Närmare solen än denna snart uppsända farkost har ingen hittills varit. Förväntningar på vad som kan upptäckas är stora.

Det är i juli 2018 denna farkost stor som en ordinär bil ska sändas upp mot solen. 6,3 km ovan solen i dess korona ska mätningar och upptäckter göras för att förstå stjärnorna bättre.

I en temperatur utanför farkosten av ca 1300C blir påfrestningarna stora. Under sju år ska sju besök göras i detta närområde av farkosten.

Hastigheten på farkosten är otroliga 430 000 km/t.

Förväntningarna på vad man ska lära sig är stora.

Bilden visar hur denna farkost ser ut och hur dess färd kan se ut.

Deneb är en av de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen. Men dess tid börjar närma sig slutet.

Deneb finns i stjärnbilden Svanen. Avståndet från oss är med dagens mätinstrument i detta fall omöjligt att säga. Någonstans mellan 16-32000 ljusår från oss är det troligen.

Stjärnans parallax är nästan omätbart. Detta beroende på avståndet och det är inget ovanligt med objekt så långt bort från oss. För att förstå detta dilemma se följande länk.

Denebs ljusstyrka är otroliga 60000 gånger starkare än vår sol. Om Deneb  funnits på samma avstånd från oss som Sirius skulle den lysa starkare sett från oss än vad vår måne gör. Sirius ligger ca 8 ljusår från oss.

Deneb sänder varje dag ut lika mycket ljus som vår sol gör på 140 år. Storleken är ca 200 gånger större i diameter än vår sol och är en av de starkast lysande och största stjärnorna i spektralklass A. Läs mer om spektralklassificering här. 

Deneb är en blå jätte vilket är färgen på de hetaste stjärnorna. Stjärnor av denna typ eller spektralklass gör av med sitt bränsle otroligt snabbt jämfört med ex en gul sol lik vår.

 Inom endast några miljoner år beräknas Deneb att explodera i en supernova. Redan nu har vätefusionen i dess inre upphört vilket är ett tecken på dess slut inom en icke avlägsen framtid. 

Bilden visar storleken av Deneb  i förhållande till vår sol

Marken gungar på Venus.

Venus har den egenheten att dess dygn är längre än ett venusår. Planeten är i storlek som Jorden och är den planet vilken ligger som nummer två från solen (Jorden är nr 3). Men där upphör likheten.

Venus är en ogästvänlig het värld med en temperatur av ca 460C.

En het värld av detta slag borde som de flesta andra stenplaneter ha en stor vulkanisk aktivitet. Men så är det inte.

Venus har inga aktiva vulkaner eller har kanske aldrig haft några vulkaner någonsin. Ingen vet.

Kanske det beror på den plasma eller gummiaktiga yta som blivit resultatet i värmen vilket får magman att inte kunna skjuta upp i vulkanliknande utbrott. Ytan lugnar ner aktiviteten i manteln genom sitt rörliga och gungande agerande. Det är vad ny forskning verkar visa. Venus yta är en gungande yta likt Jordens myrar (dock inte lika helt så gungande)  men då av oorganiskt material.

Bilden är på Venus.

Kina har byggt ett nytt rymdteleskop vilket ska riktas mot universums mystiska svarta hål.

Kina har byggt ett nytt teleskop vilket ska vara med i jakten på hemligheterna med svarta hål.

Kina ska med sitt nya starka teleskop försöka lista ut fler hemligheter med de svarta hål troligen alla galaxer har i centrum. Första frågan bör vara varför de finns där.

De svarta hålen slukar allt de får möjlighet till och ökar i omfång efter varje gång de slukat nya objekt.

Ofta ger de ifrån sig två jetstrålar långt ut från hålen vilka i sig  drar till sig  gas o stoff och drar detta vidare in i hålet. I fantasin kan man se det som levande organismer vilka äter materia.

Kusligt när man tänker på det anser jag. För mer om dessa hål och framtida forskning för att lösa fler mysterier om dessa avlägsna objekt följ  medföljande länk.

Bilden visar hur det kan se ut vid ett svart hål

Bygget för vad som ska bli Världens största optiska teleskop ESO:s extremely large telescope är i full gång nu.

