Att se sig som unik i Universum, är det rätt?

Jag anser det. Även om det mot förmodan skulle finnas annat liv i universum, vilket är tveksamt, ser det säkert isåfall inte ut som vi.

Att vi skapats, observera jag tror inte på evolution annat än som att även denna process är skapad, blir möjligheten till liv på fler platser små.

Mycket måste stämma för att liv ska uppstå och fortleva. Men om evolutionen är skapad och då med målet att skapa liv kan det finnas liv på fler platser.

Men bara genom att se på hur många otaliga livsformer det finns på jorden får man en föreställning av hur obegränsade skapelseformerna är.

Kanske även intelligens i så fall är obegränsat och i så fall inte ska ses med enbart utgångspunkt från hur vi definierar det här på jorden

På en eventuell annan plats skulle kanske inte människan ses som en intelligent varelse.

Är det intelligent att skapa krig eller att vara produktiv av förstörelsematerial för miljön? Att vara kapitalist, kommunist eller någon annan ism?

Vi ser det så och även om kanonerna dånar, misshandelsfall ökar, brott begås, människor utsätts för våld och kränkningar så ser vi oss som intelligenta.

Men mycket säger att varelser från andra platser om de finns skulle tycka annorlunda och säkert vi om dem, eller är det fel resonemang?

Vi har fortfarande rasfördomar tycker människor från andra platser från jorden är sämre än de från den plats vi lever på. Hur skulle vi då bedöma varelser som såg helt annorlunda ut än vi med helt andra värderingar om de kom hit? Säkert som vi eller många av oss ser på invandrare i dag, med rädsla, misstänksamhet och fördomsfullhet.

Så länge vi har fördomar kan ett besök bara leda till elände för mänskligheten och även dessa varelser.

Vad ser du när du ser något? Vittnen ser vad de tror de ska se.

Många gånger eller kanske alltid ser du vad du förväntar dig att se. Därför skiljer sig vittnesuppgifter så markant åt när de ska berätta om en händelse de delat.

Man ser efter sin förförståelse och tolkning utifrån personlighet, liknande händelser som setts i verkligheten eller film.

Utifrån vad som kan tas in och förstås. Och självfallet utifrån hur händelsen önskar tolkas. Ibland för att ta ett exempel kan en svensk bankrånare med ljus hy och blont hår av ett vittne ses och tolkas som mörk och invandrare om vittnet har fördomar mot ickesvenskar.

Att ta vittnesuppgifter för vad de är en riktning mot ett händelseförlopp men ingen sanning man kan lita på är viktigt. Se efter likheter när det finns flera vittnen. Om utseendet inte stämmer kanske något klädesplaggs färg stämmer mellan vittnesutsagorna. Kanske vapnet, gångstilen eller längden. Något som är samstämt kan man ta som viktigt. Men om utseendet på personen inte stämmer mellan vittnena är denna uppgift värdelös.

Vi människor är usla vittnen tyvärr.

En mindre känd filosofs tanke.

Michael Joseph Oakeshot en nutida engelsk filosof vilken hade en för mig svår tanke att förstå och tolka. Därför tänkte jag utifrån egna funderingar här reflektera lite över tanken. Tanken som är motsatt till hur jag ser på den historiska tillvarons händelseförlopp.

Han påstod nämligen att historiska händelser inte kan förklaras utifrån orsaksbegreppet. Min uppfattning är däremot att orsak ger verkan som blir utgångspunkt för nästa orsak som får till följd nästa verkan och så fortsätter händelsekedjan.

Vad som sedan är orsaken kan man däremot fundera över. Någon detalj eller en räcka av oberoende händelser som resulterar i en viss kedja och ger en verkan av något slag.

Men ska man utesluta orsaken till händelsekedjor är nästa steg att det är slumpen som styr enligt mitt sätt att se det.

Då är vi inne i kaostänkandet. Där händelser sker utan yttre påverkan som man kan förutse eller efteråt se som en påbörjad händelsekedja bakåt.

