Igår var du onormal, idag är du normal.

Det som i går sågs som onormalt eller opassande kan i dag ses som helt riktigt och lämpligt.

Exempel på sådant är att barn ska höras och synas vilket de absolut inte skulle för bara ett halvt sekel sedan.

Andra exempel är att människor skulle lyda och underkasta sig makten, vilket var anledningen till de hårda tag som makten tog mot de strejkande arbetare som demonstrerade för högre lön och arbetsvillkor från 1800-talets slut till runt 1970.

I dag demonstreras det knappast längre i Europa mer än mot globalisering, vilket vi sett exempel på de senaste åren.

I dag ska man, för att vara lyckosam och passa in, också satsa på sig själv och de som inte klarar detta utan ställs utanför arbetsmarknaden ska enligt vissa inte få arbetslöshetsersättning utan, om jag förstått rätt, lita på välgörenhet eller ta saken i egna händer, vilket innebär kriminalitet.

Vi lever enligt Candide i den bästa av världar, satiriskt sett. Nog kan många tycka så och säkert kan ännu andra anse tvärtom.

De som upplevt och vuxit upp i ett samhälle där staten tog hand om de utsatta.

I dag reser Alliansen ut på valturné och propagerar sitt föraktfulla hat mot arbetslösa, sjuka och pensionärer genom att skrika ut att vi inte ska ha ett bidragssamhälle. De som ska ha bättre levnadsvillkor är de som har ett arbete, resten ska vi krossa ekonomiskt.

Detta är Alliansens valbudskap av år 2010.

Lantbruket var vanligaste arbetet i många 1000 år, vi är präglade av detta.

Alla är vi bönder i generna, med några få undantag. Längtan efter natur och landsbygd finns därför hos de flesta, om man bara tänker efter.

Men likväl ses i dag stadslivet som mer normalt än landsbygdslivet. Varför har det blivit så?

Mycket säkert av tvång då landsbygden inte kunde försörja alla som föddes där.

Rationaliseringen av bondeyrket är ett annat skäl för varför färre kan livnära sig på landsbygden. Men de som fötts där har livet ut en längtan tillbaks till en natur och en miljö som kanske inte är möjlig att uppleva längre.

Jag är en av dessa landsbygdsbor i förskingringen.

Vi är skapta för att leva med naturen, inte att leva i hyreskasernceller.

Utvecklingen, och med den urbaniseringen, har fått många att känna främlingskap i tillvaron. Men hur många medger det? Istället försöker man ta till pseudolivsintressen av skilda slag.

Man vägrar ta sig tid för det man saknar, en natur som kan upplevas. Visserligen blir en naturupplevelse bara en pseudoupplevelse, då den ofta är i en tillrättalagd parkmiljö i en stads utkant.

Men det är ofta det enda som återstår för den som egentligen saknar ett eget hem i naturens sköte, med arbetsmöjligheter i närliggande miljö.