Plundrare finns överallt

De finns i skilda slag. Plundrare i form av snattare vilka knappast fanns när varor handlades över disk. Detta är ett nytt fenomen i vår tid.

Plundrare i form av tjuvar som gör inbrott har alltid funnits.

Rånare likaså.

Men just snattarna är de som ökat och får vår tid att framstå som plundrarnas paradis om man ser till möjligheterna för detta. Är då kriminaliteten något som utmärker vår tid?

Förr plundrades det många gånger på grund av svält. I dag är det inte vanligt att människor plundrar eller snattar av den anledningen. Drogmissbrukare lämnar vi, då de är sjuka.

Varför snattar då människan? Jag påstår av spänning och ovana. Det gick en gång och då fortsätter det, som ordspråket säger; ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål” för slutar gör dessa plundrare likt mordbrännaren, först när de åker fast.

Är då vår tids människor uslare och kriminellare än gårdagens? Nej. Anledningen är att respekten för andras tillhörigheter och rädslan för straff och Guds dom inte finns i dag.

Det som höll människans inneboende kriminalitet stången existerar inte hos de flesta och så har människan fått möjlighet att leva ut sitt förverkligande och i detta finns egoism och fräckhet liksom kriminalitet.

Heder och ära viktigt förr.

En hedervärd eller ärad människa var något man såg upp till och det var något de flesta önskade bli. I dag hedras de som griper in då de ser någon som ex misshandlas eller om de ser ett brott begås. Men få gör detta. Heder är därför inget eftertraktat i dag. Fegheten breder ut sig.

Varför har då människan blivit fegare i dag? Varför mer egocentrisk?

Det är en fråga för sociologer att fundera på. Är det av bekvämlighet? Kanske av rädslan för repressalier?

Rädslan för att dömas som brottsling om man ingriper mot en brottsling?

Kanske. Vi har läst om övervåld för att stoppa en brottsling där denne fått skadestånd och den ingripande dömts.

Vi har läst om ersättning till tjuvar som skadat sig då de försökt komma fram till eller in i en bostad.

I en värld där brottslingar ska ses som personer som kan bli målsmän är det inte lätt att veta om man kan ingripa och få ära eller böter eller kanske till och med dömas till fängelse medan den som är brottsling går fri.

Detta kan vara anledningen till att få hedervärda personer syns till idag. Den som ingriper kan plötsligt, av illvilliga lagvrängande advokater, bli dömd som brottsling medan den som skulle ses som detta blir fri av samma andas lagvrängare.

Ungdomsgenerationerna reagerar snart.

Individualism. Innebärande att egoistiskt tänka i första hand på att förverkliga sina idéer och impulser.

Vi har redan en eller två generationer som lever utefter detta. Den första större gruppen av dessa är de som föddes under 1960-talet. Här ingår Alliansens ledande skikt. De förverkligar individualismens tankar till skillnad från vad de borgerliga gjorde i tidigare generationers anda.

Nya moderaterna blev namnet på Moderaterna och för att få lite makt hängde en svans på dessa och tillsammans bildade de Alliansen.

Ingen mer än Nya Moderaterna tjänade på detta. De visade hur politiken skulle föras och egoismens och individualismens teorier förverkligas.

De som lyckas i livet ska belönas, övriga ska skärpa sig eller gå under.

Kallt och egoistiskt men utefter förverkligandets agenda, där den starke överlever på bekostnad av den svage.

Dagens barn danas till att anse detta rätt och riktigt. Att ta för sig. Den som inte kan detta ses som udda och ska segregeras så denne inte syns och märks mer än nödvändigt. Media har hängt på.

De larmrapporter om misär och sjuka som kastats ut i ingenting, som nämndes i media under senaste valrörelsen, skrämde få. Bara de som drabbats reagerade först, men teg sedan i de flesta fall, då de inte fick gehör i samhället, apatin uppstod. Alliansen gjorde ett rekordval. Moderaternas popularitet steg utan motstycke.

En motreaktion kommer. Det är bara fråga om hur många fler generationer som kommer att anamma segregationspolitiken. Den reaktion som kommer är från ungdomarna som även dessa segregerats in i arbetslöshet. När de är tillräckligt många, och reaktionen kommer, då åker dagens politiker och deras usla egoistagenda, som enbart handlar om BNP, ut så det ryker. 

Då gemenskapen försvann

Det var 2006 och riksdagsval. Nu kom en Allians av borgerliga partier till makten som omedelbart tog första steget bort från välfärdssamhällets dogm om att alla var lika mycket värda. Dogmen som varit att alla skulle ha en trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det var något de såg rött av ilska på.

Man sänkte ersättningen i a-kassan till långtidsarbetslösa, som de såg som arbetsslöa. Ingen uppgradering av ersättningen skulle komma i framtiden, oberoende av inflation och prishöjningar. Nej, den ersättning som fanns då skulle sänkas till 65 %.  Därutöver och för att omdaningen av samhället skulle gå fort infördes i rask takt flera jobbskatteavdrag.

