Vi upptäcker troligen aldrig om Aliens (utomjordingar) söker kontakt och Aliens inte våra försök till kontakt. Vi är för olika. Fundera över nedanstående.

Tänk för enkelhetens skull att vi länge här bland vissa forskare ex försökt tala med delfiner inte har vi lyckats förstå dem och de oss. Fast deras hjärna är lika komplex som vår. Vi vet inget om deras tankesätt eller kultur, om den finns, förstår vi den inte eller ser den.

Tänk vidare, människan har ännu inte lyckats tolka alla utdöda språk vi funnit skrifter av på lertavlor mm. Detta fastän vi människor tänker förhållandes lika genom historien.

Människan har även sänt ut ett meddelande i rymden om vilka vi är lite av en slumputsändelse genom pioneerprogrammet under 1970-talet. 

Förmodat på att Aliens om de finns och finner vår farkost en gång ska kunna tolka våra meddelanden. Men inget säger att de skulle kunna det hur gärna de än ville.

Chansen att de ska kunna förstå hur de ska öppna, läsa och förstå detta är minimal.

Aliens eller ET är säkert mycket olika oss och om de tänker så är deras tankar inte som våra och att de ska kunna kommunicera med oss är mycket svårt att tro.

Detta även om de mot alla förmodan skulle likna oss och vara uppbyggda mentalt liknande då de garanterat kulturellt och tankemässigt likväl inte skulle kunna förstå oss och inte vi dem.

Samma sak är det om de sänder ut förfrågningar om vilka vi är eller om vi finns. Vi förstår inte då deras meddelanden eller förstår att det är ett meddelande. Vi är troligen så olika att vi inta kan förstå något alls om varandra.

Enda möjligheten för att förstå oss och vi dem är att sända sten med inristade  figurer på vilka vi är eller andra konkreta föremål. Då kan vi kanske och de med förstå att det är konstgjorda saker de ser på föremålet och inte naturliga sprickor och mönster.

Bilden ovan vad är det? Jag vet inte.

Vem konsumerar kultur och varför?

Kultur, begreppet som hör hemma bland de bildbara är vad det alltid setts som. Människor från arbetarklassen och de som inte har högre utbildning ser ner på kultur i form av gallerier, museer, teater mm.

Detta ses som lyxkonsumtion och helt meningslösa sysselsättningar. Något för de rika och förnäma, anses det.

Men även kulturslukarna, de så kallade bildade, förnäma och rika ser även de kulturen som något som skiljer dem från de obildade och oförstående.

Därför är människor i många fall överens om detta. Detta är något för oss, inte er. Detta är inget för oss, utan för dem.

Konsumtionen är att gå på vernissage, gallerier, teater och museer. Självklart kan mer ställas in i detta begrepp. Men ovanstående är det som klassiskt ses som kultur.

Klasskillnaderna inom kulturbesök finns fortfarande medan många andra ting förändrats och jämställts. Bokläsande görs i alla klasser. Resor likaså.

Semesterturer var förr även det något inte arbetarklasen gjorde, även om det bara handlade om besök på några mils radie. I dag gör alla detta, undantag sjuka och arbetslösa. Men målen är olika för arbetarklass och akademiker. Den förra reser oftast till badstränder. Den senare till kulturbesök och äventyr.

Skillnaderna består ännu idag, man önskar visa vart man hör, i dag som då.

Hur fungerar du i vår kultur av i dag, i vilken nisch av den hör du hemma?

Dagens samhälle präglas av segregation.

Misstänksamhet mot arbetslösa, sjuka och invandrare som bidragsutnyttjare. Sjuka som bluffmakare, arbetslösa som arbetsslöa och invandrare som utnyttjare av vårt välfärdssystem. Om man nu kan se ett sådant fortfarande.

Ännu finns människor, och de ökar i omfång med moderaternas segregationspolitik, som anser att flyktingar får mer i socialbidrag än svenskar. Detta passar perfekt för främlingsfientliga partier att dessas uppfattningar grasserar.

Många sjuka och arbetslösa tror även de på detta och det passar perfekt för vår Allians då det ger fortsatt mandat att misstänkliggöra sjuka, arbetslösa och flyktingar och även skapa misstro mellan dessa grupper.

Det ger mandat för att dra ner ännu mer på livsvillkoren för dessa grupper och sänka skatter mm för de gynnade, de som har ett avlönat arbete.

Vart hör du? Till de som har ett arbete och inte behöver tänka på de som är utanför och som troligen ser dessa som bidragsutnyttjande lata simulanter...

Du kanske istället hör till de missgynnande grupperna ovan? Då finns ingen större lösning för dig, du är stämplad som värdelös och alliansen har ögonen på dig genom försäkringskassa, sociala myndigheter, skattemyndigheter och arbetsförmedling.

Du kontrolleras då du ses som parasit och bidragsutnyttjare. Alliansen gick till val för att segregera dig och den vägen tvinga så många som möjligt av dessa grupper att hitta ett arbete.

De vann valet och kommer att vinna igen. Men du som inte lyckats att hitta en inkomst där du inte kontrolleras och ses ner på kommer aldrig att hitta en. Du har ingen chans, utan kan bara hoppas på att du även framåt i tiden kan få någon allmosa att överleva på, vilket inte alls är säkert.

Avskyn har planterats i Alliansens Sverige mot sjuka, arbetslösa och flyktingar och hur detta hat slutar vet vi inte. Skräckexempel historiskt sett har inte varit pryda. När ett frö av misstro väl spridits i ett samhälle är det mycket svårt att få bort det.

Mobbing är naturligt på många arbetsplatser, skolor mm det är accepterat och är rutin.

På varje plats skapas en speciell kultur, hem som arbetsplats, bostadsområde, mm. Mobbing förekommer oftast på platser där sådan inarbetats sedan platsen tillkom. En skola en arbetsplats eller ett nystartat hem där mobbing förekom i den familj där minst en av parterna kom från.

Mobbing och diskriminering är inget som uppstår på en plats som har en kultur där detta aldrig förekommit. Tendenser till sådant stoppas eller negligeras omedelbart och ses på med sådant förakt att den som tar initiativ till det snart slutar med detta.

Därför är det viktigt att i nya grupper eller organisationer ha en från början inbyggd mur mot tendenser av ovanstående.

Gamla mobbingskulturer däremot är svåra att bekämpa. Här ses det omedvetet som normal kultur fast man kanske inte ser mobbingen. Enbart den som utsätts märker det. Denne ses då med misstänksamhet och inget görs åt problemet som andra inte kan se. Enbart nya medlemmar ser det men vågar inte ingripa för risk att själva utsättas utan snart är de en del av kulturen som mobbare eller mobbad. Oftast utses endast bara en som hackkyckling.

Gamla mobbingskulturer är svåra att stoppa. Men det är här man måste sätta in utomstående resurser för att se och stoppa eländet.

Inte lätt. Då någon måste ta initiativ till att ta in dessa utomstående. Och då det är en dold kultur som tas för given är det svårt för någon här att ta itu med det som ses som normal kultur.

Först när någon utsatts för det i så grad att denne blivit sjuk och senare kanske anmäler förhållandena kan en reaktion komma som gör en möjlig förbättring att ske efter utredningar och skadestånd.