Är Brott en beteenderubbning som kan klassas som en sjukdom eller en personlig tragedi?

Är alkoholism en sjukdom? Ja den klassas så numera. En beteenderubbning med andra ord. Beteenderubbning i betydelsen att den är sjuk.

Är då brott en sjukdom? Någon rubbning som klassificerar som brott är det. Psykiska störningar som gör personen våldsbenägen. Kleptomani tvångsmässigt stjälande är ett annat, i folkmun kallat snatteri.

Men övriga brott då? Våldtäkter, pedofili och liknande våldstendenser mot andra för att tillfredställa sina egna ickerumsrena behov är självfallet sjukt agerande.

Men bankrån och ekonomisk brottslighet och liknande? I dag jämställs detta inte med beteenderubbningar eller sjukdom. Men jag kan inte se att bankrån eller ekonomisk brottslighet är normalt uppförande utan även detta måste klassas som beteenderubbning eller sjukdom likväl som exempelvis alkoholism.

Att planera brott ekonomiska eller våldsbrott är ju ett sätt att utnyttja andra människors tillgångar för egna syften och tillfredställelser likväl som sexuella brott är.

Så ekonomiska brottslingar exempelvis är lika beteenderubbade som pedofiler exempelvis bara på ett annat plan. Båda agerar utan hänsyn mot offret. Pedofilen mot barn. Den ekonomiske brottslingen mot samhällets skatteregler vilket får till följd att den laglydige får betala mer skatt än vad som behövts om alla betalade det de skulle utan att leta efter kryphål för att slippa. Utöver det innebär mindre skatteintäkter för staten att de sämst ställda inte kan få helt och fullt ut de allmosor de behöver för ett drägligt liv.

Finns det likheter mellan Elsa Beskow och Astrid Lindgren?

Båda skrev för barn var och en till barn av sin tid. Beskow om som jag tolkar det barn och barns tankar i slutet av 1800-talet och då till stor del en sagovärld blandat med en dåvarande världs moraluppfattningar.

Lindgren om första årtiondenas uppväxt landsbygden på 1900-talet, idylliserat utefter Sörgårdsmodellen, den tidens läsebok för småskolan. Självfallet har hon tagit mycket av miljöer och tankar från sin egen uppväxtmiljös kultur.

Man kan även se skillnader mellan dessa barnboksförfattare som att Beskow till stor del kan ses skriva som H.C. Andersen som även han tog sagans värld och dess figurer till hjälp för att skriva för barn.

Detta gjorde inte Lindgren hon använde barns tankar och miljö för att berätta. Undantagen är berättelsen om Karlsson på Taket och Ronja rövardotter. Visst kan man se Pippi Långstrump som sådan sagofigur också men hon flyger inte omkring och inga fantasifigurer existerar här utan hon är enbart väldigt stark och bor ensam.

Båda författarna riktar sig i första hand till barn. Beskow är däremot svårare att ta till sig som vuxen än vad Lindgren är. Beskow är sagotanten. Lindgren den idylliska barndomsskildringens berättare.

Båda läsvärda och om vi ser på odödliga klassiker anser jag dock att Lindgren är den som bäst kan ses som sådan. Att hon inte fick nobelpriset i litteratur under sin levnad fast hon översatts och läses i många länder (Exempelvis har Pippi översatts till 36 språk) är en skam för Svenska akademin och därmed indirekt för Sverige .

Vad är din privata moral och varför är den så?

Vad är moral? Min tolkning är att det är en rad av regler som man bör leva utefter för att inte göra bort sig eller ge omgivningen fel intryck av vem man är och vilka värderingar man har.

Men var kommer då denna moraluppfattning ifrån?

Självfallet kommer mycket från de som ens egna föräldrar uppfostrat en till att tro på och tycka. Vi formades av våra föräldrar. Men helt tar vi inte till oss den moral de har. Våra föräldrar är eller var två individer som kom från två helt skilda föräldrar och därigenom inte hade helt likartad uppfattning av moral.

De präglades också utefter den tid de växte upp. Och själva präglades vi av den tidsanda som rådde när vi växte upp. Därför blir aldrig vår moral en spegelbild av våra föräldrar. Däremot kan den bli en bild som är mycket lik men som omarbetats i vårt inre för att passa in i vår tid.

På gott och ont präglar vi då oss själva och sätter upp gränser för oss själva i hur vi ska vara och försöker leva utefter detta. Detta gör vi för att hålla ihop en fungerande personlighet.

Så fungerar och är moral.

Som man frågar får man svar eller?

Frågar du dumt får du dumma svar. Frågar du fel får du fel svar.

Första exemplet kan i dag diskuteras. Det finns ju enligt nutida diskurs inga dumma frågor enbart dumma svar. En fråga som kan uppfattas som dum av den som ska besvara den kan av den som frågar ha stor betydelse att få svar på.

Därför ska vi nog sluta använda uttrycket som frågar du dumt får du dumma svar.

Däremot ligger det mycket i att man får fel svar om man frågar fel. Att formulera en fråga så att både jag som frågande klart visar vad jag undrar och att samtidigt den som ska svara förstår vad som den frågande önskar veta.

Men lyssna på politiker de missuppfattar en väl ställd fråga medvetet eller omedvetet i de flesta debatter. Istället svarar de enligt doktrinen God dag yxskaft, och besvarar en helt annan fråga som aldrig har ställts. De propagerar enligt en ideologi istället för att besvara en rak och enkel fråga.

Men detta gäller politiker vilket inte är människor i gemen som förstår en enkel fråga och gör sitt bästa för att svara om den kan.

Sedan finns de som inte kan besvara frågor och då istället flyr från frågeställaren genom uttrycket nyfiken i en strut som man sa förr. Alternativt sköt dig själv och skit i andra m.fl. liknande uttryck av mindre intelligenta individer.