Slumpen skulle kunna vara att någon var på en plats vid fel tidpunkt och då satte en händelse i omlopp. Genom mordet som var startskottet till första världskriget exempelvis.

Hade inte mördare och mördad träffats av en som man kan se det slump den dagen hade kriget kanske inte börjat då och historien fått en annan vändning.

Men även detta kan diskuteras mördarens liv var en enligt mig orsak-händelsekedja som ledde till denna händelse i tid och rum. Även den mördades liv var genom orsak-händelsekedjan på kollisionskurs med mördarens liv denna stund. Bilfärden var även den en händelse-orsakskedja genom de som tillverkat bilen, folkmassans rörelser och andra detaljer för att det skulle ske just då. Händelser och människoöden genom historien från tidernas begynnelse gav upphov till denna händelse enligt mig.

Men slumpen kan självfallet även diskuteras som händelser skeenden och det är så man kanske ska förstå ovanstående filosof. Slumpen av att mördaren just då stötte på prinsen i ovanstående beskrivning.

Att bli värderad är alltid gjort utifrån en relativ källa.

Du värderas i alla sammanhang för att bedömas om du passar in. Detta görs vid anställningsintervjuer vid all slags kontakter och alltid sker det från en person som bedömer utefter vad denne ser som viktigt. Bedömt utifrån förförståelsen av hur en person som denne upplevt likt dig tidigare gjort för intryck.

Det innebär att du bedöms olika av olika personer. En arbetsgivare bedömer dig som lika omöjlig på dennes plats som en annan i samma bransch bedömer dig som perfekt.

Det finns mallar för bedömning och då tas inte personliga värderingar som utgångspunkt. Men självklart är dessa test gjorda av någon som sett dem som riktiga utifrån dennes förutfattade förmågor och förförståelse.

Så hur du än ser det så bedöms du relativt inte rättvist men mänskligt.

Villaidyllen blir rena slentrianen och därmed urtråkig för många som därmed söker äventyr som resulterar i splittrade familjer.

Slentrian är varningssignalen i många familjer. När den kommer uppstår grälen orsakade av tristess.

Villadrömmen är realiserad. Den nya bilen köpt och inkomsten ökar något varje år.

Var det inte mer kommer tankarna då hos många att lyda.

Nej den som lyckats få allt och inte längre kan se några nya drömmar att förverkliga blir frustrerad och reser.

Resa blir trösten. Men på dessa resor över hela världen uppkommer drömmen att kanske det finns en bättre mer spännande partner bland alla dessa personer man ser. Någon spännande sexuell ny kontakt. Drömmar följer dessa personer och snart är skilsmässan där. Villan såld kanske och besvikelsen på allt börjar.

Sjukdomar av psykisk art kan uppstå och jakten på nya partners i vild följd blir mångas levnad. Andra drar sig tillbaks för resten av livet med lugnade medicin och dagdrömmar som de aldrig kan eller får mod att realisera.

Är detta livet frågar de. JA självfallet är det så. Det liv de konstruerade för sig själva. Varför kan man fråga?

Något svar på detta kan inte ges. Var tid har sina drömmar och sin plåga. Människans dilemma är att aldrig kunna slå sig till ro, men alltid se den möjligheten som en dröm att förverkliga och kämpa till att förverkliga.

Att rationalisera innebär att öka arbetslösheten och därmed minska kundunderlaget i samhället.

Men att minska kundunderlaget behöver inte betyda mindre lönsamhet. De som har jobb blir starkare köpkraft då de blir mer lönsamma och för högre lön. Därmed kan rationaliseringar ge ökad lönsamhet även om de som kan handla blir färre.

Självfallet önskar alla privatföretagare att rationalisera för att förbilliga produktionen och därmed öka vinsten. Men när stat och kommun sparar in på personal blir det motsägelsefullt. Det en hand inom det offentliga sparar får en annan del av det offentliga betala.

Indragningar betyder högre utgifter i a-kassa, försörjningsstöd och minskad skatteintäkt både på inkomstbortfallet för den enskilde men även mindre inbetalad moms från handeln.

Den arbetslöse får mindre pengar att handla för och behöver samhällets stöd. Så inte blir det en vinst för det offentliga att dra ner på personal. Att inbilla sig att det privata näringslivet som själva rationaliserar ska ta emot den så kallade övertaliga personalen från den offentliga sektorn är otroligt naivt.

Vad är då lösningen? Inom det offentliga är det självfallet att behålla all personal och använda dem till det som behövs istället för att de ska vara arbetslösa. Behov finns bland annat inom äldrevården där man i dag inte ens låter gamla få frisk luft utomhus varje dag. En sak som är självklar på landets kriminalanstalter. Så äldre i dag behandlas sämre än massmördare och pedofiler i Sverige. Kan även tänka mig att man slipper inplastad mat på anstalterna.

Sverige av i dag är en skam. Kortsiktiga dumheter och ogenomtänkt ideologi är vad som styr. Men precis som medelsvensken har uppfattningar av det mesta utan att ta reda på fakta styr även vår regering i dag utefter samma impulser vilket självklart är populärt bland medelsvenskarna. Segdragna men nyttiga utredningar som ska bedöma för och nackdelar innan ett beslut tas lyser i dag med sin frånvaro till glädje för medelsvensken som inte tror att dessa långa utredningar behövs.

Kanske arbetsläger skulle ge den långtidsarbetslöse en trygghet.

Under tidigare arbetslöshetsperioder i Sveriges historia förödmjukades inte de långtidsarbetslösa med högre skattesats eller sysselsättningar av det slag som nu tredje steget genomför inom Jobb och utvecklingsgarantin i syfte att segregera och skapa ytterligare utanförskap som absolut gör den arbetslöse omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr skapades i stället ex nödhjälpsarbeten. Arbetslösa fick göra något som var nyttigt för samhället. Det byggdes vägar och parker mm. Genom detta förlorades inte kontakten med den riktiga arbetsmarknaden och personen lärde sig något som gjorde att denne kunde komma ut på arbetsmarknaden igen när konjunkturen vände.

I dag är det helt annorlunda, en gång utanför alltid utanför. Konstlade sysselsättningar och ingen möjlighet att få riktiga jobb efter dessa trams sysselsättningar.

Många knäcks självklart av dessa dumheter.

Mitt förslag för att ge dessa en trygghet är arbetsläger där statliga arbeten kan utföras. Alla här ska ha en lägenhet för sig eller sin familj. Lönen ska vara gratis hyra och fickpengar att leva på. Ungefär som anstaltsliv men frivilligt inträde för den som inte klarar att leva i pressen av arbetslöshet och klara sin ekonomi med 65 % av sin föregående a-kassa. Skulder mm ska vara vilande tills personen eventuellt kommer ut i det riktiga arbetslivet igen.

Vi måste ge alla en dräglig tillvaro, inte pressa människor som redan är mer eller mindre knäckta för att de ska känna skuld och skam över att ingen önskar anställa dem.

Nej staten bör genomföra ovanstående frivilliga arbetsläger i varje län och då även rikta en hård propaganda ut i samhället för att inte den arbetssökande ytterligare ska ses som en parasit. Dagens segregering och skamkonstruktioner riktade mot de som är utanför måste stoppas om vi inte ska konstruera ett samhälle där människor ska värderas och behandlas utefter om de har haft kontakter som de använt för att få ett arbete eller inte och lyckats.

Jobbsökare se sökandet som ett spel för gallerierna.

I dag då långtidsarbetslösa inte bara är segregerade och ses som värdelösa av många arbetsgivare och arbetstagare blir det än mer viktigt för dessa att behålla sin självkänsla i ett samhälle som värderad utefter om en människa ha ett arbete. Samtidigt som arbetsmarknaden stigmatiserar arbetslösa.

Numera ska dessa nämligen utöver skammen att inte bli anställd även betala högre skatt i förhållande till en som har arbete. Utöver det har ersättningen sänkts och denna ersättning höjs inte enligt index som för ex pensionärer vid årsskiften utan är fast för tid och evighet utan hänsyn till inflation och prisstegringar i samhället.

Att söka jobb tills slutet av jobbsökargalleriet, pensioneringen är vad många därför håller på med och tvingas till. Sista steget är det nu genomförda tredje steget i jobb och utvecklingsgarantin. Samhällstjänst som tidigare var förbehållet mindre kriminella och försörjningsstödstagare. Men i tredje steget ska arbetsuppgifterna inte som för föregående nämnda vara ett riktigt jobb utan ska ses som uppgifter som inte ska kunna leda till jobb. För besväret att ta emot dessa som det ses uslingar får arbetsgivaren betalt med 225 kr per dag. Sedan ska den arbetslöse tiga och arbeta i två år på platsen därefter måste denna ut för att istället hamna på en ny plats i två år om reglerna inte ändras.

För att behålla sin psykiska hälsa måste den arbetslöse se sig och acceptera att samhället inte är till för honom, utan de allmosor han får, får han genom sitt ickearbete som sysselsätter honom och med dessa allmosor ska han leva och fortsätta söka jobb.

Jobbsökandet blir då rutin men vilken arbetsgivare som anställer någon som är så segregerad är höljt i dunkel. Denna arbetsgivare finns självklart inte. Därför ska den arbetslöse se sin existens och sitt sökande som ett spel för gallerierna.

Om han eller hon inte klarar detta och ser hela tillvaron i en ironisk verklighet kommer denne att knäckas. Eventuellt är självmord ett steg som många tar. Men samhället stöttar denna politik en politik som inte gör arbetslösa delaktiga i samhället utan enbart till offer.

Observera att jobbskatteavdraget exempelvis inte försvinner vid ett eventuellt regeringsskifte. Därför är röstning på de etablerade partierna vid nästa val en totalt meningslös och löjeväckande handling för den långtidsarbetslöse som inte ses som annat än en parasit som bör utrotas av alla etablerade partier. Om inte genom att denne får ett jobb så genom att skuffas undan där ingen ser honom eller henne och absolut i nämns i den politiska debatten.

Arbetsordning först A sedan B därefter lön eller skam.

En nyanställd som fått instruktioner om hur han ska arbeta med en viss sak. En elev som fått instruktioner om hur han ska lösa en viss uppgift. En make eller maka som fått en möbel från IKEA att montera och sagt sin bättre hälft att detta gör jag enkelt själv.

Olika exempel på personer som tagit på sig uppgiften att göra något utefter en väl beskriven mall.

Om de lyckas får de fortsatt respekt av den som ser detta eller som gett instruktionen. Viss stolthet kan även uppstå. Möjligheten att lyckas med fler uppgifter i framtiden och att själv våga ta initiativ för att lösa dem kan ofta bli följden. Tron på sin egen förmåga ökar.

Motsatsen sker vid ett misslyckande. Skamkänsla och värdelöshetskänsla kan uppstå om personen inte istället skyller på instruktören eller mallens förklaringar. En syndabock är alltid lämplig att utse för att skydda sitt eget ego.

Men om inte detta skydd fungerar blir känslan skam och värdelöshet. Då är risken att samma misslyckande blir följden i andra sammanhang. Förmågan att våga försöka utan att någon står upptill och tar över vid en osäkerhetskänsla ökar även den.

Vad som behövs för att inte misslyckanden ska resultera i skam är bra pedagogiska mallar och bra pedagogiska förmågor att förklara för en novis. Plus att ge positiv feedback även vid ett eventuellt misslyckande. Alla kan misslyckas men alla kan inte alltid lyckas.

Mobbning accepteras på arbetsplatser. Det som bör anmälas anmäls aldrig.

Arbetshämningar kommer ofta efter skolhämningar. När en människa får hämningar under sin skoltid. Det kan vara en oförstående lärare som sagt något i stil med att det förstår du inte eller graderat ett betyg för en elev utan att förklara varför det blev lägre än väntat.

Det kan vara en som på min tid lärare som sa till elever under sånglektioner att tiga då de ej hade en sångröst.

