Att anlägga natur eller låta urskogen växa

Ska naturvärden bedömas utefter hur väl en skog eller park sköts eller efter om den får växa och förfalla utefter väder, vind och tid?

Frågan är berättigad då jag är övertygad om att många ser urskogen och en förfallen park som ogenomtränglig och därmed ful och otrevlig. Medan de ser en väl ansad parkmark och väl gallrad skog som trevlig att besöka.

Men urskogen är inte för människans skull. Den är för biologisk mångfalds skull och ju mindre människor som besöker dessa områden desto bättre klarar sig denna miljö utan onaturlig påverkan av människan.

Samma sak med den förfallna parken där den nu finns. Den är även den en bra biologisk mångfald.

Den ansade parken, gallrade skogen och välskötta trädgården är däremot en rekreationsplats för människan. Den är vacker och tilltalar de flesta.

Varför den förfallna trädgården däremot inte accepteras i tättbebyggt område har inte så mycket med biologisk mångfald att göra som de tidigare nämnda områdena. Istället har förfallna tomter eller ej skötta trädgårdar i tätorter ofta blivit platser för skadedjur och skräp. De blir ofta en sanitär olägenhet då de av någon anledning drar till sig förstörelse och nedskräpning likt tomma hus drar till sig vandaler som smäller glasrutor och förstör byggnaden ut som invändigt.

Biologisk mångfald innebär inte att det är för människans skull.

Tillrättalagd natur är till för människans estetiska känsla.

Medan förfall är till skada för allt och alla.

Kunskapens uppkomst och kunskapens grund.

Lärande är kunskapsinhämtning och för att detta ska ske optimalt behövs en pedagogik.

Någon lär ut något som anses behövt att läras ut för något syfte. Samhällets, elevens framtid eller för att tillfredsställa något behov hos den lärande.

Vad som är kunskap är egentligen all ny erfarenhet som någon får. Men den behöver ibland förklaras för att inte missuppfattas eller till och med bli farlig.

Förståelse är en grund i all kunskap. Här har pedagogen sin uppgift. Att ge en förståelse för en kunskap. Alla kan självfallet lära sig själv. Antingen genom praktiskt inhämtande av någon som redan kan något. Se på hur någon gör. Experimentera. Alternativt om läskunskap finns läsa sig till kunskap eller se på bilder och ritningar.

Ur detta kan kunskap uppstå. Kunskapens grund är däremot något som man kan lära sig och som utgår från någon annans inhämtande av erfarenheter som kan läras ut.

Personligheten är det värdenas källa?

En filosof med namnet Ralf Waldo Emerson (1803-1882) ansåg detta.

Den som önskar veta mer om honom kan här läsa mer.

Jag tänker här fundera över denna utsaga.

Alla tolkar vi verkligheten och konstruerar den om och om igen. Rekonstruerar, ändrar uppfattningar lägger till nya kunskaper och erfarenheter och omtolkar.

Alla har utefter sin erfarenhet, sitt arv och sin miljö sin något annorlunda syn på verkligheten i förhållande till sin partner, granne, vän, arbetskamrat eller vem som helst.

Människan är unik alla har sin skapade verklighet som ändå till största delen fungerar tillsammans med andra genom att vi skapat regler och lagar för hur vi kan samarbeta och leva utan att skapa för mycket otrevnad och problem för andra och oss själva.

Vi har skapat vår egen personlighet utefter de möjligheter vi har.

Är denna då värdenas källa?

Ja naturligtvis är den det. Vi skapar självfallet värdena samtidigt som vi skapar vår personlighet. Därför finns det så många uppfattningar inom allt.

Därför har människor i stort som smått så svårt för att komma överens. Därför skapar vi gemensamma värden som så många som möjligt kan acceptera och respektera. Därför sitter organisationer av alla slag på möten kanske varje vecka och mer för att diskutera nya lösningar hitta svar på problem och tankar som uppstått.

Detta är människan.

