Vad är standard?

Standard är att något slag av vara eller tjänst kan användas oberoende av fabrikat på likadant vis.

Alla tjänar på standard. Tyvärr tror dock många leverantörer tvärtom och hittar på egna lösningar även då inga patent står i vägen för detta.

Patent är bra då det självklart ska gynna den som uppfunnit, en tjänst eller varas lönsamhet då detta ofta är förenat med stora uppoffringar och kostnader.

Men då tjänster, ex datorprogram, som är till för samma sak är olika i användning då är det fel. Hur stabilt något är och vilka tjänster som ingår i det kan självklart variera. Men att använda grundtjänsterna, ex i bokföringsprogram, bör vara enkelt i så motto att kan man ett kan man alla.

Konkurrensen i dessa program kan istället vara prismässigt och i hur snabbt och enkelt det är att få kundsupport.

Vi har Open Office, det är ett enkelt program inom Office om man kan Microsofts Office. Ja, det har varit så, i dag kanske det är svårare. Inte att använda Open Office men Microsofts idiotiska förändring till ikoner istället för rullister i menyn.

Inom många områden måste standard finnas för säkerheten för att använda något. Inom el och många andra varor. Standardiseringar är bra för allt och alla.

Variation inom varor och tjänster i användartillgänglighet kan vara spännande för en del. Men för de flesta kunder bara förvirring och irritation.

Mitt förslag är standardisera mera. Förändra inte utan att det verkligen behövs.

De stora upptäckternas resor vilar just nu.

Upptäcktsfärder förr var vanliga. Vi hade stora ytor och områden där ingen upptäcktsresande varit och nedtecknat vad som fanns.

Människan upptäckte nya länder och jungfrulig mark. Man mötte nya stammar av isolerade folkgrupper och lärde sig använda nya material och tillgångar, gummi, kakao m.m.

Det fanns fortfarande i början av 1900-talet vita områden i kartböckerna där ingen visste vad som fanns.

I dag har vi enbart havsdjupen kvar på jorden att upptäcka jungfrulig mark i.

Det är ingen plats där en upptäcktsresande kan komma utan stora tekniska hjälpmedel.

Det är förbehållit forskare.

Upptäcktsresor är vilande i dag och gemene man eller kvinna kan inte utan vidare ge sig ut i detta ärende då det inte är lika lättillgängligt som förr.

Men detta är bara en parentes om inget oförutsett inträffar. I framtiden kommer det att bli många fler upptäcktsresor igen. Gränslösa områden och platser finns där ute. När väl rymdfärder blir vardagsmat kommer otroliga upptäckter igen genom att gemene man kan ge sig ut bland rymdens sfärer.

Vi har som mänsklighet otroliga upptäckter framför oss. Om nu inte mänskligheten går under innan den möjligheten kommer eller blir för fattig för att kunna ställa de resurser som behövs i början till förfogande.

Nietzsche påstod att Gud är död.

Det var i hans bok ”Så talade Zarathustra” han påstod detta. Men var det inte för Nietzsche själv som Gud var död? Vi vet ju hur tragiskt, psykiskt slut han fick.

Många anser nog att Gud inte finns, aldrig funnits eller har lämnat oss, om denna eller detta funnits. Men vem är då denna person som påstår eller känner att Gud är död?

Jag ser det som en frustrerad person som ser mörkt på samtiden och framtiden.

Nietzsche mådde ju själv inte så bra och av den anledningen kunde han därför skriva ”Så talade Zarathustra” och även övriga böcker, vilka alla uppmärksammades, och själv tillhör han våra odödliga filosofer.

Men ur detta mörker han skrev försjönk han mer och mer i. Sinnessjukdomen kom smygande och han blev ett vårdpaket som hans syster tog hand om till slutet.

Tragedin för honom var ändå förutsättningen till de skrifter som kom ur mörkret.

Han blev mycket populär bland ungdomen på sin tid, vilka läste hans skrifter och diskuterade dem flitigt på universiteten.

Han kände att Gud övergivit honom, därav uttrycket Gud är död. Så känner säkert, och har många människor känt, i både vår tid och tidigare.

Ser man världen i dag så söker sig människor till udda eller antika trosriktningar. Själavandring, andevärld och medier, vilket allt fördöms i bibeln.

Men Gud finns, lika väl i dag som alltid. Problemet är att människan inte förstår att Gud skapade oss med en fri vilja och egna valmöjligheter. Detta gör att vi kan välja Guds väg, som står nedtecknad i bergspredikan, eller den egoistiska satsa på dig själv vägen, som kan ses som den ondes väg.

Skulle Gud bryta in när vi plågar varandra eller krigar skulle allt tal om fri vilja och fria val förfelas, vi slapp då ta ansvar och vi hade blivit marionetter i Guds hand.

Nej, Gud finns, men människan väljer fel och i dag efter mantrat förverkliga dig själv, utan hänsyn till medmänniskan, som därmed trampas på i många fall.

Vad är missbrukets mekanismer?

De flesta ser nog missbruk synonymt med ex alkohol, narkotika eller spelmissbruk.

Det finns många slag av missbruk i dag, andra är sexmissbruk, matmissbruk (frosseri) som också uppmärksammats stort.

Men det finns egentligen inga begränsningar av vad människan kan missbruka. Missbruk innebär överdriven användning till skada för den som gör eller använder något.