Men även dessa bör man inte se som representativa. Sedan finns självklart frågeställare som frågar enbart för att sätta dit den som ska besvara genom att göra bort denne som svarslös. Men det är även detta undantagsfall.

Som man frågar får man svar. Ligger det något i detta? Något när det gäller vikten av att formulera en fråga rätt och till rätt person. Politiker undantagna, de besvarar aldrig utan istället propagerar de för sin ideologi.

Vågar man i dag stå för sin åsikt som arbetslös eller ska man skämmas för sin arbetslöshet?

Svaret är väl samma som det alltid varit. Det beror på vem du är vilken beroendeställning du har och vad du kan vinna eller förlora.

Fria åsikter har vi alltid haft bara vi tiger med vissa i de sammanhang där vi bittert kan få ångra om vi öppnar munnen.

Förr kunde man få dödsstraff om man hädade Gud eller konung. I dag kan du svartlistas från arbetsmarknaden för att ta ett exempel om du säger fel sak till fel personer eller uttalar dig negativt i media.

Du som irriterar dig på en arbetsgivare där du intervjuats och vilken lovat att höra av sig en viss dag och inte gör det.

Det du då inte bör göra är att kontakta denna och berätta att du är oerhört besviken på denne som inte höll ord. Gör du det så kommer denne att säga att ”tycker du inte att du kan vänta ett tag på besked? Nåväl jag garanterar att jag aldrig ska besvära dig mer.”

Där står du då med lång näsa.

Så har du svartlistats på en plats. Jag har själv varit med om detta.

Det bästa du som arbetssökande kan göra är att ta ditt jobbsökande och dina eventuella intervjuer med en klackspark. Inte tro att de leder någonstans inte vänta på besked. Besked kommer ändå oftast förr eller senare. Du kan inget göra för att påskynda, gör du det kan du irritera och bli omöjlig.

Så tig och sök, hoppas men tro inte att just du ska få jobb. Chansen minskar för var dag du inte får något. Detta måste du acceptera om du inte ska må dåligt. Vårt samhälle har inte plats för de som inte lyckas. Tyvärr. Du stämplas som arbetslös och mycket snart som omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr var det vanligt med det man i folkmun kallade mus- och hushållerska

Ensamma män anställde ofta en hushållerska förr. Förr är cirka 60 år och mer tillbaks i tiden,

Ibland gifte de sig med denna kvinna. Ibland blev det barn. Men ofta var de ogifta men i hushållstjänsten ingick även ofta sexuella tjänster.

På landsbygden var detta mycket vanligt. Hemmasöner som tog över föräldragården utan att ha hittat en kvinna annonserade efter en hushållerska som underförstått ofta även skulle vara en älskarinna.

Det var mycket vanligt och i folkmun kallades det som i rubriken utan att för det ses som nedlåtande.

Lönen var låg ofta mest som eget rum och mat med någon fickpeng för egna kläder mm.av personligt slag.

Men var det fel? Knappast kvinnor å sin sida annonserade lika friskt efter män att hushålla hos. Kvinnorna var ofta de som hamnat på det som kallades glasberget. De som var över och inte hittat en man eller som ingen man önskat.

Var det bättre förr? Jag värderar inte jag bara konstaterar. Tryggare var det för de som hade en gård eller levde på en sådan. Övriga hade det svårare. I dag ser jag samhället som kaotiskt inga fasta värden ingen sammanhållning.

Ondskans män och kvinnor tar ibland hand om våra barn barn.

Man har läst i vår tid om hur människor utnyttjat och slagit barn på familjehem. De som öppnar hem av detta slag för att ta emot utsatta barn och ungdomar ska vara kontrollerade men ändå finns rötägg som får detta uppdrag.

Förr fanns änglamakerskor. I dag är dessa vår tids misshandlare av barn och utnyttjare. Att sådana finns lite varstans vet vi. Men att dessa snuskiga avskyvärda individer lyckats dupera socialtjänstens utredare och fått förtroende att ha problembarn är oförståeligt.

Hur kan de dupera och varför gör de detta? Självklart gör de det för att få barnen och anledningen till att de önskar få dessa barn och ungdomar är att vissa är sadister och sjuka personer av samma slag som pedofiler. Däremot inte sagt att de i de flesta fall är det. Istället är de personer som inte har något självförtroende i samhället och tar ut detta sitt makt- och kontrollbehov av att kontrollera de barn och ungdomar de tilldelas.

Alla familjehem är inte av detta slag. Många fina finns. Men ondskans lakejer driver även de som vi läst vissa familjehem. Vi måste alla hjälpas åt att avslöja dessa ondskans män och kvinnor och se till att de aldrig får förtroende till att ha barn och ungdomar varken andras eller egna.

ATT ha ett arbete kommer att ses som lyx i framtiden.

Kommer arbetsförmedlingars service att vara kostnadsfria i framtiden. Knappast i all framtid. Troligen kommer även arbetsförmedlingen att privatiseras. Vi har ju redan i dag uthyrnings och rekryteringsföretag som manpower med flera. ATT ha ett arbete kommer att ses som lyx i framtiden.

Troligen kan någon rest av statlig eller troligast kommunal arbetsförmedling att finnas för problemarbetssökande även i framtiden. De som ska ut för att få försörjningsstöd eller långtidsarbetslösa som privat arbetsförmedling inte vill eller kan lägga resurser på. De lönar sig inte för någon.

Men säkert kommer framtidens privata arbetsförmedlingar att ta ut en medlemsavgift av de arbetssökande, beroende på vad de kan betala får de så service. En slags arbetsförsäkring som tecknas när de har arbete och som kan ge en gräddfil till arbete om de blir arbetslösa.

Något av detta kommer säkert. Säkert är även att arbetslöshetskassorna till stor del blir privata där arbetstagarna kan försäkra sig för 100 % ersättning och neråt beroende på sin ekonomi och hur länge de haft skadefria år innan de eventuellt blir arbetslösa. Skadefria betyder här arbetade år. Ju fler arbetade år desto större ersättning likt reglerna för pensionsförsäkringarna.

Men det kommer självfallet att finnas segregerade även i framtiden. Säkert än fler än i dag. De som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. De som inga kontakter har och aldrig får ett nytt arbete igen vid arbetslöshet. Framtiden är inte ljus för alla. Men säkert för en del. De som kan ta för sig och som kan skapa kontakter eller föds in i familjer med kontakter.

Anställningsintervjuer som snabbt avslutas är en varningssignal.

Om du vill ha ett arbete och likväl ratas vid varje intervju du lyckats komma på är något fel. Tyvärr på dig och din utstrålning som ger intervjuarna kalla kårar när det gäller att anställa dig.

Kanske det är så enkelt som att din klädstil skrämmer. Är du ung är detta kanske inte så vanligt då man har förstående för detta. Såvida du inte är extremt klädd.

Troligast är det dina svar och din utstrålning som skrämmer. Dock är det åter lättare för dig som är ung att få ett arbete även om du inte har någon erfarenhet av arbetslivet än det är för äldre arbetslösa som ses som mer problematiska.

Hur kan du då ändra ditt beteende vid intervjun? Du kan försöka vara mer tillmötesgående, intresserad och fråga om arbetsplatsen som om du redan var anställd. Bra sätt om du är ung. Idiotiskt om du är äldre då det ses som risk för dominans och en bestämmande natur och ger en varningssignal för att anställa.

Ibland har ingen beteendeförändring någon betydelse. Intresset hos den som kallade dig dör ut omedelbart då denne träffar dig.

Ofta är det inget som går att ta på. Enbart en känsla av obehag och främlingskap som får den som intervjuar dig att snabbt avsluta intervjun då denne fått en obehagskänsla av att träffa dig och absolut inte önskar ha dig som anställd eller slösa tid på dig.

Ofta märker du detta då samtalet snabbt går över och enbart blir en kort resumé av vad företaget är och du får mycket kort presentera dig och inga följdfrågor ställs. Ställs inga följdfrågor till dig då är det kört.

Tack vi hör av oss är en kommentar som du kan räkna med innebär att du inte får jobbet.

Vad kan du då göra? Jag tror inte du kan göra något. Tyvärr tillhör du de som i dagens samhälle inte får arbete. I gårdagens samhälle hade du fått arbete. Då det slags arbete som knappt finns i dag tempoarbete på någon fabrik där du skötte dig själv och utstrålning var betydelselös man såg då bara på hur snabb du var. Personlighet och utstrålning var betydelselöst. Var denna tid bättre? Ja för dig som beskrivs ovan för andra nej.

Det finns en permanent arbetsstyrka som ses som värdelös av arbetsgivarna.

På alla områden behövs en reservstyrka. När brist uppstår inom sjukvården när en epidemi uppstår eller en katastrof inträffar. Samma sak inom polis och försvar.

Men även industrier och arbetsplatser i stort behöver en reservstyrka som tillfälligt kan hoppa in.

I dag finns sedan ett antal år uthyrningsföretag som tillfredställer dessa tillfälliga akutinsatser.

När Marx lära var i ropet ansågs även en arbetsstyrka i form av arbetslösa vara bra för arbetsgivarna att ta till när fler arbetare behövdes. På det sättet kunde man även hålla nere arbetskostnaderna genom att arbetstillfällena var en konkurrensfaktor.

Så kan man se det till viss del även i dag. Men skillnaden nu är att det finns en permanent arbetsstyrka som ses som värdelös av arbetsgivarna och som inte anställs även om det är brist på personal.

De som är stämplade som värdelösa och kufiska är de långtidsarbetslösa.

Här tas ingen hänsyn till varken meriter eller referenser. Dessa sorteras ut på grund av att de inte lyckats få ett arbete på lång tid.

Varför det blivit så eller varför de inte är anställningsbara beror enbart på människans inneboende förmåga att döma och misstänkliggöra sina medmänniskor som sämre och bättre.

Sortering och stigmatisering har alltid funnits. I dag görs detta av arbetsgivare likväl som av allmänhet och stat. Det har blivit ok att stigmatisera arbetslösa genom att de får ett högre skattetryck på sin inkomst än den som arbetar. Lägre ersättning och hånfulla lagar där de ska söka jobb de aldrig kan få. Sverige har därmed börjat efterlikna människosynen i flertalet andra länder på människor som inte lyckats.

Elit finns och har alltid funnits. Men behövs den?

Elit är något många vill klassificeras som. Denna finns i olika sammanhang, sport, forskning eller konsulter är några exempel på elitsammanhang.

Att tillhöra detta skikt innebär fördelar. Det kan vara ekonomiskt, kändisskap eller sexuell attraktion.

Av den anledning ses det som status att vara eller kämpa sig till detta skikt. Det finns elitskolor som ses som mycket statusfyllda att ha i sitt betyg.

Elittänkande har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Många är kallade, få utvalda för att hamna här. Vad som är elit skiftar över tid men en egenskap är sig lika urskiljandet från massan. Massan som i flertalet fall aldrig kan mer än dagdrömma om att hamna här.

Men det är just av den anledningen som eliten kan finnas. Om ingen avundades dem, läste om dem i skvallerpress eller betalade för att se dem skulle eliten försvinna.

