Ab och det är data från rymdtelekopet TESS som samlat in den information som visar på planetens existens. Ett solsystem med tre solar  ca 22,5 ljusår från jorden.


”Om du står på ytan av planeten finns det tre solar i himlen. Men två av dem är ganska långt borta och ser små ut”, säger  medförfattaren till rapporten om upptäckten  Jennifer Winters, en astronom vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics till tidningen New Scientist.


”De är som två röda, olycksbådande ögon i skyn”.


Forskarna tror planeten är stenig och mellan en tredjedel större än jorden till högst som ca 8 gånger så stor som jorden. Det är en het yta på planeten ca160C grader. Planeten rundar sin sol på 5 dagar. Det innebär en årslängd på samma antal dagar.

Men här bör finnas (vissa tecken visar på detta) en atmosfär. Planeten i sug är en stenplanet.


Då alla stjärnorna i fråga är röda dvärgar (ljussvaga och inte så heta  stjärnor)  och systemet ligger någorlunda nära jorden och systemet är ordnat så att planeten passerar mellan stjärnor och jorden, kan forskare troligen få en glimt av vilka gaser som ingår i dess eventuella atmosfär med teleskop baserade på jorden.


En spännande miljö tycker jag det verkar som. Se bilden ovan som föreställer hur det kan se ut från planetens yta. Genom att avståndet är så nära den sol planeten kretsar runt på endast 5 dagar blir solsnes storlek stor från planeten sett. Se bilden som är en fri bild från NASA.

Vad mörk materia än är så verkar den ofarlig för oss

Vi vet inte vad mörk materia är. Men en sak vet vi den existerar (enligt dagens vetenskap, min anm.) och verkar inte ha skadat någon. Är vi ute och tänker (teoretisk fysik min anm) kan det kanske vara så att mörk materia och mörk energi är det som får oss att åldras och dö. Utan den skulle vi ha evig ungdom och liv. Kan vi skriva en rapport om att mörk materia är ofarlig som vi vet idag kan vi även tänka annorlunda att den är livsfarlig enligt exempevis ovan resonemang.



Men nu till forskarna som lagt tid på ofarlighetstanken.  Enligt fysikerna Jagjit Singh Sidhu och Glenn Starkman av Case Western Reserve University, och Robert Scherrer Vanderbilt University visar dessa genom sitt resonemang att ingen har dött av mörk materias inverkan.


”Våra resultat”, öppnar ett nytt fönster på mörk materia: den mänskliga kroppen som en mörk materia detektor”. Vi vet att det finns något därute som genererar något okänt säger de. I själva verket är stjärnor, galaxer och allt i dessa inklusive vi bestående av upp till 85 procent av mörk materia. Men vad det är vet vi inte men den vekar ofarlig för oss och universum säger forskarna.


Ja säkert är den nödvändig (min anm) för att allt ska finnas. Men jag påstår åter att denna mörka materia är inget annat än en konsistens av vanlig materia med sådan konsistens att våra mätverktyg av vanlig materia inte kan detektera den. 


För intresse av den forskningsrapport som ligger till grund för mitt inlägg vilket jag resonerat omkring se denna länk. 


Bilden (fri bild) ska föreställa glädje över att vi inte behöver oroa oss för den mörka materian då vi själva är en del av denna.

Kinesiska rymdstationen Tiangong 2 tillbaka på Jorden

Tiangong 2 var ett rymdlaboratorium och Kinas andra rymdstation i omloppsbana runt jorden. Uppskjutningen av Tiangong 2 gjordes den 15 september 2016 med bärraketen Chang Zheng 2F/G från Jiuquans satellituppskjutningscenter.


Här har forskare slutfört många betydande experiment såsom hur växande ris och grönsaker i rymden beter sig. Observerat de starkaste explosionerna i universum (supernovor) och ställt in den mest exakta klockan i rymden tidsmässigt.


 Tiangong-2 slutade sitt uppdrag i juli 2019  och kom in jordens  atmosfär (19 juli där den sönderdelades i delar och föll ner)  igen säger Zheng Huiqiong, forskare vid Institutet för växtfysiologi och ekologi av kinesiska akademin av vetenskaper (CAS).