Överdriven användning innebär att det har blivit ett inre tvång att göra eller använda detta. Det görs utan att vederbörande reflekterar över varför det görs.

Många gånger reagerar istället närstående på det. Det kan vara destruktiva eller maniska handlingar. Rutiner som överdrivs, ex tvångsmässigt och upprepande renlighetsiver.

Mycket av dessa handlingar kan botas, andra är svårare att få bort beroende på personlighet. Arv och miljö där de uppstått.

Det intressanta är varför missbrukshandlingen uppkommit. I många fall är det genom arv. Då har likartade handlingar och tankar ärvts genom generation.    Om de uppstått genom en mutation eller händelsekedja någon gång bakåt är svårt att veta.

Men det behövs troligen även en miljö som passar för att detta missbruk ska manifesteras av den som ärvt möjligheten till denna tvångshandling.

Lite tankar om missbrukets mekanismer var detta.

Varför njuter vissa av att mobba någon annan?

Varför njuter en del av att se ner på och reta någon? Ser ner på någon är synonymt med att reta anser jag, då båda innebär att göra någon illa, som man anser man har möjlighet till på grund av den andres svaghet. Svaghet till att försvara sig.

Den som retar någon avnjuter den andres psykiska plåga av att behandlas illa.

Men vem njuter av att plåga någon annan? Vad utmärker denne plågoande?

Visst, många av dessa kan inte göra det om de inte får mandat för detta. Därav skapar de grupptrycket och får med sig andra i plågandet av någon. De andra är personer som kanske inte njuter av att plåga men är rädda för att hamna i den plågades situation om de inte medverkar.

Därav blir även slutsatsen att den som tar initiativet är en människa med utstrålning som alla önskar hålla sig väl med och som vet om sin makt och njuter av att visa den.

Mobbaren är född, och dennes svans följer.

Jag vill påstå att Alliansens ledare är av samma slag. De har utstrålning och ser snälla och förstående ut och människor med arbete har fått skattefördelar.

Man vågar inte rösta bort dem då det kan innebära högre skatt och mindre fördelar i levnadsstandard. Att det sedan är andra som får dra lasset av detta och får sämre levnadsvillkor låtsas man inte om.

De långtidsarbetslösa och sjuka är de som plågas. Alliansens ledare är de som plågar, och de som följer och inte vågar protestera, för risken av att själva hamna bland de som missgynnas, är svansen, de som stöttar politiken.

Människan är egoistisk och följer en stark ledare om de får nytta av det i sitt eget liv oberoende om medmänniskor krossas runt omkring psykiskt och ekonomiskt.

Spontan idealbildning.

Hur kom det sig att du fick just de ideal som du har? Idealistiskt politiskt. Ideal av hur du önskar leva ditt liv. Ideal av hur din livspartner ska vara eller se ut.

Ideal av hur världen skulle vara för att fungera maximalt utan att tära på resurser och människor.

Är ideal något som kommer med åren och omarbetas över tid? Politiken i samhället förändras över tid, modet och hur vi lever.

Men den enstaka människans ideal ser jag som skapat i barn och ungdomsåren. Ofta i protest mot hur föräldragenerationen levde. Frigörelsen från föräldrarna i tonåren skapade de ideal en person önskade leva med.

Undantag är de som förtrycktes vid frigörningen från föräldrarna, vilka istället fastnade och aldrig lyckades med en frigörelse och eget idealbildande, vilket gjorde att de fick allehanda psykiska problem och kanske svårt att få arbete de trivdes med, om ens något.

Utifrån detta bildades människan och fastän denne lyckades frigöra sig i de flesta fall får den likväl svårt ju äldre den blir att förstå den värld som förändrats. Många försöker men det som formade en människa och som jag ser det spontant då präglar människan hela livet.

Människan kan förändras utefter den tid som förändras, men ränderna, grundidealen från barn och tonårsfrigörelsen, kan aldrig försvinna. Därav äldres många gånger svårigheter genom historien att förstå tiden och av den anledningen påstår att allt var bättre förr.

Läroplaner, vad är de till för?

Med stor sannolikhet skapade för att en likriktning i undervisning över hela landet skulle ske.

Om dessa inte funnits och kontrollerats skulle troligen pedagoger lärt ut det de ansåg som viktigast och i många fall då pedagogens politiska åskådning.

Vi hade fått grupperingar av utbildade i samma ämnen med olika kunskaper.

Vi hade inte fått en enhetlig kunskap om inget hade bestämts eller utarbetats som skulle ingå i ett visst ämne.

Allt hade blivit relativt i förhållande till vilken läroanstalt och vilka pedagoger som utbildade inom ett visst ämne.

Man hade fått mystik, olika sätt att se på verkligheten och skilda värderingar på olika platser i Sverige.

Relativism har nästan aldrig funnits i kunskapshänseende. Tidigare styrde den katolska kyrkan med stenhård hand, senare den protestantiska med staten som dess högra hand. I dag är det skolverket som styr grund- och gymnasieskolor med regler och normer att arbeta utefter, medan kommunerna ansvarar för skolornas drift och att det finns behöriga lärare på dessa inrättningar.

Universitetsvärlden har dock friheter som gör att man kan ha olika inriktningar inom olika ämnen. Men även här finns begränsningar av vad som kan läras ut och regler på betygssystem för godkännande.