”Rymdskrotet” som föll i Östra Kapprovinsen i Sydafrika

 

Bild wikipedia som visar var Östra Kapprovinsen finns i Sydafrika.

Forskare vid Wits University och Nelson Mandela University övervakade meteoritnedslaget liksom media, online-rapporter från allmänheten kom om det som först ansågs vara "rymdskrot" som kommit in i jordens atmosfär mellan 8:30 och 9 på söndagsmorgonen den 25 augusti 2024. Ögonvittnen såg och några filmade den strimma av starkt ljus på himlen över St Francis Bay i Östra Kapprovinsen i Sydafrika som sågs.

En del spekulerade i att det kunde vara rymdskrot från en satellit som kommit in i atmosfären på en relativt låg bana och bröts upp. Kaptenen på en valskådningsbåt rapporterade att han sett föremål hamna i havet utanför Cape St Francis.

Men, beskrev professor Roger Gibson från Wits School of Geosciences, "Baserat på vetenskaplig bedömning stämmer händelsen med rymdskrot inte istället stämmer det överens med en stenig asteroid ungefär lika stor som en bil som kom in i jordens atmosfär i mycket hög hastighet. Friktionen med atmosfären skapade ett spektakulärt eldklot och fick objektet att brytas sönder under inflygningen."

Han tillade: "Vi har rapporter om att någon har hittat flera fragment av en meteorit nära Kirkwood i Östra Kapprovinsen, över 100 km från Cape St Francis. Detta kan tyda på ett stort nedslagsområde."

Wits University har ett av få internationellt ackrediterade arkiv för meteoriter i Sydafrika. Gibson och hans kollegor håller ett vakande öga på meteoritfynd och meteoritnedfall i landet. Det senaste meteorfallet utöver ovan  i Sydafrika skedde i Lichtenburg 1973.

"Meteoriter är sällsynta och har ett djupt vetenskapligt värde eftersom de ger oss en glimt av vårt solsystems uppbyggnad och tillblivelse så det är oerhört viktigt för oss att spåra och hitta möjliga meteoriter som kan ha fallit i vårt land", beskriver Gibson. "Hur de interagerar med jordens atmosfär vid inträdet är också viktigt att ha kontroll på eftersom de utgör ett potentiellt hot."

Endast 51 meteoriter har dokumenterats i Sydafrika, och endast 22 meteoritnedfall har registrerats. Precis som fossiler är meteoriter föremål av nationellt arv och försäljning och handel med meteoriter regleras i lag genom South African Heritage Resources Act.

Gibson och Wits-kollegorna professor Lew Ashwal och dr Leo Vonopartis, tillsammans med dr Carla Dodd från institutionen för geovetenskaper vid NMMU  är mycket intresserade av att lära sig mer om söndagens meteorit och bjuder in alla som har sett, hört eller hittat något som de kan misstänka är relaterat till meteorithändelsen att kontakta dem.

"En del människor hörde en ljudbang så långt bort som Plettenberg-bukten – över 200 km från Gqberha. Andra kände jordskakningar orsakade av ljudbangen eller såg meteoriten. Vi skulle vara mycket intresserade av att höra från eventuella vittnen till den här händelsen, beskriver Gibson.

 – Det här är ett perfekt tillfälle för människor att engagera sig i medborgarforskning. Vi vill veta vad folk såg eller hörde så att vi kan pussla ihop meteorens bana och även om någon tror sig ha hittat några meteoritfragment. Vi vill att människor ska spela in sina upplevelser och kontakta oss för att berätta sina historier.

För ett otränat öga kan meteoriter se ut som vanliga stenar. De bör dock ha ett jämnt, glasartat svart utseende – kallat fusionsskorpan – som bildas när meteoriten förbränns när den kommer in i atmosfären. Många är magnetiska. Insidan av meteoriten  ser ut som en vanlig sten.

Om man skulle hitta bitar av en meteorit bör man vara försiktig så att man inte förstör eller skadar dem.

"Innan du rör vid den, fotografera den på marken och ta flera fotografier av dess omgivning. Anteckna en GPS-nål för var du hittade den, slå in den i en bit aluminiumfolie och lägg den säkert i en påse med dragkedja och kontakta oss sedan för att hämta den. Allt detta ger viktig vetenskaplig information, beskriver Vonopartis.

Jag tror många av oss har hittat små hårda kolsvarta blanka och välpolerade stenar som barn utan att ha tänkt på att de kan ha kommit från rymden och är  en meteorit. Jag är en av dem.

200 kända mars-meteoriter som träffat Jorden kommer från två vulkaniska områden Tharsis och Elysium

 

Forskare vid University of Alberta har tillsammans med forskarkollegor över hela världen  identifierat de specifika platser som de flesta av de cirka 200 marsmeteoriter som hamnat på Jorden kommit från. De har spårat meteoriterna till fem nedslagskratrar i två vulkaniska områden på Mars som kallas Tharsis och Elysium.

– Upptäckten förändrar i grunden nu hur vi studerar meteoriter från Mars, beskriver Chris Herd professor vid Naturvetenskapliga fakulteten och intendent vid University of Albertas meteoritsamling. "Idén var att ta en grupp meteoriter som alla sprängdes ut samtidigt och sedan göra riktade studier på dem för att avgöra var de befann sig innan de kastades ut."

Marsmeteoriter hittar sin väg till jorden när något träffar Mars yta så hårt att material "sprängs bort från ytan och accelereras tillräckligt snabbt för att lämna Mars gravitation och dessa tar kurs mot Jorden", beskriver Herd. Detta utkastade material skjuts ut i rymden, hamnar i en omloppsbana runt solen där vissa delar r så småningom hamnar på Jorden som meteoriter. Explosioner som lämnar efter sig en nedslagskrater på Mars yta. Detta har hänt 10 gånger under Mars senaste historia.

"Vi tror att vi har hittat källkratrarna för hälften av alla de 10 grupperna från de 10 nedslagen av meteoriter på och  från Mars", beskriver Herd.

Studien är nyligen publicerad i Science Advances.

Bild wikipedia på platsen där Elysium Plantia finns på Mars.

En 3500 år gammal pilspets rymdhistoria

 

I slutet av 1800-talet upptäckte arkeologer en pilspets (se ovan) vid en bronsåldersbostad i Mörigen i Schweiz. Sedan dess har artefakten varit en del av samlingen på Berns historiska museum.

Nu avslöjas i  en ny analys att objektet inte är någon vanlig pilspets av ex flinta  utan den konstruerades av en meteorit som kraschade på jorden för 3500 år sedan. Detta resultat publiceras i en studie som publicerades i septembernumret av Journal of Archaeological Science. På utsidan ser den ut som en typisk pilspets men  belagd med rost, beskriver huvudförfattaren till studien Beda Hofmann, chef och kurator för mineralogi och meteoriter vid Naturhistoriska museet i Bern, till Live Science. Analysen visade att "det fortfarande finns mycket metall bevarad i den, skriver han.

Först ansåg forskare att artefakten var kopplad till den 170000 år gamla Twannberg-meteoritnedslagsplatsen mindre än 8 kilometer från bostaden den hittades vid. Men vidare studier visade dock att koncentrationerna av nickel och germanium (ett kemiskt element) i pilspetsen inte matchade med den platsens rester från nedslaget.

Det var inte från den meteorit som jag misstänkte att den var från, beskriver Hofmann artefakten. Dess vikt är 2,9 gram och mått drygt 3 centimeter i längd.

Hofmann och kollegor sökte i en geologisk databas och fann  att Kaalijarv-meteoritnedslagsplatsen i Estland som ligger mer än 2 250 km från fyndplatsen var rätt plats varifrån pilspetsen kommit. Här stämde metallhalten med pilspetsen och kom därmed från en meteorit på 1800 kg som en gång fallit där enligt uttalandet.

Detta ledde forskare till att dra slutsatsen att pilspetsen troligen handlades någon gång från detta område av köpman för 3500 år sedan och hamnade till slut vid fyndplatsen långt därifrån.

Bild  https://www.livescience.com  Pilspetsen som hittades i Schweiz var gjord av meteoritiskt järn. (Bildkredit: zvg / Thomas Schüpbach

Det handlar om Meteoriten som nyligen kraschade genom ett tak i New Yersey

 

Det var en meteorit som måndagen den 8 maj hittades på golvet efter en studs upp i innertaket i en villa i New Yersey efter att den tagit sig igenom taket första gången på huset. Det var hos familjen Suzy Kop och hennes man Dan händelsen skedde. Suzy hittade meteoriten då de kom hem på golvet i bostaden. En svart sten i en storlek av 10*15 cm, Hon anmälde händelsen till polisen. Enligt Associated Press anlände ett hazmat-team (en organiserad grupp av yrkesverksamma som är specialutbildade till att hantera farligt material eller farligt gods) för att undersöka meteoriten efter tecken på radioaktivitet och kontrollera om  familjen utsatts för strålning.

Tekniskt sett är alla meteoriter radioaktiva eftersom de innehåller klyvbara element som kalium, uran och torium i små nivåer. Studier har visat att de flesta meteoriter är  mindre radioaktiva än jordens stenar. Under tiden kontaktade polisen det närliggande College of New Jersey och fick tag på Shannon Graham, biträdande professor i fysik för att hjälp till att bestämma objektets identitet.

Graham hade hjälp av Nathan Magee från fysikavdelningen med  kollegor bekräftade meteoritens kosmiska ursprung baserat på visuell inspektion, densitetsmätning och närbildsundersökning med ett elektronmikroskop. En första analys indikerar att det sannolikt är en LL6-kondrit, en stenig meteorit med lågt järninnehåll som ofta har en cementliknande färg.

 Liksom nästan alla meteoriter är de från bildandet av solsystemet för 4, 6 miljarder år sedan. Att hålla en i handen frammanar visioner av en tid innan det  fanns planeter.

Vissa undrade om meteoriten kan ha varit relaterad till meteorregnet Eta Aquariid som är aktivt den tid på året nedslaget skedde. Dessa Meteorer härrör från damm och sten som frigjorts ur Halleys komet under dess cykliska besök i det inre av solsystemet. Men genom att notera riktningen för meteoritens inträngning kan man definitivt säga att det inte finns något samband med detta meteorregn.

Bild https://skyandtelescope.org/ Meteoriten visas bredvid den urgröpning  den gjorde i trägolvet i sovrummet på övervåningen. Stenen mäter cirka 10x15 cm och väger 984 gram. Enligt Dr Marc Fries hade eldklotet en uppskattad energi på ett ton TNT. En typisk meteorit av denna storlek träffar marken med en hastighet av 320-400 km/h. Foto  Hopewell Township polisavdelning

En 7,6 kg tung meteorit funnen på Antarktis

 

Ett team av forskare har nyligen hämtat fem meteoriter varav en är en 7,5 kg tung meteorit från isöknen på Antarktis.

Teamet av forskare inkluderade personer från Field Museum.  University of Chicago-forskaren Maria Valdes uppskattar att av de 45000 meteoriter som hittills samlats in från den isiga ödemarken i Antarktis har endast ca 100 varit av större slag varav den största är den nämnda och inhämtade som har en storlek på 7,6 kilo.

"Storleken på en meteorit spelar inte nödvändigtvis någon roll när det gäller intressanta undersökningar även små mikrometeoriter kan vara minst lika vetenskapligt värdefulla som större. Men naturligtvis är det sällsynt och  spännande att hitta en meteorit av större storlek", säger Valdes i ett uttalande. 

Teamet leddes av Vinciane Debaille  planetforskare vid Université Libre de Bruxelles (FNRS-ULB) i Belgien där man utforskar nya potentiella meteoritnedslagsplatser med hjälp av satellitbilder.

"Att utforska okända områden är spännande, men vi var också tvungna att hantera det faktum att verkligheten på marken är mycket svårare att arbeta från än en satellitbild visar", säger Debaille i ett uttalande.

Teamet gjorde sin utflykt under Antarktis sommar i slutet av december 2022 då temperaturen där var cirka -10 grader Celsius. I sådana kalla förhållanden även mitt på sommaren kan Antarktis verka som en osannolik plats  att besöka. Men för meteoritjägare erbjuder denna kyliga plats unika möjligheter.

Det beror på att Antarktis är en av de bästa platserna i hela världen att leta efter meteoriter på. Antarktis är en öken bestående av is och snövidder med ett torrt klimat vilket minskar vittringen av meteoriter. Över det vita snöiga landskapet sticker också den svarta nyansen på dessa rymdstenar ut  och blir lätta att finna.

Förhållandena i Antarktis är även gynnsamma för att upptäckta meteoriter som sjunkit ner en bit i snö och is. Detta beror på att den krossande rörelsen hos glaciärer som rör sig mot en sten kan trycka upp denna mot ytan.

Även om den största meteoriten som återhämtats av detta team är den långt ifrån det största eller det mest massiva exemplet av en sådan rymdsten är det stort. Rekordet innehas av Hoba-meteoriten som finns i Namibia. Hoba väger cirka 66 ton.

Den stora meteoriten de fann och de övriga meteoriterna som forskarna samlade in på Antarktis kommer nu att analyseras vid Royal Belgian Institute of Natural Sciences.

Valdes är spänd på att få vad meteoriterna består av. "Att studera meteoriter hjälper oss att bättre förstå vår plats i universum. Ju fler meteoriter vi har att undersöka desto bättre kan vi förstå vårt eget ursprung". 

Bild på meteoriten från space.com på den 17 kilo tunga meteoriten från Antarktis. (Bildkredit: Med tillstånd av Maria Valdes)

Överraskande kristaller funna i meteoritstoff

 

15 februari 2013 var dagen då en meteorit på 18 meter i diameter med en vikt av 11000 ton for in i jordens atmosfär med en hastighet av 66 950 km / h och exploderade över staden Chelyabinsk i  Ryssland. Området duschades av små meteoriter och smällen fick mängder av fönsterrutor att splittras och människor skadas av splittret.

Meteoritexplosionen i Tjeljabinsk var den största i sitt slag som inträffat i jordens atmosfär sedan Tunguska-händelsen 1908. Tunguska-meteoriten  exploderade med en kraft  30 gånger större än atombomben som skakade Hiroshima, enligt NASA. 

I en ny studie analyserade forskare något av det meteoritdamm som lämnades kvar efter att meteoren över Chelyabinsk exploderade. Normalt producerar meteoriter en liten mängd damm när de brinner upp. Dammet går oftast förlorat för forskare eftersom det antingen är för smått för att hittas, för utspritt av vinden, fallit i vatten eller är förorenat av miljön.

Men efter  Chelyabinsk-meteoritens explosion hängde en massiv dammplym kvar i atmosfären i mer än fyra dagar innan dammet så småningom regnade ner på jordens yta och fångades upp i snön. Dammprover samlades då in  av forskare. Efter att ha analyserat dammet med kraftfulla elektronmikroskop hittade forskarna ett flertal kristaller och undersökte dessa i detalj.

Men "att hitta kristallerna med hjälp av ett elektronmikroskop var ganska utmanande på grund av deras lilla storlek", skrev forskarna i sin rapport som publicerades den 7 maj i den Europeiska tidskriften Plus.

Kristallerna fanns i två distinkta former; kvasi-sfäriska, (med "nästan sfäriska", skal)  och sexkantiga stavar båda slagen med "unika morfologiska särdrag", beskrev forskarna i rapporten.

Ytterligare analys med hjälp av röntgen avslöjade att kristallerna bestod av lager av grafit vilket är  en form av kol  av överlappande ark av atomer som vanligtvis används i blyet i blyertspennor Teamet misstänker att kristallerna bildats under de höga temperaturer och tryckförhållandena som rådde i atmosfären då meteoriten bröts isär. Men mekanismen av hur det skedde exakt är inte helt förstådd. Mer forskning och fynd av likande slag önskas i forskarvärlden.

Bild från vikipedia på grafit mineralet vilket kristallerna man fann var uppbyggda av.

