Medeltidens romantik speglas i sagans värld.

Vi ser hur medeltidens sagovärld ännu fascinerar oss.

Romantiska äventyr med drakar och trollkarlar har ännu en stor dragningskraft på oss. Serier som Zena krigarprinsessan och Herkules, Merlin och Legend of the Seeker.

Alla med ett romantiskt skimmer från sagans värld.

Jag ska inte säga annat än att även jag har behållning av att se dessa serier.

Vad jag egentligen vill ha sagt är att många har ett behov av att drömma sig tillbaks till en enklare värld, där det enbart finns godhet och ondska och där det alltid blir godheten som segrar.

Om en sådan värld någonsin funnits, mer än som ideal i dagdrömmen, är tveksamt.

Men så är människans dröm och så måste den vara.

All religion har även målet att godheten ska segra till slut.

Allt kan bevisas med statistik och ideologi.

Statistik är själva instrumentet när man ideologiskt vill bevisa, eller visa, att en ideologi har substans.

Ideologin är början till en politisk åskådning som har sitt ursprung i någons tankevärld och som har lyckats påverka andra med dessa tankar.

Bakom en ideologi ligger alltid en egoism som ska gynna den uttänkte och ofta även dennes familj och närstående.

Så uppstod de flesta diktaturer och även maffian i USA och på Sicilien.

Politikens instrument för att visa på sina idéers bärkraft är statistiken, vilken kan ändras efter behov utefter hur man önskar mäta variabler.

Man kan öka på staplar och linjer så de ses som stora förändringar över kort tid fast de hos den politiske motståndaren görs tvärtom så förändringar ses som marginella.

Att ha makt och kunna manipulera med statistik är enkelt, och hur många kan egentligen läsa statistik?

Hur många tar en uppgift som riktig, istället för att försöka tolka en statistisk tabell?

Alla, eller nästan alla, misstänker jag.

Masspåverkan, är det detta som får Alliansen att vinna valet i höst?

I detta fall genom att påstå att den som inte har ett arbete inte vill arbeta och därför ska dessa som de anser bidragsälskare stoppas genom fortsatta ekonomiska sanktioner.

Majoriteten av svenska folket har arbete och en lön. Många av dessa tror att det finns arbete för alla som vill arbeta och att den som blir arbetslös kan få nytt arbete om denne lägger manken till.

Tyvärr beror möjligheten till nytt arbete på vilket arbete denne haft, vilken ålder den arbetslöse är i och om denne har kontakter eller inte.

Men den som aldrig varit arbetslös kan inte förstå detta och ser Alliansens jobblinje som det bästa och rättvisaste som tänkas kan.

Den som sett insidan av arbetslöshet blir allt mer apatisk när denne förstår svenska folkets mentalitet och Alliansens människosyn.

Men just detta, att mängden tror på sanningshalten ovan om jobblinjens välsignelse enligt Alliansens tolkning, kommer att få Alliansen att vinna valet och kommer att resultera i än mer ökade klyftor i samhället.

Men självfallet har de rätt att föra denna politik, de har inte brutit några vallöften och vi lever i en demokrati där alla uppfattningar får sägas, och är tillräckligt många av de som går till valurnorna av samma uppfattning blir det den politik som majoriteten önskar. En fortsatt sortering av människor, ekonomiskt och mentalt.

De som inte tycker som Alliansen kan försöka förändra politikens inriktning genom att visa att de inte delar denna människosyn vid nästa val. Men att få majoritet att förändra nu är nästintill omöjligt.

Den som får skattesänkningar med jämna mellanrum och högre standard vill självfallet inte mista detta för att de som de ser som arbetsskygga ska få mer att leva av.

Hårdheten och iskylan har åter fått fotfäste i Sverige.

Människosynen i dag är att människan inget är värd om ingen vill anställa henne eller honom.

Medias ledarspalters makt slår bakut mot tidningens lönsamhet.

Tidningars ledare vinklar politiken enligt sina värderingar.

Många mindre dagstidningars ledarspalter är hänsynslösa i sina ordval och förödmjukar långtidsarbetslösa och sjuka genom att höja jobbskatteavdraget till skyarna och öppet håna de bidragsberoende som en del av bidragssamhället som vi ska bekämpa.

Bekämpa i form av att minska bidragen och försäkringarna för att den vägen visa på lönsamheten av att arbeta.

Att sedan alla inte får möjligheten till ett arbete eller blir friska på kommando skrivs det inget om. Istället uppmuntras fördomar mot dessa.

Sedan ser de det som konstigt att deras prenumeranter minskar. De tar öppet ställning på ett obarmhärtigt vis, ställning för att ovanstående grupper ska klämmas åt ekonomiskt och förundras då över att fler och fler inte har råd eller ändå säger upp prenumerationen på en dagstidning. Man tar till ideologi före lönsamhet för sin egen tidning.

Många som läser deras uppfattningar säger upp sin prenumeration då de mår dåligt var eller varannan dag som de öppnar den och läser ledarspalten.

