Ivuna - meteoriten en av de sällsyntaste meteoriterna som träffat Jorden.

 

Ivuna-meteoriten hittades i Tanzania i december 1938. Den delades senare upp i ett antal mindre bitar där merparten numera finns på Natural History Museum i London. Efter att ha jämfört den med mineralprov från asteroiden  Ryugu, tror experter att Ivuna-stenen likt denna har sitt ursprung från utkanten av solsystemetet. 

Den vetenskapliga upptäckten publicerad i tidskriften Science Advances kan potentiellt lösa mysterier om solsystemets tidiga historia och hur livet började på jorden enligt ett uttalande från Natural History Museum (NHM).

En senior forskningsledare vid museet och medförfattare till artikeln professor Sara Russell, sa: "Det är en spännande upptäckt för mig eftersom det visar att meteoriter i vårt museum och i samlingar runt om i världen faktiskt kan innehålla det mesta av mineral i solsystemet från den innersta steniga delen till dess längst bort och yttre räckvidd. "

"Vi kan använda meteoriter för att lära oss mer om vårt ursprung och om solsystemets planeter."

Ivuna är en av de extremt sällsynta meteoriterna som kallas CI-kondriter.

Dessa meteoriter innehåller element som fanns vid bildandet av solsystemet för över fyra miljarder år sedan, såsom järn och kol.

Dessutom är denna typ av meteoriter kända för att innehålla vatten - den viktigaste ingrediensen för livet. För experimentet undersökte forskarna prov från asteroiden Ryugu som hämtades på plats  2020 av den japanska rymdfarkosten Hayabusa2.

Resultaten tyder på att både Ryugu och Ivuna-meteoriten är CI-kondriter och härstammar från utkanten av solsystemet - och kan till och med ha samma moderkropp som sitt ursprung, säger forskarna.

"Genom att jämföra  järnet i både asteroiden och meteoriten lärde vi oss att Ryugu har en anmärkningsvärt nära matchning till CI-kondriter", säger professor Russell. 

Det anses numera möjligt att vatten och organiskt material kan ha förts till jorden av meteoriter från solsystemets yttre region.

Bild på Ivuna- meteoriten från http://www.meteorite.fr/en/forsale/Ivuna.htm

En ny typ av neutronstjärna upptäckt

 

Ett internationellt team under ledning av Dr Manisha Caleb, tidigare verksam vid University of Manchester  nu vid University of Sydney har upptäckt en ovanlig radiosignal som avges från en neutronstjärna som roterar extremt långsamt och fullbordar en rotation var 76: e sekund.

Stjärnan är unik  och finns på en så kallad"neutronstjärnkyrkogård", en plats där inga pulsarer förväntas. Upptäckten gjordes av MeerTRAP-teamet med hjälp av radioteleskopet MeerKAT i Sydafrika och upptäckten har publicerats i Nature Astronomy.

Stjärnan upptäcktes ursprungligen genom en pulsavgivelse därifrån. Därefter  var det möjligt att bekräfta att flera pulser kom därifrån genom en serie bilder tagna i ett tidsspann av åtta sekunder av himlarymden för att bekräfta objektets position.

Neutronstjärnor är i sig extremt täta rester från supernovaexplosioner något som stora stjärnor genomgår då bränslet är slut (dock ej stjärnor av solens storlek vilka först sväller upp till en röd jätte för att därefter krympa ihop till en vit dvärg).  I dag känner man till  cirka 3000 i Vintergatan. 

Den nya upptäckten är dock olik allt som hittills upptäckts. Teamet tror att det kan tillhöra den enligt teorin klassen av ultralånga periodmagnetarer - stjärnor med extremt starka magnetfält. Forskningsledare Dr Manisha Caleb,: "Otroligt nog upptäckte vi bara radioutsläpp från denna källa under 0,5 procent av dess rotationsperiod.

Om inte radiostrålen korsat jordens riktning kanske vi inte hade upptäckt den. Namnet på neutronstjärnan är PSR J0901-4046 och från denna kommer (troligen)  minst sju olika pulstyper  varav några inträffar med jämna mellanrum. Pulsarer är periodmagnetarer och här sker snabba radiostrålningsutbrott - korta blixtar av radiostrålutsläpp som upptäckts på slumpmässiga platser över skyn.

– Denna här är första upptäckten av en ny klass av neutronstjärnor. Hur eller om det relaterar till andra klasser är ännu inte utforskat. Det finns sannolikt många fler där ute. säger Dr Caleb.

En spännande och nydanande upptäckt som kan ge mer kunskap om vår förståelse av universum och verkligheten (min anm.)Önskar dessa forskare lycka i sin forskning.

Bild vikipedia.