En meteorit från Mars inre kan ändra synen på hur planeter bildas

 

I en ny studie av en meteorit motsäger resultatet den nuvarande teorin om hur steniga planeter som jorden och Mars förvärvat gaser som väte, kol, syre, kväve och ädelgaser då de bildades. Rapporten publicerades 16 juni i Science. Arbetet gjordes av Péron postdoktor vid ETH Zürich, Schweiz som arbetar tillsammans med professor Sujoy Mukhopadhyay vid Department of Earth and Planetary Sciences vid University of California, Davis. Deras  ger arbete ger nya infallsvinklar till vidare forskning om ämnet.

Ett grundläggande antagande om planetbildning är att det börjar ned att planeter  samlar in gaser från ackretionsskivan runt en ung stjärna, säger Sandrine Péron postdoktoral forskare

Då planeter har uppkommit ur smält sten upplöses dess element initialt i magmahavet och blir åter gas i atmosfären. Därefter levererar kondrit meteoriter (Kondriter är stenmeteoriter som inte förändrats genom nedsmältning eller planetär differentiering av sin ursprungliga materia. De bildades när olika typer av damm och små korn som fanns i det tidiga solsystemet aggregerades till primitiva asteroider) vilka kraschar in i den unga planeten än mer flyktigt material.

Forskare förväntar sig att flyktiga element i planetens inre bör återspegla ackreationskivans sammansättning eller en blandning av denna och flyktiga ämnen från meteorer medan flyktiga ämnen i atmosfären mestadels kommer från meteoriter. Dessa två källor - skiva kontra meteor - kan särskiljas ur förhållandena mellan isotoper av ädelgaser speciellt krypton.

Mars är av intresse eftersom Mars bildades relativt snabbt. Planeten stelnade cirka 4 miljoner år efter solsystemets bildande medan jorden tog 50 till 100 miljoner år för att bildas.

En del meteoriter kommer till jorden från Mars. De flesta av dessa kommer från sten från Mars som utsatts för Mars atmosfär. Chassigny-meteoriten, som föll till jorden i nordöstra Frankrike 1815 är en sällsynt och ovanlig meteorit eftersom den tros innehålla samma slags stenmaterial som Mars inre består av.

Genom extremt noggranna mätningar av små mängder kryptonisotoper i prov av meteoriten med hjälp av en ny metod som upprättats vid UC Davis Noble Gas Laboratory kunde forskarna härleda till detta ursprung.

På grund av meteoritens låga överflöd är kryptonisotoper var det utmanande att mäta", säger Péron.

Överraskande nog motsvarar kryptonisotoperna i meteoriten det som härrör från meteoriter, inte ackretionsskivan då solen bildats. Det betyder att meteoriter levererade flyktiga element till den bildande planeten mycket tidigare än man tidigare trott.

"Mars inre sammansättning av krypton är nästan helt bestående av kondritiska meteoriter, men atmosfären är från ackretionskivan", säger Péron. "Det är väldigt distinkt."

Resultaten visar att Mars atmosfär inte innehåller meteoriska isotoper, vilket innebär att den inte kan ha bildats enbart genom gaser från manteln. Planeten måste ha förvärvat gas från ackretionsskivan efter att magmahavet svalnat.

De nya resultaten tyder på att Mars tillväxt slutfördes innan solens strålning skingrade ackretionsskivan. Men bestrålningen borde då också ha blåst av gas från ackretionsskivan ner i Mars men spår av detta finns inte vilket tyder på att atmosfärisk krypton på något sätt måste ha bevarats, eventuellt fångat under jord eller i polaris.

"Det kräver att Mars har varit kall i omedelbar efterdyning av dess ackretion", sa Mukhopadhyay. "Vår studie pekar tydligt på kondritiska  gaser i Mars inre något som väcker några intressanta frågor om ursprunget och sammansättningen av Mars tidiga atmosfär."

Det innebär att teorin om att Mars bildades relativt snabbt i förhållande till Jorden kan stämma (min anm.). Men varför är en annan fråga som vi kan ställa oss. En annan är om planeterna i solsystemet bildades olika fort. Miljoner år mellan bildandet är mycket.

Bild flickr.com ett självporträtt av NASA:s Curiosity-rover taget 15 juni 2018. En dammstorm från Mars har minskat solljuset och sikten vid roverns plats i Gale Crater publicerad av NASA.

Gammalt zirkonmineral kan ge ledtrådar till Mars inre struktur.

 

Zirkon är ett starkt ljusbrytande mycket hårt silikatmineral (ZrSiO4. Det är detta mineral som här är intressant. Den uranbärande mineralzirkonen är en riklig beståndsdel i jordens kontinentalskorpa som ger information om kontinentens ålder och ursprung och stora geologiska egenskaper som bergskedjor och vulkaner. Men till skillnad från jorden är Mars skorpa inte utvecklad på samma vis som jordens istället är den konstruktionsmässigt liknande skorpan som finns under jordens hav där zirkon är sällsynt. Därför förväntas zirkon inte vara ett vanligt mineral på Mars.

"Vi blev ganska förvånade när vi hittade så mycket zirkon i en marsmeteorit. Zircon är otroligt hållbara kristaller som kan dateras och bevara information som berättar om kristallers ursprung (kristalluppbyggnaden i zirkon). Att ha tillgång till  många zirkoner är som att öppna ett tidsfönster in i en planets geologiska historia", beskriver professor Martin Bizzarro från GLOBE-institutet, som ledde studien som grundades på den antika marsianska meteoriten NWA 7533. En meteorit som troligast kommit från ett vulkanutbrott för över fyra miljarder år sedan från Mars.