Visst är det sant att personligheten konstrueras utefter de förutsättningar ett subjekt har och i personligheten finns värderingarna, värdena.

Elektricitet finns i hjärnan och troligen i alla delar av verkligheten.

Mänskligheten har inte mer än under några generationer tillbaks använt el.

Man har känt till el i form av statisk elektricitet sedan årtusenden. Men den form av energi vi använder i dag som el fanns det ingen kunskap om.

När den väl upptäcktes och med den möjligheten växte snart en kraftverksindustri upp. Elbolag bildades.

Men även charlataner använde den tillsammans med magnetism för att bota allehanda sjukdomar. Det gick ju att göra mycket trix med dessa fenomen som gjorde folk väldigt imponerade.

I dag vet vi att elektromagnetiska fenomen är vanliga och att signaler i våra hjärnor utförs med elektriska impulser.

Allt är genomsyrat av elektricitet och magnetism. Man kan se det som att detta är något av det som allt är uppbyggt av och genom. Inte bara fysiska fenomen utan även psykiska i form av vår vilja våra behov mm.

Hur många hade trott detta för några generationer sedan? Man visste ju då inget om detta och såg det mest som underhållning och magi.

Så kan fenomen som först ses som underhållande och besynnerliga bli till mänsklighetens fromma när vi väl lärt oss behärska dem. Ett fenomen vi ännu inte förstår men som kanske kommer att kunna användas i framtiden är gravitationen.

Bristen på omtanke och empati i hemmen under 60-talet har skapat dagens känslokalla politiker.

Varför har politiker i dag sådan brist på empati med sina medmänniskor? Visst, det hade de även brist på tidigare. Tänk på att det inte är så länge sedan som rösträtt var förbehållet de som hade kapital eller titel.

Men sedan fick vi ett välfärdssamhälle där barn som växte upp inte förstod eller hade referenser till segregation och utanförskap. De som växte upp i början av på femtiotalet förstod en del och de politiker som är födda då och tidigare har fortfarande referenser från ett annat samhälle och kan förstå hur människor behandlades utefter ekonomiska förutsättningar.

Man lärde sig empati för medmänniskan genom erfarenhet av hur samhället såg ut. Politiker försökte få ett mer ekonomiskt rättvist samhälle. Sjuka och arbetslösa skulle ses som människor och hjälpas att kunna leva även fast de kommit utanför. Pensionen skulle förbättras.

Bildt är från denna tid och hans tid som statsminister segregerade inte människorna i jobbskatteavdrag och utanförskap.

Sedan föddes sextiotalisterna och de som föddes i slutet av 50-talet kan ses tillhöra denna grupp också i människosyn.

Nu styr dessa och jobbskatteavdrag, misstro mot de som misslyckats och inte har arbete eller är sjuka har blivit ledstjärnan.

De växte upp i ett samhälle där man hela tiden fick det bättre och en del tyckte att de arbetslösa och sjuka fick det för bra. Ingen åtskillnad gjordes i värdet av människan. NU tar de igen denna föräldragenerations, som de tyckte, menlöshet och omisstänksamhet i form av politiker som Erlander och Sträng, vilka de nu ser de som i dag har en föråldrad människosyn. Istället anses människan som en bidragsfuskare och parasit om de inte lyckas får arbete eller blir sjuka.

Denna tuffa kalla generation styr i dag Sverige. I spetsen av dessa finns en treenighet av de tuffaste av de tuffa när det gäller känslokalla politiker som vi inte sett på flera generationer.

Reinfeldt, Borg och Olofsson. Var kommer deras misstänksamhet mot de som inte får arbete eller är sjuka ifrån? Man kan tänka på uttrycket att som du bedömer andra är du själv. Syndabockssyndromet.

Men de som växte upp under dessa år våra tre politiker är födda hade det bra, för bra. Föräldrar som hade arbeten, arbete till alla som ville arbeta. Jag vet jag är lite äldre och vet hur samhället var. Att som dessa då bedöma vårt samhälle efter samma referenser som det var i deras barndom där de av föräldragenerationen fick höra att det finns jobb för alla och bidrag är ett otyg kan ha präglat dem och många andra till att jobblinjen fungerar.