Den som hade arbete skulle gynnas, resten segregeras till ekonomisk fattigdom. Socialdemokraterna menade att det blev inte fler arbeten eller lättare för arbetslösa att få arbete för att ersättningen sänktes. Men de hade inte förstått att detta inte var anledningen till segregationen. Det var istället att konstruera ett samhälle av det gamla slaget, med bättre och sämre människor och klassificera människor i fack.

Man kunde inte gå hur långt tillbaks som helst, till trälsamhälle var omöjligt att gå. Men man tog ett steg som är häpnadsväckande. De som stod längst från arbetsmarknaden hamnade i slavliknande förhållanden som steg3, där de arbetade i ett slags åtgärd som heter jobb och utvecklingsgarantin.

Avskyn och förnedringen av arbetslösa som praktikanter blev istället 2-årsetapper av gratisarbetande till mycket låg ersättning. Istället fick den arbetsgivare som ordnade ett arbete för dessa personer, som arbetade gratis, bidrag av staten för sin arbetskraft på ca 5000 kr i månaden.

Sjuka sågs som inbillade sjuka om de var detta under en längre tid. Man kastade, efter almanackan, inte friskhet, ut dem i ingenting då sjukpenning och sjukersättning drogs in. De skulle, ansågs det, leva upp sina tillgångar o sedan förödmjukas med socialbidrag. Då kom säkert en del av dessa att söka sig ut på arbetsmarknaden genom sina kontakter ansåg man. Resten räknades inte som betydelsefulla och många tog livet av sig.

Om de mådde bra eller ej hade ingen betydelse, man körde över läkarutlåtanden och tog försäkringskassans handläggare som forna tiders Gestapo (dock utan vapenmakt) för att förverkliga omställningen.

Nu var många svenskar glada; vad var det vi sa, sa de: arbetslösa och sjuka är alla bedragare, klart det finns arbete till alla, och sjuka är inte sjuka, de är arbetsskygga.

Alliansen fick nytt mandat 2010. Leendet från dessa partier blev stort och genast började man tala om än mer jobbskatteavdrag. Ser någon likheten med denna syndabocksregeringspolitik i förhållande till den tyska 1930-talsregeringen?

Man utsåg syndabockar, då judar, som skulle segregeras. Här och nu; sjuka och långtidsarbetslösa.

Ser ni farorna?

Ta det du kan, annars tar någon annan det.

Detta är hur det ser ut i samhället idag. Resultat; den starke får allt, den svage ingenting.

Rovdjurets tid är här. Kristendomen, som försökte utrota egoismen och införa ödmjukheten, har i många stater krossats i människors medvetande.

En del menar att denna tro gjorde folk till underkastade slavar under överheten. Det är sant. Men det beror på att tron missbrukades av just de som hade makt. De skrämde, genom religionen, till lydnad.

Detta var och är ej det kristna budskapet utan en ond tolkning av religionen.

Idag har vi ett parti i vår riksdag som benämner sig som kristna men som motarbetar den kristna tron, genom att istället för att hjälpa de svaga tar från de svaga och ger till de som redan har, genom att stötta jobbskatteavdraget och sänka ersättningar, och allra värst, ta ifrån sjuka sin försörjning.

Detta är så långt ifrån den barmhärtiga samariten eller bergspredikan man kan komma.

Så även idag finns missbrukare av det kristna budskapet vilket grundar sig på alla människors lika värde och att vi ska ta hand om och hjälpa de svaga. Detta är motsatsen till regeringens politik av i dag i Sverige.

Att kritisera tre av de borgerliga partierna för detta är fel. De är inte kristna och uppger sig inte heller för detta. Men Kristdemokraterna är fula i sitt sätt att utnyttja namnet kristen och arbeta för motsatsen.

Det ger människor råg i ryggen för sin uppfattning att kristendomen handlar om underkastelse för övermaktens nycker och vilja till att sko sig på de svagas bekostnad.

Säkert gör detta även att vissa går ur kyrkan och ser det kristna budskapet som ett överklassens budskap.

Tyvärr.

De som försöker hjälpa dig

Här ser vi gratisarbetarna, de frivilliga, som ger av sig själva av människokärlek. Frälsningsarmén, kyrkan med flera som ser misären i vårt land och till skillnad mot regering och medmänniskor vill göra något åt det.

Där försäkringskassan fått order om att kasta ut sjuka på gatan. Där arbetslösa ska tuktas till lydnad och underkastelse för att inte våga protestera när deras levnadsstandard och människovärde förödmjukas, då finns, för de som inte orkar längre, soppköken och gratisarbetarna.

Här kan de utstötta i samhället få en stunds gemenskap, om de orkar ta sig dit. En bit mat någon gång, en säng för natten och kanske en ny klädestrasa.

Härbärgen för uteliggare finns inte för varje natt, det anses av de styrande som för bekvämt för dessa utstötta, de ska ha stora krav på sig, anses det.

Omöjliga krav som att få ett arbete och bostad själva. En ironi av krass segregering råder.

Vem skulle hyra ut en bostad till en person som inte har arbete eller pengar?

Ingen.

Vem skulle ge ett arbete till en utslagen?

Ingen. Detta vet alla.

Men de styrande anser ändå att de utstötta ska finnas som en synlig varning för de som funderar på att säga upp sig från arbete utan att ha ett annat, eller de sjuka som kan arbeta under svår smärta men som funderar på att säga upp sig.

