Nu är Indiens rymdfarkost Aditya-L1 på väg mot solen.

 

Den 23 augusti landade den obemannade Chandrayaan-3 - "Mooncraft" på sanskrit på månytan vilket gör Indien till det fjärde landet efter USA, Ryssland och Kina som framgångsrikt landat på månen.

Nu har Indiens rymdorganisation skjutit upp ännu en farkost Aditya-L1, det första rymdbaserade indiska observatoriet som ska studera solen den 2 september för studier av solen. Så det händer en hel del inom denna organisation.   Aditya, som betyder "sol" på hindi, kommer att ha en halobana i en rymdregion cirka 1,5 miljoner kilometer från jorden, vilket ger farkosten en kontinuerlig skarp bild av solen.

Detta kommer att ge en bra möjlighet till att observera solaktiviteterna och dess effekt på rymdvädret i realtid, enligt ISRO (indiska rymdorganisationen).

Rymdfarkosten kommer att har med sig sju nyttolaster för att observera solens yttersta lager, fotosfären och kromosfären - bland annat genom att använda elektromagnetiska och partikelfältdetektorer.

Man hoppas förstå mer av dynamiken i solvinden.

Medan NASA och Europeiska rymdorganisationen (ESA) tidigare har skjutit upp  farkoster för att studera solen är denna den första från Indien.

Indien har ett relativt lågbudgetprogram för rymden men det har vuxit avsevärt i storlek och fart sedan de först skickade en sond för att kretsa runt månen 2008.

Experter säger att Indien kan hålla kostnaderna låga genom att kopiera och anpassa befintlig teknik och tack vare ett överflöd av högkvalificerade ingenjörer som tjänar en bråkdel av lönerna som sina utländska motsvarigheter.

Organisationen planerar även ett  uppdrag tillsammans med Japan för att skicka ytterligare en sond till månen år 2025 och ett omloppsuppdrag till Venus inom de närmaste två åren.

Bild vikipedia Aditya-L1 i lanseringskonfiguration,

Nu har Indiens rymdbil börjat sina undersökningar av månens sydpol

 

Indien började utforska månens yta med sin rover torsdagen den 24 augusti  dagen efter att de blev den första nation som landat en farkost nära den i stort sett outforskade sydpolen på månen.

Pragyan - "visdom" (är namnet på rovern) på sanskrit - vilken rullade ut från landaren timmar efter att den senaste milstolpen i Indiens ambitiösa  lågprisrymdprogram utlöste enorma firanden över hela landet. ”Rovern släpptes ut från landaren och Indien tog en promenad på månen!” skrev den indiska rymdforskningsorganisationen (ISRO) på X, tidigare känt som Twitter på torsdagen.

Den sexhjuliga, soldrivna rovern kommer nu att köra runt den relativt okända regionen och överföra bilder och vetenskapliga data till jorden under en två veckors period.

Den framgångsrika touchdownen av Chandrayaan-3 ("Mooncraft-3") (månlandarens namn) uppdraget kom bara några dagar efter att en rysk landare kraschade i samma region.

Landningen skedde fyra år efter att det tidigare indiska månuppdragets misslyckande (Chandrayaan-2) då den farkosten under sin nedstigning mot månen slutade i en krasch något som då sågs som ett stort bakslag för Indiens rymdprogram. 

Chandrayaan-3 har fångat allmänhetens uppmärksamhet sedan lanseringen för nästan sex veckor inför tusentals jublande åskådare. Uppdateringar finns om farkosten kontinuerligt på denna länk. 

Bild vikipedia Det flera hundra kilometer stora södra polarområdet på månen  som bestrålas under sommaren. Sydpolen ligger vid kraterranden av kratern Shackleton. Regionen skuggas av den väl upplysta Leibnitzplatån flankerad till höger av Nobilekratern och till vänster av den delvis skuggade Malapertkratern och dess Malapert-topp upplyst vid kraterranden Haworth.

Snart två av sju veckor avklarade i Indiens pågående månfärd till månen.

