Arbetare är sällan konstnärer, kulturintresserade eller bokslukare. Varför?
Förr fanns en hel del som var detta men i dag är de få, mycket få. Min teori är att det tidigare fanns många läshuvuden som på grund av föräldrars ekonomi aldrig fick chansen att läsa vidare. Det sågs även som onödigt då det sågs som självklart att gå i fädernas spår. Arbetarbarn skulle bli arbetare etc. etc.
Därför fanns bland dessa många som lärde i smyg läste och sågs som underliga. Autodidakter var vanliga. Arbetarförfattarna såg även dagens ljus.
I dag kan alla läsa vidare. Därför är de som inte gjort detta personligheter med värderingar som gör att de ser ner på de som läser vidare. Man har en egen jargong ofta kryddad med kortfattade meningar som blandas med kraftutryck.
Man umgås nästan alltid ytligt och sällan förs djupgående samtal.
Istället uppdelar man verkligheten med vi och dom där. Man ser sig som bättre och naturligare i förhållande till de som har makten och kunskap.
Inte konstigt, skulle de inte göra detta skulle hela deras tillvaro bli meningslös. Evolutionen har skapat en mening som kan vara svår att förstå men den finns där. En slags självpåtagen segregation som även kan ses som påtvingad då motpolerna de lärda inte önskar en djupare kontakt de lever i skilda verkligheter på samma plats.
