Kristdemokraternas familjepolitik är inget för alla - bara för utvalda i jobblinjens agenda.

Här - som i alla andra frågor - tar detta så kallade kristna parti aldrig fram de familjer där en eller två är utförsäkrade eller arbetslösa.

Inte ett ord om deras villkor och hur detta ska förbättras. Varför?

Självfallet för att partiet ingår i moderaternas jobblinjepolitik, där enbart de med ett arbete räknas.

Kristdemokraternas familjepolitik är därför - likt jobblinjen - en segregationspolitik och ska ses som detta. Alla familjer räknas inte som intressanta och ska inte ha det bättre. Bara de där båda är friska och har lyckats få ett arbete ska räknas.

Resten bryr sig kristdemokraterna lika litet om som moderaterna och dess andra ja-sägande partier i alliansen.

Allas kamp mot alla

Thomas Hobbes, den engelske filosofen, sade att innan civilisationens gryning levde människan i naturtillståndet, där var och en fick tänka på sig själv för att överleva.

Det fanns inget samhälle och det var en allas kamp mot alla. Den starke överlevde medan den svage gick under.

De var forntidens individualism. När väl samhället byggdes blev det tvunget att skapa regler som måste åtlydas. Det blev klasskillnader mellan styrda och styrande.

Alla visste sin plats och samhället fungerade, förutom när härskare från andra platser (civilisationer) kom för att plundra och krig eller farsoter rådde.

Individualismens allas kamp mot alla var borta.

Men i vår tid återkom detta som inte ska ses som ideal, utan som egosim och känslokyla mot medmänniskan.

Vi ser det inte bara i hur regeringen behandlar sjuka och arbetslösa, utan även i hur intresset ökar för att se människor och djur lida.

Våldet är grövre och våld filmas för att sedan läggas ut på nätet för att dagens människor ska njuta av att se hur djur flås levande och människor våldtas och misshandlas. Man kan se hur människor tar livet av sig i realtid och mördades skymfade kroppar kan beskådas.

Vad det visar är ondska, egoism och oförståelse för andra. 

Språkundervisning är inte möjligt för alla att ta till sig.

Fördelen med att förstå flera språk är uppenbar för de flesta i vår tid när folkomflyttningar berör oss alla och handel och turism ökar globalt.

Många kan i dag flera språk och det ses som självklart i många arbeten att de anställda kan tala och skriva engelska obehindrat.

Men som i allt annat finns det handikapp. Människor som har svårt att ta till sig och lära sig ett annat språk än sitt modersmål.

Jag anser mig vara en av dessa. Fastän jag har högskoleutbildning har jag aldrig fullt ut lärt mig engelska, hur många gånger jag än försökt.

Det handlar inte om pedagogikbrister hos undervisare, utan på oss som lär bäst och enklast genom att läsa oss till kunskaper. Learning by doing fungerar inte på oss. Därför faller idén med att lära språk genom att tala dem, för oss.

Att bara läsa sig till ett nytt språk blir aldrig bra. Så därför lär sig personer som mig aldrig ett nytt språk lätt eller riktigt och är därmed språkligt handikappade. Med de konsekvenser det för med sig i vårt samhälle av i dag.

Bilder och musik kan ge förlösande upplevelser, men inte för alla.

Kanske både bilder och musik kan ge förlösande upplevelser. Många säger att de mår bra av bildskådande och lyssnande på musik. Stilarna skiftar, smaken likaså men många anser sig få en upplevelse och njutning av bådadera.

Jag hade det själv ibland förr vid lyssnade på svensktoppsmusik där romantiken flödade i texterna och behovet av en kvinna var stor och olycklig kärlek upplevd. Då kunde man njuta av olycklig kärleksschlagertext vilket flertalet texter handlade om.

I övrigt har jag inte kunnat uppleva mer än irritation över musik. Ljud i all ära men hellre en motor som går än en musikgrupp som spelar. Hellre fågelsång om det så är skriande måsar en tidig morgon än musik på låg volym på vilken tid som helst på dygnet.

Radio har jag inte lyssnat på sen flera år, ja årtionden. Teve ser jag på om jag slipper komedier och då av den värsta sorten; amerikanska, där skratt lagts på i handlingen.

Internet däremot är något som passar dock utan ljud. Jag har oftast ljudet avslaget.

Upplevelser av förlösande slag upplever säkert många njutningar av likaså av både bilder och musik. Bilder kan vara vackra, visst, men musik, nej säger jag. Så jag förstår inte de som kan njuta av musik men de är många, betydligt fler än de som avskyr väsendet. Minoriteter där jag hör hemma.