Varför har politiker i dag sådan brist på empati med sina medmänniskor? Visst, det hade de även brist på tidigare. Tänk på att det inte är så länge sedan som rösträtt var förbehållet de som hade kapital eller titel.
Men sedan fick vi ett välfärdssamhälle där barn som växte upp inte förstod eller hade referenser till segregation och utanförskap. De som växte upp i början av på femtiotalet förstod en del och de politiker som är födda då och tidigare har fortfarande referenser från ett annat samhälle och kan förstå hur människor behandlades utefter ekonomiska förutsättningar.
Man lärde sig empati för medmänniskan genom erfarenhet av hur samhället såg ut. Politiker försökte få ett mer ekonomiskt rättvist samhälle. Sjuka och arbetslösa skulle ses som människor och hjälpas att kunna leva även fast de kommit utanför. Pensionen skulle förbättras.
Bildt är från denna tid och hans tid som statsminister segregerade inte människorna i jobbskatteavdrag och utanförskap.
Sedan föddes sextiotalisterna och de som föddes i slutet av 50-talet kan ses tillhöra denna grupp också i människosyn.
Nu styr dessa och jobbskatteavdrag, misstro mot de som misslyckats och inte har arbete eller är sjuka har blivit ledstjärnan.
De växte upp i ett samhälle där man hela tiden fick det bättre och en del tyckte att de arbetslösa och sjuka fick det för bra. Ingen åtskillnad gjordes i värdet av människan. NU tar de igen denna föräldragenerations, som de tyckte, menlöshet och omisstänksamhet i form av politiker som Erlander och Sträng, vilka de nu ser de som i dag har en föråldrad människosyn. Istället anses människan som en bidragsfuskare och parasit om de inte lyckas får arbete eller blir sjuka.
Denna tuffa kalla generation styr i dag Sverige. I spetsen av dessa finns en treenighet av de tuffaste av de tuffa när det gäller känslokalla politiker som vi inte sett på flera generationer.
Reinfeldt, Borg och Olofsson. Var kommer deras misstänksamhet mot de som inte får arbete eller är sjuka ifrån? Man kan tänka på uttrycket att som du bedömer andra är du själv. Syndabockssyndromet.
Men de som växte upp under dessa år våra tre politiker är födda hade det bra, för bra. Föräldrar som hade arbeten, arbete till alla som ville arbeta. Jag vet jag är lite äldre och vet hur samhället var. Att som dessa då bedöma vårt samhälle efter samma referenser som det var i deras barndom där de av föräldragenerationen fick höra att det finns jobb för alla och bidrag är ett otyg kan ha präglat dem och många andra till att jobblinjen fungerar.
Men att regera utefter referenser från denna tids samhälle har fått många av i dag att segregeras och hamna i utanförskap som de ovanstående tre inte förstår och som bryter ner de som drabbats. Brist på empati av politiker med makt är farligt för samhället då detta ger grogrund för våldsamheter och upplopp förr eller senare. Kanske det är början på detta vi ser i dag i de stora bostadsområdena i storstäderna.
Jag dömer inte, jag bara konstaterar fakta som kanske inte en yngre generation kan se då de inte har referenser bakåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar