Det saknade järnet i universum är troligen hittat

I interstellära rymden ska det enligt den teori vi arbetar efter om verkligheten finnas mycket järn. Men forskare har upptäckt endast låga mängder av det hittills. Mycket järn är bundet i manteln i Jorden och troligast i alla nadra planeter men det saknas järn i alla fall.


Nu, en ny studie visat järn troligen inte saknas men är dolt därute.


En grupp forskare föreslår nu att interstellärt järn kombinerat med en viss typ av en kolkedja av molekyler kallat ” iron pseudocarbynes” döljer järnet i sig. Detta genom att dessa ” ironpseudocarbynes” visar samma signatur som kolmolekyler (och inte visar på sitt järninnehåll)  vid forskarnas mätningar enligt ett uttalande från Arizona State University (ASU).


Dessa torn av kosmiskt stoft och gas utgör bland annat delar av Örnnebulosan.

I den extremt kalla temperaturen av interstellära rymden, kan kolkedjor kondensera på järnkluster av damm och bilda dessa ” iron pseudocarbynes”. Under miljarder år skulle järn ha kombinerats med kol till ” iron pseudocarbynes” och bli dolt i dessa kolkedjors täckning och blandning.


Tarakeshar och hans team av forskarkolleger undersökte strukturen och egenskaperna hos dessa molekyler i labbet. De använde infraröd spektroskopi för att titta på molekylens spektrum eller mönster av ljus och kom då fram till att detta kan vara förklaringen till det saknade järnet i rymden. Detta genom att efter experimentet förstå att järn döljs i dess kolkedjor.


Bild från vikipedia visande Örnnebulosan som omtalas ovan.

Växelström på Jupiter

Den analys som nu kommit fram genom Junos uppdrag vid Jupiter visar att norrskenet på Jupiter drivs med växelström inte likström som uppstår vid Jordens norrsken vilket ibland stör elproduktionen här. Det är även likström solen slungar ut.

För att mer förstå vad som sker här på Jorden vid kraftiga solutbrott och hur likström ställer till det följ denna länk, 



Jupiter är en den största planeten i solsystemet och har en aurora med en strålande effekt på 100 terawatt, eller 100 miljarder kilowatt. Det är den ljusaste auroran i vårt solsystem. Likt jordens norrsken är Jupiters centrerat kring polerna. Norrskenet drivs av ett system av elektriska strömmar vilka löper genom gasjättens magnetosfär.


”' Jupiters elektriska nuvarande system drivs av stor centrifugalkraft i Jupiters snabbt roterande magnetosfär” Joachim Saur, forskare vid universitetet i Köln sade i ett pressmeddelande följande. ”På grund av Jupiters snabba rotation där en dag på Jupiter varar endast tio timmar flyttar sig centrifugalkraften i den joniserade gasen i Jupiters magnetfält och genererar elektriska strömmar”.


Junos instrument (Rymdsonden Juno besökte Jupiter under juli 2016) användes för att mäta de direkta elektriska ström som löper genom Jupiters magnetosfär. Analysen av Junos insamlade data visade att ström riktas längs gasjättens magnetiska fältlinjer med en styrka som uppgick till 50 miljoner ampere.


Här var växelström den ström som bildades i motsatt till vad som sker på Jorden. 

Kunde denna styrka användas av oss hade det varit eller kommer att bli en stor elkälla den gången vi eventuellt koloniserar eller har stationer på månar vid Jupiter. På dessa kan vi inte använda sol eller vindkraft. Men el finns i otroliga mängder vid Jupiter om vi skulle kunna hämta denna vid dess poler till månarna när vi en gång kommer dit. Hur det ska gå till kan man undra men jag ser inte det som omöjligt med någon slags överföring av elkraften dock självklart inte med ledningar av fast material.


Jupiter blir kanske en gång ett tankställe för elkraft vid fortsatta färder längre ut i solsystemet.

En speciellt osäker asteroid och de övriga därute i vårt närområde

Vi såg inte meteoren som flög in och exploderade över Tjeljabinsk i Ryssland den 15 februari 2013 förrän den kom in i atmosfären och exploderade.  Ingen dog som ett direkt resultat av explosionen men många sakades av glassplitter efter tryckvågen.

  Nästa gång kanske det blir värre. Även från kända asteroider existerar risken att de kan kollidera med jorden de närmsta hundra åren. För okända vet vi inget då de just är okända.


För närvarande finns det sex kända asteroider med minst 0,1% chans att krascha  med jorden innan det 23: e århundradet. En katastrof uppifrån har hänt förr historiskt och överraskande och kan ske igen. Därför behövs övervakning över vårt närområde.


Vi har exempelvis en asteroid som kallas 2019 LF6 vilken gör ett varv runt solen varje 151;e dag. Den har tidigare upptäckts och då haft ett annat namn men nu återupptäckts och förhoppningsvis ska vi nu inte förlora kontakten med den igen.


Denna är ett exempel på asteroid vi kan vara orolig över. Asteroider vi vet finns men som vi förlorar kontakten med.