Människans dagdrömmar får elittänkandet att fortsätta och eliten att leva på andras drömmar.

Är begåvning detsamma som smarthet, framfusighet och fräckhet?

Nej säger många. Men ja säger jag. Idag är det så. Ingen utbildning i världen leder garanterat till jobb idag. Enbart de med rätt föräldrar och kontakter släpps in i den akademiska världen för att få arbete. Så har det alltid varit och så är det ännu. Undantag finns och har alltid funnits de superintelligenta.

Du kan vara hur intelligent som helst ha toppbetyg från de finaste universiteten men inget garanterar dig jobb. Jo, du kan gå bakvägen genom att använda kontakter, skaffa kontakter och låtsas vara en bra vän till rätt personer. Här finns då en stor möjlighet att få jobb. Om du väljer rätt slag av kontakter. Är smart nog att kunna använda dessa våga stå på dig. Du måste vara mycket framfusig och inte ge upp. Vara totalt fräck våga och kunna trampa på andras intressen så dina intressen syns märks och uppskattas av de som kan ge dig det du önskar ett arbete eller vara utgångspunkten för vidare färd fram till den rätta kontakten.

Om du kan detta och har kurage för detta då får du jobb och kanske även ett du önskar dig.

Men har du denna läggning behöver du heller inte så hög utbildning. Du slår dig fram ändå bara du någorlunda kan läsa, skriva, räkna och helst något språk mer än svenska.

Vad jag beskriver här är inte nytt. Många skulle säkert säga att jag har fel. Men så ser verkligheten ut. Tidigare var det samma sak då kunde du knappast slå dig fram enligt ovanstående om du inte kom från rätt socialgrupp. Det är så i de flesta fall även numera. Men på 60 och 70-talet när det var brist på akademiker kunde en utbildning föra en arbetargosse långt i karrirären. Klassresor var möjliga för alla.

Adelsgossar behövde inte kunna något alls de fick ändå höga poster i samhället genom sitt namn. Uppgifterna de skulle göra genom den titel de fick delegerade de neråt men tog själva äran av att det blev gjort. Vi har många exempel på detta i de militära akterna från 1700-talet och tidigare.

I dag behövs dock en del kunskap för att föra befäl det räcker ex inte i det militära med att kunna rida och fäktas någorlunda. Även ämbetsmän bör ha någon form av utbildning idag åtminstone någon kännedom om mjukvaruhantering på datorer.

Frihetsbegreppet, ett försök att förklara vad det är och innebär.

Vad är ett begrepp? Ett ord som har en bestämd betydelse. Men har det samma betydelse för alla?

Begreppet är analyserat och förklarat i detalj när det gäller hur det används i en vetenskaplig rapport eller en avhandling.

Men vilken betydelse lägger en människa från olika bakgrunder i samma begrepp? Här råder kaos.

Samma begrepp kan ha motsatt betydelse för olika människor.

Jag tar enbart upp ett här men det finns lika många begrepp som betyder olika för olika människor som det finns ord av en viss klass.

Se på begreppet frihet. För många betyder det att man är oberoende och kan välja mellan olika alternativ. För andra att det innebär att gränslöst kunna köpa vad som faller personen in. Men den friheten innebär obegränsat av kapital.

Det kan även betyda frihet från att arbeta för andra människor. Men detta fodrar även kapital eller att man är egenföretagare.

Medan andra ser frihet som att ha ett arbete och få en lön som gör att man är oberoende av allmosor och kan köpa det den arbetslöse inte kan.

Frihet har olika betydelser för alla och det har skiftat även över tid vad innebörden varit.

Fundera vidare och snart förstår var och en hur förvirrande begreppen kan vara och hur självklart det då är med en begreppsförklaring (hur det använts) i avhandlingar etc. för att få en text förklarad som den ämnats.

En enkel förklaring av treenigheten.

Om man ser på en skapare vilken skapat en viss art som sedan utvecklats i underarter är det lättare att då ta till sig skapelsen? Ja jag anser det.

Men skaparen eller som vi kallar Gud är en treenighet. Gud talar vi med genom sonen Jesus som är en del av treenigheten. De är ett. Svårt att ta till sig men utöver det kommer den heliga anden.

Vad är då detta som även det är en del av treenigheten?

Den heliga anden är ingivelsen från Gud att sprida Guds budskap till mänskligheten. Vilken människa som helst kan få denna ingivelse eller kall som det även benämns att profetera, missionera eller utbilda sig till präst för att den vägen predika Guds budskap.

Att bli fylld av helig ande innebär ovanstående men även att se och förstå att Gud finns och är bland oss.

Gud verkar genom Jesus vilken är den vi ska be genom för kontakt med Gud. Från Gud utgår den heliga anden, tron på Gud, uppenbarelsen av att bibeln är sann och Gud finns och att Jesus dog för vår skull på korset.

Förklaringen av treenigheten behöver inte vara svårare än så.

Hur blev ett visst språk eller viss dialekt det bästa urvalet för en viss plats?

Vi har språkförbistringar över hela världen Inte bara mellan stater utan även dialekter får vissa att ickeförstås.

Kan man se detta också som bästa urvalet enligt evolutionstänkandet.

Darwin och hans nuvarande anhängare talar ju vitt och brett om bästa urvalet för en överlevnad. Hur ska man då se på språk och dialekter? Man talar vitt och brett om att fåglar, fjärilar mm mm som överlevt på en viss plats genom att ha en viss färg på sina fjädrar.

Hur blev ett visst språk eller viss dialekt det bästa urvalet för en viss plats? Människors språk måste ju även det ses ur evolutionstänkande annars blir ju teorin förfalskad. Varför talas inte svenska i ex kina och kinesiska här? Vad har gjort att ett visst språk talas just där det görs och inte på en annan plats? Slumpen? Knappast, börjar vi tala om slumpen blir evolutionsteorin än mindre lätt att tro på.

Jag anser att det är fel att ta evolutionen som bevisad. Ju mer jag läser om den nu under Darwin-året desto mer tvivlar jag på den. Jag ser mest motsägelser och krystade förklaringar i de förklaringar jag läser om hur den är uppbyggd.

Är du en av de som blir värd att få sjukvård i framtiden?

Segregationen av arbetslösa, sjuka och pensionärer för att inte säga stigmatiseringen av dessa sedan Alliansen kom till makten fortsätter med all säkerhet även om det blir ett regeringsskifte.

Sorteringen av människor i dugliga och odugliga och därigenom i värde.

Det började med att dessa skulle få en högre skattesats genom det såkallade jobbavdraget. Ersättningen sänktes också i samma anda för arbetssökande.

Ingen tror nu att detta orättvisa avdrag försvinner vid ett regeringsskifte. Däremot tror jag att det kommer fler jobbavdrag och blir än svårare tider för arbetssökande.

Jag misstänker även att sjukvårdens resurser kommer att ges i mindre omfattning till arbetslösa. Först och främst får de som har jobb sjukvård i framtiden. Vid en ev. influensaepidemi kommer först de med jobb att få vaccin. De arbetslösa kommer att få sist, om det finns något kvar. Jag tänker då på en dödlig panepidemi.

Jag är säker på att vi bara sett början på sortering av människor. Vi har sett det tidigare i Tyskland på 1930-40 talet. Jag misstänker att vi är på väg mot något liknande igen. Men nu riktat i första hand mot arbetssökande i andra mot sjuka.

Första stegen är tagna och det första steget för att sortera människor i en demokrati är alltid svårast att få gehör för. Men det gick i dagens Sverige. Nu är det bara att gå vidare med nästkommande steg och de kommer garanterat efter nästa val.

Det var inte länge sedan sex och onani sågs som tabu. Idag är det bara sex som är tabu.

Varifrån dessa tankar kom om förbud vet väl ingen. Men många tror det kommer från religioner.

Men ingen vet säkert. Ännu i dag får man inte visa sex fullt ut i våra teveapparater. Det är eller verkar genant för många att se på. Däremot är det helt okej att visa våld och misshandel utan att det ses som genant.

Varför har det blivit så? Varför ses sex som mer skamligt och omänskligt att visa än våld och tortyr?

Är människan egentligen mer intresserad av att möta sin medmänniska med våldsamheter än med sex och kärlek? Sex utan kärlek är det värre än sex med kärlek och varför isåfall?

Något ses som betydligt skamligare och omänskligare när det gäller sex än vad våld ses som.

Våld accepteras men inte sex.

Varför? Med all säkerhet ligger detta i människans gener. Vad var det som gjorde att våld då som nu mer accepterades att visas upp än sex?

Troligen att vaksamhet och förberedelse för våld var tvunget i mänsklighetens barndom. Då var konkurrensen om mat och kvinnor något som löstes med våld. Föregångaren till stamkrig och senare tiders världskrig.

Sexakter var tillfällen då människan var särskilt utsatt och kunde fienden då inbillas att dess konkurrent inte använde tid för sex utan istället var av våldsam natur så kunde det ses som fara att anfalla.

Jag tro att i detta resonemang finns en del sanning. Sanning som gällde då och som blev djupt rotat i människans gener. Så djupt att det ännu i dag ses som mer rumsrent att se en våldsam slagsmålsscen på teven än en sexscen och just därför visas inga sexscener på tevekanalerna ännu i dag. Ännu i dag ses den nakna människokroppen som icke lämplig att visas upp på en teve. Däremot kan ett sönderslaget ansikte visas upp utan att någon ser det som skamligt.

Vad säger det om människan? Jo att människonaturen är våldsbenägen i första hand och sexintresserad i eventuellt andra hand men då ska det ske i lönndom för de flesta.

Jag tvivlar på psykiatrin.

Hur ska en psykiater ses? Är han eller hon intresserad av att lösa en människas problem och sätt att bemöta dessa? Kognitiv träning intresserar detta en psykiater eller enbart psykologen? Psykologen ser människan bakom sjukdomen. Men ser psykiatern botningen av människor som en kemisk brist som kompenseras eller lugnas ner med kemikalier?

Jag tror det. Psykiatern är en medicinare i första hand och ser psykologens terapi som mer eller mindre humbug. Psykologen å sin sida ser medicineringen av en människa som en metod att dämpa känslor och därigenom få människan lugn men utan ett riktigt känslosamt liv.

Att döva och bedöva istället för att försöka få en människas inneboende styrka att ge riktig sund bot för ett bättre liv.

Sedan bör man även ha i åtanke att många ickebildade ser psykologen som hjärnskrynklare. Ett begrepp som är tagit ur antagandet att denne påverkar och läser en annan persons tankar.

Visst påverkar det annars skulle bot aldrig bli gjord. Det handlar om att försöka få en person att se nya sätt att se och uppleva tillvaron på som är mer givande. Men oftast är motståndet och rädslan mot detta störst bland underklassen.

Varför? Över och medelklass går i dag gärna och ofta till psykolog. Medan underklassen är tveksam. Beror det på att dessa uppfostrats i falsariet att man ska lida och tiga då man inte är värd något? Och med antagandet att den som påverkar bara önskar utnyttja den som påverkas? Ja jag tror denna falska verklighetsuppfattning fortfarande råder bland arbetare och underklassens barn.

Barnböcker speglar vuxnas drömmar därför är vuxna duktiga barnboksförfattare.

En bra eller dålig barndom får vissa människor med berättarglädje och drömmar att skriva barn och ungdomsböcker som blir odödliga.