Komet 29P rör sig svårförklarligt

 

Komet 29P får i genomsnitt 7,3 utbrott om året enligt historiskt uppsamlad data. Vid dessa utbrott blir kometen mycket ljusstarkare. Dess Omloppsbana är nästan cirkulär runt solen och går nära Jupiter.  Omloppsbanan har flera gånger ändrats på grund av dess nära kontakt med Jupiters gravitation. När den upptäcktes var omloppstiden lite mer än 16 år mot dagens 14,65 år. Vid en ny närkontakt till Jorden 2037 kommer omloppstiden att ha ökat till nästan 16 år igen. Den kommer dock inte i farlig närhet till Jorden.

Sedan  slutet av september 2021  har det skett en serie av oförutsägbara utbrott från kometen som det ännu inte finns en förklaring till. En internationell observationskampanj bestående av både amatör- och professionella astronomer försöker nu få hjälp av rymdteleskopet Hubbles datainsamling för att få mer data om händelserna. Tyvärr krånglade Hubble just i de mest aktiva perioderna från kometen i höstas.

Comet 29P är i sig ett häpnadsväckande objekt. Mer än 60 kilometer tvärs över är det en av de största kometerna därute. Det är en av endast en handfull kometer som kallas Centaurs (kometer i bana vid Jupiter) som kretsar runt solen efter att ha hälsat på mellan Saturnus och Jupiter. Något som får dem i framtiden att en dag kastas ur Jupiters bana på grund av planetens gravitation och närma sig solen eller få en kurs bort från vårt solsystem.

Komet29P lyser upp regelbundet med kraftfulla utbrott som gör den till den näst mest aktiva kroppen i solsystemet efter Jupiters måne Io. 

Men varför dessa ljusutbrott sker som innebär utkast av materia vet ingen (och att de ökade i september i år). – Man kan inte förutsäga när utbrotten ska ske, säger Richard Miles, amatörastronom och tidigare forskare inom kolvätekemi men för närvarande  chef för Asteroids and Remote Planets Section of the British Astronomical Association. Kometen finns för den intresserade att söka i riktning mot stjärnbilden Auriga (Kusken) men är mycket svagt lysande för små teleskop men fem astronomer, baserade i Utah, Skottland, Frankrike och på den spanska ön Teneriffa såg skeendet i september då den befann sig när månen (riktningsmässigt).

 

"Vi såg flera sekventiella utbrott", säger Miles. – Det var fyra i snabb följd följda därefter av ytterliga ett avslutande. Efter mindre än två dagar efter denna händelse blev kometens ljusstyrka ungefär 250 gånger ljusare än den var innan aktiviteten."

Astronomer förstår väldigt lite om komet 29P och dess beteende. Teorier finns men ingen av dessa är bevisad. Forskare förstår inte heller varför den plötsliga ökningen av aktivitet skedde. Kometers aktivitet bestäms vanligtvis av värmen från solen när kometen närmar sig denna. Ju närmare stjärnan kommer solen desto mer material från den isiga kometen förångas och ljusstyrkan ökar. Men omloppsbanan för Komet 29P är cirkulär så avståndet från solen förändras knappast på dess färd. Det bör därför inte uppvisa  några variationer i aktivitet, säger Noonan.

 

Richard Miles tror att de kraftiga utbrott som observerats nyligen kan vara ett resultat av komplexa geologiska processer som äger rum inuti kometen såväl som på dess yta.

Det tycker jag låter som en rimlig förklaring (min anm.) nu gäller det bara att förstå vad som sker och kanske Hubble kan ta reda på detta genom sin övervakning och datainsamling. Tips Jupiters gravitation stör kometens inre.

Bild från vikipedia på Komet 28P Bild tagen av Spitzerteleskopet, NASA.

Kvasar SDSS J125809.31+351943.0 är en extrem kvasar

 

En kvasar är en extremt ljusstark och avlägsen aktiv galaxkärna. Den överglänser sin värdgalax så mycket, att galaxen inte tidigare har kunnat observeras innan känsligare instrument för ändamålet kom. 

Genom att analysera data från astronomiskaundersökningar har nu japanska astronomer upptäckt ett nytt, extremt variabelt kvasi-stellar-objekt (QSO) (en  kvasar). Det nyfunna objektet, betecknat SDSS J125809.31+351943.0, ljusnade i det optiskt bandet 4.0 magnituder under tre decennier vilket innebär att den är en av de ljusaste kvasarer vi känner till. Fyndet redovisades i en artikel publicerad den 3 november i arXiv.org.

Kvasarer är aktiva galaktiska kärnor av mycket hög luminositet som avger elektromagnetisk strålning observerbar i radiobandbredd, infrarödbandet, synlig ljus, ultraviolett strålning och röntgenvåglängder. De är bland de ljusstarkaste och mest avlägsna objekten i det kända universum,  

"Vi upptäckte en extremt variabel kvasar, SDSS J125809.31+351943.0, vilken ökade sin ljusstyrka 4,0 magnituder från 1983 till 2015” beskrev astronomerna vid Shumpei Nagoshi Kyoto-universitetet i Japan  i tidningen.