Det finns ett hundratal jordnära asteroider vilka vi hoppas få kontroll över då det gäller deras rörelser. Möjligheten är stor att vi får detta. Men sedan finns det ett okänt antal asteroider av skilda storlekar som då och då som helt okända objekt dyker upp och ibland inte ses förrän de drämmer in i jordens atmosfär.


Det är problem och skrämmande. Frågan är om vi någonsin kan få full kontroll på rymden i vårt närområde?


Bild Explosionen av meteoren över Tjeljabinsk.

Hubbleteleskopet har upptäckt virvlande av materia vid ett svart hål.

Spiralgalaxen NGC 3147 finns 130 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Draken. Här har astronomer upptäckt virvlande gas nära det svarta hål som finns i galaxens centrum. Ett svart hål med en   vikt av  ungefär 250 miljoner gånger massan av vår sol. 


Intressant är att gasmassan runt hålet är så djupt inbäddat i det svarta hålets gravitationsfält men likväl inte försvinner in i hålet. Det är en unik demonstration av Einsteins relativitetsteori. 


Det är Hubbleteleskopet som hittat fenomenet. Det är en gåta är att gasmassan finns där utifrån nuvarande astronomiska teorier. Men det erbjuder en unik möjlighet att testa Albert Einsteins teorier relativitetsteorier. Allmän relativitetsteori beskriver gravitationen som krökning av rymden och speciell relativitetsteori beskriver förhållandet mellan tid och rum.


”Vi har aldrig sett effekterna av både allmänna och speciella relativitetsteorin i synligt ljus med denna klarhet”, sade Marco Chiaberge av Europeiska rymdorganisationen, och Space Telescope Science Institute och Johns Hopkins University, Baltimore, Maryland, en av medlemmarna i teamet som bakom Hubble-studien.


Disken är så djupt inbäddade i det svarta hålets intensiva gravitationsfält att ljuset från gasmassan ändras helt enligt Einsteins teorier. Relativitetsteorin ger astronomer en unik blick på de dynamiska processerna nära ett svart hål.


Vad detta kommer att ge för besked får framtida forskning om fenomenet visa. Det intressanta nu är att detta fenomen finns och att det visar att vi ännu har mycket mer att försöka förstå då det gäller vad universum är och vad det fungerar som. Det visar även att Einsteins teorier ännu en gång bekräftas.


Bilden är från vikipedia tagen av Hubbleteleskopet och visar galax NGC 3147.

Ska det bli skyddade kulturminnesplatser (fornminnesplatser) på månen?

När Neil Armstrong satte sin fot på månen den 21 juli 1969 som den första människan någonsin inträffade ett historiskt ögonblick i tid och rum.  Det var första gången en människa satt sin fot på en annan kropp i vårt solsystem.


Femtio år senare diskuterar nu experter hur man bevarar mänsklighetens första steg bortom jorden.


Kan en nationalpark på månen vara lösningen där Armstrongs fotavtryck kan bevaras för nyfikna framtida turister?  Andra platser i området är flaggan som astronauterna satte på månen då. Troligen blekt i dag på grund av den hårda ultravioletta strålningen från solen.


Andra platser finns även att bevara från första spåren efter månlandaren mm.

Går vi vidare finns även första månbilen på Mars. Landningsspåren från den första landningen där.


Frågan om vi ska minnesskydda dessa platser och fler kan säkert nämnas. Jag anser att vi ska detta. Det är viktigt att för eventuella framtida människor och kanske turister bevara dessa platser så inga marodörer i framtiden förstör dem.


Det finns ju alltid risk för att historieförfalskare förstör platserna annars och sedan påstår att de aldrig ägt rum. Redan nu finns historieförfalskare som påstår att månlandningen aldrig ägt rum, jorden är platt och att judeutrotningen aldrig skett.

Det är farligt med sådana förfalskningsläror och att människor lyckats övertygas om sådana sjuka villoläror.
  

Bild: Buzz Aldrin andremannen vid den första månlandningen vid landningsplatsen på månen den 21 juli 1969. Obs: månlandningen skedde den 20 20:17:39 UTC juli men det var den 21 juli 02:56 UTC 1969 det första steget togs på månen.

På södra stjärnhimlen ses stjärnbilden Örnen ut som ett flygplan denna vecka på väg över himlavalvet med riktning åt söder.

Om du ser upp på södra stjärnhimlen i veckan kommer du att se ett mönster av stjärnor som kan tolkas som ett flygplan (alternativt örn) som flyger i södergående riktning. Just denna veckan ses stjärnbilden ut som ett flygplan.


Likheten med flygplan är enligt många mer slående än en örn. Men den gången stjärnbilden fick sitt namn fanns inga flygplan så stjärntydarna tydde det som en örn.

I denna stjärnbild Örnen ser man en linje av tre stjärnor. Denna trio är ibland kallad ” Aquilafamiljen (Örnen)” eller ”axeln av Aquila”. 


De består av en svagt lysande stjärna, en medelstarkt lysande och den mellersta överlägset ljusaste stjärnan: en gulvit med namnetAltair, den 12: e ljusstarkaste stjärnan på himlen.  Altair ligger bredvid Alpha Centauri, Sirius och Procyon, vår närmaste granne bland de ljusstarkaste stjärnorna på bara 16,7 ljusår bort.


