Ringmurens återkomst i vår tid

Rädsla skapar den ultimata formen av segregation när samhället misslyckats med integration.

Det kommer att finnas fler och fler ringomgärdade bostadsområden. Grindsamhällen (gated community) vilka är tillbommade för de som ej bor där, genom grindar, vakter och övervakning. Ofta även muromgärdat.

Ett slags frivilligt fängelseboende där det inte är fångarna som inte kan komma ut,  istället är det samhället som inte kan komma in till de fria medborgarna som  frivilligt spärrat in sig.

Man kan undra vad för slags människor som frivilligt spärrar in sig i dessa frivilliga fängelseområden. Är det människor med förföljelsemani? Skygga människor som inte vågar lita på omgivningen utan ser gastar var de går? Jag vet inte.

Det finns i dag sådana områden på många platser i samhället. Det började i bla Sydafrika, där vita inte vågade låta svarta få tillträde vilket inte är så konstigt så illa som de svarta behandlades där.

I dag finns det en del i USA som bor i liknande låsta bostadsområden. I Sverige ska det finnas ett sådant område i Malmö, om det finns fler vet jag inte.


Men varför vi har misslyckats så med vårt samhällsbygge i så hög grad att vi behöver ha dessa boendeformer är tragiskt. 


Vi har därmed återgått till ringmurens tid och borgarnas befästningsverk.

Protagoras påstående håller än.

Vi människor är duktiga på att värdera saker. Inte bara ting, som kan ses som vackra, användbara eller bara nödvändiga.

Vi bedömer även människor efter detta mått och har förhållanden med de som är användbara, om vi får den möjligheten. Med de vackra, om vi får den möjligheten, här finns älskarinnor, älskare och fruar och män. Även de personer vi nödvändigt bör hålla oss väl med finns här ofta i form av myndighetspersoner eller arbetsgivare eller kunder om vi för vår ekonomiska överlevnad måste ha denna kontakt.

Vi värderar även motsatsen. Ting som inte är användbara skrotar vi eller låter bara ligga där de är. Dessa ses inte längre som nödvändiga, i denna grupp finns även skadeinsekter mm. Fula saker undviker vi och dessa vill vi inte pryda våra hem med.

När det gäller människor finns även här de för oss onödiga. Dem vi flyktigt möter på trottoaren, ser i tidningens spalter eller ser på teve. De fula ryser vi inombords åt och undviker än mer när vi stöter på dessa som vi upplever fula och motbjudande.

Men man bör även ta i beräkningen att de användbara kan bli oanvändbara och tvärtom. Upplevelserna ovan av ting och människor är relativa och kan snabbt förändras.

”Människan är alltings mått, för de ting som är att de är och för de ting som inte är att de inte är.”

Detta sa en gång Protagoras, och nog är det riktigt, eller hur?

Sjökaptenen leder ett minisamhälle på vatten.

I alla tider har kaptener varit de som fodrat omedelbar lydnad på skeppen i världens hav antingen det varit på handelsskepp, piratskepp eller krigsfartyg.

Skeppen har varit små samhällen i sig som letts hierarkiskt uppifrån och ner. Pennalism har inte varit ovanligt.

Vissa skepp har styrts diktatoriskt där hugg och slag var vardagsmat. På andra fanns en viss demokrati.

Men fullständig orderlydnad kan vara förståelig när skeppen anfölls av pirater eller stormar for runt seglen.

Det hände att skeppen övertogs av besättningen. Myteri förekom då  maten var slut eller kaptenen blivit ovän med lägre befäl.

Jag är säker på att det finns otroliga mängder av material från loggböcker och dagböcker från skeppens besättning genom historien som skulle ge stoff åt många filmer, böcker och tankar på hur man kan lösa eller inte ska försöka  lösa problem.

Här har framtida forskare säkert mycket att ösa ur. Det är lättare att förstå och undersöka ett minisamhälle än ett stort statssamhälle. Minisamhället kan säkert spegla det stora samhället och ur detta kan vi lära och förstå. 

Betänk att det ofta på skeppen, nu som då, var många etniska grupper som skulle samarbete. Bara detta kan ge många lärdomar hur man tacklade detta.

Manteln är inget vanligt klädesplagg för skydd i dag.

Manteln var ett vanligt plagg för länge sedan. Den var föregångaren till rocken.

På senare tid har den lånats till seriehjältarnas värld. Batman och Stålmannen är några seriefigurer som använder mantel. Varför de kläs i detta plagg kan man fråga sig, då den bara bör vara i vägen, fladdrande som den är bakom Stålmannen.

