Polyfem och Lyceum utgavs under romantiken

Två tidskrifter i en anda av nydaning i början av 1800-talet. Uppsala var orten där Polyfem uppstod en skrift som var en blandning av politiska artiklar blandade med litterära alster.

Den fanns mellan 1809-1812. Lorenzo Hammarsköld var eldsjälen bland de som utgav denna skrift. Det var en komisk skrift som utkom i samband med att en del börjat reta sig på den franskvänlighet och franskinspirering som fanns i mycket av litteraturen under denna tid.
Det var detta man ville förlöjliga. Man ansåg både livsbetingelserna och litteraturen var sjuk.

Upplagan var inte stor, ca 200 exemplar, men uppmärksammad var den. Kungen hade prenumererat på två exemplar.

En annan kortlivad skrift under denna tid var Lyceum vilken gavs ut emellan 1810–1811.
Här var idealet den tyska romantiken och även denna skrift var mycket Lorenzo Hammarskölds verk som var ansvarig utgivare.

Båda tidskrifterna fick ett kort liv och blev inte till den idéspruta för den svenska romantiken som var menat med dem.

Den svenska romantiken kan man läsa om här.

Du hör det du önskar höra för att få bekräftat det du anser rätt.

Har du bestämt dig för att ett politiskt parti har den rätta ideologin då hör du bara det som du önskar höra när dess politiker talar.

Ord och förklaringar som du lägger till inre förklaringar när du hör dem så de passar in i vad du anser vara rätt.

Är du däremot motståndare till ett partis ideologi hör du aldrig annat än undanflykter när dess politiker svarar i debattprogram. Allt retar upp dig då du inom dig omedvetet bestämt dig för att allt du hör är floskler och osanning.

Om vi inte varit konstruerade på detta sätt som människor skulle vi haft en enpartistat och inte haft behov av valmöjligheter. Detta då alla arbetat mot och för samma mål och inga missuppfattningar gjorts som tvingar fram nya oprövade lösningar.

Ideologi hade inte behövts alla skulle haft samma behov och möjligheter allt hade varit glasklart.

Vi hade inte varit människor som skapats med en egen vilja eller fria val. Vi hade varit som djuren gjort det vi skulle för optimalt levande med de resurser vi haft. Inte de vi trott oss uppleva och som varit förändringsbara. Vi hade inte förstått ett begrepp som förändring.
Vi hade inte haft behov av förnyelse. Enbart av förökning, mat och trygghet.
Lite om bekräftelse kan du läsa om här.

Fågeltänkande och funderingar om deras inre kompass.

Många fåglar flyger i stora svärmar när de väl flyttar söderut. De flyger då inte längre som enskilda individer vilket de gör under sommartiden när de föder upp sina ungar.

Nu är de som en enda organism en fågelsvärmsorganism. Alla flyger lika vänder samtidigt etc. om detta inte skulle fungera skulle krockarna bli många och ödesdigra.

Vad leder dem rätt? Varför flyttar de alla en speciell dag i sin uppbyggda svärm?
Är de mer skyddade som svärm än som enskilda flygare? Tveksamt.

Har då fåglar en kompass inom sig som påverkas av jordens magnetfält vilken styr dem rätt? Tveksamt.

Min uppfattning är betydligt enklare. Fåglar likt många djur av skilda slag styrs av instinkter förprogrammerade arvsanlag. Samma slags instinkt som gör att djur kan bygga avancerade bon. Skatan behöver inte lära sig att bygga sina invecklade bon. De bara bygger.
Så är det även med andra bobyggare.

Jag påstår även att det är samma sak med flyttfåglar. De krockar inte med varandra utan är i svärmform som en enda organism. Denna organism vet även hur de ska hitta till sitt vinter eller sommarkvarter. Däremot kan troligen inte en ensam svala eller annat slag av fågel hitta till sitt vinter eller sommarnäste utan flyger då vilse om de ens tar sig för att ge sig iväg ensam.