Altair roterar kring sin axel. Vår sol tar ungefär 25 dagar för ett varv runt sin axel. Altair tar bara 9 timmar!


Bild på stjärnbilden ovan.

Pentagon vill bygga en rymdstation

Från Pentagon (USA;s försvarsdepartement)  har en önskan framförts om samtal för idéer till byggande av en mindre autonom militär rymdstation.


En lösning för att bygga och sända upp en fritt flygande station. Lösningen måste vara kapabel att stödja behövt utrymme, montering, mikrogravitation experimenterande, logistik och lagring, tillverkning, utbildning, test och utvärdering på plats för nyttolaster och andra funktioner.
  

Storleken bör vara högst 35 kubikfot vilket räcker för experimenterande utrymme. Stationen blir däremot inte är lämplig för mänsklig närvaro ombord.


Materialet i stationen ska bidra till låg omloppsbana runt jorden och stationen ska vara redo för flygning två år efter att en entreprenör är vald.


Men än så länge är allt på idéstadiet berättar överste Steve Bulow på försvarsdepartementet.


Jag kan inte se några problem själv (min anm) till att inte detta projekt snart kan eller kommer att realiseras.
  

Bilden ovan är en Flygbild över Pentagon, med USA:s huvudstad Washington, D.C. i bakgrunden. (från vikipedia)

NASA har upptäckt en vätgasplanet som fått beteckningen GJ 3470b

NASA: s Hubble och Spitzer rymdteleskop har upptäckt en planet varifrån gas sprids ut i rymden.


Planeten finns runt den röda dvärgstjärnan GJ 3470 i riktning mot stjärnbilden kräftan och har fått beteckningen Gliese 3470 b (GJ 3470 b). Den är nästan 13 gånger större än jorden och i storlek mer jämförbar med Neptunus som är 17 gånger större än jorden.


Forskare förutspådde vid upptäckten av  GJ 3470b att den skulle ha en  atmosfär innehållande syre och kolföreningar samma element som är roten till vattenånga och metangas som observerats på Neptunus.  Men det hittades en atmosfär som har en sammansättning av väte och helium likt solen har.


Björn Benneke, huvudförfattare av den nya forskningsrapporten om solsystem GJ 3470 och astronom vid universitetet i Montreal har tidigare  upptäckt många mycket större exoplaneter som kretsar väldigt nära sina solar kända som ”heta Jupitrar” (obs i vårt solsystem finns inte heta jupitrar) Namnet jupitrar kommer från att de är stora som vår Jupiter i vårt solsystem men ligger mycket närmre sin sol och därmed är betydligt hetare.
  

Men denna planet är annorlunda. Många forskare misstänker dock att Jupiterlika planeter bildas längre ut i sina respektive solsystem innan du migrerar in mot sin sols närområde.


Det är emellertid inte fallet för GJ 3470 b. Planeten har sannolikt bildats där den finns nu mycket nära en röd dvärg stjärna som är ungefär hälften så stor som vår egen sol.

 Planeten började förmodligen som en torr klippa vilken efterhand  plockade upp väte och helium från gasdisken som omger den röda dvärgstjärna som är centrum i detta solsystem. Därefter bildades efterhand gashöljet och det blev en gasplanet. Något som kanske även kunde skett med Merkurius om denna legat än närmre solen.


Bilden är en illustration av hur GJ 3470 b kan se ut framför sin sol.

NASA har godkänt att planetolog Elizabeth Tuttle får sända en drönare till Titan.

Planetologist Elizabeth Tuttle fick den 26 juni ett samtal från Nasa. Samtalet var ett klartecken till henne om att  hennes projekt att skicka en drönare till Titan Saturnus största måne var godkänt. Kostnaden för projektet är beräknat till ungefär en miljard dollar.


Men först 2026 kommer drönaren att sändas iväg och kommer fram för att börja sitt uppdrag (att undersöka Titan) först 2034.


Elizabeth  Tuttle är utbildad vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) och University of Arizona berättar att hon minns de första flyktiga bilderna av Titan tagna av rymdteleskopet Hubble under 1990-talet. Hon var då bland de första att få se närbilder av Titan tagna 2004 av Cassinisonden som då var framme efter en sju år lång resa.
  

”Det kommer inte att kännas som en lång tid. Det kommer att gå mycket snabbt”, säger ”Elisabeth” Tuttle, i dag 52 år och verksam som planetologist vid Johns Hopkins universitet där hon arbetar vid Applied Physics Laboratory, ett forskningscentrum utanför Washington som sysselsätter 7.000 personer.


Jag hoppas (min anm) jag får uppleva den dag resultatet på denna spännande ges.


Bilden är från NASA och visar Titan. Man ser tydligt hur molntäckt månen är och även dess atmosfärtjocklek i kanten (det blå). Drönaren som nämns ovan är ej färdigbyggd men en modell på hur den kan se ut visas om man följer länken i inlägget.

Mars 2020 Rover ska sändas upp med mycket avancerad utrustning för att söka spår av liv på Mars.