Meteoriten kallas även "Black Beauty" och upptäcktes i Marockos öken 2011. Efter krossning av 15 gram av denna sten, extraherades cirka 60 zirkoner. Genom åldersdatering av zirkonerna fann de att majoriteten av kristallerna är cirka 4,5 miljarder år gamla och därmed från när Mars bildades. Det gjordes även en oväntad upptäckt: vissa zirkoner var mycket yngre, enbart ca 1500 miljoner år ner till 300 miljoner år gamla. "Meteoriten troddes komma från södra halvklotet på Mars där enbart gamla slocknande vulkaner finns i dag.

”Men  den enda möjliga källan för de unga zirkonerna (kristallerna i stenen) är Tharsis den vulkaniska provins som finns på norra halvklotet av Mars där det finns stora vulkaner som nyligen var aktiva," säger Martin Bizzarro. Om Bizzarros team har rätt betyder det att de unga zirkonerna kan innehålla information om Mars för oss otillgängliga inre. Detta är första gången som forskare fått direkt tillgång till det inre av den röda planeten och genom dessa prover kan den inre strukturen och sammansättningen av Mars nu utrönas.

"Att ha prover av det inre av Mars är nyckeln för detta. Det innebär att vi nu kan använda dessa zirkoner för att undersöka ursprunget till de flyktiga elementen på Mars, inklusive dess vatten och se hur det inre på Mars kan jämföras med jorden och andra planeter i solsystemet beskriver Mafalda Costa i studien.

 Hafniumisotopsammansättningen hos de unga zirkonerna liknar de mest primitiva objekten i solsystemet det vill säga chondrite meteoriter (stenmeteoriter) 

Dessa chondrite-meteoriter är prover av asteroider som aldrig har ändrats sedan de bildades. Detta innebär att Mars djupa inre i princip inte har modifierats sedan planeten bildades. Detta innebär även att Mars inre i princip inte har modifierats sedan planeten bildades. Förekomsten av en sådan primitiv reservoar förväntas för en planet som saknar plattektonik (kontinentaldrift) . I motsats till jorden där material som bildas vid ytan kontinuerligt återvinns i det inre genom plattektonik har Mars djupa inre varit oförändrat sedan planetens födelse och som sådan konserverats i dess ursprungliga sammansättning.

En intressant rapport men (min anm.) hur vet man säkert att denna meteorit kommit från Mars. Inget förklarar det.

Bild från vikipedia på en bit av denna meteorit NWA 7533.

2600 organiska föreningar hittade i en meteorit som är 4,5 miljarder år gammal

 

Meteoriter är intressanta stenar med information från yttre rymden inom sig. Många anser att det var dessa som en gång kom med livets byggstenar till jorden då denna var ung.

Problemet är att hitta dem efter dess nedslag på jorden innan de förorenats av jordiskt  flytande vatten och markbundna mikrober vilket gör dem mycket mindre användbara i undersökningssyfte. Så när en meteorit föll ner på isen på en frusen sjö i Hamburg, Michigan i början av 2018 och återfanns inom två dagar av en meteoritjägare som sedan tog den till Field Museum i Chicago blev forskare intresserade.

De kom till museet för att studera det orörda exemplaret som inte borde vara infekterat av jordiskt material invändigt. Forskare identifierade nu otroliga 2600 organiska föreningar i meteoriten som mestadels var tunga, komplexa kolväten. Insikten att meteoriter innehåller organiska föreningar är inte ny, enligt Philipp Heck, intendent på Field Museum och huvudförfattare till studien.

Det ger än mer bevis till teorin som säger att liknande stenar kom med organiskt material till Jorden för miljarder år sedan och att materialet var utgångspunkten till livet på jorden av i dag.

Man kan likväl (min anm.) fråga sig var kom då de första organiska föreningarna från. Någonstans från rymdens djup? Från en sprängd planet därute? 2600 föreningar som här hittades är otroligt mycket. Jag undrar om inte en del kommit från jorden på dess nedfärd i atmosfären eller under de dygn stenen låg på isen. I vilket fall som helst är frågeställningen var kom livet från inte löst även om teorin om att det kom från meteoriter är sant. Enbart frågan hur det kom till jorden är då löst. Det skulle även ge teorin att liv är universellt ännu en anledning att tas på allvar.

Kartbild på sjön där meteoriten kraschade på isen i Hamburg, Michigan i januari 2018 namnet är Ore Lake.

Första bekräftade fallet av att en människa avlidit efter en träff av en meteorit

Oddsen för att träffas och dödas av en meteorit sägs vara så låga som en på 250000. Men det är betydligt högre än oddset för att vinna ”Drömvinsten" på Lotto i vilken är en på 336 227 681 (en på cirka 336 miljoner.


Men det har tills nu inte funnits några trovärdiga och väldokumenterade bevis för att någon människa har drabbats detta olyckliga öde av meteoritnedslag.

Men forskare säger nu att de har hittat tre officiella rapporter som beskriver ett dödligt nedslag av en meteorit. Den händelse som kan ses som det första dokumenterade och säkra beviset skedde för mer än 130 år sedan.


Den 22 augusti ca 20:30, 1888 syntes ett eldklot på himlen och strax efter föll ett regn av meteoritbitar ner över en by i Sulaymaniyah i Irak som då var en del av det ottomanska riket. En man dog efter att ha fått en sten i huvudet och en annan blev så skadad att han förlamades. Detta enligt offentliga rapporter i turkiska regeringsarkiv.

Händelsen har även bekräftats från en rapport sänd till sultanen Abdul Hamid II som då härskade. Om denna händelsebeskrivning godkänns som en verklig händelse (inget motsäger det enligt mig, min anm.) blir det den tidigast dokumenterade incidenten av en meteor som träffat en person en dödat denna.