Zheng Huiqiong minns hur hon nervöst väntade hon var då astronauter i november 2016 kom tillbaka med en liten låda som innehöll Arabidopsis thaliana, en typ av grönsak, som hade vuxit på Tiangong-2 i ca 50 dagar.


Som den ledande forskaren av experiment på anläggningen var hon den första att förse anläggningen med en liten blomma.


”Det var en enastående spännande ögonblick”, sade Zheng. ”Tiangong-2 uppdraget var vår första möjlighet att genomföra ett långsiktigt växtexperiment i rymden. Detta experiment är betydande eftersom växande korn och vegetabilier kommer att vara en nödvändighet om människor vill lämna jorden och ska överleva under resor i rymden ”, sade Zheng.


Framgången med  Tiangong-2 har inlett byggandet av en ny kinesisk rymdstation, som väntas vara klar runt 2022.

Rymdstationen som ska byggas väger 66 ton, och blir  T-formad med kärnmodulen Tianhe på mitten och Wentian och Mengtian labkapslar på varje sida.


Stationen ska kretsa 340 till 450 kilometer ovanför jordens yta och ska kunna förstoras till 180 ton vid behov och rymma tre till sex astronauter. Den är avsedd att vara uppe i minst 10 år enligt  Zhou Jianping, chefsdesigner för Kinas bemannade rymdprogram.

Sexton experimentutrymmen kommer att installeras på rymdstationen vilket ska stödja hundratals rymdforskningsprojekt beroende på teknik.


Vi får hoppas projektet blir lyckat vi behöver rymden i framtiden tror jag (min anm).  Här finns obegränsade möjligheter för människan om bara teknik finns.


Bild från wikipedia förställanderymdstationen Tiangong 2 till vänster vilken inlägget handlar om och en Shenzhou rymdkapsel vilken inte detta inlägg handlar om.

Europeiska satellitnavigeringssystemet Galileo är återställt

Galileo är ett system för satellitnavigering som utvecklats på uppdrag av Europeiska unionen (EU) och Europeiska rymdorganisationen (ESA). Systemet innehåller 26 satelliter  och togs i bruk i december 2016 men är ännu inte fullt utbyggt. Galileo är kompatibelt med de tidigare systemen GPS och Glonass (ryska GPS) på så sätt att samma chips även kan användas för att ta emot Galileo-signaler.


 Galileo ska möjliggöra positionsbestämning med meterprecision för vanliga användare över hela jordklotet och millimeterprecision för avancerade användare som till exempel myndigheter och byggbolag.


Systemet består i dag av 26 satelliter men det planeras för ytterligare tolv stycken.

Systemet fick problem den 12 juli med 22 av satelliterna vilket resulterade i att det inte gick att visa gps för smartphone eller liknande system i Europa  eller ge data överhuvudtaget.


Men nu fungerar det igen efter att systemen kom igång fullt ut den 18 juli igen.

Dock drabbades inte de fyra satelliter vilka har betydelse för sök och räddningstjänsterna. Sök- och räddningstjänster används för att lokalisera och hjälpa människor i akuta situationer, exempelvis på havet eller i avlägsna, bergiga områden. Dessa var inte påverkade och förblev fyllt operativa.


Störningarna påverkade olika element på kontrollcentraler i Fucino (Italien) och webbplatsen DLR i Oberpfaffenhofen.


Ett team av experter från Galileo Service operatör ledda från Spaceopal GmbH, arbetade så snabbt som möjligt och i nära samarbete med Europeiska GNSS byrån (GSA), samt de industriella markinfrastrukturnas leverantörer tillsammans med den Europeiska rymdorganisationen (ESA) för att rätta felet. På grund av den höga tekniska komplexiteten i systemet tog dessa ansträngningar flera dagar innan tjänsterna återupptogs den 18 juli 2019.