 Ingenjörer på NASA:s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena i Kalifornien, har installerat SuperCam Mast enheten på Mars 2020 rover. Detta nya  instrumentets kamera, laser och spektrometrar kan kemiskt identifiera minerals innehåll av en pennas storlek på ett avstånd av 20 meter.


SuperCam är nästa generations version av instrumentet ChemCam vilket i dag finns på NASA:s Mars rover (rymdbilarna). Super Cam har tagits fram gemensamt av USA, Frankrike och Spanien. När nu Frankrike levererat den sista delen av maskinvaran, integreras instrumentet fullt ut på Mars 2020 rover (rymdbilen som ska sändas upp 2021 och nu byggs) från den 25 juni 2019 i alla rymdfarkoster.


  SuperCam var en djärv och ambitiös idé för ett avancerat instrument som nu förverkligats”, sade Sylvestre Maurice, den SuperCam biträdande projektledare vid Institut de Recherche en Astrophysique et Planétologie i Toulouse, Frankrike.


”Medan det fortfarande är en lång väg kvar i tid innan det kan användas på Mars då Mars 2020 rover landar. Forskare kommer att använda SuperCam för att undersöka Mars sten och jord i sökndet efter organiska föreningar som kan relateras till tidigare liv på Mars.


Mars 2020 kommer att starta från Cape Canaveral Air Force Station i Florida i juli 2020. Den kommer att landa i Jezero Crater den  18 Feb., 2021.


NASA ska även använda Mars 2020 fordonen till andra uppdrag inklusive till månen. NASA planerar att etablera en hållbar mänsklig närvaro på och runt månen 2028 genom NASAS Artemis.
  

Om du vill skicka ditt namn till Mars och få ett diplom som bevisar att det kommer med NASAS Mars 2020 rover kan du göra det fram till 30 september 2019. Lägg till ditt namn i listan och få en souvenir ett boardingkort till Mars.


Bilden visar hur Mars 2020 rover kommer att arbeta (från vikipedia).

Kanske en annan form av mörk energi fanns redan vid Big Bang och denna är förklaringen till universums expansion

Det kan finnas en exotisk form av mörk energi dold i universum. Alternativt en tidig form av mörk energi från tiden vid BigBang.


En form som kan förklara det tidiga universums expansion. Kanske denna form är lösningen på den accelererande expansionen av universum redan vid BigBang och det då inte behövs en ny fysik ( som diskuterats för att förklara skeendet då) för att förklara vad som skedde då.


Med nuvarande fysik finns mysterier vi inte kunnat lösa.


Denna så kallade tidiga mörka energi kan har funnits i universums barndom och sedan försvunnit. Själv kan jag tänka mig att den omvandlades till den mörka energi vi anser finns i dag och vilken är 72% av universums innehåll.


Mörk energi är den okända, mystiska formen av energi som genomsyrar allt och vilken är den troliga förklaringen till universums ökande expansion.


Men under de senaste två decennierna har  forskare som studerar universums accelererande expansion hittat två mycket olika energier. Genom att studera bakgrundsstrålningen från supernovor och pulsarer har man förstått att det inte var så stor expansion av universum i början.


Det verkar ha skett något senare tidsmässigt som ökat expansionen av universum och i dag ökar denna expansion hela tiden.


I en nyligen publicerad rapport i tidskriften Physical Review Letters, föreslås att den tidiga formen av mörk energi kan vara den saknade pusselbiten som förändrat universums tidiga expansionstakt. Framtida högupplösta observationer av bakgrundsstrålningen skulle kunna visa om tidig mörk energi verkligen existerade i det unga universum och om denna ändrat form eller helt enkelt uppstod senare.


”Det finns många modeller på marknaden (teorier) som kunde producera [tidig mörk energi]”, säger  Vivian Poulin, huvudförfattare av rapporten. Hon är forskare vid Laboratoire Univers et de Montpellier, en division vid det franska nationella centrumet för Vetenskaplig forskning i Frankrike Live Science och tillägger  ”Det som vi föreslagit är inspirerat av strängteorin”.


Själv anser jag (min anm) att expansionen av universum kan förklaras av ballongmodellen. När man blåser upp en ballong ökar den snabbare i storlek ju större den blir.

Det har hittats damm på Antarktis äldre än vårt solsystem

En liten bit av en meteorit hittad på Antarktis har undersökts med mikroskop. Meteoriten visade sig ha dammstora korn insprängda i materialet  äldre än vår sol. Solens ålder och med det solsystemets är 4,6 miljarder år. Universums över 13 miljarder år.


En gång måste detta damm slungats runt i området där vår sol och vårt solsystem vår plats i universum skulle uppkomma. Damm från för länge sedan novaexploderande solar som kollapsat kanske miljarder år tidigare än vi fick vår sol.

 Detta damm består av kolrikt material (rött) och syrerikt material (blått) sannolikt bildat i en stjärnexplosion resulterande i en nova.


 Arbetet med undersökning av meteoriten gjordes av Heather Roper på University of Arizona.


Detta antika damm är endast 1/25 000 tum vilket är mycket litet  men kunde berätta en sak eller två om ursprunget för vårt solsystem, säger forskarna i en rapport från den  29 April i tidskriften Natur astronomi.


