Alla är vi bönder i generna, med några få undantag. Längtan efter natur och landsbygd finns därför hos de flesta, om man bara tänker efter.
Men likväl ses i dag stadslivet som mer normalt än landsbygdslivet. Varför har det blivit så?
Mycket säkert av tvång då landsbygden inte kunde försörja alla som föddes där.
Rationaliseringen av bondeyrket är ett annat skäl för varför färre kan livnära sig på landsbygden. Men de som fötts där har livet ut en längtan tillbaks till en natur och en miljö som kanske inte är möjlig att uppleva längre.
Jag är en av dessa landsbygdsbor i förskingringen.
Vi är skapta för att leva med naturen, inte att leva i hyreskasernceller.
Utvecklingen, och med den urbaniseringen, har fått många att känna främlingskap i tillvaron. Men hur många medger det? Istället försöker man ta till pseudolivsintressen av skilda slag.
Man vägrar ta sig tid för det man saknar, en natur som kan upplevas. Visserligen blir en naturupplevelse bara en pseudoupplevelse, då den ofta är i en tillrättalagd parkmiljö i en stads utkant.
Men det är ofta det enda som återstår för den som egentligen saknar ett eget hem i naturens sköte, med arbetsmöjligheter i närliggande miljö.