En tidigare ryktbar rapport berättar om meteoriten som slog ner i Sylacauga i Alabama USA  som drabbade Ann Elizabeth Fowler Hodges när hon sov på en soffa på en bondgård i Alabama, USA, i november 1954. Hodges var blåslagen av fragmentet som verkar ha studsat på en radio innan den träffar  hennes ben. Fowler överlevde. Meteoriten kallas i dag Hodges meteorit och fragment på denna kan ses ovan från bild från vikipedia.


Andra mindre väldokumenterade meteoritnedslag är en rapport som sägs gå tillbaka till 1677 då en munk enligt rapporten dödades av en svavelhaltig "sten från molnen" som fastnade i hans lår.


Ovan sägs att det är en chans på 250 000 att träffas av en meteorit. Ja troligen men det är rätt stor möjlighet om man jämför med lotto och andra spel. Jag anser dock att de flesta träffar då handlar om små fragment inte dödande sådana. Små som får merparten som träffas att inte märka det och en del att tro att de träffas av en liten sten från en fågelnäbb eller blåsten som haft den med i vindens riktning. Säkert är det mesta av sandstorlek efter att ha sönderdelats på sin nedfärd genom atmosfären.

Ickenaturlig material funnit i en meteorit vilken hittades på jorden för 70 år sedan.

1951 hittades i Wedderburn Victoria Australien en meteorit. Idag finns den då citronstora 210 gram stora stenen på museum i Wedderburn i en mindre upplaga.

 Sedan dess har stenen nämligen delats i skivor och undersökts över hela världen av forskare.


Underökningarnas syfte har varit att förstå vad den är gjord av och varifrån den kom.



Förvåningen var stor då man inuti stenen fann ett aldrig tidigare skådat utomjordigt mineral. Ett mineral som inte finns naturligt på jorden.

Förra året 2018 genomförde forskare vid California Institute of Technology den senaste av studien av stenmineralet. Med hjälp av en elektronstråle, mikroskop och elektronsond, analyserade de en bit av stenen och hittade då detta mineral för första gången.


Mineralet består av ett ovanligt mönster av järn och kolatomer. Man tror nu att Wedderburn meteoriten som den kallas troligen kom från en bit av en asteroid på dennas färd förbi jorden en gång. Meteoriten är sannolikt en del av de  splittrade resterna av en liten planet som kolliderat med andra himlakroppar i det tidiga solsystemets bildande anser forskarna. Det ovanliga mineralet är mineralet edscottite 
 och kan ha bildats när nickel-rika järn meteoriter likt Wedderburn-meteoriten  sakta kyls ned säger Ma en av forskarna som fann ämnet.


"Varje mineral har sin egen historia att berätta," säger Ma. "Varje nytt utomjordiskt mineral representerar en distinkt formation från en miljö och kan ge insikter i processer som är aktiva i ex nebulosor, på asteroider, månen eller mars." Ma och hans team hoppas att analysera andra meteoriter för att kontrollera om de kan hitta fler som innehåller edscottite.


Så var den gåtan troligen löst. Någon konstruktion av aliens var det inte utan naturligt mineral utifrån händelser därute i kosmos barndom.


Bild från Wikimedia på en helt annan meteorit detta då ovannämnda inte finns som fri bild att publicera. För att se denna följ artikellänkar ovan. Murnpeowie meteoriten är det på bilden en järnrik meteorit även den funnen i Australien.

Det har hittats damm på Antarktis äldre än vårt solsystem

En liten bit av en meteorit hittad på Antarktis har undersökts med mikroskop. Meteoriten visade sig ha dammstora korn insprängda i materialet  äldre än vår sol. Solens ålder och med det solsystemets är 4,6 miljarder år. Universums över 13 miljarder år.


En gång måste detta damm slungats runt i området där vår sol och vårt solsystem vår plats i universum skulle uppkomma. Damm från för länge sedan novaexploderande solar som kollapsat kanske miljarder år tidigare än vi fick vår sol.

 Detta damm består av kolrikt material (rött) och syrerikt material (blått) sannolikt bildat i en stjärnexplosion resulterande i en nova.


 Arbetet med undersökning av meteoriten gjordes av Heather Roper på University of Arizona.


Detta antika damm är endast 1/25 000 tum vilket är mycket litet  men kunde berätta en sak eller två om ursprunget för vårt solsystem, säger forskarna i en rapport från den  29 April i tidskriften Natur astronomi.


Vid novabildande utbyts energi mellan en vanlig stjärna och en vit dvärg. En stjärna blir efter explosionen en vit dvärg efter att en stjärna har bränt bort det mesta av sitt kärnbränsle (vår sols slut blir däremot uppsvällande och kollaps till en vit dvärg, det finns ingen vanlig stjärna som därefter finns i vårt närområde så att en nova kan uppstå här). Vid denna explosion slungas materia ut i rymden.


Detta är ursprunget till LAP-149 som dammet benämns. Var explosionen skett kan vi inte veta då det kommer från någonstans från (okänd riktning) i den interstellära rymden.

Bilden är på Antaktis där meteoriten hittats på isen. (från vikipedia)

En meteorits nedslagseffekt på månen den 21 jan. 2019.

21 januari 2019, fullmånen hade gått helt in i jordens skugga enbart sekunder senare efter den totala skuggfasen av månförmörkelsen slog en meteorit ner på månens yta.