Vi har många exempel Astrid Lindgren i Sverige och de senaste åren Harry Potter böckernas författarinna J.K. Rowling som slagit kassarekord.

Böcker som barn och ungdomar älskar men som även ger äldre glädje. Hur många äldre såg inte och njöt av Emil i Lönneberga filmerna när de kom?

Vi har säkert alla en barndomsdröm en tid många ser med saknad mot då man kände sig och trodde sig vara odödlig och tiden och framtiden upplevdes som oändlig.

Säkert är många ungdomsförfattare personer som återupplever sin ungdom och ger den de äventyr de inte upplevde då.

Samma sak med barnboksförfattare som i många fall idylliserar barndomen utefter hur de velat ha den eller till viss del upplevde den.

Med stor inlevelseförmåga kan de då ge igenkännande inte bara för vuxna utan även för barn.

Vi behöver berättare av alla slag. Att Astrid Lindgren inte fick nobelpriset är en skam för Sverige och kommer aldrig att förstås anledningen till av kommande generationer.

En dag kommer hon garanterat att postumt få den. Vi får hoppas att författarinnan till Harry Potter däremot får priset i sin livstid. Hennes böcker läses av millioner och nog är det en anledning så god som någon att ge henne det.

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan.

Barn växer på längden och blir starkare och starkare efterhand som de växer. Vuxna växer i många fall med åren på bredden och blir genom detta klumpigare och klumpigare. Barn blir vackrare och ser friska ut när de växt klart. Vuxna blir dallrande fettklumpar som inte orkar mer än att sitta och stoppa än mer i sig och riskerar därmed en framtida hjärtinfarkt.

Varför bär sig vuxna som ser sig som ansvarsfulla samhällsindivider så idiotiskt åt?

Varför tar de inte ansvar för sin egen kropps välmående? Finns en inneboende dödslängtan hos varje människa vilken accelererar ju äldre en människa blir?

Frågor jag inte kan besvara men som jag ser som realistiska att ställa och som med stor säkerhet kan besvaras med ett ja utifrån ovanstående resonemang.

Varför frossar annars många vuxna?

Varför röker många fast de mår dåligt av det om det inte beror på en medveten eller troligare omedveten dödslängtan?

Varför dricker folk alkohol i större mängd annars? Varför arbetar många ihjäl sig annars?

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan vilket yttrar sig i frosseri, rökning, alkoholkonsumtion mm.

Det är min absoluta tro. I annat fall skulle människans beteende vara totalt motsägelsefullt och det kan det väl ändå inte vara om man ska tro på evolutionen.

Bilder och musik kan ge förlösande upplevelser, men inte för alla.

Kanske både bilder och musik kan ge förlösande upplevelser. Många säger att de mår bra av bildskådande och lyssnande på musik. Stilarna skiftar, smaken likaså men många anser sig få en upplevelse och njutning av bådadera.

Jag hade det själv ibland förr vid lyssnade på svensktoppsmusik där romantiken flödade i texterna och behovet av en kvinna var stor och olycklig kärlek upplevd. Då kunde man njuta av olycklig kärleksschlagertext vilket flertalet texter handlade om.

I övrigt har jag inte kunnat uppleva mer än irritation över musik. Ljud i all ära men hellre en motor som går än en musikgrupp som spelar. Hellre fågelsång om det så är skriande måsar en tidig morgon än musik på låg volym på vilken tid som helst på dygnet.

Radio har jag inte lyssnat på sen flera år, ja årtionden. Teve ser jag på om jag slipper komedier och då av den värsta sorten; amerikanska, där skratt lagts på i handlingen.

Internet däremot är något som passar dock utan ljud. Jag har oftast ljudet avslaget.

Upplevelser av förlösande slag upplever säkert många njutningar av likaså av både bilder och musik. Bilder kan vara vackra, visst, men musik, nej säger jag. Så jag förstår inte de som kan njuta av musik men de är många, betydligt fler än de som avskyr väsendet. Minoriteter där jag hör hemma.

Varför är så sällan dagens grovarbetare konstnär?

Arbetare är sällan konstnärer, kulturintresserade eller bokslukare. Varför?

Förr fanns en hel del som var detta men i dag är de få, mycket få. Min teori är att det tidigare fanns många läshuvuden som på grund av föräldrars ekonomi aldrig fick chansen att läsa vidare. Det sågs även som onödigt då det sågs som självklart att gå i fädernas spår. Arbetarbarn skulle bli arbetare etc. etc.

Därför fanns bland dessa många som lärde i smyg läste och sågs som underliga. Autodidakter var vanliga. Arbetarförfattarna såg även dagens ljus.

I dag kan alla läsa vidare. Därför är de som inte gjort detta personligheter med värderingar som gör att de ser ner på de som läser vidare. Man har en egen jargong ofta kryddad med kortfattade meningar som blandas med kraftutryck.

Man umgås nästan alltid ytligt och sällan förs djupgående samtal.

Istället uppdelar man verkligheten med vi och dom där. Man ser sig som bättre och naturligare i förhållande till de som har makten och kunskap.

Inte konstigt, skulle de inte göra detta skulle hela deras tillvaro bli meningslös. Evolutionen har skapat en mening som kan vara svår att förstå men den finns där. En slags självpåtagen segregation som även kan ses som påtvingad då motpolerna de lärda inte önskar en djupare kontakt de lever i skilda verkligheter på samma plats.

Biblioteket den möjliga folkbildaren för de som ser sig som kallade.

Internet i all ära men biblioteken och dess kunskapsböcker har inte spelat ut sin roll. Att förkovra sig genom att läsa en bok i sin favoritfåtölj eller i sin säng slår med hästlängder att läsa en e-bok.