Många länder samarbetar om detta projekt och mängder av forskare ser fram emot att börja använda det.

Det är i Chile detta teleskop byggs och vilket det finns stora förhoppningar på i det fortsatta utforskandet av universum. En ny era i rymdens utforskning ses det som. 

Läs mer om bygget här.

Det blir världens största optiska teleskop när det väl är klart.

Dess huvudspegel kommer att ha en diameter på 39 meter. Kupolen kommer att vara lika stor som en fotbollsplan.

Dess uppdrag kommer att vara skiftande slag. Några är att söka efter liv däruppe och ett annat att söka mer information om mörk materia och energi.

Bilden är en skiss på hur det ska se ut färdigt.

Antimateria och materia borde blivit likställt vid universums tillblivelse. Men det finns brist på antimateria. VARFÖR?

Skillnaden mellan antimateria och materia är att elektroner och protoner är spegelvänt elektriskt laddade och därmed inte tål varandra utan vid kontakt utplånar varandra. 

Vad som förvånar är att det inte skapades lika mycket antimateria som materia vid Big Bang. Vi kunde lika gärna varit uppbyggda av antimateria som materia då den är lika stabil om inte materia krockar med den.

Många trodde ett tag att det skulle finnas galaxer av antimateria men idag är denna teori nästan helt borta. Men frågan om varför antimateria och materia inte blev lika vanligt kvarstår.

Kanske skulle Big Bang resulterat i en explosion som snabbt imploderade om det blivit lika mycket. Alla partiklar av materia skulle krockat med antimateria och inget universum av partiklar kunde då ha uppstått. Istället skulle det varit ett universum enbart av strålning.

Men så var blev det inte. Det hade varit enklare att utarbeta en teori om det funnits bara ett slag av materia. Men nu har forskare arbetat fram en möjlig lösning på problemet.

Det är vid Cern detta gjorts. D-mesoner är svaret. En partikel bestående av en kvark och en antikvark. Det är dessa som bygger upp protoner och neutroner. De finns av tre slag, upp, ner, konstig, charm, botten och top.

Intresset ligger på kvarken charm. Denna oscillerar mellan att vara en anti-och vanlig partikel. Vanligast är att den skiftar till att bli en vanlig partikel.

Men frågan blir då varför? Svaret kan och är troligen att det finns någon ytterligare partikel idag okänd som får materia att skapas i betydligt större mängd än antimateria.

Hade det inte blivit så utan lika mycket av varje slag skapats skulle vi haft ett universum av strålning men helt utan någon form av partiklar då de om de skapats lika många vid BigBang lika fort upphört att finnas till. Nobelpriset kan bli följden för den som finner den troligt saknade partikel för att förklara ovanstående händelsekedja när en gång BigBang skedde utanför tid och rum.

Regnet det bara öste ner. På Mars!

För över 3 miljarder år sedan regnade det på Mars liksom det gjorde på Jorden. Idag är det länge sedan det föll regn på Mars medan regnet fortsätter falla på Jorden.

Jag har alltid frågat mig varför det slutade på Mars när det ändå en gång hade börjat.

Svaret är, tror man, att atmosfären försvann på Mars medan den blev kvar på Jorden.  Jag har alltid frågat mig varför den försvann på Mars när den en gång likväl kommit till där medan så ej skedde på Jorden.

Följ följande länk och läs om diskussionerna om hur stora droppar det kan ha varit i Mars atmosfär den gången regn föll och vilka vindar som svept i den atmosfär vilken en gång uppstått och senare försvunnit. 

Inte kan de varit stora (eller var de det)  men  tillräckliga för att ge spår av regn och förundran för oss senare levande varelser på Jorden att förundras över.

Bilden kommer från NASA och här ser man is på Mars

En akut meddelande gick för ett tag sedan ut till världens astronomer om att om möjligt omedelbart rikta sina teleskop mot Tabbys star

I Svanens stjärnbild finns Tabbys stjärna eller Boyaijans Star eller som den även kallas KIC 8462852. Det är denna stjärna vars sken går ner i intensitet periodvis och fått forskare att misstänka att det är solpaneler som emellanåt av stora mått tar energi från solen där under sitt kretsande i sin bana runt sin sol.

För ett tag sedan hände det igen stjärnan minskade i ljusstyrka och ett meddelande gick ut till astronomer över hela världen att rikta sina teleskop mot stjärnan. Man kunde då bekräfta att skenet minskade med upp till 3%.

Nu är det bekräftat att detta sker med periodiska mellanrum av astronomer och dess teleskop över hela världen.

Men om det är en superintelligens däruppe vilken har svävande solpaneler av jätteformat där eller det är en svärm av kometer eller andra objekt som minskar solskivans sken är omöjligt att säga idag.

Jag tror själv på en planet av mycket låg densitet eller ett tätt gasmoln är förklaringen och att avståndet till oss från detta objekt är sådant att den av slumpen täcker hela solskivan precis som vår måne gör vid en solförmörkelse här. 

Alternativt att det är själva  solen där som minskar sin strålning i intervaller och av en anledning vi inte förstår men som kan ha med dess sammansättning att göra och oroligheter i koronan att göra. Men dessa idéer är jag nog ännu rätt ensam om.

Bilden är en fantasi som kan visa hur det kan se ut vid Tabbys star om det finns en konstruktion av solpaneler däruppe.

Volontärer hjälper till att söka efter supernovor

ANU (Australian National University) har fått hjälp av frivilliga volontärer över hela världen i sitt sökande efter supernovor.

Bland annat har dessa  funnit en supernova vilken exploderade för 970 miljoner ljusår  sedan.

Supernovor av slaget 1a (vilka har en kiselspektrallinje) vilket är det slag av supernova man i första hand intresserar sig för och vilket denna upptäckta är. 1a supernovor har betydelse för mätning av universums utvidgning och storleksbestämning.

För  information av supernovaklasser se här. 

Sju potentiella supernovor av rätt slag har hittats hittills och sökandet fortsätter.

Hittills har 1300 bilder klassificerats.  De första 24 timmarna av projektet kom det in 30 000 bilder. Sammanlagt finns nu ca 40 000 bilder att arbeta med.

Till sin hjälp för att få in bilder är SkyMapper involverad. Ett 1,3 m teleskopet på universitetet i Sidney.

Bilden är på en minisupersupernova med namnet 20150316 

Nya rön om Jupiter och ljud därifrån

Lyssna på hur det låter bland stormar och magnetfält i Jupiters atmosfär. En sång av plasmarörelser vilken är värd att höra.

Det är rymdfarkosten Juno vilken började sin färd mot Jupiter i augusti 2011 som nu levererat ny information till Jorden från vårt solsystems största planet.

Jättecykloner virvlar runt däruppe. Men störst förvåning av de resultat som kommit hittills från Jupiter är dess innanmäte.

Vi har alltid trott eller trott oss veta att långt därinne i Jupiter skulle det finnas en fast kärna. 

Men de resultat som nu kommit säger istället att det inte finns någon fast sådan. Istället är det plasma i större täthet längst in. Ungefär som att atmosfären eller gashöljet blir tätare ju längre in i Jupiter vi kommer men det aldrig blir en fast yta.

Bilden ovan är Jupiter.

Något händer runt det svarta hålet i galaxen Cygnus A:s centrum

I denna galax centrum har ett ljust objekt upptäckts nära dess svarta hål. Något ovanligt händer eller har hänt här.

Kan det vara så att två galaxers krockat och dess svarta hål kommit nära varandra och nu konkurrerar om närgånget material. Kanske ett hål är på väg in i det andra.

Men troligast inte då avståndet mellan dessa synliga hål är ca 1500 ljusår. Men det innebär inte att det inte kan finnas ett svart hål till och det är detta fenomenet kommer från. Sökandet efter detta pågår.

Om det inte hittas är fenomenet inte löst med den teori som anses troligast idag och mysteriet består.

Bilden ovan är från Cygnus A

Neptunus en ännu inte helt kartlagd värld med (troligast) diamanter i manteln.

Enbart en farkost har varit i Neptunus närområde ditskickad av människan för att lära om denna den yttersta av vårt solsystems planeter.

Det var Voyager 2 vilken i augusti 1989  passerade denna blå gasplanet. Men det räcker inte för att veta allt om denna planet.

Ännu finns mycket att försöka förstå och mer att utforska. Inom en snar framtid planeras en ny farkost sändas dit Neptune Orbiter vilken kommer att ta ca ett decennium på sig att nå planeten efter att den eventuellt sänds upp. Planeringen var runt 2016 men ännu har den inte sänts upp. (sommaren 2017)

Vad man vet är att det finns olika slag av atmosfärskikt på planeten vilka är ca 5% av dess massa sträckande sig cirka 20 procent ner mot manteln vilken är en het ( upptill 5000C) vätskefylld massa. Vätskan är rik på vatten, metan och ammoniak och dess storlek är 10-15 jordmassor. Längst in i denna finns själva kärnan.

Tillskillnad mot Uranus har Neptunus en tätare massa av detta hav och en större mantel än Uranus. Kärnan däremot på Neptunus är enbart gissningar men tros vara av samma beskaffenhet som övriga planeters (järn och andra metaller,  nickel och silikater)  då alla är bildade samtidigt.

En spännande tanke är att trycket i centrala kärnan kan vara så högt att metan som tryckts ihop här kan ha bildat diamantkristaller stora som snökristaller.

För mer information se  länk. 

Bilden är på Neptunus.

Faran i att skapa artificiell intelligens är att skaparens fördomar och åsikter kan bli normen i samhället.

Att skapa intelligenta tänkande maskiner är på gång. Maskiner vilka kan ta egna beslut eller datorprogram som svarar på frågor av skilda slag och ger svar på mänskliga problem.

Det låter kanske bra. Men det finns en fara i dessa program. Faran att skaparens egna värderingar byggs in i systemet och  även dennes fördomar.

Detta får då till följd att skaparens (programmerarens) värderingar påverkar alla som använder maskinen eller datorprogrammet och att dessa ses som den  absoluta rätta vägen att tänka, diskutera eller förstå ett problem.

Hur detta ska förhindras är svårt att komma från. Intelligenta maskiner kan bli ett steg mot likriktning av samhället och skapande av en sanning som inte kan motsägas eller får motsägas utan istället ska arbetas utefter.

Men även motsatsen kan bli följden om oräkneliga sanningar av skilda karaktärer sprids av skilda skapare (medvetet eller omedvetet) och programmerare som vill förändra sanning eller lögn enligt sitt sätt att se denna. Det kan bli kaos.

Sista stora risken med intelligenta maskiner av detta slag är hackers kaosskapande i systemen.

Lösning? Ingen vet om sådan finns eller kan finnas.

Proxima b misstänks vara en planet med jordisk atmosfär.

Proxima Centauri är vårt solsystems närmsta grannsolsystem. 

Här finns planeten Proxima b där möjligheten till liv kan finnas. Vi tror idag att det finns atmosfär på denna planet  och att den ligger i läge runt sin sol där temperaturen kan vara livsvänlig.

Avståndet dit är 4,2 ljusår det absolut närmsta avstånd som finns mellan vårt solsystem och det solsystem som finns närmst oss.

Men ännu vet vi inte så mycket om planeten att vi  vet om liv kan finnas här. Planeten kan vända samma sida hela tiden mot sin sol och då är möjligheten till liv sämre. Den ligger även nära sin sol men då denna är en röd dvärgstjärna kan detta innebära att temperaturen likväl är livsvänlig på planeten.

I övrigt  citat från wikipedia, " Proxima Centauri (Latinets proxima = "närmast") är den stjärna som ligger närmast solen. Den tillhör stjärnbilden Kentauren och trippelstjärnsystemet Alfa Centauri, där den kretsar runt dubbelstjärnan Alfa Centauri med en omloppstid på omkring 1 miljon år. Den skenbara magnituden på +11,05 gör att stjärnan endast syns i teleskop".  

Bilden är på Proxima Centauri och fotograferad av rymdteleskopet Hubble 2013.

Då så mycket exoplaneter upptäcks måste ett bättre klassificeringssystem finnas. Vi måste försöka förstå vad vi upptäcker.