Det visar hur sårbart vårt samhälle är med den nya teknik vi använder i dag. En fientlig makt från Jorden eller om en främmande makt från rymden skulle vilja slå ut jordens kommunikation vore det en bagatell då dagens teknik är inte bara är sårbar utan jämförelsevis mer sårbar är all annan teknik som tidigare använts på Jorden.


Om rymdvarelser (skulle finnas och vara fientliga) skulle de säkert ironisera över hur sårbart samhälle vi byggt upp här på Jorden.


Bild De 27 Galileo-satelliternas konfiguration. Bild från wikipedia.

Snart två av sju veckor avklarade i Indiens pågående månfärd till månen.

Indiens rymdfarkost Chandrayaan-2 är nu på väg till månen. Resan längd blir sammanlagt sju veckor att jämföra med Apollo 11 vilken tog 4 dagar på sig för att nå månen. Skillnaden är att Appolo använde raketer av mycket kraftfullare slag och på dennas uppdrag var även människor ombord.


Chandrayaan-2 är mindre och obemannad och ska även tillbringa en tid runt Jorden innan den fortsätter mot månen.


Det är Indian Space Research Organisation (ISRO), som övervakar uppdraget. Enligt uppdragets nya schema efter en försening kommer att Chandrayaan-2 att tillbringa 23 dagar kretsande kring jorden och gradvis höja sig från jorden varje gång den kommer på ena sidan av sin elliptiska bana runt jorden.


I mitten av augusti, kommer farkosten att slutföra en rad manövrar och lämna jordomloppet och påbörja färden till månen vilken den ska nå den första veckan i september. Väl på plats släpper Chandrayaan-2 ifrån sig månlandaren Vikram som sedan kommer att sjunka ner till månens yta och om allt går enligt planerna ska månbilen  Pragyan  några timmar senare släppas ut från månlandaren.


Allt sker på månens sydpol. Ett område på månen som forskare är mycket intresserade av då här finns ett tunt lager is i kratrars skuggor. Uppdraget är att kartlägga och analysera denna is.


Ett nog så spännande och viktigt uppdrag. Detta med anledning av att vi vid framtida kolonisering av månen (om den sker) är viktigt att veta hur vattenförsörjningen ska gå till. Om det finns drickbart vatten på månen underlättar det mycket.


Bild från vikimedia på modell av den medföljande månbilen 

Jordklotets kärna läcker.

Jordklotets kärna läcker. Inte att förväxla med manteln som är flytande och varifrån magma och lava kommer ut i vulkaner och är utgångsplatsen för plattornas rörelser och jordbävningar.


En ny studie visar att den innersta delen av planeten kärnan som i första hand innehåller järn och nickel men även andra metaller läcker. Läcker volframisotop 182 och 184.

Läcker till  i manteln plymer, av vilket  en del så småningom når jordytan.

Fynd tyder läckage av isotoperna har skett till manteln under de senaste 2,5 miljarder åren, säger forskarna i The Conversation, en webbplats där forskare skriver om sin forskning för allmänheten.


Detta kemiska utbyte mellan kärnan och mantelns plymer kunde upptäcktas i havets basalt och har sitt ursprung från plymer i manteln säger forskarna i studien.

Men denna skillnad i volfram från ickeläckage är mycket liten volfram-182:s sammansättning i mantel och kärna förväntades skilja sig med endast ca 200 delar per miljon (ppm). ”Färre än fem laboratorier i världen kan göra denna typ av analys som visar detta”, skrev forskarna i The Conversation.


Beloppet för volfram i de bergarter som undersöktes avslöjade en läcka från kärnan. Under Jordens livstid fanns det en stor förändring i W-182-till-W-184 förhållandet i jordens mantel fann forskarna. Konstigt nog har jordens äldsta bergarter högre W-182-till-W-184 förhållande än de flesta senare bildade stenar.


”Förändringen i förhållandet 182W/184W av manteln anger att volfram från kärnan har läckt in i manteln under lång tid”, skrev forskarna i The Conversation.


Jorden är ca 4,5 miljarder år gammal. Jordens äldsta stenar från manteln från vulkanutbrott hade dock inte några betydande förändringar av volfram isotoper. Detta tyder på att från 4,3 miljarder fram till 2,7 miljarder år sedan, det var lite eller inget utbyte av material från kärnan till den övre manteln säger  forskarna.