Indiens rymdfarkost Chandrayaan-2 är nu på väg till månen. Resan längd blir sammanlagt sju veckor att jämföra med Apollo 11 vilken tog 4 dagar på sig för att nå månen. Skillnaden är att Appolo använde raketer av mycket kraftfullare slag och på dennas uppdrag var även människor ombord.


Chandrayaan-2 är mindre och obemannad och ska även tillbringa en tid runt Jorden innan den fortsätter mot månen.


Det är Indian Space Research Organisation (ISRO), som övervakar uppdraget. Enligt uppdragets nya schema efter en försening kommer att Chandrayaan-2 att tillbringa 23 dagar kretsande kring jorden och gradvis höja sig från jorden varje gång den kommer på ena sidan av sin elliptiska bana runt jorden.


I mitten av augusti, kommer farkosten att slutföra en rad manövrar och lämna jordomloppet och påbörja färden till månen vilken den ska nå den första veckan i september. Väl på plats släpper Chandrayaan-2 ifrån sig månlandaren Vikram som sedan kommer att sjunka ner till månens yta och om allt går enligt planerna ska månbilen  Pragyan  några timmar senare släppas ut från månlandaren.


Allt sker på månens sydpol. Ett område på månen som forskare är mycket intresserade av då här finns ett tunt lager is i kratrars skuggor. Uppdraget är att kartlägga och analysera denna is.


Ett nog så spännande och viktigt uppdrag. Detta med anledning av att vi vid framtida kolonisering av månen (om den sker) är viktigt att veta hur vattenförsörjningen ska gå till. Om det finns drickbart vatten på månen underlättar det mycket.


Bild från vikimedia på modell av den medföljande månbilen 

Indien planerar 32 rymduppdrag under 2019

Indien planerar 32 rymduppdrag under 2019 säger en tjänsteman i Bengaluru. Uppdragen inkluderar den andra månmissionen Chandrayaan-2 vilken ska landa på månen med landare och rymdbil.



Indiens rymduppdrag  2021-22 Gaganyaan, kommer också att drivas i år , sa Sivan i ett förstklassigt nyårsmeddelande från av rymdbyråns toppledare till sin personal. Uppdraget har som mål bemannade farkoster.



"Gaganyaan-aktiviteterna kommer att gå för fullt för att uppnå de olika utvecklings- och kvalificeringsmilstolparna," sade ordföranden för rymdbyrån.


I övrigt är många av uppdragen att sända upp farkoster för att kontrollera gröda, väder mm från rymden. 


Men nog kunde vi samarbeta mer över gränserna som jag skrev i går då skulle allt bli billigare och vi skulle komma längre i vår forskning istället för att forska o jobba med rymduppdrag lokalt i skilda stater.


Bilden är på loggan för ISRO- Indian Space Research Organisation Indiens rymdorganisation.

Indien avancerar som rymdstat. 2017 sänder de upp 68 satelliter.

68 satelliter ska rymdorganisationen ISRO i Indien nästa år sända upp om planerna håller. Det är mindre satelliter och nanosatelliter och deras uppdrag är alla slag.

Det är i många fall andra aktörer över världen som ligger bakom de uppdrag och projekt Indien ska ansvara för att få upp.

Mycket är vädersatelliter och i andra fall telesatelliter.

Det börjar bli trångt däruppe. Det är fler än Indien som sänder upp satelliter och andra farkoster. Det finns uppgifter om att det under tio år framåt ca 2500 satelliter ska sändas upp. Nog behövs det kontroll på var allt finns i annat fall kan vi få nedslag där vi minst önskar det av rymdskrot eller blir det krockar däruppe.

Ett mindre Hubbleteleskop sänds upp från Indien.

Intresset för rymden har ökat och fler stater är idag där uppe än tidigare. I början  av rymdforskningen var det endast USA och Sovjetunionen som hade kapital av att satsa på rymdforskning. Säkert var det under det så kallade kalla kriget mest intressant för dessa stater att undersöka om det fanns möjlighet att skydda sitt territorium från rymden. Vem minns inte diskussionerna och försvar från rymden och miliser sända därifrån.

