Jupiters måne Europa har gejsrar här kan liv kanske upptäckas från de jättehav som finns under ytan.

Jupiters måne Europa har ett saltvattenshav under sin yta. I volym har denna måne vilken är mycket mindre än Jorden ett hav av dubbelt så mycket vatten som Jordens alla hav tillsammans. Vid sydpolen av sprutar ibland gejsrar av vatten upp.

Detta kan få följden att vi kan undersöka detta vatten för att spåra liv. En betydligt enklare sak att göra än att borra ner under ytan på den tjocka is som omger Europas yta,

Sedan är knappast något liv levande i detta utsprutande vatten vilket kanske det hade varit i det vatten vi borrat upp. Men spår av dna eller liv bör finnas kvar i det vatten som gejsrar sprutar ut om liv finns under Europas yta. När dessa experiment sedan kan ske är tills vidare skrivit i stjärnorna.

Lyman-Alfa-Blob har förståtts genom samarbete av en hop starka teleskops samarbete.

Länge har Lyman-alfa-Blob gäckat astronomerna detta sällsynta objekt därute.

Det är inte ensamt, detta gasmoln det finns fler liknande. Men det finns ännu fler som inte har denna mystiskt ljusstarka kraft som detta. Det är ljusstyrkan som förvånat. Vad får molnet att ge ifrån sig detta starka sken?

Moln av detta slag vilka sträcker sig hundratals ljusår ut i universum består av vätgas så mycket vet man.

Nu har man även förstått att ovanståendes enastående ljusstyrka är beroende av att det gömmer sig två galaxer i molnet. Galaxer i vilka stor stjärnbildning sker just nu.  Det behövdes flera samverkande teleskop och många våglängder i undersökningssyfte för att förstå vad som skedde för att  se detta genom molns starka sken.

Alma teleskopet var ett av dessa teleskop som användes för detta arbete.

Rymdteleskopet Hubble löste gåtan med OGLE-2007-BLG-349.

8000 ljusår i riktning mot centrum av vår Vintergata upptäcktes 2007 ett solsystem vilket vi inte riktig förstod.

Idéerna florerade om vad ljusstyrkan betydde. Det var inte en sol med en planet det var mer, något mer.

Det antogs att det kunde vara en planet vilken kretsade runt en sol och en gasplanet. Det antogs annars att det var en stenplanet och en gasplanet som hade sin bana runt sin sol.

Men säker blev man inte först när Hubbleteleskopet fick tid till att undersöka området för några veckor sedan kom svaret.

Det är en planet vilken har sin bana runt två röda dvärgstjärnor. Dubbelstjärnsystem har upptäckt tidigare. Men här var det svagt lysande stjärnor och stort avstånd mellan planeten och betydligt längre avstånd mellan planet och stjärnor än tidigare upptäckta dubbelstjärnssystems planeter. Det var detta som var nytt och gav den effekt man ser.

Hubble löser många frågor med sin skärpa därute.

Var finns dvärggalaxerna vilka ska finnas i vårt närområde enligt astronomers beräkningar

Det ska finnas betydligt fler dvärggalaxer i vårt närområde än vad som kan ses idag.

Sökningen efter dessa pågår för fullt. Beräkningar av materia och sammanhållande mörk materia visar att de måste finnas men att det är få som hittats hittills.

Säkert kan de döljas till viss del i stora täta gas och dammoln. Men jag undrar ändå om inte mysteriet finns i samband med den mörka materia.

Det var inte länge sedan det hittades en galax med alldeles för få stjärnor för att hållas ihop i den spriralgalaxform den har. Teorin är att denna galax har stora mängder mörk materia vilket håller ihop.

Min teori är att det finns stjärnor och objekt där uppbyggda av enbart mörk materia vilket gör dessa osynliga för oss och även möjliga att passera genom utan att vi materiavarelser skulle märka det.

Därför kan jag se de saknade dvärggalaxerna ovan som galaxer uppbyggda av enbart mörk materia och att detta är anledningen till att vi inte kan upptäcka dem. 

Hav på Titan visste vi fanns men inte moln. Men nu vet vi bättre.

Titan en av Saturnus månar är den himlakropp i vårt solsystem vilken mest liknar Jorden. Här finns flytande vätska hav och sjöar floder av etan och metan. Is och underjordiska hav.

Men nu har något nytt upptäckts också. Moln på Titan. Det är kol- och kvävebaserade som är det troligaste vad dessa moln består av.

Men förundran över att de finns är något som i dagarna diskuterats.

Svarta hål är som jättelika dammsugare. Men finns det svarta hål av mörk materia vilka arbetar på samma vis?

I mitten av kanske alla galaxer finns minst ett svart hål. Varför det finns just här vet vi inte och mig veterligen har inget förklarats om detta. Min idé är att detta bildades i samband med att galaxen kom till. Inget säger att det är slumpen som bildat detta i centrum av galaxer.

Nåväl dessa hål fungerar som dammsugare i galaxers mitt eller var de i annat fall finns. En kollapsad stjärna blir ju även i många fall ett svart hål på andra platser i galaxer och nya rön säger att det även finns eller kan finnas svarta hål ute i de stora mellanrum som finns mellan galaxerna.

Men i vilket fall som dammsuger de svarta hål som finns i galaxers centrum (troligen likt andra svarta hål på andra platser här och där) närområdet och drar ut materian och in i sig från närliggande stjärnor eller objekt. De slukar materia.

En fråga man kan ställa sig är om de även slukar mörk materia? Tanken svindlar men kan det finnas mörka svarta hål vilka sväljer enbart mörk materia? Svart hål av mörk materia vilka vi inte kan se och inte heller uppleva även om vi finns mitt i ett sådant? Är rymden mellan de synliga galaxerna fulla av osynliga galaxer av mörk materia? Vi vet att det finns galaxer där både synlig och mörk materia finns  som galaxkonstruktion. Men finns galaxer av enbart mörk materia?

Kometen 332P finns snart inte mer. Hubble såg senaste nedbrytningen.

Kometen 332P tar en tur runt vår sol vart 6:e år men varje gång bryts den ner och beräkningar ger att om 150 år finns inte denna komet.

Dess nedbrytning där bitar slängs ut från den täcker ett närområde runt den av samma storlek som USA.

Hubbleteleskopet såg hur nedbrytning och utkastning av material från kometen skedde i januari i år 2016 när den rundade vår sol.

Kometen har funnits i 4,5 miljarder år men den var betydligt tryggare då den ingick i Kuiperbälet vid Pluto. Men Neptunus störde densamma och den kastades ur sitt trygga område och började sina omloppstider runt vårt solsystem och vår sol. Detta gör att den snart är upplöst i grus och småsten.

Utkastning av kometer eller småobjekt från bältet sker av något objekt vart 40-100 år enligt beräkningar. Det är bara att hoppas att inte något av dessa objekt en dag är ett större objekt med rak kurs mot Jorden.