Nu behövs ett bättre klassificeringssystem utarbetas för alla de exoplaneter som hittas då antalet hela tiden ökar annars blir det kaos.

Ingen har överblick idag och tiden är knapp om det inte ska bli ett onödigt tidsödande arbete i framtiden.

Precis som filosofer ställt sig frågan om vad en människa är ska nu astronomer ställa sig fler frågor om nyupptäckta planeter.  Första frågan är därför vad ska klassificeras som en planet.

Andra klassificeringar är om planetens massa, om den är en sten eller en gasplanet. Dess bana runt sin sol, om det är en isplanet eller om det misstänks öppet vatten, annat slag av vätska och om det finns atmosfär och vad denna består av. Ytans temperatur m.m. För att slutligen bedöma om det kan vara en miljö av livsmöjligheter eller inte där. Men utöver det finns alltid osäkerhetsfaktorer det som inte kan undersökas härifrån och det vi inte såg eller upptäckte.

Säkert finns fler saker att klassificera och mer dyker säkert upp efterhand som vi förstår och ser mer av exoplaneter därute. För mer information om diskussioner om detta se här.

OBS: Bilden är en science fiction fantasi.

Rocket Lab ska konkurrera med Musks Space X om framtida privata lastraketuppskjutningar.

Jungfrufärden för det lilla Rocket LAb med sin uppskjutningsanläggning på Nya Zeeland har nu gått av stapeln.

Det var första gången ett privat bolag sände en last upp i rymden och placerade denna i bana runt Jorden.

Den starka sidan för detta bolag är priskonkurrens. Musks bolag vilket i framtiden även ser sig som ett turistrymdbolag är dyrt. En uppskjutning med last från dem kostar idag enligt den prisinformation de har 62 miljoner dollar medan Rocket Lab nöjer sig med 5 miljoner dollar.

Rocket Lab planerar dock inga rymdturistresor. Men företag är intresserade av bolaget då dess priser är konkurrensdugliga.

Kuiperbältet ett 4,5 miljarder gammalt asteroid och småplanetområde utanför Neptunus bana med mycket kvar att upptäcka i.

Runt de småplaneter vilka finns här har månar upptäckts. Pluto har ex månen Charon.

En ny måne har nu upptäckts runt en småplanet med det intetsägande namnet  2007 OR10. Kanske denna måne nu kan få att denna småplanet kan få ett intressantare namn och kanske även månen namnges. Småplaneten är inte så liten den bör vara i storlek ungefär som Makemake vilken är ca 132 mil i omkrets. 

Men ännu är man inte helt säker på om 2007OR10 är en småplanet eller om det är ett annat objekt en större asteroid eller kanske två närliggande asteroider. 

Det är Hubbleteleskopet som gjort denna upptäckt för inte så länge sedan. Läs mer om detta här från NASA.

Origamirobotar ska i framtiden utforska Mars

Origamirobot är en robot av litet format vilken kan utveckla sig själv vid framkomsten till Mars och genom sin storlek komma in i utrymmen dagens rymdbilar inte kan.

Det är NASA som nu kan få denna nya möjlighet att utforska Mars på fler ställen än tidigare. Genom sin storlek kan ett flertal tas med i en farkost och fler undersökningar på kortare tid på platser dit ingen rymdbil kunnat ta sig kan då göras samtidigt.

Alla exoplaneter är inte livsvänliga en del är livsfarliga

Vi söker livsvänliga planeter runt andra solar. Men alla planeter är inte livsvänliga en del är till och med livsfarliga.

Vid landning där skulle det hända fruktansvärda ting med en människa.

Ex på den blå och utifrån sett livsvänliga planeten HD189733 b, 63 ljusår från oss är inte den blå färgen vatten som på Jorden. Istället är det magnesiumsilikat i atmosfären och här finns vindar på upptill 9700 km i timmen i hastighet och en temperatur på +800C. På denna glödheta planet maler sanden ner allt som kommer i dess väg.

Det var ett ex på livsfientlig planet därute. Läs vidare om ytterligare fyra stycken här. En sammanräkning gjord av tidningen Illustrerad vetenskap.
Bilden ovan är en illustration av planeten HD189733b som nämns i texten.