Det nya templet i vår tid.

Tillfredsställelse, kort men upplevd, är viktigt i dag. Att leva och agera i nuet är viktigt för stunden men ger ofta ett pris i framtiden som ger svåra kval och frustration.

Det är vår tid. Individualismens tid av självförverkligande. Kroppens lustar och psykets fladdringar av olika lustförnimmelser ska tillfredsställas för att nya krav på tillfredsställelse ska formas. En evig kretsgång av nya förverklingsplaner alla av en tillfällig tillfredsställelse utan framtida mening i de flesta fall.

Nya behov av prylar, upplevelser och utmaningar. Allt med slut av frustration och frågan, ”var det allt?”

Templet i vår tid blir och är kroppen, innefattande det fladdrande och aldrig nöjda psyket. Var det inte mer? Blev det inte mer? Vart tog tiden vägen?

Frågor som kommer en gång på ålderns höst och som då kan besvaras, nej det blev inte mer, när självförverkligande av impulser var ledtråden i individualismens samhälle.

Är du lugn, i vår tid?

Knappast. Ingen eller ytterst få kan säga sig vara lugn. Detta då kraven aldrig varit högre på en människa än de är i vår tid.

Många av kraven är krav en person satt på sig själv. Andra är från samhället.

Oro för helt nya slag av orosmoment finns i vår tid. Arbetslöshetsoro var för 20-40 år sedan ett okänt begrepp.

Först i vår tid finns inte arbetsuppgifter för alla. Först i vår tid anses äldre som ickeönskvärda på arbetsmarknaden som arbetssökande. Moment 22 blir då att staten kräver att de äldre, som ingen vill ha, ska söka arbeten likväl och bestraffas med låg arbetslöshetsersättning av bara den anledningen, att ingen önskar anställa dem. Ålder bestraffas därmed, till skillnad mot förr då yngre såg upp till och respekterade de äldres levnadsvisdom.

Kraven på att alltid var tillgänglig är även det i vår tid nytt. Detta kom genom mobilen. Men kravet är självkonstruerat. Kravet finns inte men konstruerades av de som använder mobilen.

Samma sak med datorn och mejlhanteringen men kanske ännu högre grad genom facebook. Att visa vad man tycker, att ha vänner på nätet mm, allt är konstruerat och inget är nödvändigt.

Men sammantaget, plus naturligtvis tragedin som regeringen skapade till de sjukskrivna, gör att få kan känna sig lugna i vår tid mer än ytterst tillfälligt.

Ett bedrägligt lugn som kan krascha när som helst.

Ringmurens återkomst i vår tid

Rädsla skapar den ultimata formen av segregation när samhället misslyckats med integration.

Det kommer att finnas fler och fler ringomgärdade bostadsområden. Grindsamhällen (gated community) vilka är tillbommade för de som ej bor där, genom grindar, vakter och övervakning. Ofta även muromgärdat.

Ett slags frivilligt fängelseboende där det inte är fångarna som inte kan komma ut,  istället är det samhället som inte kan komma in till de fria medborgarna som  frivilligt spärrat in sig.

Man kan undra vad för slags människor som frivilligt spärrar in sig i dessa frivilliga fängelseområden. Är det människor med förföljelsemani? Skygga människor som inte vågar lita på omgivningen utan ser gastar var de går? Jag vet inte.

Det finns i dag sådana områden på många platser i samhället. Det började i bla Sydafrika, där vita inte vågade låta svarta få tillträde vilket inte är så konstigt så illa som de svarta behandlades där.

I dag finns det en del i USA som bor i liknande låsta bostadsområden. I Sverige ska det finnas ett sådant område i Malmö, om det finns fler vet jag inte.


Men varför vi har misslyckats så med vårt samhällsbygge i så hög grad att vi behöver ha dessa boendeformer är tragiskt. 


Vi har därmed återgått till ringmurens tid och borgarnas befästningsverk.

Varför fick vi rastänkande och hur kunde den fortleva i vår tid?

Varför söker människan åtskillnader där inga finns? Troligen för att se sig själv som förmer än någon annan.