Sök ditt anlag och du kan få en framtid

 Alla är bra på något. Alla behövs till något. Men få vet vad de behövs till eller vad deras anlag är. Anlag är inte samma sak som hobby eller intresse.

Anlag är vad du kan lära dig och som du gör bra. Det kan vara något praktiskt eller något teoretiskt.

Det kan vara något som att du kan tjäna bra med pengar på att arbeta vid ett löpande band på grund av att du kan arbeta upp en snabb rutinmässig arbetsrörelse som inte sliter på dig. Många kan inte detta utan att få förslitningsskador.

Det kan vara att du snabbt kan sätta dig in i och förstå teoretiska frågor och förklara dessa för den som inte förstår.

Det var några exempel på anlag som du behövs inom om du har dessa. Anlag kan vara vad som helst men de är unika för alla. Alla har flera och alla är olika.

Hitta dina, du kanske blir förvånad när du upptäcker vad de är.

Platons väktarstat, lik Hitlers tusenårsrike

Likheten är att i båda dessa utopier skulle kvinnor föda barn till staten. Barn som skulle bli idealbarn och passa in i utopin.

Hos Platon skulle väktarkvinnorna föda väktarbarn, hantverkarna hantverkarbarn, bönderna bondebarn och ur dessa grupper skulle de intelligentaste bli filosofer. Filosofernas (de styrande) kvinnor fick ju inte alltid de bäst lämpade barnen för att styra.

I tusenårsriket skulle ariska blonda starka kvinnor ges fördelar om de födde ariska barn till Tyskland och de ickeariska innevånarna efterhand utrotades.

I Platons idealstat fanns även arbetskraften, slavar, dessa skulle ödmjukt lyda och arbeta och självfallet föda upp nya slavar.

I tusenårsriket skulle slavar tas från andra folkgrupper än ariska rasen. Så länge dessa inte var utdöda. Dock inte judar, de skulle utrotas.

Båda dessa utopier blev aldrig realistiska. Platons på grund av att den aldrig fick större intresse av de styrande. De var ju själva inte filosofer.

I Tyskland på grund av sin omänsklighet, omvärlden stoppade vansinnigheterna till slut.

Jakthunden den lyckligaste hunden

En hund som får jaga ser jag som en lycklig hund. Hunden är ett djur som älskar att spåra och hitta.

Därför är den så lämplig i alla sammanhang där spårning behövs. Polishundar, narkotikahundar, tryffelsökande hundar, ja listan kan göras lång.

Hundar som får använda det som de önskar och mår bra av, sökandet efter ett byte.

Jag tror därför att jakthundar är lyckligaste hundarna. De inte bara får utan ska spåra fritt i naturen efter byte. Nog är det något naturligt för en hund.

En lycklig hund ser jag därför att jakthunden är, den får använda sina instinkter och leva ut sina behov och belönas för detta.

Fram med kvinnliga dörrvakter, ut med de manliga testoronstinna våldsmännen.

Vi har ofta läst om våldsamma dörrvakter till krogar mm. Personer som är kroppsbyggare vilka genom sitt utseende är skräckingivande och som säkert trivs med att ses som detta.

De inger respekt. Men många av dessa är, som media visar med jämna mellanrum, övervåldsamma. De kan få idén att ta någon de retat upp sig på med till ett undangömt hörn att misshandla efter behag.

Vad detta visar är att många av dessa själva skulle passa bäst bakom lås och bom.

Skulle kvinnliga vakter vara ett bättre alternativ?

Jag tror det, då de kan vad många manliga inte kan, prata förstånd med överförfriskade gäster. Visst finns tokiga gäster men de flesta av dessa kan lockas ut om charm och bestämdhet från en kvinna används.

Våldet skulle minska och medgäster skulle i många fall hjälpa en kvinnlig vakt om en gäst blev närgången. En manlig vakt som är bestämd får ofta mothugg av andra gäster och så är bråket igång.

Naturligtvis ska kvinnliga vakter också kunna försvara sig. Men övervåld och onödigt omoget våld av vakter skulle garanterat minska. Mer är det inte att tala om detta.

De farliga Vågornas tid är här

Tsunamin i Thailand kommer vi säkert ihåg. Den orsakades av en jordbävning. Andra nu ökande katastrofer är det som benämns monsterstormar men som egentligen borde kallas orkaner av en viss klass. Inget annat. Monster har inte i sammanhanget att göra lika lite som en elektronikaffär efter jul kallade sina priser monsterpriser. Idiotiskt att hitta på ord utan sammanhang när det redan finns adekvata uttryck för detsamma.

Översvämningar har vi även sett öka och bli värre i vår tid.

Allt beroende på människans påverkan av miljön och det är i första hand oljeindustrins produkter och människors slöhet i form av bilkörande i tid och otid. För att inte tala om alla långa transporter för livsmedel mm.

Samhället är vansinnigt i dag. Marknadskrafterna och lönenivåerna är allt som räknas sedan länge och dessa krafter får samhället och miljön att kollapsa miljömässigt. Natur, klimat och människoöden krossas.

