Allas kamp mot alla

Thomas Hobbes, den engelske filosofen, sade att innan civilisationens gryning levde människan i naturtillståndet, där var och en fick tänka på sig själv för att överleva.

Det fanns inget samhälle och det var en allas kamp mot alla. Den starke överlevde medan den svage gick under.

De var forntidens individualism. När väl samhället byggdes blev det tvunget att skapa regler som måste åtlydas. Det blev klasskillnader mellan styrda och styrande.

Alla visste sin plats och samhället fungerade, förutom när härskare från andra platser (civilisationer) kom för att plundra och krig eller farsoter rådde.

Individualismens allas kamp mot alla var borta.

Men i vår tid återkom detta som inte ska ses som ideal, utan som egosim och känslokyla mot medmänniskan.

Vi ser det inte bara i hur regeringen behandlar sjuka och arbetslösa, utan även i hur intresset ökar för att se människor och djur lida.

Våldet är grövre och våld filmas för att sedan läggas ut på nätet för att dagens människor ska njuta av att se hur djur flås levande och människor våldtas och misshandlas. Man kan se hur människor tar livet av sig i realtid och mördades skymfade kroppar kan beskådas.

Vad det visar är ondska, egoism och oförståelse för andra. 

Makthunger ligger ofta bakom politiska idéer

Enligt Thomas Hobbes levde människan först i ett naturtillstånd och i detta existerade inte något som var rätt eller fel. Lagar fanns inte. Inget som kunde kallas mitt eller ditt. Dessa begrepp var något som var och en hade en subjektiv uppfattning om efter bästa förmåga, inget var fel eller rätt. Man tog ting, liksom människor, efter eget behag eller förmåga. Laglöshet rådde, den starkaste fick sin vilja igenom.

Till slut var detta ohållbart och människan upprättade ett samhällsfördrag för att slippa tillståndet av laglöshet och krig. Man började samarbeta och lag och straffsatser bildades för detta ändamål.

Detta var Hobbes idé om hur samhället en gång uppstod. Det finns säkert en del sanning i detta. Laglöshet där den svage utnyttjas får till slut revoltörer att ta makten. Därför tror jag att det var de svaga som först sammanslöt sig och den vägen tog makten från de starka och maktgalna som troligen var löst sammanfogade i familjeband. Genom historien har detta i mindre skala levt vidare in i nutid. Jag tänker då på maffian.

Därefter blev säkert vissa av de svaga när de väl fått makt det nya makthungriga skiktet som i sin tur utnyttjade de mindre bemedlade. Men nu inte genom anarki utan genom de lagar de bildat till sin egen fördel. Man tvingade knappast heller sina gelikar till underkastelse utan gav dem förmåner för att få kontroll över dem. Sedan fanns det slavar men det är en annan historia som i mycket hör ihop med krig och krigets offer såvida vi inte tänker på den senare uppkomna vite mannens uppfattning av rätt att underkuva den färgade mannen.

Något av ovanstående kan man se även i dag. Ta ex Kuba där broder ersätts av broder på maktens topp. Familjebanden är viktigare än folkets vilja. Folkets vilja bryr man sig inte om då fria val och fria politiska partier inte får agera hur som helst. Det härskaren en gång ansåg vara bäst för landet ska vara allenarådande oberoende av tidens skiftningar inom landet eller i omvärlden. Tiden ska stå still. Resultatet blir också därefter fattigdom och apati.

När makten går från far till son eller bror till bror då har vi ett mycket föråldrat politiskt system. Ett system som går tillbaks till samhällsfördragets början där familjer tog makten och behöll den utan tanke på omvärldens behov eller förändringarl. Vad omgivningen tyckte hade ingen betydelse såvida denna inte tog till våld då gällde det att tysta kritiken för att behålla det som var kärnan i politiken makthungern. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=745983