Men under de senaste 2,5 miljarder åren har volfram isotoperna sammansättningen i manteln förändrats avsevärt. Varför hände detta?


Ingen kan med säkerhet säga detta. Min uppfattning (min anm) är att det tagit så lång tid från Jordens kärnas skapelse till det att volfram kunde läckas ut. Det behövdes en transporttid kanske från det innersta av kärnan till dess yttersta delar innan läckage kunde ske.
  

Bild från Vikipedia

Välkommen till solsystemet PDS 70. Här bildas planeter just nu.

Innan vi går in på dagens ämne vill jag åter en gång visa att nu har det hänt igen. En överraskande asteroid kom in mellan månen och jorden utan att vi först upptäckt den. Det var under torsdagen den 25 juli det skedde.


Asteroiden har fått namnet  2019 OK och  passerade  mellan jorden och månens omloppsbana på ett avstånd av 73 000 kilometer.


Asteroiden kom in mot jorden från solens riktning vilket försenade dess upptäckt till bara ett par dagar innan den passerade. Vid kollision med jorden hade den utplånat en hel stad, enligt forskare. Storleken av den var ca 50-130 i diameter och dess hastighet 24 km i sekunden.


Den hade om den träffat oss haft en kraft av ca 30 gånger större än atombomben i Hiroshima, säger Alan Duffy, docent i astrofysik vid Swinburne University till The Sydney Morning Herald. Åter visar det hur usel koll vi har på närområdet av vårt närområde av rymden (min anm). 


Men nu till dagens huvudämne.

Med hjälp av jordens mest kraftfulla radioteleskop har astronomer gjort de första observationerna av en skiva gas och stoft runt en mindre sol. En skiva av detta slag bör även en gång varit utgångspunkten till Jupiters månar.


De flesta slag av planetbildning sker på detta vis men skeendet är enbart av en längd av 10 miljoner år. Det innebär att det var 4 miljarder år sedan en skiva av detta slag fanns i vårt solsystem.



I tidskriften Astrophysical Journal Letters har publicerats historien om planet PDS 70 c som just nu tillsammans med PDS 70b bildas i en gasskiva runt stjärnan PDS 70, 370 ljusår bort från oss i riktning mot stjärnbilden Kentauren.


 Med hjälp av det stora  66-antenner Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA-telekopet) i Chile har Rice University astronomen Andrea Isella med kollegor undersökt detta solsystem med millimeterbandet av radiosignaler. Detta visade förekomsten av stoftkorn i hela det stjärnsystem där PDS 70 c och dess systerplanet, PDS 70 b håller på att bildas.


Stjärnan där detta sker är PDS 70 en dvärgstjärna ungefär av tre fjärdedelar av massan av solen i vårt solsystem. Båda dess planeter (PDS 70 b och PDS 70 c) är 5 - 10 gånger större än Jupiter och den innersta av dem (mot dess sol) PDS 70 b, kretsar ca 1,8 miljarder miles (amerikanska miles) från stjärnan vilket motsvarar ca 2870 km och det är ungefär avståndet från solen till Uranus i vårt solsystem. PDS 70 c är en miljard miles (amerikanska miles) längre ut och har storleken av ungefär Neptunus hos oss. Både PDS 70 b och PDS 70 c är gasplaneter.


Ännu en kunskap är inhämtad och kan fortsatt studeras av astronomer i förståelsen av hur vårt solsystems planeter en gång bildades och då kanske i första hand dess gasplaneters Jupiter, Saturnus, Uranaus och Neptunus. Kanske dessas stora antal av månar sedan till viss del bildades från en gas och dammskivor runt dessa planeter.


Bild från vikipedia på skeendet som omtalas ovan.

