Titan är en måne runt Saturnus med en storlek större än planeten Merkurius.

Titan hade kallats en planet om den haft en egen bana i vårt solsystem istället att som nu vara en måne till Saturnus.

Här flyter floder och finns sjöar. Inte av vatten utan av metan. Här regnar det men även regnet är metan i en atmosfär av nästan enbart kvävgas.  På Jorden har vi vattnets kretslopp på Titan är det metan som är kretsloppet.

Här finns en tät atmosfär vilken är svår att se igenom. Men tre sjöar har upptäckts på Titan vars största djup är ca 200 meter där 2 cm höga vågor sköljer kusterna.

Nu har en vätecyanid upptäckts i ytan på Titan en som man tror föregångare till livets aminosyror.

Experiment har tidigare gjorts i laboratorium för att försöka skapa byggstenar för liv med utgångspunkt från vätecyanid och dessa försök har gett positiva resultat.

Men detta ska inte tolkas  som att man visat på liv på Titan, däremot behövs mätningar på plats i framtiden för att lära mer om Titan.

Stjärnbildning utan material i överflöd tar tid. Överflödets tid är förbi.

I tidernas begynnelse bildades betydligt fler stjärnor än i dag. Idag är råmaterialet inte lika stort som det var den gången.

Stjärnor bildas av mindre eller större sten och damm, material vilket dras ihop av gravitationen när en stjärna eller planet bildas.

Ju mer material som fanns i universum desto snabbare gick processen. Idag finns inte lika mycket och därför är bildningstakten mindre.

Detta har ett forskningsprojekt  vid Cardiff universitet kommit fram till genom att använda Herschel space teleskope vilket  genom att se ut i det förflutna  genom det infraröda spektret  upptäckt att det tidigare bildades betydligt fler stjärnor under betydligt kortare tid än vad som sker numera.

Materialet för bildandet har minskat därför tar det längre tid att samla ihop material för den stjärnbildning som ännu sker.

Plutos besökare New Horizon har fått nytt uppdrag

Det var många upptäckter och överraskningar som mötte forskare när New Horizon för ett tag sedan besökte Pluto. Vi kommer alla som följde besöket komma ihåg  hur förundrade vi blev av alla nya rön. Ännu kommer bilder från den färden under lång tid att analyseras och säkert finns fler överraskningar.

New Horizon har sedan ett tag nu  lämnat Pluto och dess färd går vidare ut i Kuiperbältets asteroider och dvärgplaneter. Nu har astronomer bestämt vad New Horizon ska besöka därute. Diskussionerna om vad som skulle väljas bland allt som finns där och aldrig besökts tidigare har tagit tid. 

Många viljor har varit i omlopp.

Men nu är det bestämt. Målet blir 2014MU69. Ett objekt vilket ingen ens visste fanns den gången då New Horizons resa påbörjades till Pluto 2006.

Den 1 januari 2019 är det meningen att farkosten når detta objekt.

2014MU69 har enbart en diameter av 35.40 km. Vad som gör just detta objekt intressant och inte större objekt eller andra objekt av de ca 70 000 objekt av liknande slag där ute vet ingen utom NASA.

Varför ex inte besöka Eris en dvärgplanet av nästan Plutos storlek men ca en fjärdedel mer massiv med en egen måne eller andra större objekt än just detta lilla objekt?

Juno undersöker Jupiters atmosfär . Följ undersökningen som sker just nu.

Vatten verkar vara något som finns överallt i universum och på de flesta platser. Månar är isbelagda i många fall i vårt solsystem. Inte vår måne men många månar runt  våra gasplaneter är isbelagda månar.

Nu söks vatten även i den tjocka atmosfär vilken finns runt gasjättarna.

Den 4 juli kom  Juno fram och  sökte i Jupiters täta atmosfär.  Redan visste man att tät vätska fanns därinne men inte vad den bestod av.

Resultat av detta med mera från Juno  strömmar in efterhand  från Nasa.

Följ denna länk  för senaste  uppdateringarna av Junos uppdrag.

Rossbyvågor ger visslingar i Karibiska havet. Vågor vilka kan höras från rymden.

Karibiska havet beter sig ibland som en visselpipa vilken hörs ut i rymden. Det låter fantasieggande men är sant.

Det vetenskapliga namnet på detta fenomen som har sin utgångspunkt i Rossbyvågor kallas Rossby Whistle.

En Rossbyvåg bildas när  en stor våg vilken samverkar med havsbotten träffar Antillerna från väster och fortplantar sig på östra sidan av Antillerna in i Kaspiska havet. Det är enbart vågor av en specifik våglängd som ger  fenomenet.

Då uppstår detta ljud eller rättare sagt den resonans vilken kan mätas  i rymden genom gravitationsmätning.

Fenomenet kan göra att havsytan ökar med ca 10 cm utmed Colombias och  Venezuelas kuster.

Vill man fantisera kan det ses som att detta ljud är ett rop ut i universum av slaget vi finns här. Idag är dock dagens radiovågor och frekvenser på dessa mer av ett rop ut i rymden med samma betydelse för den eventuella besökare som har vägarna förbi vårt solsystem, om nu någon har det eller har haft det någon gång.

Hubbleteleskopet har hittat en ny mörk fläck i Neptunus atmosfär.

Teleskopet Hubble vilket söker över en begränsad yta av rymden finner lite av varje då och då.

Mycket nytt kommer fram från detta teleskop.

NU senast är en av upptäckterna en ny fläck i Neptunus atmosfär.  Det är mörka virvlar i atmosfären vilka ofta åtföljs av ljusa virvlar.

För att förstå att en mörk virvel  uppstått är de ljusa virvlar som bekräftar detta. De mörka ses enbart i det blå spektrumet och från Jorden är det bilder från Hubble som bekräftar  detta.

Dessa mörka virvlar skiftar i storlek och form och beror säkert på vädersystem i atmosfären. Det är metankristaller vilka uppstår och sönderfaller beroende på strömningar i atmosfären.

Även Neptunus har atmosfär och väder. Men inte likt Jordens utan efter sina förutsättningar beroende på atmosfärens sammansättning.

Intresset är sedan mer än 40 år stort på vår galax svarta hål. Se en något skrämmande film.

I centrum av vintergatan finns likt i de flesta galaxer ett svart hål.

1974 upptäcktes det som finns i vår galax. Gas och stoff har däremot varit effektiva på att dölja hålet för intensiv och noggrann observation.

Numera finns däremot effektivare teleskop. Ett är teleskopet kallat Very Large telescop vilket ser inom det infraröda fältet.

Det har gett bilder av stjärnor inne i damm och stoftmoln i närheten av det svarta hålet. Hålets namn är Sagittarius A. Här finns även stjärnor vilka kretsar runt hålet.

En av dessa är en svagt lysande stjärna med namnet S2. S2 är intressant då denna  när  den är som närmst  har en hastighet av 30 miljoner km i timmen. Detta är 2,5% av ljusets hastighet. Denna hastighet är tillfällig och återupprepas vart 16 år.

Här kan ni se en film på hur dess färd runt Sagittarius A kan se ut. Lägg märke till det röda krysset det är det svarta hålet. Skrämmande osynligt!