Den orsakade en kort men ljus blixt och de som såg detta var amatörastronomer över norra halvklotet. Professionella astronomer uppmärksammade det inte förrän de månader senare började studera bilder tagna av en hop av åtta teleskop i södra Spanien.

Det team av forskare vilka sedan studerat bilderna tror sig nu veta hur hårt månen fick ta emot smällen. Meteoriten bör enligt beräkningar ha haft storleken av  30 till 60 centimeter och kraschat ner på månen i en hastighet 61 000 km/h.


Effekten resulterade i en krater på ca 15 meter i diameter. Genom att studera blixten av denna krasch i flera olika våglängder av ljus beräknas dess temperatur vid nedslaget ha varit ca 5 400C och dess vikt ca 45 kg. Energin som frisläpptes beräknas till ca 1500 kg.


Att upptäcka en så ovanlig händelse som ett nedslag på månen under en total månförmörkelse är unikt. Kanske vi aldrig upptäckt denna om inte amatörforskare slagit larm om vad de sett och därmed uppmärksammat astronomer om händelsen och fått dessa att agera.


 Men samtidigt är det en varningssignal för de bemannade månbesättningar som ska landa på månen i framtiden. Skydd måste finnas och spårning efter kommande objekt uppifrån annars kan fruktansvärda olyckor ske.


Det finns ingen skyddande atmosfär över månen som Jorden har. På Jorden brinner mindre objekt upp på sin nedfärd i atmosfären och träffar inte ytan.


På månen är det fritt fall i hög hastighet även av små objekt uppifrån.

Meteoriter av mycket gammalt slag undersöks för att hitta livets ursprung

Ursprunget av organiskt material som hittats i meteoriter som bildades under solsystemets tillblivelse för 4,5 miljarder år sedan kan ge forskare viktiga ledtrådar av förståelsen till livets början här på jorden.

Fynden kan också hjälpa astronomer att utarbeta teorier om möjligheten för liv i andra solsystem. Detta enligt en ny studie ledd från University of Manchester.

I denna studie sägs bland annat följande: kolhaltiga kondonditer  är meteoriter som härrör från chondritiska asteroider  lika gamla som vårt solsystem.  

 Isotopanalys är även intressant för att förstå mer. I detta fall  ger detta forskare en isotopisk signatur av en förening i ett material. Denna analys fungerar då som ett fingeravtryck av de processer som är inblandade i bildandet av en meteorit.

Genom a detta har forskarlaget hjälpt till att identifiera ursprunget till de organiska materialen som ingår i meteoriterna. Material bestående  av viktiga faktorer nödvändiga för liv. Exempelvis kol, väte, syre, kväve och svavel.

 Resultaten tyder på att organiska material kan bildas genom naturliga grundläggande kemiska processer som finns i vårt och andra )troligen) solsystem. Genom detta antagande som verkar riktigt bör nästan säkert detta även ske i andra solsystem.

Karbonhaltiga kondonditer är tillkomna av de första fasta materialen som bildades. Stenar, organiska ämnen, vattenis och finkornigt damm vilket  numera antas med stor säkerhet ha bildats vid vårt solsystems bildande.

När de hittades på jorden och nu analyseras i detalj kan de ses vara tidskapslar vari man kan se och förstå hur planeter bildades och utvecklades över tid.

Organiskt rika kolhaltiga kondonditer är dock sällsynta och omfattar bara några procent av alla kända meteoriter. Men det viktiga är att de finns och även bevisligen hittats.

Vi lär och förstå mer och mer om vår värld och dess förflutna om nu inte allt är feltolkningar av något helt annat.

Bild Meteorit Allan Hills 81005 (den första månmeteoriten hittad på Antaktis) 

Blå kristaller funna från solens första svåra tid innan sin tillblivelse och Jordens 50 miljoner år senare.

Solen skapades för  4,6 miljarder från en nebulosas  gas. Därefter tog det ungefär 50 miljoner år innan också  jorden bildades. Då solen är äldre än jorden är det svårt att hitta fysiska objekt som fanns runt solen dess första miljoner år av sin existens. Det är svårt att skilja  material tidsmässigt från det som bildades då Jorden o planeterna  kom till.

 Men i en ny studie publicerat i Nature astronomi har mycket små blå kristaller instängd i meteoriter avslöjat den tidens hemligheter (solens första existenstid). En turbulens tid.

Solen var mycket aktiv i sitt tidiga liv — den hade fler utbrott och gav ut en mer intensiv ström av laddade partiklar än idag.

De blå kristallerna är förmodligen de första mineraler som bildades i solsystemet.

Mikroskopiska isblå kristaller kallade hibonite 

 sammansättningen av dessa visar kemiska reaktioner som enbart kan ha uppstått i den tidiga solens energirika partiklar

Tiden då solen hade en massiv spiralformad skiva av gas omkring sig och var mer än 1500C het.

De större mineralrika blå korn funna i mycket gamla  meteoriter är endast ett par gånger diametern av ett hårstrå. När forskare tittar på en hög med dessa korn kallade habonitekorn under ett mikroskop framstår de som vackra ljusblå kristaller.  

Vid undersökning av kristallerna fanns där instängt helium och neon.

Detta kan inte förklaras än genom att de uppstod i den tidiga solens historia enligt gängse kunskaper idag enligt de forskare som tittat på fenomenet. Det är den enklaste förklaringen och därför den troligaste.