Ytterligare en oväntad händelse (min anm.) var därmed upptäckt.

Bild från vikimedia där en konstnärs intryck visar hur ULAS J1120+0641 en mycket avlägsen kvasar som drivs av ett svart hål med en massa av  två miljarder gånger solens kan se ut. Denna kvasar är den mest avlägsna som hittats och ses som den var bara 770 miljoner år efter Big Bang. Detta objekt är den överlägset ljusaste objektet ännu upptäckt i det tidiga universum.

Exoplaneten Wasp 18-b har en unik stratosfär kanske ensam i sitt slag.

Wasp18 är en sol i stjärnbilden Felix synlig från södra stjärnhimlen, 325 ljusår från oss. Det är här gasjätten Wasp -18b finns vilkens stratosfärs innehåll  förvånar vetenskapen.

Denna består till stora mängder av den giftiga gasen  kolmonoxid 

Denna planet har  en atmosfär som inte liknar någon annan som undersökts med spektralanalys. Ingen annan planet har en sådan mängd av kolmonoxid i sin stratosfär. Vatten finns inte. Istället finns det ca 300 gånger mer metaller och grundämnen tyngre än väte och helium av skilda slag i planetens atmosfär än vad man hittat i någon annan gasjättes stratosfär..

Vad som fått denna gasjättes stratosfär att få detta innehåll är en gåta och den har ingen likhet med ex vår största gasjättes Jupiters stratosfär. Wasp-18b måste ha bildats utefter andra tillgångar och händelser än ex de gasplaneter som finns i vårt solsystem eller de gasjättar vi hittills undersökt i andra solsystem därute.

Det finns idag ingen förklaring eller teori om hur Wasp18b blev den planet den är. Ytterligare ett mysterium i universum har uppkommit i och med detta resultat.

Bilden är en illustration av planeten vid sin sol

Det finns endast sju stycken av dessa bland de miljarder stjärnorna i Vintergatan.

De är ovanliga bland Vintergatans  2-400 miljarder stjärnor endast sju av dessa har hittats. Den närmsta 7000 ljusår från oss. Det handlar om pulserande stjärnor så kallade pulsarer men av en unik art. Dessa sju är inte en vanliga pulsarer utan den som här redovisas är en av endast sju funna i vår Vintergatan.

En pulsar varierar i ljusstyrka över tid. Den unika här finns i Pegasus stjärnbild och är något större än vår sol. Unikt för denna pulsar är att den expanderar i tre olika riktningar i ett unikt mönster. Det gör att det är en variabel stjärna och just variabel pulsar är unikt.

Hur dessa kan fungera och dess historia och den kunskap man har idag om dem kan man läsa lite mer utförligt om här.

Unik meteorit föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan

En meteorit vilkens innehåll aldrig senare vad vi vet idag föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan. Ett slags sten vilken aldrig längre slår ner här.

Antagandet att meteoriter alltid varit av samma slag slogs i spillror när denna sten hittades vid Kinnekulle vid Vänern.

Frågan är om meteoriters sammansättning på den tiden var lika annorlunda som den tidens djurliv var i förhållande till nutid.

Frågan man ställer sig är om olika slags meteoriter kommer från olika platser i asteroidbältet under skilda perioder i rymdens geologiska historia.

Följ länken där det även går att följa en länk till Nature där den kemiska sammansättningen beskrivs. 

Asteroiden 16 Psyche i vårt solsystem är en unik bumling

Det är en asteroid vilken ligger i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Det var den 16:e asteroiden som upptäcktes och året var 1852 platsen Nepal och upptäckaren  Annibale Asparis.

Den kallas en metallasteroid  då den består nästan enbart av nickel-järn.

Nu har förvånade forskare upptäckt att det finns vatten och kol  på dess yta, En upptäckt som förvånar.

Asteroider i sig är fragment sedan solsystemet bildades och hur dessa fragment skildes åt och dess innehåll är inte utrett. Men säkert finns det en förklaring till hur en metall kropp kan ha vatten och kol. Troligen redan från solsystemets skapande eller svindlande tanke universums början. 

HD 20782 en exoplanet 117 ljusår från Jorden. Med en nästintill platt elliptisk bana av mycket ovanligt slag.

Ingen av våra planeter i vårt solsystem har en sådan udda bana runt sin sol som HD 20782.  Inte heller någon ännu hittad exoplanet har en liknande bana. Den går ytterst nära och snabbt runt sin sol för att sedan gå en lång bana långt utanför densamma.

När den går mot solen ökar dess hastighet och likt en slangbellas projektil slungas den snabbt runt sin sol för att sedan lugna ner sig och  ta en lång tur långt iväg från sin sol.

Hur den en gång fick en sådan bana vilket i första hand är en bansträckning utmärkande för  asteroider och kometer  är en gåta. Om man nu ska se banor från sistnämnda som skilda mot planetbanor. Kanske man inte ska det?