Nytt observatorium byggs på heligt berg

Mauna Kea är en inaktiv vulkan och det högsta berget på Hawaii, 4 207 meter över havsytan. Här finns sedan tidigare 13 observatorier på toppen av berget som sysselsätter cirka 500 personer. Många upptäckter har gjorts här bland annat var det här som den interstellära asteroiden Oumuamua upptäcktes och namngavs med ett hawaiianskt namn. Luften och klarheten här är gör platsen till en av de bästa i världen för observationer av rymden. Mycket arbete görs här för att lära mer om svarta hål mm.


Nu har Hawaii: s guvernör utfärdat en nödproklamation då protester sker över byggandet av ett nytt trettio meter stort teleskopet på berget. Protesterna riktas över att berget av vissa ses som heligt och ett teleskop på den plats där det nu ska byggas stör de avlidnas andar enligt de troende på ön.


Polisen har arresterat 33 demonstranter nyligen men de släpptes nästan omedelbart enligt Dan Dennison, talesman för Hawaii Department of Land and Natural Resources.

Infödda Hawaiiaer ser toppen som en helig plats. Vördade förfäder är begravda där och platsen ses som en plats där människor kan komma in i himmelen.


 Astronomer värderar dock platsen som en bland de bästa i världen för att fånga en tydlig glimt av ursprunget till universum. Teleskopet som ska byggas ska ha mycket känsliga instrument som behöver bli omhändertagna dagligen av besättningar av tekniker som går upp på berget varje dag för att underhålla systemen.


Vägen upp till observatorierna som redan finns här är nu tillfälligt osäker på grund av demonstrationerna och stängd av myndigheterna men ska öppnas upp igen så snart situationen tillåter.


”Allas säkerhet på berget, observatoriepersonal, lag verkställighet och demonstranterna är av största vikt för oss”, säger Jessica Dempsey, den biträdande direktören för observatoriet i East Asian.


Vi får hoppas situationen nu löses och att teleskopet kan byggas då det är svårt eller kanske omöjligt att finna en ersättningsplats på Jorden för anläggningen (min anm).


Bilden är på det i inlägget nämnda heliga berget Mauna Kea på Hawai.

Det finns ett tomrum därute som kallas Barnard 68. Men är det tomt?

Barnard 68 är ett molekylmoln vilket finns i riktning mot stjärnbilden Ormbäraren inom vår egen galax på ett avstånd av ungefär 400 ljusår bort. Den amerikanske astronomen Edward Emerson Barnard kallade det en mörk nebulosa. En mörk nebulosa ett mörkt moln som skymmer bakomliggande stjärnor.


Trots denna ogenomskinlighet av Barnard 68 av synliga våglängder har Very Large Telescope på Cerro Paranal avslöjat förekomsten av ca 3700 blockerade ljuspunkter bakom molnet varav några 1000 kan ses på infraröda våglängder.


Genom noggranna mätningar av graden av förmörkelse resulterade detta i en fint samplade och korrekt kartläggning av dammdistribution inifrån molnet.

Herschel rymdobservatorium har lyckats tränga in i molnet och bakom detta för därför förstår vi mer nu om detta.


– Vad vi faktiskt mäter är förvrängningen i positionerna av galaxer runt moln av detta slag, säger Seshadri Nadathur, forskare vid University of Portsmouth i Storbritannien och huvudförfattare till en rapport om ämnet.  ”Det spännande med håligheter i rymden är att de är regioner kring vilket vi kan mycket exakt se modeller av galaxrörelser”. Av ny data framgår fås fram nytt i dessa tidigare missuppfattat tomma områden. För att försöka förstå resonemanget se följande länk 


I resonemanget finns även tankar om mörk energi. 


Själv tvekar jag till om det finns mörk energi. Istället tror jag att detta som kallas mörk energi är vanlig energi som är i ett tillstånd vi inte ännu förstår och genom detta gett upphov till fantasin om ett okänt helt annorlunda mystiskt energislag.


Jag anser även att mörk materia även det om den finns enbart är ett tillstånd av vanlig materia vi ännu inte förstår eller kunnat detektera då vi inte vet hur det uppstått från vanlig materia.


Bilden är från vikipedia och visar Barnard 68

ESA har förklarat att Vi ska klara oss från Asteroid 2006 QV89 den 9 september.