Vid novabildande utbyts energi mellan en vanlig stjärna och en vit dvärg. En stjärna blir efter explosionen en vit dvärg efter att en stjärna har bränt bort det mesta av sitt kärnbränsle (vår sols slut blir däremot uppsvällande och kollaps till en vit dvärg, det finns ingen vanlig stjärna som därefter finns i vårt närområde så att en nova kan uppstå här). Vid denna explosion slungas materia ut i rymden.


Detta är ursprunget till LAP-149 som dammet benämns. Var explosionen skett kan vi inte veta då det kommer från någonstans från (okänd riktning) i den interstellära rymden.

Bilden är på Antaktis där meteoriten hittats på isen. (från vikipedia)

En del meteorer som hittats på Jorden är troligen bitar av förstörda planeter.

Nästan allt som faller ner på jorden i form meteorer  kan komma från ett halvt dussin eller så förlorade världar (planeter) som splittras sönder i tidernas begynnelse av vårt solsystems bildande. Inte att förväxla med universums tillblivelse.


Astronomer har upptäckt mer än 400.000 asteroider i asteroidbältet  Tidigare forskning har visat att många asteroider verkar ha liknande banor och kompositioner, och att varje ”asteroid familj” bildats när en kollision mellan planeter krossade en kropp i många fragment.


Forskare har nu föreslaget att nästan alla av dessa är bitar från fem kroppar (familjer) eller före detta planeter som krockat. Resterna är dessa asteroider vi har däruppe i bältet Flora, Vesta, Nysa, Polana och Eulalia.


Men det finns även okända kroppar däruppe kallade ghostfamiljer.


Ännu kan man inte säga var dessa kommer från eller varifrån. De har inte som de fem familjernas kroppar likartade banor. Ex Vestas fragment följer Vestas kurs i bana.


Själv kan jag tänka mig att dessa ghosfamiljer kan ha sitt ursprung från mindre krockar senare mellan fragment eller att det ännu finns dvärgplanter i asteroidbältet vi ännu inte funnit och att de  familjevis hör till en sådan.


Bild en meteor på ingående  förbränns i atmosfären.

Kommer vi att kunna lösa mysteriet med Oumuamua???

Oumuamua upptäcktes när den passerade genom solsystemet i oktober 2017. Men ännu idag vet man inte säkert något om detta objekt mer än att det kom från någon plats bortanför vårt solsystem. Kanske från en plats långt ut i Vintergatan eller en annan galax. Den fångades inte in i vårt solsystem utan fortsatte rätt igenom det.


Ingen vet om Oumuamua är en asteroid, komet eller (troligast inte) ett rymdskepp som en del ansåg. I dag säger man troligast ingetdera och det är så närma lösningen vi kommit.


Närmare sanningen om den mystiska Oumuamua verkar inte forskarna komma med dagens teknik vilket ett forskarlag beskrivit i en nyligen  publicerad rapport i tidskriften Nature Astronomy. Det enda man tror sig veta är vad Oumuamua inte är.

Dess rörelser var och är inte något kometer eller asteroider brukar röra sig som. Dess form är udda. Inget visade heller att den innehöll de vanliga mineralen asteroider och kometer kännetecknas med som is, damm och gas.


Det enda vi kan vara överens om är att det var ett mystiskt objekt på genomresa i vårt solsystem. säger astronomen Matthew Knight i en kommuniké från University of Maryland.


Han erkänner att han och kollegorna aldrig sett något liknande.


"Hypotesen om främmande rymdskepp är en kul idé, men vår analys antyder att det finns en rad naturliga fenomen som skulle kunna förklara Oumuamua." säger Knight.

Knight påminner om att vi med nya verktyg och metoder kan se allt bättre ut i rymden. Exempelvis tas om något år det stora projektet LSST (Large Synoptic Survey Telescope) i drift i Chile.


”Då kan vi börja se om Oumuamua är mysko eller vanlig. Om vi hittar 10–20 likartade föremål (objekt) från platser utanför vårt solsystem och Oumuamua då inte fortfarande sticker ut måste vi se över våra förklaringar.” 


Då kan vi på allvar börja undra vad det var.


Själv funderar jag dock på om inte Oumuamua är resterna av två kärnor av planeter som krockat och splittrats i bitar av det utseende Oumuamua har. Splittrats någonstans för mycket länge sedan och vars bitar sedan flugit iväg i alla riktningar varav Oumuamua fick sin riktning mot oss.


Kanske det inte är konstigare än så och att rörelserna denna gör kan förklaras på det viset och även dess form och hastighet.


Men det kan även vara en unik asteroid och inget annat.

TESS har gjort en betydelsefull upptäckt därute

NASA meddelande nyligen att deras satellit TESS med sitt teleskop lycktas detektera en planet i storleksordning mellan Mars och Jordens storlek. Denna ska finnas runt stjärnan L 98-59 vilken befinner sig 34.6 ljusår bort från oss i riktning mot stjärnbilden Flygfisken (Volans).


 Planeten kallas L 98-59b och är den minsta planeten som upptäckts av TESS. Tillkännandet har meddelats i tidskriften  The Astronomical Journal.


