Nog finns en sanning i ovanstående. Auktoriteter är ofta som jag tolkar det personer eller organisationer som fodrar lydnad. Vid olydnad eller oförstående av vad för krav man förmodas följa följer repressalier av skilda slag.
I vissa historiska sammanhang nu och då blir det döden. I andra ekonomiska böter eller avsked från ett arbete eller medlemskap.
En politisk organisation är som organisation en auktoritet. Medlemsbeslut och politisk riktning ska följas av medlemmarna. Utåt ska en ordning råda för att beslut ska kunna genomföras när dessa röstas igenom.
På arbetsplatser finns ledare och för att ledarskap ska följas måste distans finnas mellan ledning och anställda. I annat fall går respekten för ledning i kvav och det fungerar inte. Gruppsamverkan i all ära men en där ledningen är involverad ibland de underställda i en enda organism fungerar det inte.
I teorin låter gruppsamverkan bra men lika väl som kommunism inte fungerade i praktiken hur fina ord som än sagts om ideologin. Hur fint och rättvist det låter i teorin fungerar inte gruppsamverkan bättre på en arbetsplats än i samhället i övrigt.
Medelinnevånaren har bara att rätta sig efter de beslut den politik som förs har klubbat igenom. Själv kan denne enbart vid riksdagsval välja mellan pest och kolera. Det parti som har de minst otrevliga lösningarna på de problem man själv lever under och som man tror kan lösa problem.