Asteroid 2006 QV89 är ett litet objekt, 20 till 50 meter i diameter och på väg i sin bana till jordens närområde. Men en orolig astronomkår som ett tag förlorade kontakten med objektet har nu beräknat att det enbart finns en mycket liten risk enbart 1 till 7000:del risk för nedslag på jorden den 9 September 2019, dagen då den är som närmst.


ESA (Europeiska sydobservatoriet) har nu visat att asteroid 2006 QV89 den är ofarlig för oss under sin färd denna gång. Men oroligheten fanns då de förlorade kontakten med objektet efter tio dagar den gången den först upptäcktes.


Objektet upptäcktes första gången  i augusti 2006 och då observerades det bara under tio dagar. Efter den tionde dagen kunde det inte hittas, Först i år 2019 fann man det igen. Uträkningen 2006 att risken för kollision i år med jorden var 1 till 7000 visade sig ännu i vår tid stämma.


 Asteroider i denna lilla storlek är svåra att hitta och svåra att behålla kontakten med om man nu inte hela tiden följer dem sekund för sekund. Men vi får hoppas något slag av automatisk avsökning av universum kan hitta dem alla eller så många som möjligt och hålla kontroll på var de är och vad de gör i sina banor på deras väg och vilken vissa tar eller har mot oss. Det är mer övervakningsutrustning som behövs för detta. Men om vi kan finna alla objekts möjliga farofyllda färder är tveksamt.


Bilden visar mycket pedagogiskt hur asteroidbältet ser ut varifrån flertalet objekt kommer från eller kommit från. Undantag, kometer vilka kan komma betydligt längre bort från. Utöver det finns interstellära objekt som kan komma då och då.

Här uttalas varför allt besökande och forskande på plats på månen plötsligt upphörde i dec 1972

Den gången månprogrammet var i gång trodde vi lekmän och unga då att detta var början på koloniseringen av rymden. Inte att det fick ett abrupt slut med landstigningen på månen i december 1972 och att allt som återstod av rymdframtid var rymdstationer med personalombyte då och då.


Fyrtio år senare har inget fortfarande skett. Månen ligger där den ligger ensam och utan besök. Mars diskuteras bli besökt av människor långt fram i tiden.

Varför hände inget efter 1972 av människobesök på månen???


 NASA administrator Jim Bridenstine har nu gett en förklaring till varför USA slutade med  bemannade månbesök och nu avvaktat i över 40 år med besöken.


"Det fanns och finns en teknisk risk då och nu i att fortsätta med besöken  och då finns det en politisk risk. Vi skulle vara på månen just nu om det inte var för den politiska risken. Vi skulle även ha varit på Mars i dag, uppriktigt sagt, men den politiska risken är för stor"


Jag (min anm) är att jag antar han menar att presidenten som ska ge klartecken för ett så dyrt program inte vågar detta sedan Kennedys dagar. Detta då kostnaden är enorm i dollar och det vid en teknisk katastrof däruppe skulle varit en risk att ex en demokratisk president då skulle fått avgå genom ett sådant kostsamt misslyckande.



Bridenstine säger till  CBS News."Jag talar om finansiering,-----" Under  1990-talet och början av 2000-talet gjordes ansträngningar att gå tillbaka till månen och vidare till Mars. Men det kostade för mycket pengar, säger han. Vi vill gå tillbaka till månen på ett hållbart sätt med andra ord att stanna inte bara för ett enstaka besök. Men vi vill också hålla ögonen på vad som är President Trumps mål? Vad är hans vision? Vill han exempelvis ha en amerikansk flagga på Mars.


Min (anm,) nog är skulle det vara intressant med ett snart besök på Mars. Men det ena utesluter inte det andra. Månens kolonisering och ett första besök på Mars. Fast visst kostar det. Jag anser att det var fel att hålla upp i fyrtio år då det gäller månkolonisering och början till Marsbesök. Varför inte byggt en rymdstation på månen istället för en bit ovan Jorden?