Allt kan ses som vågor av varningar på vad som är på väg. Botemedel innebär samhällsförändringar. Lobbyismen och hoten om ekonomisk tillbakagång får regeringar att fortsätta som hittills. Hur någon kan vilja arbeta som politiker idag är en gåta. De har bara ett uppdrag de ser som viktigt, att bevara samhället som det är så långt det går.

Bör yrkesvägledare börja söka kallet hos den sökande?

Förr var det många gånger ett kall det arbete någon hade, prästyrket, sjuksköterskans, läkarens eller lärarens. Det är några exempel på yrken man tog för att man kände sig kallade till det. Det blev ett sätt att leva, inte ett arbete vilka de ofta är idag, mellan vissa klockslag för att sedan övergå i fritid, längtan till semester och pension, för att därefter kunna förverkliga sig. Då var förverkligandet kallet.

Skulle skolors yrkesvägledare söka den unges kall istället för dennes intresse, som ofta innebär att tjäna mycket pengar och finnas i en glamorös miljö.

Många yrkesvägledare låter barnet drömma om dessa nästintill omöjliga arbeten i rampljuset. De som får dessa arbeten har oftast kontakter inom familj eller vänkrets, övriga får bara dessa arbeten om de har en ovanlig talang och ofantlig framåtanda.

Som det heter, med fräckhet kommer man långt. Med fräckhet och vackra ögon kommer man så långt man vill. Men hur många har det?

Varför inte söka och uppmuntra den unge till vad denne har fallenhet för. Detta ska yrkesvägledaren kunna luska ut vid samtal och förståelse av bakgrund av den unge.

Drömmar kan vara bra, men ibland bör de förbli drömmar. Allt kan inte förverkligas.

Glädje och sorg i vårt Sverige

Glädje i dagens Sverige: Att ha ett arbete och bli utvald som gynnad av staten. Detta genom upprepande jobbskatteavdrag, vilka ger en oavbruten ökad levnadsstandard med högre konsumtion.

Sorg i dagens Sverige: Att vara ratad på arbetsmarknaden genom för lång arbetslöshet. Att ha blivit kroniskt sjuk på grund av arbetsskada eller en icke behandlingsbar sjukdom. Då blir det inga höjningar av ersättning i a-kassa följden, utgångspunkten blir en nivå av 2006 års a-kassa, minskad till 65 % som bestraffning när arbetslösheten inte kan avbrytas. För den sjuke riskeras socialbidrag då man inte får vara sjuk hur länge som helst. Hänsyn till verkligheten tas inte. Fattigdomen ökar och konsumtionen för dessa minskar.

Konsensus: Konsumtionen i Sverige ökar likväl då de senare inte är så många som de som lyckats få jobbskatteavdrag och lönehöjningar (årligen!) Vilket gör att ekonomin för landet är på topp på bekostnad av de svaga, vilka inte får något av detta.

Är Sverige ett land för alla eller bara för de som lyckats få ett arbete?

Svaret är självklart. Den som anser att de svaga får hjälp och stöd lever kvar i historien. Här tas ingen hänsyn till människan längre utan bara till de som redan har en trygg inkomst och härmed ska få mer att konsumera för.

Allvarsmän, finns de ännu?

Män som det sågs upp till och som klart och tydligt visade pondus, kunskap, ärlighet och som inte ironiserade eller försökte vara roliga.

Profeter hörde till denna grupp. Befälhavare i krig, företagsledare, uppfinnare och tänkare (filosofer).

Finns dessa idag eller är de utdöda?

Jag påstår att de är utdöda i de flesta regioner. Vi får inte heller glömma de äldstes råd som fanns på många platser. Detta var mogna äldre män med lång livserfarenhet som det lyssnades på i kris eller vardagsbekymmer.

I dag finns inga trygga människor att rådfråga. Bara betalda konsulenter, psykologer mfl som under kontorstid försöker ge respons när den sökande fått en begränsad tid hos denne.

De är av båda kön vilket det inte var förr då allvarsmännen existerade.

På arbetsplatser och ute i umgängeslivet ska allt som kommer upp vid samtal ofta diskuteras och sönderdelas i detalj alternativt skämtas bort eller tystas ner. Samma sak i andra umgängesformer.

Den förtroendegivande samtalspartnern som visar på en lösning (bra eller dålig är betydelselöst bara en väg visas på allvar) lyser idag med sin frånvaro. Vuxenvärlden har för många blivit den eviga tonårstiden.

Många anser nog detta bra medan det har nackdelen att ingen konsensus eller trygghet finns längre, bara en accelererande förändringsmobilitet.

Den hårfina skillnaden mellan mord och dråp

Hur bedöms skillnaden mellan mord och dråp? Kan man alltid veta?

Dråp är oavsiktliga resultat av en handling som inte var planerad att avrätta utan som skedde i hastigt mod.

Mord är en avsiktlig handling planerad i förväg eller ett beslut taget snabbt men som inte kan ses som en överreaktion av något. Dödsstraff är avsiktligt dödande av den som genomför detta och därmed även detta mord.

Men hur kan man veta om ett mord döljs bakom ett dömt eller misstänkt dråp. Sanningen är att det kan man oftast inte.