Att då segregera människor i värde som ex i dagens politik där långtidsarbetslösa och sjuka ska ses som parasiter och ses som självklara att diskriminera, skattemässigt och att dra ner bidrag för när de är utanför arbetsmarknaden, ses som legio. Bidrag har även fått en negativ betydelse.

Vad faran i detta hugskott av Alliansen, vars medlemmar knappast sett baksidan av att inte ha en inkomst, kan leda till är modern raspolitik där människor sorteras in i fack igen. Vi har redan sett detta i asylsökande som ses som sökande bidrag och inte arbete och fristad från krig mm.

1930-talets Tyska tänkande smyger sig på i större omfattning igen över hela Europa. Där sågs judar, arbetslösa och sinnesslöa som icke önskvärda.

Man delade upp människor i raser likt ex hundar görs i dag.

Man delade upp i raser enligt hudfärg och för att ytterligare mer skulle skilja letade man även efter olikartad huvudform och mätte skallar för brinnande livet.

Men människor är av samma art men av skilda sorter utseendemässigt. Ta följande ex: Gula ärter och gröna ärter är olika sorter men av samma art.

Så ska även människor ses. Olika hudfärger men samma art. Arten Homo sapiens.

Låt de som segregerar och letar skillnader på människor själva bli segregerade i sina uppfattningar och fördomar. Varifrån de än visar sig. Ja, låt även Alliansens politik gå till historien efter nästa val för framtida forskning när allt lugnat ner sig och vi nyktert och sakligt kan försöka förstå hur en politik med ett mantra som jobblinjen, där man segregerar människor som mindre värda om de är sjuka och arbetslösa, kunde få fotfäste.

Visst, Alliansen kunde spela på människors egoism genom att ge de som hade arbete skattelättnader och inbilla människor att de arbetslösa inte ville arbeta, de sjuka var ickesjuka mm. Fördomar finns alltid.

Nazitiden hade ex stora fördomar som de speglade på den tyska befolkningen och hade stora framgångar med denna politik. Men Sveriges fördomar kommer troligen till stor del ur fördomar mot flyktingpolitiken som sedan fått fördomar att riktas även mot arbetslösa och sjuka.

Djävulsrepresentationer i vår tid ondskans framfart.

All egoism bör ses som ond all empati bör ses som god. Krav på människor måste göras utefter de förutsättningar som en människa har i den miljö och med de resurser denne har.

Detta har varit självklart under de välfärdsår vi upplevt under några generationer men som nu slagits i sönder och fortsätter förfalla med den ideologi som nu genomsyrar vårt land.

Vi kunde tidigare vara stolta över att vara svenskar och att visa upp för omvärlden hur man kan ta hand om sina innevånare även när dessa är sjuka eller arbetslösa.

Nu har vi istället börjat acceptera att dessa segregeras och det genom vår Allians som fått svenska folket att tro på att allt kan lösas om man drar ner på understöd och sänker skatterna för utvalda grupper i samhället.

Löste detta något annat än att fler gav upp sina liv och långtidsarbetslösheten ökade och sjuka sågs som friska även när de var sjuka?

Sjuktalet sänktes självfallet enkel matematik visar att om någon friskförklaras även när den är sjuk så minskar sjuktalet. Skulle alla sjuka vägras sjukpenning skulle vi på pappret få ett 100 % friskt folk.

Men det skulle inte visa på den verklighet som fanns utanför regeringskansliet. Så har vi det i dag i den dagdrömmande ideologi som den Alliansen förespråkar och har mandat för vilket gett ett samhälle där de som inte kan ta för sig eller är sjuka skuffas ut i periferin och isoleras från samhället. Det är vad vi har i dag.

Nyfattigdom drabbar fler och fler och majoriteten av svenskar tycker detta är bra. Jag påstår att detta är ondskans politik. Men då svenska folket önskar en ond politik som gynnar dem själva men missgynnar de svaga då har vi den politik majoriteten önskar och någon diskussion är meningslös i media mm vilket också visas genom medias tystnad över konsekvenserna av Alliansens skamliga överklassiska politiska människosyn.