Mitt tips är att Triump först och främst önskar mänskligt besök på Mars med amerikanska flaggan där, Han vill likt John Kennedy som bestämde att månen skulle besökas innan 1960-talets slut troligen gärna ge order om att Mars ska besökas senast ett visst år.


Bild på när Eugene Cerman kör månbil. Han blev den sista att besöka månen under apolloprogrammet under den sista månlandning i dec 1972 under expeditionen Apollo 17.

Åter en ny mätning av mysteriet med expansionsökningen av universum.

Ju längre bort från oss en galax är desto snabbare avlägsnar den från oss (expanderar) . (Man kan man förklara det med ballongtanken (min anm)? Min idé att det är samma sak med en ballongs utvidgning ju större den blir desto större och snabbare utvidgning av den sker.


Hubbleteleskopet har nu åter mätt expansionen utifrån Hubbles konstant med en ny utgångspunkt av mätpunkt.


Bakgrunden för Hubbles konstant är från 1924 då meddelade den amerikanske astronomen Edwin Hubble (vars namn namngivet Hubbleteleskopet) att han upptäckt galaxer utanför Vintergatan med hjälp av det då nya  kraftfulla Hookerteleskopet utanför Los Angeles.


Genom att mäta avståndet till dessa galaxer insåg han att ju längre bort en galax är desto snabbare verkar den avlägsna sig från oss. Detta bevisade att universum expanderar i alla riktningar. Men i större hastighet ju längre från oss ett objekt är. Det var en stor överraskning för astronomer då och det även för Albert Einstein som förutspått ett välbalanserat, statiskt universum.


 Expansionstakten är grunden för hubble-konstanten. Det är ett värde som ger  ledtrådar till ursprung, ålder, utveckling och framtida öde för universum.


Under nära ett århundrade har astronomer arbetat minutiöst med att exakt mäta dess utvidgning, ålder  och avstånd med Hubbles konstant. Innan Hubble Space Telescope lanserades 1990, var universums ålder tänkt ligga mellan 10 och 20 miljarder år, baserat på olika uppskattningar av Hubbles konstant. I dag anses det enligt de senaste mätningarna med Planckteleskopet, från 2013 vara13,798±0,037 miljarder år.


Astronomer har nu gjort en ny mätning av hur snabbtt universum expanderar och för detta använt en helt annan typ av stjärna som utgångspunkt än tidigare men Hubbles konstant använd fortfarande som mätkonstant.


 Den reviderade mätning, som kommer från NASA: s Hubbleteleskop kan leda till en ny tolkning av universums grundläggande egenskaper.


Forskare har under nästan ett århundrade vetat att universum expanderar vilket innebär att avståndet mellan galaxerna i universum blir allt mer omfattande varje sekund. Men exakt hur snabbt har sökts länge genom uträkning av Hubble konstant. Men ett säkert värde har inte kunnat ges.


Professor Wendy Freedman och kollegor vid University of Chicago har nu gjort arbetat utefter en ny mätningsmetod för expansionstakten av universums utvidgning med hjälp Hubbletelskopet, Hubbles konstant och en ny utgångspunkt.


 Eventuellt behövs nu enligt dessa forskare en ny modell för den underliggande fysiken  av universum för att förklara resultatet.


Freedman och hennes team meddelade att de vid den nya mätningen av Hubbles konstant använt en typ av stjärna som tidigare inte använts vid detta slag av mätning.
 En röd jätte. 

Deras nya observationer gjorda med Hubbletelekopet indikerar att expansionstakten av universum i närområdet är strax under 70 kilometer per sekund per megaparsec (km/s/Mpc). (ju längre bort vi mäter stiger värdet på expasionstakten)  En parsec motsvarar 3.26 ljusårs avstånd. En rapport om resultatet av deras undersökning är antagen för publicering i Astrophysical Journal.


För min del anser jag att min ballongteori håller men säkert behövs omtolkningar av dagens fysik. Det finns mycket motsägningar och undringar i många resultat i den fysiska forskningen.


Bild på Hubbleteleskopet från vilket så mycket nya rön kommit oss till godo som är intresserade av universum och verkligheten utanför vårt planethem Jorden. Bilden  från vikipedia.