Men den bör väl ses som symbol på styrka och mystik.

Den som inte önskar visa sitt ansikte kan snabbt svepa manteln om nedre delen av ansiktet.

Varför detta så vanliga plagg i vår tid inte modemässigt slagit igenom är svårt att förstå. 

Mystiken med en person klädd i en sådan lever kvar enligt ovan. Hjältar och skurkar i äventyrsfilmer speglande antiken eller medeltiden har länge kryllat av mantelklädda personer.

Manteln kanske kommer igen i framtiden som ett plagg symboliserande länken till det förflutna. 

Livets väv bildar ett mönster

Från det att du föds kommer du, genom dina erfarenheter, tidsepoken, miljön du lever i och dina arvsanlag att formas till en helt unik människa.

Livet formar dig oupphörligt, den du var blir någon annan utefter fortsatta erfarenheter och tidens samhällsförändring. Normer skiftar över tid. Nya tillkommer.

Du ser på gamla foton och ler när du ser hur du såg ut. Men vad du ler mot är dig själv.

Du, som då såg på  foton på än tidigare epoker på dig och log mot dessa.    Likt du om några år ler mot det foto du tog idag.

Tiden förändras, nuet likaså. Moden, människor som försvinner, nya som tillkommer gör att allt flyter. Livet bildar nya mönster.

Mönster försvinner, nya skapas. Du är den du är nu. Inte den du var igår och inte den du blir i morgon. Därför kan du med gott samvete le mot gamla foton.     Det var du, men är inte du, NU.

Borrar du pluggar jag

Tanken går kanske till hyllor från IKEA där man har borrat hål som sedan kunden får banka in träplugg i innan hyllan kan monteras.

Men här menar jag något annat. Människan lever och konstruerar sin vardag och sitt liv, ibland bra, ibland till sin egen undergång. En del människor förstör för andra, sig själv eller miljön på vår jord. Andra försöker laga en människa som gått sönder fysiskt eller psykiskt, miljö eller ting någon slitit ut eller behandlat fel.

Den som förstör möjligheter, ting eller sina egna möjligheter, har borrat hål i tillvarons harmoni. Då behövs någon som återställer harmonin, tätar det söndrade.

Den som snabbt eller hastigt borrar sönder någon psykiskt eller fysiskt behöver hjälp. Hjälparen, om denne får chansen, tätar hålet. Dessa tätare är sjukvårdspersonal, reparatörer eller vanliga medmänniskor.

Det är hjälpare som försöker återställa harmonin i miljön eller i en människas liv. Ingen är bara ett slag av människa, alla är något av varje. Det du kan hjälpa till med är en del av dig, det du förstör är en del av dig.

Vi är både förstörare och hjälpare, en blandning av ont och gott. Vi väljer olika i skilda situationer. 

Vi är människor.

Fickkniven var min barndomsgenerations leksak

Många barn hade förr ett knivhölster med kniv med sig vart de gick. Det sågs som självklart att barn (oftast pojkar) karvade och använde detta redskap.    Ingen reagerade på det.

Man hade kniv med när man metade för att skära fisken i nacken och på det viset ta livet av den alternativt banka den i nacken med knivens baksida. Fiskkniv var självklart att ha med. Fickkniv hade de flesta, både vuxna och barn.

I dag är det förbjudet att gå med kniv på sig, om det inte är en snickare exempelvis, som behöver den i sitt yrke.

Då frågar jag följande, varför har människor idag så dåligt omdöme att denna lag blivit till? I alla tider kunde människan gå med kniv på sig utan att använda denna till något hotfullt verktyg.

Få använde den till våld. I dag kan man inte längre lita på att kniven inte används som våldsverktyg. Våldet har förändrats, förr slogs människor lika mycket som i dag. Men då någon hamnade på marken var det över den segrande stod upp. Ingen var så ynklig att den fortsatte slå och absolut inte sparka på den som låg ner. Sparkar var för den delen mycket ovanliga i slagsmål förr, man brottade ner varandra.

Vad visar detta?

Jo, självklart att människan har blivit mycket våldsammare i dag.

Vad beror det på?

Ett misslyckat samhällssystem, misslyckad skola, misslyckade söndrade familjer?

Allt ovanstående, när våldet ökar och empatin minskar är det tecken på ett misslyckande för alla.

I framtiden kommer det att sluta med att samhället sönderfaller.