Det kan vara idrottslärare som låtit de som satts att välja ett lag gång efter gång rata samma person.

Detta ger hämningar och värdelöshetskänslor för den som utsätts för detta.

Värdelöshetskänslor som fortsätter in i vuxenlivet i många fall. På en arbetsplats blir oftast samma person som i många fall mobbats av sina klasskamrater även nu ett mobbningsoffer.

Det ger då fortsatt hämningar och eskalerar lätt till att även ledningen ser denne person som en syndabock när något misslyckats. Diskrimineringsombud eller jämställdhetsavtal i all ära men hur många tror att en mobbad orkar anmäla något då de själva också ser sig som misslyckade och utanför.

Det är de starka som orkar anmäla och oftast är det i jämförelse med den som känner sig misslyckad och accepterar sig som mobbad en bagatell de anmäler för i jämförelse med den undanskuffades mottagna mobbing.

De som har utsatts för diskriminering under många år anmäler inte, de har gett upp. De som anmäler är istället de som retar upp sig på många gånger bagateller, i jämförelse, men som inte accepterar något av skillnader när det riktas mot dem själva. Däremot kan de vara en av de som mobbar eller fryser ut de svagaste ändå. Människan är i många fall ett fä som har en enda sak för ögonen egen vinning gärna på bekostnad av andra.

Så bedöms du vid en anställningsintervju.

Första intrycket av en människa är ofta ett önsketänkande eller igenkännande av något eller någon man en gång tyckt om eller avskytt och så tror man undermedvetet att också denna person är detsamma genom sin likhet utseendesmässigt eller genom sitt sätt att tala och vara.

Att gruppera en samling arbetstagare till en fungerande grupp kan vara svårt. Om de själva grupperar sig görs det efter hur de bedömer en människa känslomässigt. Detta är inte samma sak som att gruppen då skulle fungera optimalt utan istället kanske fungera som en kamratgrupp i bästa fall. Första intrycket om det är vad som styr gruppbildning blir inte alltid rätt. Tvärtom.

Hur bör då grupper bildas? Kvalifikationerna måste självfallet finnas för den uppgift som de väntas göra. Men i övrigt anser jag att det bör bildas grupper slumpvis. Låt det ske med exempelvis lottdragning. Fördelen med detta är även att ingen känner sig förbisedd och därför får agg till den gruppering de istället hamnar i om de ratas öppet av gruppbildare.

Ingen blir förbisedd vid lottdragning när mer än en grupp ska bildas. Detta gör att gruppen sedan inte har något lik i lasten som någon sårad gruppmedverkande eller dylikt.

Testa denna idé jag är säker på att den är den bästa för alla parter och även för det kommande arbetet med dess uppgifter.

Vad får en samlare att samla på just det denne samlar på?

Samlare finns och har funnits i alla tider. För inte så länge sedan var mynt och frimärksamlandet en stor hobby. I dag för de en tynad tillvaro.

Numera finns många nya samlarintressen. Men vad gör en samlare till samlare?

Kanske en del får ett stort intresse för en viss sak som unga och behåller detta intresse livet ut. Varför just det som de får kan man då undra. Kanske det beror på någon händelse i barndomen. Någon anförvants intresse som förs vidare eller så börjar det på liten skala men blir ett tvång.

Andra börjar sitt samlande i vuxenåldern. Det kan vara slumpen som gör vad de samlar på. Någon kanske köper en tomte och så blir det en till och så fortsätter det. Tomtesamlare (prydnadstomtar) finns en hel del av. Själv har jag träffat uggglesamlare.

Men äggkoppssamlare ska även det vara en vanlig vurm för många.

Jag tror att det inte får vara något som är för vanligt som blir en samlarhobby. Då blir det ingen utmaning att hitta något nytt.

Något mindre vanligt och oftast av porslin eller andra prynadsföremålsmaterial brukar vara vanligast.

Jag tror det är själva utmaningen som ger den kick som sätter samlareyttringarna i rörelse. En spänning i tillvaron.