En smart avrättare (ej att förväxla med bödel i detta sammanhang) försöker dölja avrättning (mord) som en oavsiktlig handling och för att få ett lägre straff. En avrättare blir betydligt hårdare dömd än en oavsiktlig dråpare, såvida inte den som har mördat har en skicklig försvarsadvokat, för då kan denne bli helt fri.

Detta oberoende av skuld. Försvarsadvokatens roll är att fria utan urskiljning.

Men även den friade avrättaren är i vilket fall som helst stämplad som mördare oberoende av skuld i samhället och får i många falla svårt för att få arbete eller accepteras efter en rättegång.

Det domstolen inte lyckats med mot en skyldig på grund av dennes retoriskt skickliga försvarsadvokat, dömer istället samhället. Tyvärr dömer samhället utan urskiljning, för visst har även oskyldiga hamnat i rätten och friats, men dömts av allmänheten.

Föräldrar utformar barnen

Beroende på föräldrars arv och miljöbetingelser formas deras barn.

Barnet ärver talanger och fördomar mm från båda sina föräldrar och bildar en egen arvsmassa utifrån detta. I miljön där föräldrarna finns. Och utefter sin egen bakgrund lär de sitt barn om vad det är och om rätt och fel.

Det kan bli schismer om föräldrarna haft olika bakgrund och vill barnet ska ta till sig just deras värderingar. Då uppstår konflikter och den starkaste viljan vinner. Den förälder som starkast präglade förr var oftast mammans bakgrundsmaterial och påtvingade värderingar från sin barndom.

I dag även pappans, i flera fall.

Utformningen av föräldrar präglar en person mer än någonsin kamrater, skola och intressen. Alla föräldrar är inte lämpliga att uppfostra barn och resultaten förskräcker ofta. Men inga föräldrar ser eller upplever att de uppfostrar eller präglar fel. Ingen ser sina egna brister och ingen önskar höra dem utifrån.

Även den som klagar på någon gör det utifrån hur denne en gång präglats.

Monarki ger människor trygghet

Människor behöver någon galjonsfigur att sätta sin tilltro till vid svåra händelser i världen.

I alla tider har religionen varit ett sådant område och härskaren här på jorden den andra.

Det har varit faraoner, kejsare, kungar och tsarer mfl.

Vi minns alla vår kungs tal till nationen efter tsunamikatastrofen för några år sedan. Vi kände samhörighet med de utsatta och sammanhållningen för detta kom till stor del från vår kungs tal. Han var Sveriges galjonsfigur, inte regeringen.

I kriser är kungen viktigare för massan än en folkvald statschef eller president. De senare är tillfälliga galjonsfigurer under några år som byts ut lite då och då. Kungen är ett ärvt ämbete och en kung är en kung likt en påve är en påve, till sitt sista andetag.

Vi ska vara rädda om kungahuset. Vi och framtidens barn, liksom våra förfäder, behöver tryggheten med en faders- eller modersgestalt som finns där och inte byts ut till någon annan, även om dessa, precis  som vi, har sina mänskliga svagheter.

En skön syssla.

Då menar jag inte vad det kan uppfattas som bland dagens människor, sex, sprit, fest eller resa.

Istället vad ex Platon lade in i begreppet ,eller snarare Sokrates, då Platon var dennes levnadstecknare.

En skön syssla är då en syssla som ger arbetstillfredsställelse och som den som utfört denna lagt sin själ i för att göra sitt bästa möjliga. Sysslan ska även vara en god syssla, något som har betydelse och rättvisa i sig och som den pysslande kan känna sig stolt över och som har betydelse för människor och stat.

Den ska inte vara egoistiskt gjord, inte ha individualistiska anledningar och inte vara något för att fullborda ett privat ideal. Idealet ska istället vara det skönas ideal. Detta finns i det Platon kallade idévärlden.

En skön syssla enligt Platon har härmed ingen likhet med dagens syn på en skön syssla, som oftast blir synonymt med självtillfredsställelse.

Tempelplundring

Detta var ingen ovanlig sysselsättning förr i Mellanöstern bland korsfarare, vikingar och krigshetsare. Kyrkplundring förekom här i Norden. Gustav Vasa konfiskerade kyrkklockor för vapentillverkning och avskaffade katolska kyrkan i Sverige med anledning av att då genom kyrkans skatter få mer medel för statens räkning och då i första hand i krigskassan. Men vanliga tjyvar drog sig för att ta något från en kyrka.

I dag kan man inte som förr gå in i en kyrka som är tom för en stilla stund att be. Detta då respekten för kyrkor minskat och stölder inte ses och upplevs som tabu inne i denna heliga sfär.

Respekten för tro och evigheten existerar mycket lite idag. Istället lever människor i flertalet fall för nuet, och då finns ingen död eller tro på en fortsättning, bara ett flummande inland om återfödsel och medier som inbillar sig själva att ha kontakt med något mer, eller i många fall som i alla tider bluffmakare inom området med penningen i fokus.

Det är detta som Jesus varnar för i bibeln och som nu slagit ut i full blom helt okontrollerat och i vårt tidevarv utan större motstånd från kyrkan eller staten.