Detta gäller små landsortstidningar. Inte de större som Dagens Nyheter etc. Fast denna tidning är borgerlig och öppet tar ställning för Alliansen i ledarspalterna så uttrycker sig inte ledaren på ett sätt som förödmjukar de arbetslösa eller sjuka. Att ta ställning kan göras på ett sätt som inte sårar, detta har de stora rikstäckande tidningarnas ledare kunskap om, då de troligen är rädda om alla sina prenumeranter.

Ett stort beröm till dessa med DN i spetsen som har en ledarespalt vars uppfattningar jag inte delar men kan respektera då den skrivs utan att förödmjuka och såra. Ris till små dagstidningar, vilka vill jag inte nämna, men som gör motsatsen, sårar och förödmjukar vissa av sina läsare.

Skäms på ert omogna skrivande!

Att skriva av sig.

Många använder dator eller penna till att skriva av sig sina bekymmer och funderingar.

Det är många gånger därför som dagboksskrivande görs.

Men läsa det igen gör de flesta inte efter detta. Oberoende av om de skriver i det fördolda för byrålådan eller i en öppen blogg, anonymt eller inte.

En del skriver för att synas, andra för egenintresse i form av att skriva av sig och den vägen bearbeta upplevelser och tankar.

Vad kan då jag ses göra? Jag ser mig själv som en som skriver för att få ut tankar och kanske få andra som läser att tänka till på nya vis.

Men om jag lyckas eller inte och varför jag gör det kan jag inte svara på.

Men att skriva är lätt, anser jag, det går av sig själv. Ord kommer lika snabbt eller snabbare än tanken.

Troligen är det så det är för de som kan skriva av sig lätt. De som har svårare för detta ger nog många gånger upp då skrivandet för dessa inte blir ett nöje utan ett tvång. Vi är alla olika och har våra svagheter likväl som styrkor.

Igår var du onormal, idag är du normal.

Det som i går sågs som onormalt eller opassande kan i dag ses som helt riktigt och lämpligt.

Exempel på sådant är att barn ska höras och synas vilket de absolut inte skulle för bara ett halvt sekel sedan.

Andra exempel är att människor skulle lyda och underkasta sig makten, vilket var anledningen till de hårda tag som makten tog mot de strejkande arbetare som demonstrerade för högre lön och arbetsvillkor från 1800-talets slut till runt 1970.

I dag demonstreras det knappast längre i Europa mer än mot globalisering, vilket vi sett exempel på de senaste åren.

I dag ska man, för att vara lyckosam och passa in, också satsa på sig själv och de som inte klarar detta utan ställs utanför arbetsmarknaden ska enligt vissa inte få arbetslöshetsersättning utan, om jag förstått rätt, lita på välgörenhet eller ta saken i egna händer, vilket innebär kriminalitet.

Vi lever enligt Candide i den bästa av världar, satiriskt sett. Nog kan många tycka så och säkert kan ännu andra anse tvärtom.

De som upplevt och vuxit upp i ett samhälle där staten tog hand om de utsatta.

I dag reser Alliansen ut på valturné och propagerar sitt föraktfulla hat mot arbetslösa, sjuka och pensionärer genom att skrika ut att vi inte ska ha ett bidragssamhälle. De som ska ha bättre levnadsvillkor är de som har ett arbete, resten ska vi krossa ekonomiskt.

Detta är Alliansens valbudskap av år 2010.

Makt har alltid missbrukats, men skulle kunna vara en välsignelse i rätt händer.

Människan är maktgalen.

När denna får makt är steget inte långt till att missbruka den och använda den för egna eller vänkretsens syften.

Vi har sett det genom historien, mäktiga ledare och regeringar som använt makten för att förtrycka och skapa egna vinster och förmåner.

Ja även i vårt land av i dag avslöjas maktens dilemma. Politiker som missbrukar sin makt och sina kontakter för egna syften. Korruption och karteller i industrin.

Religioner som förtrycker och ser sig som mer än andra i sin inre krets där man inte släpper in vem som helst.

Föreningar och förbund där man ser till att själva ta för sig men utåt ska ses som arbetande för en viss idé.

Makt och människor är motsatser som inte fungerar utan förskräcker. Makt kan dock, om rätt personer har den, idealister som är eldsjälar och inte egoister, göra positiva underverk.

Det har funnits, och finns säkert, sådana människor, organisationer och föreningar som även dessa kan ses som positiva. Jag vill dock inte nämna någon. Ser man på vad de arbetar för enligt deras stadgar kan man tro gott om alla.

Men sitter det dårar i ledningen blir resultatet motsatsen, som nu röda kors chefen som bar sig åt som en omogen tonåring utan empati med någon än sig själv, genom att förskingra så mycket som möjligt.

Låt denne och andra dårar sitta o tänka över sina missdåd i fängelse och sedan få en skuld att avbetala resten av deras liv till avskräckelse för de dårar som sitter på andra platser och uppför sig lika illa.