Det finns mycket som kan samlas på. Förslag till ickesamlare är följande, prydnadsföremål föreställande rådjur, kor, fiskar eller andra djur. Dock kanske det mindre utmanade att samla på katt, häst och hundföremål då dessa är vanliga.

Själv samlade jag en gång för länge sedan på svenskspråkig science fiction litteratur men dessa alster är sedan länge sålda. Så en samlare är jag inte mer.

Många gånger är introduktionen på en arbetsplats obefintlig eller direkt ovänlig

Arbetsanvisningar, mall för arbetsuppgift bör finnas överallt där arbete utförs. Men man anser att den nyanställde ska klara av uppgiften snarast, få misstag accepteras. Att ta reda på hur uppgiften ska göras antas denne själv klara av. Att fråga för mycket ses som ett störande moment för de anställda som varit på platsen länge och ser uppgifterna som ren lätt rutin.

För mycket frågor anses som att fel person anställts och ger snart problem i förhållande till arbetskamraterna. Utfrysning, prat bakom ryggen och i värsta fall syndabockssyndrom. I detta ligger att snart anses allt som går galet vara den nyes fel om det inte redan finns en etablerad syndabock som får skulden för allt redan på platsen.

Det kan ta år eller aldrig ske att en nyanställd accepteras på sin nya arbetsplats och blir en av gänget. Lättats att accepteras på är de arbetsplatser som är nya och hela personalen är ny och ännu inte hittat sin plats i hierarkin. Ännu har inte gänget på en ny arbetsplats utsett hackkycklingen och ledaren. Även yngre som hamnar bland yngre på en etablerad arbetsplats kan snart accepteras de blir ett gäng i gänget.

Där en ensam ungdom anställs bland äldre kan det också gå bra då denne kan tas emot och behandlas med faders och moderskänslor och visas rätt. Snart kan denne på det viset accepteras som en i gänget.

Däremot ses nyanställda äldre med misstänksamhet och får mycket svårt att accepteras av den styrka som redan finns. Denne ses med misstänksamhet och ska akta sig för att säga något fördelaktig om sig själv, sin tidigare arbetsplats eller försöka sig på att förändra något. Denne bör vara tyst och försynt för att eventuellt få en plats i gänget vilket med stor säkerhet tar lång

Att anpassa ett arbete så att den arbetslöse får ett arbete.

För att detta ska ske måste den arbetslöse kategoriseras som ett problem och arbetsgivaren ersättas för att ta emot detta problem.

Förutsättningen är att den arbetslöse ses som arbetsovillig och därför måste tvingas till ett arbete med olika hjälpmedel och arbetsgivaren mutas för att ta emot detta problem.

Få arbetsgivare ser detta som lockande. Oftast blir det kommunen som tvingas ta emot problemet och försöka göra det bästa möjliga av det. Problemet kan ha allehanda fysiska som psykiska problem inklusive ett av de värsta det att under en längre tid varit arbetslös. Långtidsarbetslösa är mångdubbelt mer svårplacerade än fysiskt handikappade och kan ses som samma kategori av svårplacerade som psykiskt handikappade eller sjuka.

Privata arbetsgivare skyr dem som pesten. De få som ändå kommer ut på privata platser kan räkna med att bli än mer utfrysta och sedda ner på än de som hamnar på kommunala inrättningar.

Att anpassa ett arbete för sjuka kan dock i en del fall vara av godo för alla. De som redan under många år haft ett arbete och blivit skadade eller sjuka av detta kan genom anpassning av sin arbetsplats behålla sitt arbete eller omplaceras.

Dessa kan då i de flesta fall räkna med stöd av sina arbetskamrater och arbetsgivaren. De hör inte till kategorin utstötta eller arbetsovilliga utan till de som accepteras. Dock kräver arbetsgivaren stöd i form av bidrag för att anpassa en arbetsplats för dessa. Men väl så är allt oftast frid och fröjd.

Vad är dagens manbarhetsrit och har vi idag även en kvinnobarhetsrit?