På biblioteken är det även ofta utställningar och föreläsningar. Detta är även aktiviteter som internet inte slår. Video och filmföreställningar på nätet blir inte samma sak upplevelsemässigt som att sitta bland ett gäng lika intresserade och lyssna på en föreläsare i verkligheten.

Den virtuella världen kan aldrig ersätta den verkliga världen. Bara komplettera den och då ytligt. Aldrig fullt ut.

Därför kommer biblioteken aldrig att bli möjliga att ersätta. Däremot kommer de att förändras allt eftersom tiderna kräver.

Men den dag som jag misstänker kommer är att det i framtiden kostar en avgift för lånande av böcker mm då har vi kommit ännu ett steg mot ett än mer segregerat samhälle.

Vi måste locka de som ej är vana läsare eller kulturellt intresserade in på biblioteken inte ge dem ett ytterligare skäl att slippa gå dit.

Locka dit dem för att de ska få en inblick i samhället och dess diskurser inte segregera dem än mer genom att se dem som mindre värda genom att ta ut en avgift vilket vi förstår gör att de aldrig skulle sätta sin fot på ett bibliotek och än mindre ta del av kulturutbudet där.

De skulle då bara få än mer bekräftat sin egentro som kommer ur klasstänkande att enbart stroppar, tjänstemän och läshuvuden och verklighetsfrämmande mesar i kostym och gabardinbyxor går dit.

Människan har alltid en ursäkt för att dricka alkohol.

Även i goda tider har den nu som då använts, men då inte som tröst i bedrövelsen utan som ett sätt att fira något och slå sig för bröstet för att den vägen tycka sig få en känsla av störst, bäst och vackrast.

Ve den som inte tycker det samma i fyllan och villan. Vissa har nämligen en ursäkt med alkoholruset att i detta kunna se sig som möjlig att uppföra sig som den usling denne egentligen är psykiskt. För att sedan skylla på alkoholen.

Ingen mister nämligen självkontrollen under alkoholen utan tar bara detta som en ursäkt för att slå den inbillade eller verkliga ovän man har eller någon okänd som påminner om denne.

Det enda en påverkad mister under ruset är nämligen balansen och koordinationsförmågan plus reaktionsförmågan. Men inne i personen fungerar psyket och omdömet lika bra fast långsammare.

Så ursäkta aldrig den som gjort något ej lämpligt under alkoholrus. Denne har gjort det för att den haft lust länge eller önskat det. Men självklart inte gjort det förrän det funnits en ursäkt genom att säga att denne drack för mycket. Trams och förbannad dikt. Ingen är oansvarig för sina handlingar under sin reaktionssvaga alkoholrusperiod. Tvärtom desto mer ansvarig för sina handlingar:

Komikern utser sig själv i en organisation och denne behövs.

I alla organisationer finns någon som utsett sig själv som komiker. Skämtaren som håller humöret uppe hos de andra. Den som säger en dråplig men snäll replik i en situation då stämningen behöver förbättras.

Med skämtare menas inte den som drar en rolig historia eller vits. Dessa är inte så populära av alla.

Nej det handlar om den som säger en naiv, barnslig eller förlösande kommentar. Den som är något av en bondkomiker och gör det oväntade.

Men aldrig så det sårar någon. I alla organisationer som fungerar finns denne. När denne ev. slutar uppstår en ny.

Jag tror det är något de flesta känner igen antingen man är denne eller vet vad som åsyftas. Alla behövs men denne är säkert betydligt viktigare än många andra i en fungerande organisation.

Denne är som en säkerhetsventil och alltid uppskattad.

Arv och miljö, uppfostran och förförståelse är vad som får en person att skratta åt samma sak som en annan blir topp tunnor rasande över.

Beroende på vem vi är bakåt reagerar vi olika på samma stimuli.

Kulturella skillnader har även det betydelse. Skämt är olika i olika kulturer. För att inte göra bort sig bör man veta något om en viss kulturs yttringar och värderingar innan vi ex som svensk försöker skämta med någon i bushen i Afrika.

Att som man här tycker sig ha rätt till att skämta om religion och tro kan kosta en livet om man gör samma sak i mellanöstern.

Därför bör man veta något om den kultur man eventuellt besöker och respektera deras tro och uppfattningar och inte förödmjuka människor i onödan på grund av elakhet eller oförstånd. Båda slag tas lika hårt av den som drabbas.

Tankar att fundera över och ta på allvar. Vi svenskar är inte bäst på allt men däremot har vi en stark tro på det i vår kultur. Troligen går denna tillbaks till den tid vi var en stormakt.

Att fly från verkligheten är det vad teoretikern och drömmaren gör?

Drömmen om en bättre morgondag är många gånger vad som leder teoretikern när denne söker nya sanningar att använda.

Drömmaren däremot fantiserar om en värld som inte kan realiseras mer än i drömmarens egenproducerade inre värld, vilken är den denne föredrar.

Drömmare som fastnat i gårdagens värld finns också. De drömmer om flydda tider som de romantiserat. I en del fall tusentalet år bort. I andra sin egen barndomsvärld. Ett annat namn för denne är nostalgikern.

Men drömmare är vi nog alla mer eller mindre. I fantasin kan vi tala med personer som en gång stod oss nära, vi kan förverkliga de drömmar vi en gång hade men inte hade mod att försöka förverkliga.

Drömmen och fantasin är berikande och är säkerhetsventiler likt ilskan när verkligheten blir svår, brutal, sorglig eller meningslös.

Auktoriteter är minoriteter som skapar respekt och olust.

Nog finns en sanning i ovanstående. Auktoriteter är ofta som jag tolkar det personer eller organisationer som fodrar lydnad. Vid olydnad eller oförstående av vad för krav man förmodas följa följer repressalier av skilda slag.