Vi lever i en helt unik tid. I en tid där människors värde är mycket lågt och där få sätter ännu mindre värde i det våra förfäder såg som självklarheter.

Konturen av en människa

Varje människa är unik. Denna människa har mer eller mindre likhet med alla andra människor och har samma kroppsfunktioner som fungerar likt andras, mer eller mindre.

Denna bild är utgångspunkten vid alla bilder och teckningar av människan sedan kan den som avbildar ta bort och lägga till så att bilden speglar något annat än ursprunget.

Konturen är också den forskaren tar för given för att göra undersökningar av skilda slag för att hitta något sammanhang som kan ses som likheter eller skillnader mellan människor. Människors uppfattningar, miljö, kropp eller påverkan av medicinsk behandling.

Allt som skrivs, avbildas, tillverkas, används eller tycks om, har allt ursprunget från konturen av en människa hur denne är, bör vara eller ses som. Människa subjektivt uppfattad och objektivt sedd.

Etern det mystiska elementet

Allt var, enligt de gamla grekerna, uppbyggt av olika sammansättningar av de fyra elementen; eld, luft, vatten och jord.

Utöver dessa element fanns ett femte som kallades etern. Etern var det som fanns utanför vår planet mellan stjärnor och planeter i rymden. Det var även platsen där andarna fanns.

Etern som begrepp för det som fanns utanför vår planets atmosfär fanns långt in på 1900-talet som en sanning.

Vi har säker hört detta begrepp användas även i nutid som det vilket radiosändningar fortplantas inom mm.

I dag vet vi att det inte finns någon eter i rymden, utan tomrum och inget annat, om man nu inte tänker sig den svarta materien eller energin som eterns efterföljare i tro eller sanning.

En dag kanske även dessa begrepp måste förstås som oriktiga benämningar då denna energi eller denna materia visar sig vara inget existerande annat än i teorin.

Etern, svart (mörk) materia eller mörk energi kanske därmed är samma andas barn. Fantasifoster för att verkligheten lättare ska förstås.

Den norra delen av kyrkogården

Här begravdes tidigare de kriminella och mindre omtyckta personer som avlidit.

Detta var inte det värsta utan det var att begravas utanför kyrkomuren. Här lades självmördare och odöpta barn då dessa inte var upptagna i den kyrkliga gemenskapen.

Sedan fanns de som dog i farsoter eller avrättades på grund av brott vilka begravdes i skogen.

Men det vet nog de flesta.

Däremot kanske få vet varför det på norra insidan av muren sågs som sämre att begravas i.

Anledningen var att man ansåg att när domedagen kom skulle alla murar falla åt norr och härmed skulle de begravna där få svårt att ta sig upp.

Så enkel slutledning var det.

Norr ansågs länge som en kall och hård plats väderstrecksmässigt. Det sågs som det sämsta väderstrecket och ännu idag ses nordanvinden som kall och otrevlig av många.

Mot norr tas få semesterresor. Grönland, Alaska eller Island ses av få som drömsemestermål.

Istället önskas sol, svettningar och salta bad. Varför vet jag inte. Då det är hett kan man inte komma undan. När det är kallt kan man ta på sig och komma undan kylan.

Förstår ni logiken? Jag trivs bäst höst och vinter. Vår, kan gå an. Men en het sommar avskyr jag. Inga resor söderut för min del om man nu inte kan få plats på luftkonditionerade hotell. 

Har du blivit tung min vän

Övervikt är vår tids dilemma liksom undernäring var våra förfäders.

Frågan är varför människan äter mer än hon behöver? Tillgången på mat är en anledning. Den är stor i vårt land. Feta färdigrätter och sockerrikt godis har ökat. Det finns fler och lockande godissorter på allt fler platser att handla detta på.

Godisbegäret ökar då sötma är ett njutningsmedel. Tillverkarna har skapat ett behov, ibland finns tillsatser i godis som ska öka begäret efter mer sött. Man önskar göra så många som möjligt beroende så snabbt som möjligt likt tobaksindustrin och narkotikahandlarna gör.

Hur kan man då komma ifrån dessa profitälskande och hänsynslösa producenter?

Det finns bara en möjlighet en stark vilja.

Att bygga upp en avsky för det man vet är onyttigt och som man inte behöver för att må bra. Det är enda sättet att positivt klara av att kämpa mot begäret och lyckas bli av med det.

Med eller utan hjälp. Vissa hjälpmedel stjälper istället för att göras nytta nikotintabletter och nikotinplåster är ting som kostar mer än riktig tobak och som skapar ett nytt behov av det gamla behovet. Medan nikotinbegäret består.

Likt vissa läkemedel gör. Stark vilja eget ansvar är det enda som hjälper och hjälp att bygga upp detta är det enda som kan hjälpa om man inte har kurage till detta själv.

Då först slipper du ditt beroende.

Vår tids profeter

Idag ser man till skillnad mot förr människor pimpla ur medhavda plastflaskor i tid och otid. Ofta är innehållet kolsyrat vatten eller någon form av energidryck.

Det är inte bara under varma sommardagar detta syns utan under vilken årstid som helst och tid på dagen.