Tidigare riter om vi håller oss till Sverige kan ha varit konfirmationen, första kostymen, slagsmål, spritintag och att erövra en kvinna.

Men kanske störst av allt att göra sin värnplikt om vi ser till de senaste hundra åren innan den försvann.

Kvinnan då? Ja för henne var att bli kvinna, första mensen, att bli hustru och föda barn och därigenom sköta ett eget hem med man och barn.

I dag är det annorlunda knappast något av ovanstående har speciellt stor betydelse numera för att kallas en rit in i vuxenvärlden.

Förr då det var en självklarhet att få ett arbete. Det sågs det så pass självklart att det knappast kunde ses som en rit in i vuxenvärlden.

I dag kanske det mer ses som ett lyckat vuxenagerande när arbete inte är en självklarhet längre.

Kan utbildning, att få tillträde till utbildning vara vår tids barhetsrit för både pojkar och flickor?

Ja kanske. Men en utbildning i dag leder ofta inte till arbete men visar att eleven har intelligens nog för att genomföra den.

Kan då en egen bostad vara inträdet i vuxenvärlden i dag? Ja jag påstår det. Egen bostad är vår tids inträde i vuxenvärlden. Det är inte så enkelt att förverkliga. Någon form av inkomst behövs och utöver det i bostadsbristens dagar tur och skicklighet att hitta en.

Om nu inte föräldrarna har så pass bra kontakter att de ordnar detta och kanske även kostnaderna om de kan och barnet inte har en egen inkomst. Men då borde det väl inte ses som att detta barn blivit vuxen eller gör det så ändå?

Att vara anställningsbar är ett relativt begrepp.

Anställningsbarhet är ett relativt begrepp innehållande en individuell bedömning.

Arbetsgivare är inte datorer utan känslor. När de intervjuar någon har de en förförståelse de utgår från. En mall som de söker genom för att hitta det som söks. Människan som bekräftar det som arbetsgivaren söker.

En arbetsgivare är en helt vanlig människa som enbart skiljer sig från den anställde genom att han eller hon har ett eget företag. Detta har de många gånger socialiserats in i och därefter ärvt. Alternativt har de startat eller köpt ett och haft lyckan att ha en idé som har hållit på marknaden.

Den intervjuade kan självklart manipulera sig till ett arbete genom att spela med enligt de dogmer arbetsgivaren söker genom att han öppet visar vad han söker eller omedvetet speglar detta.

En kvinna som märker intresse från arbetsgivaren kan ge signaler av intresse och den vägen manipulera en arbetsgivare att intressera sig för henne.

En man kan genom att försöka förstå vilka intressen arbetsgivaren har visa upp samma intressesfär. Sport är en bra utgångspunkt då många män är intresserade av detta.

Utseendet är även det viktigt. Fel utseende men rätt kvalifikationer kan bli det som fäller avgörandet till nackdel för den med fel utseende.

Ett bra tips är att använda nätet eller andra kanaler för att försöka få en blick på hur de anställda på den arbetsplats dit man kallats för intervju klär sig och om det finns något i deras utseenden som är likartat och därefter försöka likna denna mall.

Tips på vägen till ett jobb för den som önskar försöka något nytt för att nå målet.

Anpassning till vad som helst är möjligt bland många människor. Varför?

Handlar det om överlevnad? Handlar det om uppgivenhet för att den vägen överleva?

Människor har överlevt långa tider i de otroligaste hemskheter och omänskligheter. Koncentrationslägren är ett bra exempel.

Alla har inte gjort det. Vissa ger upp och då går de under snabbt. Medan vissa kan överleva nästintill vad som helst om de inte blir avrättade.

Psykisk överlevnad är individuell. Varför är vissa bättre på detta än andra?

Säkert har det varit en ur evolutionssynpunkt bra förmåga, att överleva psykiskt när verkligheten har varit utan förbarmande. Vi har genom historien som människor upplevt alla slag av diktatorer som lyckats dupera människor och sedan utnyttjat massan för egna syften. Alla diktatorer har haft såkallade rövslickare i sitt följe för att kunna behålla sin makt. Dessa har sedan med terror plågat massan och spärrat in oliktänkande om nu inte massmord varit på agendan.