– Upptäckten är en stor teknisk och vetenskaplig prestation för TESS, säger Kostov en av rapportskrivarna och tillägger . ”För atmosfäriska studier av små planeter behövs korta banor runt ljusa stjärnor. Men sådana planeter är svåra att upptäcka. Detta system (vilket används av TESS där ljusets avtagande mot en stjärna mäts) har potential för fascinerande framtida studier och upptäckter ”.


Två ytterligare planeterna upptäcktes i samma system båda större än jorden. TESS upptäcker exoplaneter med metoden transitering; det vill säga mäta minskningen i stjärnans ljusstyrka när en planet passerar framför den.


Ingen av de nyupptäckta planeterna finns i den zon som anses möjlig för liv.


Bilden är på stjärnbilden Flygfisken synlig på södra stjärnhimlen.

Det kom en kraftfull radiosignal från yttre rymden.

Fyra miljarder ljusår bort i riktning mot Tranans stjärnbild skedde något vi ännu inte kan förklara.


Under en millisekund uppstod en gång radiostrålningsblixt vilken nu efter fyra miljarder ljusår nått oss och upptäcktes av radioteleskopi västra Australien.

Sedan dess (upptäckten gjordes i september 2018) har nya observationer bara ökat mysteriet säger Emily Petroff  verksam vid Amsterdams universitet en av de ledande experterna på snabba radiovågskurar från rymdens djup.


Den stora galax varifrån skuren kom är faktiskt ganska tråkig (en ordinär galax min anm.) ”, säger Bannister en av rapportskrivarna om fenomenet. ”De flesta stjärnor i universum finns i galaxer som denna. Ovanligt är bara skuren som har fått namnet FRB 121102 ”.


Galaxen är ungefär tusen gånger mer massiv än dvärggalaxen (i närområdet) varifrån FRB 121102 kom.


I teorin bildas få stjärnor i en dvärggalax i annat fall skulle fenomenet kunna förklaras som magnetarers utsläpp av radiostrålning. Men det bör inte finnas en magnetar i en dvärggalax utan de få vi upptäckt finns i stora galaxer där stjärnbildningen är stor och även stjärnor dör i stort antal.  Stor omsättning av stjärnor är anledningen till magnetarer novor och neutronstjärnor bildas betydligt oftare än i en dvärggalax. Ingen magnetar har ännu upptäckts i en dvärggalax.


Få magnetarer överhuvudtaget har upptäckts därute. Men jag undrar ändå (min anm) om inte dessa skulle kunna finnas i vilken galax som helst med de rätta förutsättningarna. Det behövs ju bara rätt sort av nova för att det ska ske att en magnetar uppstår. 

För min del anser jag att detta skeende är av större möjlighet i en galax där det finns många miljarder stjärnor men lika möjligt är att skeendet kan ske i en galax med några tusen stjärnor. Det har inte med galaxens storlek om det sker utan med rätt förutsättningar anser jag.

Bild en illustration av magnetar hur verklighetstroget denna är vet ingen.

USA-piloter har rapporterat om Ufo fenomen. Men vad var det?

I juli 2019 jubilerade UFO Network (MUFON) sina 50 år i sitt undersökande och sin forskning om fenomenet oidentifierade flygande föremål.


Jan Harzan MUFONS verkställande direktör har sade följande i ett inlägg i augusti 2013.


”Jag har sett dessa farkoster. Jag vet att de är verkliga. Jag kan inte berätta var de kommer ifrån. Jag vet inte om de är våra eller tillhör någon annan eller vad. ”Men de är farkoster med avancerade teknologi”.


Nyligen publicerades en film och en rapport om att under utbildning av US navy piloter dessa vid manövrar med sina plan 2014 och 2015 rapporterade ett flertal UFO-observationer.


Det kan vara intressant att undersöka varför just piloter under utbildning såg detta. Följ medföljande länk och läs mer och se en bild av vad dessa piloter såg.


För min del tror jag inte på utomjordiskt ursprung utifrån dessa fenomen. Istället är jag övertygad om att flertalet observationer är på klotblixtrar. Deras snabba och ryckiga rörelser hit och dit visar på naturfenomen anser jag. Sedan finns synvillor, flygplan, ballonger, meteoritnedslag i atmosfären  och förfalskade bilder. Men piloternas syner och bilden är säkert inte förfalskad utan visar på en klotblixt (anser jag).


Men naturfenomen som ger upphov till dessa ljusfenomen bör fortsatt undersökas.

Ett objekt i Vintergatan kallat NGTS-7 signalerar mot oss

En eller två gånger per dag, blinkar ett märkligt objekt i Vintergatan mot oss. Nu tror astronomer de vet varför detta sker.


NGTS-7 är ett objekt 500 ljusår bort vilken i flertalet teleskop enbart kan ses som en enda stjärna vilken blinkar i riktning mot oss. Blinkar i ett intervall av 16,2 timmar mellan varje blinkning. Men det är inte en stjärna utan två. Två riktiga stjärnor men även en misslyckad stjärnbildning. Det är denna misslyckade stjärna en brun dvärg som ligger bakom fenomenet.


