Frågar du dumt får du dumma svar. Frågar du fel får du fel svar.
Första exemplet kan i dag diskuteras. Det finns ju enligt nutida diskurs inga dumma frågor enbart dumma svar. En fråga som kan uppfattas som dum av den som ska besvara den kan av den som frågar ha stor betydelse att få svar på.
Därför ska vi nog sluta använda uttrycket som frågar du dumt får du dumma svar.
Däremot ligger det mycket i att man får fel svar om man frågar fel. Att formulera en fråga så att både jag som frågande klart visar vad jag undrar och att samtidigt den som ska svara förstår vad som den frågande önskar veta.
Men lyssna på politiker de missuppfattar en väl ställd fråga medvetet eller omedvetet i de flesta debatter. Istället svarar de enligt doktrinen God dag yxskaft, och besvarar en helt annan fråga som aldrig har ställts. De propagerar enligt en ideologi istället för att besvara en rak och enkel fråga.
Men detta gäller politiker vilket inte är människor i gemen som förstår en enkel fråga och gör sitt bästa för att svara om den kan.
Sedan finns de som inte kan besvara frågor och då istället flyr från frågeställaren genom uttrycket nyfiken i en strut som man sa förr. Alternativt sköt dig själv och skit i andra m.fl. liknande uttryck av mindre intelligenta individer.
Men även dessa bör man inte se som representativa. Sedan finns självklart frågeställare som frågar enbart för att sätta dit den som ska besvara genom att göra bort denne som svarslös. Men det är även detta undantagsfall.
Som man frågar får man svar. Ligger det något i detta? Något när det gäller vikten av att formulera en fråga rätt och till rätt person. Politiker undantagna, de besvarar aldrig utan istället propagerar de för sin ideologi.