Men att regera utefter referenser från denna tids samhälle har fått många av i dag att segregeras och hamna i utanförskap som de ovanstående tre inte förstår och som bryter ner de som drabbats. Brist på empati av politiker med makt är farligt för samhället då detta ger grogrund för våldsamheter och upplopp förr eller senare. Kanske det är början på detta vi ser i dag i de stora bostadsområdena i storstäderna.

Jag dömer inte, jag bara konstaterar fakta som kanske inte en yngre generation kan se då de inte har referenser bakåt.

Varför är inte sparande lika viktigt i dagens uppfostran som det var förr?

Jag ser det som att när väl välfärdssamhället med dess trygghetssystem kom var det inte så aktuellt att lära barn sparsamhet. Föräldrarna har ingen erfarenhet av det tidigare samhällets fattigdom där var och en fick klara sig bäst den kunde.

Man litade på att samhällets trygghetssystem skulle gripa in vid arbetslöshet, sjukdom och skuldsanering skulle vara möjligt.

Så var det också fram till nutid. I dag borde dagens föräldrar och även skola lära ut sparsamhet igen. Vi har inte längre ATP en bra pension för alla. Man måste själv pensionsspara. Hur många föräldrar lär barnen det?

Vid arbetslöshet har samhället i dag segregerat dessa i en grupp som ska betala högre skatt procentuellt för samma inkomst och på det sättet hålls de låga lönerna också nere. Klassamhället ökar.

Sjuka får inte vara sjuka en längre tid då friskförklaras de och så får samhället en aha-upplevelse av att sjukfrånvaron minskar.

Sparsamhet skulle då få även dessa att under lite längre tid överleva ekonomiskt, psykiskt och fysiskt i ett kallt samhällsklimat. Även arbetande borde ha lärt sig att spara den dag många av dem blir arbetslösa kommer även de att få uppleva det kalla samhälle vi fått.

Sparsamhet är enda möjligheten att överleva i dag. Helst ska dettta göras innan arbetslöshet och sjukdom kommer. JA även innan pensionen kommer. Många förstår inte detta. De tror att vi fortfarande lever i en välfärdsstat för alla. Men den är borta. Allianen är här för attb stanna. Var och en blir likt i USA sin egen lyckas smed. Den som misslyckas segregeras och nämns inte mer än i statistiken kostnadsmässigt.

Spara. Lär era barn att spara. Sparsamhet måste bli en dygd, ett måste igen. Välfärdssamhället är borta och kommer inte tillbaks igen i den form vi äldre växte upp i.

Hatet mot bidrag är enorm i Alliansens agenda. Enda mantrat är jobblinjen och vad den innebär för de som kommit utanför vet fler och fler personligen nu.

Vetande är det subjektivt?

Jag anser det. Även om två personer fått samma kunskap från samma pedagog och skrivit ex MVG på ett prov har de ändå inte samma förståelse för vad de visat sig kunna.

De har format kunskapen de inhämtat i sin förförståelse sin miljö och sina ärvda sätt att förstå och tänka.

När de ska förklara vad de kan i ex en uppsats förklarar de utefter olika utgångspunkter och liknelser. Men likväl blir det lika rätt. De har hittat nya sätt att förklara samma sak men det blir lika rätt enligt den som bedömer som även denne får nya infallsvinklar och ökat förstående för sakens natur. På det viset lär sig även pedagogen något och blir genom detta en bättre pedagog och har än lättare för att ge exempel vid en föreläsning.

Detta visar att elev och pedagog lär av varandra. Det blir ett samspel och till glädje för alla. Pedagogen kan lära ut på fler vis för nästa klass. Eleven har fått bekräftelse på sin kunskap och kan gå vidare i sin kunskapsinhämtning.