Varför har dagens människor ett så stort behov av att dricka att de måste medföra dessa drycker under den allra minsta promenad?

Förr kunde den svettiga dricka ur offentliga automater där vatten rann under dygnets alla timmar alternativt drack man i en källa om man gick i skogen.

Man drack av törst. Idag påstår jag att mycket drickande är skapade behov. Inbillningsbehov, skapade av gurus som påstått att människan ska dricka för att rena sig mm.

Detta drickande är ett uttryck för vår tid.

Det visar på tron på auktoriteter och i detta fall hälsoprofeter. Förr lyssnade man på religiösa profeter därav alla religiösa inriktningar som då fanns och som i vissa fall ännu finns.

I dag är mångfalden hälsoprofeter och dessa skapar sina lärljungar likt de kristna gjorde förr. Ett tecken i tiden som visar att människan söker och finner det som passar i tidens anda.

Stå still människa

Rörelse och förverkligande av något en person inbillar sig att den måste göra, känner för eller tror sig skapad till är vanligt i vår tid.

Lugn och ro är ovanligt och de som ser detta som något att förverkliga söker det i olika meditationsprogram, gym och styrketräning.

De har ofta ett arbete, när det är slut för dagen tar de en färdigrätt och åker iväg till något av ovanstående för att de ska förverkliga sig och enligt påstående i förstå-sig-på-annonser må lika bra som de som gör uttalanden i media.

Stress och kaos hotar efterhand och så gör många det få eller ingen gjorde förr, går som det heter in i väggen, och då blev personen tidigare långtidssjukskriven och ibland förtidspensionerad.

Idag får dessa en spark där bak och ska stå till arbetsmarknadens förfogande då försäkringskassan bedömer dem som icke sjuka när en viss tid gått. Vad som då händer är att de i flertalet fall till slut får försörjningsstöd, då de egentligen är omöjliga arbetstagare och sjuka, men inte sjuka enligt lagar och förordningar.

Så stå still människa, om du har arbete gör detta, och vila sedan hemma. Låt alla måsten försvinna, det enda måste som finns är att göra de arbetsuppgifter du får betalt för och sköta dig själv, dina barn, ditt hem. 

Inga andra krav finns om du inte hittar på dem själv eller tror på allt möjligt i reklamväg. Om du står still enligt ovan då har du förverkligat dig själv som människa på din plats på jorden. Det är allt som behövs och då mår du bra. Konstigare än så är inte ett människoliv om man inte själv konstrar till det.

Förändringssamhället är här

Varför har så många en oro i själen numera som får dessa att starta nya projekt hela tiden?

Projekt är ett ord i tiden som användes mycket sparsamt förr.

Projektskapande är idag ett uttryck som det gått inflation i, människor skapar nya projekt hemma, på arbetet, i livet mm. Projektbegreppet har blivit ett vardagsbegrepp som används i tid och otid utan sammanhang med dess betydelse som var mycket allvarligare förr.

Ett begrepp som använts mycket i nutid är även ordet ”typiskt” som under flera år så att säga i alla sammanhang men nu minskat i missbruk.

Istället har ett nytt begrepp fått svenska folket i sitt grepp. Även detta i sammanhang där det inte hör hemma betydelsemässigt. Ordet ”absolut” vilket används av många i alla möjliga och omöjliga sammanhang och missbrukas av flera programledare eller gäster i teveprogram numera.

Men missbruksordet ”projekt” vilket används i alla slag av sammanhang och rapporter är något som är tråkigare att höra och läsa i tid och otid då det speglar en oro i samhället där förändring blir synonymt med begreppet projekt.

Människan präglas av att det behövs förändringar oupphörligt, allt ska kunna förändras och så görs oberoende av nyttan eller meningen med detta. På det sättet skapas oro, utslagning och meningslöshet bland människor.

Varför det hör till vår tid är därför att förändring kan bli ekonomiskt lönande. När varor försvinner från marknaden för att ersättas med något nytt, skapas nya behov och då kan försäljning och tillverkning hållas uppe.

Detta var början till förändringshysterin och detta har fortsatt inom alla områden i samhället, i det lilla i hemmet som i det stora i samhället. Meningsfulla förändringar har blivit meningslösa förändringar och ett otroligt segregerande samhällsklimat där de som inte hänger med får skylla sig själva.

Tänk rätt må bra

Det är inte alltid fel att skapa en egen fantasivärld och leva i denna utan att för den skull förlora verkligheten.

Alla skapar vi vår egen verklighetsuppfattning och lever i denna.

Då denna kraschar hamnar vi i kris om vi inte snarast omformulerar vår verklighetsuppfattning och lever i denna nya verklighet.

De flesta klarar av detta, en del snabbt, en del tar lite tid på sig. Men de som inte lyckas hitta en ny grund att leva på kan få hjälp med sökandet. Ofta lyckas denna hjälpare få personen att hitta en ny verklighet grundad på den gamla.

Men ibland går det inte och då blir det tragiskt, då har personen fastnat i en tid som inte stämmer med nutid och då blir verkligheten motsägelsefull och hotande.

Vi är alla olika och detta var några exempel på verklighet, någon av dessa finns du i och även jag och alla andra i vår och andras verklighet.