Detta signalerande har nu forskare vid University of Warwick i England kommit fram tillem lösning av genom att använda avancerade instrument och med dessa zoomat in objektet NGTS-7. Vad man då såg var två lika stora stjärnor i systemet. Men det var endast en av dem som ljusreglerades av ett annat objekt. 


Objektet som gav fenomenet var eller är en brun dvärg (dessa är mycket ljussvaga) som under sin bana regelbundet dämpade ljuset från den andra stjärnan och gav upphov till fenomenet. En brun dvärg är en ljussvag misslyckad stjärna. En stjärnbildning där temperaturen och kärnklyvningen aldrig kommit i gång. Många gånger i storlek av ungefär samma storlek som Jupiter. OBS, Jupiter är en gasplanet och har aldrig försökt bli en stjärna.


Troligen är detta förklaringen på en hel del av de mystiska blinkningar vi kan se däruppe i avlägsna solsystem med våra teleskop. Men på grund av avståndet kan vi aldrig säkert veta.


Objekt som kretsar runt sin moderstjärna i form av ex bruna dvärgar eller större gas eller stenplaneter ger dämpning av ljuset av den stjärna eller sol de kretsar runt.

 Beroende på hur stort objektet är som har sin bana runt stjärnan beror blinkningen eller ljusdämpningens styrka, storlek, närhet till sin sol (sol är en synonym till stjärna) eller tidsintervallet. 


Bilden är en illustration på hur det kan ses ut vid NGTS-7.

Mars var en beboelig planet längre än man tror. Nästan in i nutid.

En storm av kosmisk påverkan genom kraschar med andra kroppar mm likt Jordens krasch med en kropp som resulterade i vår måne  kan ha slutat relativt tidigt på Mars liksom här.


Detta kan tolkas som att Mars kan ha haft hav och atmosfär betydligt längre fram i tiden än den gängse ansedda. Man har ansett att Mars förlorade sitt vatten i form av floder och mestadel av atmosfär för över 3 miljarder år sedan.


Detta genom att det den en första tiden  av solsystemet skedde rikliga kollisioner mellan nyfödda planeter och bitar av sten i skilda storlekar. Kvar från krockarna blev det vi idag kallar asteroider. Asteroidbältet mellan Jupiter och Mars anses vara rester av en eller flera större planeters krockar. 


Ny forskning visar att livsvänlig miljö troligen startade på både Mars och Jorden ungefär samtidigt under dess historia.


Forskarna analyserade mineraliska korn från meteoriter som kraschat i Saharaöknen. Den inverkan som blästrat dessa stenar vilka kommer från  Mars har sannolikt hänt de senaste 20 miljoner åren, säger författaren Desmond Moser, en geochronologist vid University of Western Ontario i Kanada i en nyligen framlagd rapport.


Moser och hans kolleger beskriver i rapporten att det fanns inga sena tunga bombardemanget som steriliseras på de tidiga planeternas existens. Om detta är sant, beboeliga kan tryck och temperaturer ha utvecklats av 4,2 miljarder år sedan på både jorden och Mars.


Det visar visserligen inte att atmosfär och flytande  vatten funnits ändå fram till de senaste 20 miljonerna åren på Mars vilket skulle vara otroligt spännande. Men möjligheten finns att det är så. Det är stor skillnad på 20 miljoner år bort och över 3 miljarder år bort.


Framtida forskning får använda dessa fynd för att hjälpa till i sökandet efter tecken på liv under de senaste årmiljonerna (eller flytande floder och tjockare atmosfär) på Mars och en dag kan vi komma till Mars och på plats söka spår efter hur länge sedan det var som Mars var en livsvänlig planet. Resultatet kan bli överraskande.


Lägg märke till att det var för ca 20 miljoner år sedan människan började gå upprätt på Jorden.

Kanske vi ska leta efter civilisationer på planeter runt svarta hål

Ett arbetslag från Harvard University har nu vänt upp och ner på var vi ska söka efter beboeliga planeter därute. Visst vi ska fortsätta söka i den beboeliga zonen runt stjärnor därute. Zonen runt en sol där vi själva finns runt vår sol.


Men nytt är att de även förslår ett utökat sökande och då runt eller i närområdet av svarta stora hål i centrala delarna av en galax.


Supermassiva svarta hål är omgivna av virvlande diskar av gas och stoft som kallas aktiva galaxkärnor vilka avger otroliga mängder strålning, värme  och ljus. En miljö många forskare antar skulle förstöra atmosfären på någon närliggande planet, skapa en ”dead zone” runt det svarta hålet.


Men forskarna bakom denna nya rapport från Harvard publicerad i Astrophysical Journal bestrider antagandet.


Teamet anser att den zon där denna skada enligt gängse teori ger dödlig effekt på planeters möjlighet som beboeliga är överdriven och att dödszonen bör omtolkas.

 Avståndet där dödszonen ska finnas för liv bör ändras från 3200 ljusår från det svarta hålet till ca 100 ljusår enligt datorberäkningar. Utanför denna zon kan en planet med atmosfär finnas.


Om de har rätt får framtiden utvisa. Om letandet efter beboeliga planeter ska utökas till detta område får även framtiden utvisa. Det beror på forskares tilltro till rapporten.

