Många använder dator eller penna till att skriva av sig sina bekymmer och funderingar.
Det är många gånger därför som dagboksskrivande görs.
Men läsa det igen gör de flesta inte efter detta. Oberoende av om de skriver i det fördolda för byrålådan eller i en öppen blogg, anonymt eller inte.
En del skriver för att synas, andra för egenintresse i form av att skriva av sig och den vägen bearbeta upplevelser och tankar.
Vad kan då jag ses göra? Jag ser mig själv som en som skriver för att få ut tankar och kanske få andra som läser att tänka till på nya vis.
Men om jag lyckas eller inte och varför jag gör det kan jag inte svara på.
Men att skriva är lätt, anser jag, det går av sig själv. Ord kommer lika snabbt eller snabbare än tanken.
Troligen är det så det är för de som kan skriva av sig lätt. De som har svårare för detta ger nog många gånger upp då skrivandet för dessa inte blir ett nöje utan ett tvång. Vi är alla olika och har våra svagheter likväl som styrkor.
