En skön syssla.

Då menar jag inte vad det kan uppfattas som bland dagens människor, sex, sprit, fest eller resa.

Istället vad ex Platon lade in i begreppet ,eller snarare Sokrates, då Platon var dennes levnadstecknare.

En skön syssla är då en syssla som ger arbetstillfredsställelse och som den som utfört denna lagt sin själ i för att göra sitt bästa möjliga. Sysslan ska även vara en god syssla, något som har betydelse och rättvisa i sig och som den pysslande kan känna sig stolt över och som har betydelse för människor och stat.

Den ska inte vara egoistiskt gjord, inte ha individualistiska anledningar och inte vara något för att fullborda ett privat ideal. Idealet ska istället vara det skönas ideal. Detta finns i det Platon kallade idévärlden.

En skön syssla enligt Platon har härmed ingen likhet med dagens syn på en skön syssla, som oftast blir synonymt med självtillfredsställelse.