Smällar från meteorer kan frigöra energi som motsvarar hundratals ton TNT

 

Bild https://ares.jsc.nasa.gov Cape Cod fireball var det senaste kända meteoritnedslaget på jorden (28 juni 2026) . Det skedde 30 maj 2026.

Invånare längs gränsen mellan Massachusetts och NewHampshire blev skrämda av en plötslig sonisk smäll på eftermiddagen den 30 maj 2026. Många människor längs östkusten bevittnade det.

Efter att NASA analyserat bilder från vädersatelliter identifierade de källan som en liten meteorit på ungefär 1 till 2 meters diameter. Den for genom rymden i häpnadsväckande 468 000 kilometer i timmen då den störtade ner i jordens övre atmosfär. Friktion mellan meteoren och den allt tätare luften förvandlade snabbt den kinetiska energin från stenen till brännande värme. På en höjd av ungefär 60 kilometer övervann den enorma värmen och trycket meteorens strukturella integritet vilket fick den att fragmenteras i en strålande blixt.

Uppdelningen frigjorde en häpnadsväckande energiexplosion motsvarande 300 ton TNT. När ett föremål färdas genom luften i hastigheter som är snabbare än ljudet vilket är 1 225 km/h  skapar det en chockvåg som skapar ett dånande knall eller en sonisk smäll. Medan majoriteten av meteoriten förångades, regnade de återstående fragmenten  ner i vattnet i Cape Cod Bay. Tidigare kunde en sådan händelse ha passerat som en obekräftad observation på dagshimlen. Idag är dock vår planet kopplad upp i ett nätverk av planetära försvarssensorer: instrumentpanelkameror, säkerhetssystem och digitala dörrklockor (och händelser som denna registreras).

Meteoritnedslag som denna varar några flyktiga sekunder vilket gjorde dessa  lätta att missa tidigare. Nu fångar våra kollektiva digitala ögon dessa spontana kosmiska intrång nästan omedelbart vilket för universum direkt in i våra dagliga nyhetsflöden. Även om dessa händelser är dramatiska är de vanligare än de flesta tror. Men de statistiska oddsen att bli träffad av en meteorit är försvinnande små. Du har större chans att vinna en mångmiljonjackpott tio gånger i rad än att någonsin bli träffad av en meteorit.

Den stora majoriteten av de tonvis rymdskräp som dagligen bombarderar jorden anländer som ofarliga dammkorn, brinnande som eleganta meteorer eller stjärnfall. 

Om du någonsin råkar bevittna en av dessa magnifika eldbollar som river upp himlen, överväg att rapportera din observation till American Meteor Society 

 Denna organisationen håller koll på observationer och fall från hela världen. Återvunna fragment ger forskare ett sätt att få värdefull information om ursprunget till vårt solsystem och vår hemplanet.

Mitt inlägg har som källa en artikel i Coversation.com   skriven av  Shawn Laatsch Direktör för Versant Power Astronomy Center, University of Maine.

En del meteorer som hittats på Jorden är troligen bitar av förstörda planeter.

Nästan allt som faller ner på jorden i form meteorer  kan komma från ett halvt dussin eller så förlorade världar (planeter) som splittras sönder i tidernas begynnelse av vårt solsystems bildande. Inte att förväxla med universums tillblivelse.


Astronomer har upptäckt mer än 400.000 asteroider i asteroidbältet  Tidigare forskning har visat att många asteroider verkar ha liknande banor och kompositioner, och att varje ”asteroid familj” bildats när en kollision mellan planeter krossade en kropp i många fragment.


Forskare har nu föreslaget att nästan alla av dessa är bitar från fem kroppar (familjer) eller före detta planeter som krockat. Resterna är dessa asteroider vi har däruppe i bältet Flora, Vesta, Nysa, Polana och Eulalia.


Men det finns även okända kroppar däruppe kallade ghostfamiljer.


Ännu kan man inte säga var dessa kommer från eller varifrån. De har inte som de fem familjernas kroppar likartade banor. Ex Vestas fragment följer Vestas kurs i bana.


Själv kan jag tänka mig att dessa ghosfamiljer kan ha sitt ursprung från mindre krockar senare mellan fragment eller att det ännu finns dvärgplanter i asteroidbältet vi ännu inte funnit och att de  familjevis hör till en sådan.


Bild en meteor på ingående  förbränns i atmosfären.

Meteorer kan användas för att kryptera datatrafik.

Meteorer kan användas inom kommunikationen som kryptografiassistenter. Meteorer reflekterar radiovågor vilket gör dem lämpliga till att reflektera radiosändningar på avstånd upp till 2 000 kilometer. De reflekterar radiovågor och hjälper till med att på det sättet kryptera innehållet. Denna reflektion är oförutsägbar vilket gör krypteringen oförutsägbar och svår att kryptera av.


Meteorer är oförutsägbara i sina rörelser däruppe vilket ger ett betydande hinder för signalavlyssning. Docent Amir Sulimov på Kazan universitetet i Tatarzan i Ryssland förklarar, ”Varje meteors rörelse bildar ett slags skugga som liknar en ellips över jordens yta. Alla kommunikationsstationer inom detta område kan ratta in på kanalen.


Meteorelipsen avgränsar ett visst område där potentiella missdådare kan försöka avlyssna signalen ”. Experiment och modeller visade att möjligheten att avlyssna en meteor ”kanal” försvinner på 30 kilometer avstånd, men teoretiska beräkningar visar att den kan  kvarstå på ett avstånd av 300 km längs små radier och 850 kilometer längs stora radier” avslutar Sulimov.


Ytterligare forskning får visa avstånden som partiell avlyssning av kryptografiska nycklar är genomförbart.


De bör ju minska tycker jag om det ska kunna genomföras utan risk för avlyssning från obehöriga. Men troligen behövs dyr och avancerad utrustning för att kunna avlyssna trafiken. Men stater har säkert resurser till detta.


Jag anser att det är ett osäkert krypterande att använda meteorer för detta. Om inte först forskningen gör det mer säkert än jag tolkar det efter rapporten detta inlägg utgår från.


Bilden är på en okänd meteor.