I vissa historiska sammanhang nu och då blir det döden. I andra ekonomiska böter eller avsked från ett arbete eller medlemskap.

En politisk organisation är som organisation en auktoritet. Medlemsbeslut och politisk riktning ska följas av medlemmarna. Utåt ska en ordning råda för att beslut ska kunna genomföras när dessa röstas igenom.

På arbetsplatser finns ledare och för att ledarskap ska följas måste distans finnas mellan ledning och anställda. I annat fall går respekten för ledning i kvav och det fungerar inte. Gruppsamverkan i all ära men en där ledningen är involverad ibland de underställda i en enda organism fungerar det inte.

I teorin låter gruppsamverkan bra men lika väl som kommunism inte fungerade i praktiken hur fina ord som än sagts om ideologin. Hur fint och rättvist det låter i teorin fungerar inte gruppsamverkan bättre på en arbetsplats än i samhället i övrigt.

Medelinnevånaren har bara att rätta sig efter de beslut den politik som förs har klubbat igenom. Själv kan denne enbart vid riksdagsval välja mellan pest och kolera. Det parti som har de minst otrevliga lösningarna på de problem man själv lever under och som man tror kan lösa problem.

Straff som inte tjänar till förbättring bör inte utdelas.

Detta var ord av en av våra gamla pedagoger, Augustinus (354-430).

Att bestraffa för att fåerkännanden eller hämnd leder till att oskyldiga erkänner för att slippa tortyr. En syndabock hittas och avrättas och samhället anser sig ha fått sin hämnd.

Samhället skrämmer då den befolkning som ändå skulle låtit bli allvarliga brott att inte heller våga göra mindre förseelser. Staten får bekräftelse för att utövat sin makt. Men den grova brottslingen berörs sällan av detta.

Inte heller blir den som sätts på anstalt förbättrad så denne kan leva utanför denna vid straffets fullbordande.

Till stor sannolikhet fortsätter brotten vid frisläppandet. Ingen ger den före detta fången en chans på arbetsmarknaden. Inte den legala marknaden.

Därför har straffet inte blivit till en förbättring varken för den enskilde fången eller för samhället.

Vad kan då ändras? Jo, enbart samhällets och medmänniskornas värderingar och fördomar, en gång ond behöver inte betyda alltid ond.

En gång brottsling ses i dag som alltid brottsling hur denne än försöker ändra på sin levnad.

Att förändra detta synsätt är och har alltid varit en omöjlighet. Många har försökt få om ens någon har

Attityd, typ, häftig, vad är det och hur ser man det i dag och i går?

Attityd ett begrepp det i dag gått inflation i. Få vet vad betydelsen är utan kan ses som ett begrepp som används i tid och otid utan egentlig betydelse likt begreppet ”Typ”.

Många yngre i dag säger ”typ” i var och var annan mening likt äldre en gång i sin ungdom sa ”alltså” i var och varannan mening.

Attityd har blivit mycket av ett hånfullt begrepp. Den som får det kastat i ansiktet” vilken attityd du har” bör ta det som en förolämpning i dagens samhälle.

Begrepp har förlorat sin ursprungliga betydelse i många fall. Ett annat begrepp som fått helt annat betydelsemått är ordet häftig.

I min ungdom var man rädd för någon som var detta då det enbart betydde en sak. Någon med kort stubin. Snabba humörskiftningar någon som blev oregerligt ilsken utan ibland synlig anledning. Det var synonymt med en person som var labil och som inte kunde kontrollera sitt humör.

I dag är det något spännande som avses när begreppet används. Attityd var tidigare synonymt med tycke och smak. I dag är det kritik av någons uppförande. Slutligen begreppet typ. Något slag av något. Men i dag vet jag banne mig inte vad som menas med det när det sägs i var och varannan mening. Kanske synonymt med gamla tiders ”alltså” som då sas av många i var och varannan mening.

Meningslös upprepning av ett ord utan bestämd betydelse.

Mobbing är naturligt på många arbetsplatser, skolor mm det är accepterat och är rutin.

På varje plats skapas en speciell kultur, hem som arbetsplats, bostadsområde, mm. Mobbing förekommer oftast på platser där sådan inarbetats sedan platsen tillkom. En skola en arbetsplats eller ett nystartat hem där mobbing förekom i den familj där minst en av parterna kom från.

Mobbing och diskriminering är inget som uppstår på en plats som har en kultur där detta aldrig förekommit. Tendenser till sådant stoppas eller negligeras omedelbart och ses på med sådant förakt att den som tar initiativ till det snart slutar med detta.

Därför är det viktigt att i nya grupper eller organisationer ha en från början inbyggd mur mot tendenser av ovanstående.

Gamla mobbingskulturer däremot är svåra att bekämpa. Här ses det omedvetet som normal kultur fast man kanske inte ser mobbingen. Enbart den som utsätts märker det. Denne ses då med misstänksamhet och inget görs åt problemet som andra inte kan se. Enbart nya medlemmar ser det men vågar inte ingripa för risk att själva utsättas utan snart är de en del av kulturen som mobbare eller mobbad. Oftast utses endast bara en som hackkyckling.

Gamla mobbingskulturer är svåra att stoppa. Men det är här man måste sätta in utomstående resurser för att se och stoppa eländet.

Inte lätt. Då någon måste ta initiativ till att ta in dessa utomstående. Och då det är en dold kultur som tas för given är det svårt för någon här att ta itu med det som ses som normal kultur.

Först när någon utsatts för det i så grad att denne blivit sjuk och senare kanske anmäler förhållandena kan en reaktion komma som gör en möjlig förbättring att ske efter utredningar och skadestånd.