– Vad jag tycker är spännande är att detta berättar om villkoren i det tidigaste stadiet av solsystemet, och slutligen bekräftar en långvariga misstanke om hur det var då, säger Heck en av de forskare som varit involverad i projektet och tillägger . ”Om vi förstår det som skedde då bättre kommer vi att få en bättre förståelse av fysik och kemi av vår  värld av i dag”.

Ytterligare en upptäckt om verkligheten som man tror den utvecklats har troligen med detta bekräftats son riktig (min anm)

Black Beaty visar att Mars är äldre än Jorden och kan ha varit en vattenrik planet

Den tidiga ytan av Mars bestod av ett flytande magmahav vilket kristalliserades extremt snabbt. Det tog endast 20 miljoner år efter solsystemets bildande.

Därefter uppstod en fast skorpa vilken efter hand kan ha innehållet hav med vatten och liv. Detta skedde 130 miljoner år innan en motsvarande fast skorpa fanns på jorden.

Detta har forskare från Center for Star and Planet Formation vid Danmarks naturhistoriska museum på Köpenhamns universitet publicerat en rapport om efter att ha analyserat Black Beaty.

Black Beauty är en meteorit från Mars vilken hamnat på Jorden. Skorpbildning se ovan är ett viktigt steg i utvecklingen av yta på planeter.

Det ämne som är viktigtoch som hittats i Black Beaty är Zircon vilket finns i meteoriten  ett mycket robust mineral som är idealiskt för att ge  åldersbestämning. 

I detta sammanhang kan zirkonerna användas för att fastställa en tidsmässig ram för att förstå historien i marsskorpan, säger professor Martin Bizzarro på universitetet och fortsätter med följande uttalande - Zircon fungerar också som en liten tidskapsel eftersom det bevarar information om miljön var och när den skapades. I detta fall är en tidskapsel med hafnium som härrör från Mars tidigaste skorpa, som var närvarande cirka 100 miljoner år innan den äldsta zirkonen av Black Bety skapades. Således fick Mars en tidig start jämfört med jorden, vars fasta skorpa inte bildades förrän mycket senare".

Jag funderar över om Jordens senare utveckling i förhållande till Mars kan bero på att Jorden ligger närmre solen. Kan det då vara temperaturen som fått utvecklingen att ta en snabbare bana vid Mars som då bör svalnats tidigare?

Bilden är på en bit Zirkon.

Merkurius tunna atmosfär påverkas av meteorider.

Merkurius dag är lika lång som 58,65 jorddagar. Ett år är 88 jorddygn.

En meteorit är en stenbumling som i inte  brinner upp i Jordens atmosfär på sin färd ner mot Jorden. En meteor  är en sten av mindre slag och det vi ser som ett ljusstreck när det faller ner mot Jorden och kallas stjärnfall. En ännu mindre sten eller gruspartikel kallas meteorid (men även stora klippblock kan kallas detta. Det är lite flytande beteckningar dessa tre. På färden utanför Jorden kallas de meteorider. För att bättre förstå dessa namnbeteckningar och vad som skiljer dem åt se här.

Men den senare beteckningen är små damm och gruspartiklar kallade mikrometeorider  från kometer vilka på sin väg kommer in bland annat i Merkurius atmosfär och där  ger ljuseffekter vilka nu studeras av NASA.

Allt i syfte att förstå mer av Merkurius tunna atmosfär och hur dessa små partiklar på verkar atmosfären. Forskningen är bara påbörjad.

Bilden visar storleksförhållandet mellan från vänster Merkurius, Venus, Jorden och Mars och i vilken följd de ligger från solen vilken då ligger vänster om Merkurius och ej är synlig på fotot.

Unik meteorit föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan

En meteorit vilkens innehåll aldrig senare vad vi vet idag föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan. Ett slags sten vilken aldrig längre slår ner här.

Antagandet att meteoriter alltid varit av samma slag slogs i spillror när denna sten hittades vid Kinnekulle vid Vänern.

Frågan är om meteoriters sammansättning på den tiden var lika annorlunda som den tidens djurliv var i förhållande till nutid.

Frågan man ställer sig är om olika slags meteoriter kommer från olika platser i asteroidbältet under skilda perioder i rymdens geologiska historia.

Följ länken där det även går att följa en länk till Nature där den kemiska sammansättningen beskrivs. 

På Antarktis kan man lära mer om solsystemets bildande

Is det är vad det finns i överflöd på en av Jordens kontinenter. Is och kyla. Antarktis den av människor obebodda kontinenten.

Men här finns objekt från rymden liggande i eller på isen. Lätta att finna och upptäcka på den vita ytan.

Meteoritjägare kan här finna sten och grus  från rymden och den vägen lära mer om universum och vårt närområdes sammansättning nu och för länge sedan.

Vetenskaps män och kvinnor letar därför här efter meteoriter  för att lära mer om dessas sammansättning. Vad som finns däruppe. Här på Antarktis är det mycket lättare att hitta dessa stenar än bland växter och jord på övriga kontinenter. 

Gigantisk meteorit har hittats i Argentina

Området där den hittats är ett stort nedslagsområde nordväst om Buenos Aries och nedslagen är ca 4000 år gamla.

Det är den tredje storleksmässigt som hittats på Jorden och vikten uppskattas till 30 ton. Ännu är den inte helt frilagd därför är vikten inte helt fastställd. Arbetsnamnet på den är Gancedo. Den näst största meteoriten som hittats i världen finns i samma område den väger 37 ton och kallas El Chako.

Störst hittills funna meteorit är en med namnet Hoba. En 66 tons meteorit funnen i Namibia där den slog ner för ca 80000 år sedan.