Det är samlingen av fåglar i svärm som får denna svärm att hitta utan kompass eller andra hjälpmedel. Det är en instinkt som gör att denna hittar av samma slag som att de som ensamindivider bygger sina bon utan förkunskaper eller lärande. Svärminsikten uppkommer endast när ett visst antal fåglar tillsammans samlas.

Vi kristna har fått olika platser att tro på genom tiderna.

Jag menar att det är skillnad att ha och behålla en tro i dag när få medmänniskor tror på en Gud och samhället är sekulariserat. Mot vad det var att leva med sin tro tidigare när samhället och människorna tog tron på en Gud som en självklarhet.

Kan det vara så att vi som fötts i dag är en annan slags människor psykiskt som kan leva och få en tro i en svårare religiös tid än de som föddes för länge sedan in i ett religiöst samhälle där tron var en självklar del av vardagen?

Är vi mer viljestarka, friare att välja och därför mer kristet trogna än våra förfäder i många fall var som tvingades visa en kristen livssyn? Vi är färre men trognare den kristna läran.
Kan det vara så?

Är dagens människa den människa som först nu har sin plats i historien? Är vi den sista eller en av de sista generationerna på jorden innan Jesus kommer tillbaka?

Är den ondska och ogudaktighet som finns i dag mer subtil och verkande i det dolda än tidigare ondska som var mer synlig och lättare att se?

Har vi utöver den ondska som ses och uppmärksammas i medierna och vårt dagliga liv även en dold ondska att bekämpa? En ondska och lockelse vi inte ser eller förstår som ond.

Funderingar som kan tolkas efter egen subjektiv bedömning och erfarenhet. Men jag påstår att det finns en del sanning i detta resonemang. All sanning finns inte ingen människa förstår helheten av tillvaron.

Den gamla adliga uppfostran handlade inte om strykpedagogik utan om dygder.

Dygderna var att lära sig rida, skjuta med båge, simma, fäkta, jaga, tapperhet, mod, höviskhet mot kvinnan, spela schack, skriva vers och att sjunga.

Adelns barn hade ofta informatorer som uppfostrare och ledsagare. Inte var det i första hand läsning och skrivande som var det viktigaste för adelns barn. Det var på en tid när kreti och pletis barn inte fick någon utbildning överhuvudtaget.

Adelsgossarna skulle lära sig att rida och många av dem titulerades senare som riddare.
Simma var något mycket få kunde av befolkningen. Man tvättade sig sparsamt och vattendoppning sågs av de flesta som skadligt för hälsan.

De flesta som råkade trilla i vattendrag, ofta på grund av att de gick över någon ranglig bro eller som sjöman, trillade överbord och drunknade.

Att skjuta med pil och båge och döda så mycket man fick möjlighet av det vilda sågs som högstatus.

Tapperhet var ofta det samma som dumdristighet och tapperhet bland adeln var ofta att som befäl under krigen skicka fram underklassens barn som slaktoffer i främsta ledet. Men det sågs som tapperhet att sända fram dessa och om slaget då vanns kunde belöningarna bli stora från kungen. Många adelsmän hade fått sina titlar genom att vinna slag.

Kvinnan skulle äras och erövras. Många gånger genom att gossen sjöng eller läste dikter för henne. Detta gällde adelns barn. Kvinnor i sig inom denna grupp sågs som sköra dockor som skulle behaga och passas upp. Utbildning för dessa var inte att tänka på. Inom bondeklassen etc. skulle en vacker kvinna vara bred om höfterna så hon lättare överlevde ett tjog förlossningar.
Schackspelande var något adelsgossarna roade sig med på kvällskvisten i glada vänners lag. Det ansågs som ett spel som var förbehållet intelligensen i samhället och dit ansåg sig adelns skikt tillhöra. När väl universitetsutbildningen kom sågs dock administrativa kunskaper mer värda än adelns kunskaper. Många professorer ansåg därför att man skulle få tjänster utefter kunskap och utbildning och inte efter adelskalendern.