Kapplöpningen till månen är också ett tidens tecken från då. Löftet av John Kennedy presidenten i USA i början av 1960-talet att USA skulle landstiga på månen innan 1960-talets slut realiserades sommaren 1969.

Men kostnaderna för rymdforskning är hög. Att olika stater bedriver egen forskning är enligt mig idiotiskt. Mycket mer kunde göras om alla samarbetade.

Kanske det hade varit bättre att all Jordens nationer samarbetade när det gäller rymdforskning. Den är dyr och mer skulle fås ur den om alla samarbetade inom en gemensam organisation anser jag.

Dupleix uträkning i Karnatik för att öka Frankrikes kolonier.

Åren efter 1748 kan ses som fredsår i Europa. Ja några år, ett fåtal år. Då fanns Joseph François Dupleix tillsammans med 2000 man i sin trupp i Karnatik i Indien.

Han kom på ett som han ansåg bra sätt att tjäna pengar till franska staten. Att mot ersättning låna ut sina män till någon furste för att den vägen få ersättning i form av nya markområden för Frankrikes räkning.

Utöver detta utbildade han indiska män för strid och skapade därmed de så kallade sepoys. Indiska soldater i fransk tjänst i Indien.

Han stödde lite olika härskare och fick den vägen en hop härskare med tacksamhetsskuld. Inte så dumt det heller. Det lyckades bra, de sepoys han utbildat tillsammans med egna styrkor slog enkelt ner stora indiska styrkor på slagfälten.

Vad var då problemet? Jo England började bli irriterat på honom och hans fasoner. De var själva intresserade av Indien och dess rikedomar. Och ser vi tillbaks så ser vi ju hur intimt Indien och Storbritannien blev med tiden.

Frankrike blev därför oroligt, de var rädda för öppen konflikt med Storbritannien efter Dupleix framfart. Så de kallade hem honom och han slutade i onåd. Så otack är världens lön.
Han såg ju sig själv som gynnare av den franska staten så den onåd han hamnade i såg han säkert som mycket orättvis.

När det gäller sepoys har även de en historia se länken här. Dessa trupper blev sedan använda i stor omfattning under 1800-talet av engelsmännen.

Bajsande kor dödar i Indien.

Det finns mycket som dödar oss människor. Det finns många detaljer som förstör vår miljö. Indiens kor kanske inte förstör och dödar aktivt. Men däremot dödar deras bajs när människor använder det till bränsle.

Vatten förstörs genom de bajsmoln som finns i brunt skick över Indien. Ja det låter konstigt men det ligger en sanning i det. Många bäckar små, dödar och ger effekter som vi inte alltid tänker på.

Miljön är känslig så är även vi organiska varelser som kallar oss människor.


Barbarernas uppgång.

Efter att ha hållit sig i bakgrunden i mänsklighetens historia började de nu röra på sig o fick behov av mer land och lättast ansåg de detta var att få genom att erövra Romerska rikets kulturer. Makthungern steg, rikedomsbegäret likaså, samtidigt som Roms ledning o adel var i förfall och dekadens.

De kom norrifrån, några tusental i taget o dödade och erövrade på sin väg söderut. Det var på 400-talet och Roms kolonier föll i hela Europa och även i norra Afrika. Det var folk från Norden de som vi i dag bl.a. kallar skandinaver, tyskar och engelsmän som på sin väg söderut erövrade och ödelade Roms förfinade kulturer i en takt som sedermera skulle förpassa Europa till det som kallas den mörka medeltiden i vilken högre kultur inte var vardagsmat.

Även araber började marschera för att ta vad de kunde från den förfallna romerska kulturen. En sak som dessa tog var de grekiska filosofernas skrifter och det ska vi alla i dag vara dem mycket tacksamma för.

Cirka åttahundra år senare fick vi tillbaks dem kanske inte alltid i original men ändå kopierade. Barbarerna hade med säkerhet bränt dem om de först fått tag i dem. Hade araberna inte tagit dem hade de troligen förstörts i bokbål i en hårdnad värld där dessa skrifter sågs som hedendom från kristen synpunkt. Tiden gick vidare. Barbarer kan man läsa om här och även mycket annat historiskt intressant.