Uranus spännande ring (Epsilonringen)

Uranus ringar är osynliga utom för största och mest avancerade teleskopen. De upptäcktes först 1977. De är förvånansvärt ljusa vilket sågs av teleskop nyligen i Chile.
 Observationerna bekräftar även att Uranus ljusstarkaste och tätaste ring kallad epsilonringen har temperaturskillnader i jämförelse med de andra ringarna och då i förhållande till den yttre delen och inre delen se medföljande länk.


 Uranus ringar skiljer sig markant åt i jämförelse med ringarna runt Saturnus. De är extremt tunna jämfört med Saturnus ringar. 


Den bredaste, epsilonringen, varierar mellan 20 till 100 kilometers bredd medan Saturnus ringar är av 100-tals till tiotusentals kilometer bredd.


Hittills har astronomerna räknat till 13 ringar runt Uranus. Ringar bestående av band av damm mellan dessa.


Epsilonringen skiljer sig åt på andra sätt än Saturnus ringar. Saturnus isiga ringar är breda, ljusa och har ett utbud av partikelstorlekar från micron och  stora dammpartiklar i den innersta D-ringen till 10-talsmeter stenbumlingar i stora ringen, säger Imke de Pater, UC Berkeley professor i astronomi.


”Den ljusaste ringen runt Uranus epsilonringen däremot består av partiklar stora som golfbollar, medelstora och större stenar ”.


För mer information om dessa intressanta ringar läs ovanstående artikel i medföljande länk. Det är intressant information.


Hur mycket finns ännu att upptäcka i vårt eget solsystem och hur mycket kan vi förstå?

Bilden är på Uranus men utan ringarna.

eRosita har kastats in i jakten på mörk energi

Den 21 juni 2019 lanserades  rymdfarkoster med Spektrum-Röntgen-Gamma (Spektr-RG / SRG) teleskop sändes upp från den kazakiska stäppen. En händelse som markerar början på en spännande resa. SRG kommer att bära den tyska 'extended ROentgen undersökningutrustningen med en Imaging Telescope Array' (eROSITA), X-ray telescope och ryska konst-XC instrumentet.


 En Proton-raket var drivkällan upp till banan  1,5 miljoner kilometer från jorden. I omloppsbana runt denna jämviktspunkt började eROSITA den största undersökning någonsin av universum.



Målet är att söka efter och kartlägga heta källor såsom galaxhopar, aktiva svarta hål, supernovor, röntgenkällor och neutronstjärnor. Denna möjlighet att söka så brett och kombinera dessa sökningar är möjlig att göra tjugo gånger känsligare än den tidigare utrustning som gjort detsamma med ROSAT teleskopet som sändes upp innan 2000-talet.


 Med sin utökade kapacitet ska eROSITA hjälpa forskare att få en bättre förståelse för struktur och utveckling av universum och även bidra till sökandet av mörk energi ”, säger Walther Pelzer, styrelseledamot Space förvaltning på den tyska Aerospace Center (Deutsches Zentrum für Luft-und Raumfahrt; DLR), som stött utvecklingen av eROSITA vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik (MPE).


Mycket lite är ännu  känt om universum. Det består som man tror sig veta av  ingredienser som är upp till fyra procent av dess energitäthet 'normalt' material såsom protoner och neutroner men det är bara en liten del av vad som finns.


Vad de andra 96 procent består av förblir ett mysterium. Man tror idag att 26 procent är mörk materia. Men den största andelen, uppskattningsvis 70 procent består av mörk energi. För att spåra denna måste forskare iaktta ofattbart stora och extremt heta galaxhopar som består av upp till flera tusen galaxer som rör sig vid olika hastigheter inom ett gemensamt gravitationsfält. Inuti genomsyras dessa strukturer av en tunn mycket het gas som kan observeras genom dess avgivande av röntgenstrålning.


Detta är där Erosita's X-ray 'ögon' spelar in. De tillåter oss att observera galaxhopar och se hur de rör sig i universum och framför allt hur snabbt. Vi hoppas att detta kommer att berätta mer om mörk energi ”, förklarar Thomas Mernik en av forskarna.

Jag anser (min anm) att vi bara kan hoppas de hittar något med denna utrustning som de kan ge kunskap om universum och att de tolkar vad de finner

Hur en galax ser ut vet vi inte, Osynlig materia finns som vi inte kan se (ej att förväxla med mörk materia).

När du ser en galax i universum genom ett teleskop eller i bilder tagna av observatorier ser du vad du tror är en hel galax och hur den ser ut. Men det är fel.


Forskare har upptäckt att ca hälften av galaxens materia är osynlig. Men förväxla inte detta med mörk materia som är något helt annat.


Här handlar det om massa (vanliga atomer) i galaxens halosken. Gasen i denna.


 En grupp astronomer från UC Santa Barbara Professor Crystal Martin och doktorand Stephanie Ho har nu släppt en rapport som visar hur dessa glorior samverkar med galaxer. I studien som publicerats i The Astrophysical Journal visar de att en galax inte alls är så skinande som vi tror. Mycket av den syns inte med våra ögon.


Detta är kontentan av dagens inlägg. Insikten och tanken på att det vi inte ser alltid är det som finns.