Finns likhetstecken mellan diagnoserna hysteri och utbrändhet?

Då, vid förra sekelskiftet, var Freud i full fart med sin psykoanalys och kvinnor fick ofta diagnosen hysteri.

I dag får många diagnosen utbrändhet. Finns likheter med dessa diagnoser eller tillstånd?

Jag tror det. Båda handlar om sista stadiet i att mista kontrollen över sitt liv när de ger av sig själv utan att få något tillbaks (känslor mm).

Att kollapsa psykiskt efter att ha försökt leva som man anser man bör leva med krav man ej orkar uppfylla.

Att sedan komma tillbaks kan ta tid och risken för återfall existerar därefter alltid.
Några kommer aldrig tillbaks utan försvinner från arbetsmarknad eller familj för alltid.

Det är de som inte fick hjälp efter sin kollaps utan själv fick försöka repa sig under sjukskrivning och ordinerad vila.

De som fick hjälp kom igen, ofta till sin gamla arbetsplats men många gånger utan sin gamla familj som de lämnade.

Frågan är då varför människor skapar en verklighet där kraven är övermänskliga för andra och en själv. Varför tillåter människan att andra låter kraven stiga på sig? Varför tillåter de andra att krossa sig själv utefter de krav som ställs?

Frågor som är individuella att besvara men svåra att ställa och förödmjukande att besvara då svaret blir att den svarande ser sig själv som ett offer.
Tankar att begrunda för alla anser jag.

Tala utan att tänka är som att skjuta utan att sikta.

Detta är ett gammalt ordspråk som barn fick lära sig i skolan under 1840-talet när folkskolan var ny.

Moralen i detta kan vi förstå. Tig om du inte har något av värde att säga.
Tänk först tala sedan. Tala är silver tiga är guld.

Man fostrades till att inte vara nyfiken och lägga sig i det man av andra inte hade med att göra. Man lärdes att respektera överheten och lyda.

Agan var uppfostringsmedlet i hemmen, skolorna och även arbetsgivare hade rätt att aga uppstudsiga eller lata anställda.


Agan var ofta godtyckligt utdelad. Det var de bäst ställdas samhälle där de som stod lägst på samhällsstegen var en billig arbetskraft. Slavtiden var över i de flesta länder.
Men ännu fanns det slavar i exempelvis USA.

Men med folkskolestadgan här i Sverige började en utbildning av svenska folkets lägre skikts barn. Något som sågs som onödigt av många inte bara av överklass och kyrka. Dessa var rädda för en upplyst underklass som därmed kunde ställa krav och ta intryck av revolutionen i Frankrike. Visserligen en misslyckad sådan men ändå. Även under 1840 talet sågs det uppror av den nya arbetarklassen. Så det var med skeptiska tongångar en massutbildning kom till stånd. Läs och skrivförmåga var makt.

Men även underklassen var skeptisk till att sända sina barn till skola. Vad ska det vara bra till tyckte småbrukaren vars barn sågs som självklara arvtagare till bondeyrket eller dräng- och pigsysslor och då behövdes inte läs och skrivförmåga.

Det var även en tid som snart skulle resultera i massutvandring till drömlandet Amerika.

Här drömde många fattiga att den nya rättvisa socialiststaten skulle konstrueras. En dröm som blev dess motsats i landet over there. Socialistskräcken har därefter följt USA:s historia in i vår tid.

Att arbeta och tiga var en dygd då och har numera åter blivit det i vår tid. Dessemellan fanns folkhemstanken. I dag är människor lika rädda för att stå utanför arbetsmarknaden som då. Förr var svälten en fara vid utanförskap. I dag möjligheten till ett drägligt liv utifrån vår tids värderingar.