Nåd finns inte för alla idag!

Många ber till Gud för att få hjälp och stöd i livets kriser. Det blir en tröst i svåra tider att ha något att vända sig till. Så har det alltid varit utom i vår tid då religion i många fall ses som ond.

Det är den inte, utan det är tolkarna av ex bibeln och de som arbetar och tror på en Gud som urskiljer. Vi har i dag få troende i Sverige fastän samhällets klimat borde gjort att fler blev detta.

Hårdheten från en regim, där visserligen ett parti kallar sig kristna utan att visa detta i praktiken, borde fått de segregerade att vända sig till Gud och be om hjälp.

Från samhället finns ingen hjälp att få idag. Här gäller det som kallas arbetslinjen vilket innebär att den som inte kan arbeta, får ett arbete eller är för sjuk för att arbeta ska segregeras ekonomsikt, till varning för de som har arbete.

Denna segregation ska öka efterhand genom regelbundna skattesänkningar för de gynnade. De som ännu har ett arbete och klarar av detta.

Frågan blir varför inte fler i dag då blir troende och hoppas på hjälp från goda makter och Gud då ingen annan finns att få. Oppositionens politik är flathet och likaså fackföreningars, så från det hållet finns ingen hjälp eller förståelse att få.

Alla av dessa är för rädda för att förlora den lilla makt de har om de tar parti för de svaga, då majoriteten av svenskarna inte gör det utan tvärtom visar sitt förtroende för den regim som sänker deras inkomstskatt med jämna mellanrum.

Levnadsstandarden ökar snabbt för majoriteten och dessa vågar man inte reta upp med att försöka stoppa detta ofog av orättvis fördelningspolitik.

Man ska även komma ihåg att det alltid lönat sig att arbeta, om man får lön för detta enligt avtal.

Stater behöver syndabocken

Minoriteter behövs för att majoriteter ska ha en syndabock att skylla på när något inte blir som de önskar.

Vi har romer i ex Italien vilka ses som skulden till tjuveri och otrevligheter vilket staten låter folk anse och kastar ut dem från landet. En syndabock där staten är medansvarig för att den utses är början på en farlig människosyn där våld kan bli följden mellan de som ska ses som utanför.

I Sverige ligger staten bakom synen på långtidsarbetslösa och sjuka som bidragsfuskare som inte bara kan arbeta utan även skulle kunna det om de sökte arbete. Majoriteten här tror att detta stämmer och njuter av jobbskatteavdrag och synen på de minoriteter som nämns ses som latmaskar och simulanter. Staten har spridit denna syn och majoriteten stöttar detta genom att regeringen blivit omåttligt populär.

Med andra ord är ex den italienska regimen och den svenska regimen samma andas barn. De har lyckats utpeka syndabockar och genom detta har medborgarna fått en syndabock och bryr sig inte om vad regimen beslutar bara de får fördelar själva, att andra behandlas som mindre värda människor blir då betydelselöst och döljs även genom media vilka hjälper till genom att de är regeringsvänliga. Politiken ses som rätt av majoriteten.

Men vi såg hur liknande politik resulterade i övervåld i Sovjet, Nazityskland mfl länder där även syndabockar utsågs. Visst, det vara andra regimer och ideologier, men arbetet med syndabockskonstruerande fanns och var början på ett hårt samhälle vilket även börjats på i vår tid, i vårt land och det är inte som många tror invandrare som förföljs, inte enbart, utan alla som inte har ett arbete eller inte är friska förföljs skoningslöst, ekonomiskt och krasst.

Alliansen arbetar för den slutliga lösningen

Sverige styrs av viljestarka män och kvinnor idag. Deras ideologi är stark och skoningslös mot de som inte passar in.

De sjuka och långtidsarbetslösa ska döljas och ses som arbetsskygga vilka ska tuktas genom att få sämre och sämre levnadsvillkor och ekonomi. På det viset ser dessa starka män och kvinnor till att människor till slut inte kan leva så.

Då får överlevnadsinstinkten många av dessa att ta saken i egna händer och bli egna småföretagare eller svartjobbare hos bekanta. Andra att bli fifflare och till slut hamna inom lås och bom. Men detta antal av nykriminella blir inte så högt räknar man troligen med.

Resten kommer att gå under genom att bli sjuka och dö, bli utan bostad och mat och dö av apati. Medan andra tar sitt liv vilket några redan gjort och då de gick i spetsen uppmärksammades de i pressen. Men snart uppmärksammas inte detta längre när det blir vardagsnyheter.

För att skynda på utvecklingen har dessa starka män och kvinnor föreslagit ytterligare ett jobbskatteavdrag, det femte, för att segregationen ska accelereras en bit till och den slutliga lösningen ska komma snabbare.

De få som reagerar på ett samhälle utan medkänsla med de svaga hörs inte längre, och motståndarna i form av socialdemokraterna börjar omförhandla sin ideologi då de förstår att ett ojämlikt samhälle är vad majoriteten av svenska folket önskar, och skulle inte partiet gå med i den vågen skulle de bli än mindre i nästa val. Och många önskar leva gott som politiker och slippa gå ut på den öppna arbetsmarknaden.