Utöver det har pester plågat mänskligheten i alla tider plus hungersnöd och naturkatastrofer. Många har gett upp och dött. Men de som lyckats anpassa sig i en ny situation har överlevt och fört dessa gener vidare. Så vi kan kanske se mänskligheten uppdelad i två grupper överlevare och ickeöverlevare vid en kris. Utöver detta de så kallade rövslickarna som gör vad som helst vid en katastrof eller för en diktator för att tjäna på situationen för egen del även om det innebär död och pina för övriga människor. Dessa kan också ses som överlevare.

Överlevandegruppen är nog numera den största gruppen. Om man ska dra in evolutionstänkandet i detta. Medan den andra gruppen troligen innehåller de som sammantaget är både de som inte orkar psykiskt med kriser i denna finns säkert även rövslickarna. Att bli en sådan är säkert förbihållet i första ickeöverlevarna den som inte vågar eller kanske kan stå för en uppfattning som innebär risk för liv och lem. De som lydigt istället för att riskera något säger ja och amen till vilken diktator som helst om det innebär fördelar för dem.

Kan en människa ha anlag för allt möjligt? Skapas nya anlag kontinuerligt?

Anlag, själva begreppet utstrålar positivitet. Anlag för teknik, matematik, hantverk m.m. Är det inte så många ser på anlag?

Men kan det inte också finnas anlag som inte är bara av godo och nytta?

Anlag för brott, tidelag, alkemi, nu snart utdött i så fall, finns de och skapas det efterhand nya anlag i DNA? Föds människor med anlag av alla slag och kan nya uppkomma? Muterar DNA och ger upphov till nya arvsanlag?

Troligen. Kan det vara detta som är det som benämns evolution? Nya anlag som kan vara till fördel för människan men som även kan vara till fördärv.

Har det funnits tider då människan varit mindre egocentrisk eller brottsbenägen?

Har även motsatsen funnits?

Fanns anlaget för att bli datorfreak tidigare eller är det något som människan nu fått anlag för? Var denna mutation först och datorns uppfinning resultatet av denna förändring av anlag i många människors DNA?

Var det tid för datorn i massupplaga och för att det skulle bli en ny mänsklig varje persons ting måste först intresset för den och möjligheten att konstruera den finnas. Anlaget för datoranvändande och konstruerande uppkom i många människors DNA. Tiden för detta bör ha varit 1940-50 tals generationens uppkomst.

Finns en tickande klocka i DNA som har ett mål i sig genom massutvecklande av samma slags förändring hos mångas DNA hos en ny generation? Är det även förklaringen till att samma nytänkande och uppfinningar många gånger utvecklas under samma tid av helt skilda personer som inte har vetskap om varandra? Telefonen är ett exempel av många på detta.

Frågor utan svar. Men tankeväckande anser jag.

H.C. Andersen avskedades på grund av sin fulhet från Kungliga teaterns sång och musikskola i Köpenhamn.

Senare skrev han sin berömda saga ”Den fula ankungen” Säkert hade han sin egen upplevelse i åtanke när han skrev den.

Den fula ankungen blev en vacker svan. Själv fick han uppleva sig själv som en berömd författare hyllad av bl.a. det svenska kungahuset.

Balett, sång och teater blev aldrig hans starka sida, däremot sagoberättandet. En sagoberättare är troligen en som lever kvar till viss del i barnets värld för annars kunde knappast berättandet bli så populärt bland läsarna, barnen.

Kan Andersen tagit till sig sagans värld i brist på sitt misslyckande som sjuttonåring när det gällde tillträde till balettskolan i Köpenhamn?

Att som sjuttonåring få höra att man är för ful skapar säkert tråkiga minnen av mindervärdeskomplex. Andersen blev aldrig gift. Han kan av sin händelse i ungdomen sett sig för ful fört att våga ta steget att kontakta en kvinna. Han kan ha varit rädd för att bli ratad på grund av fulhet åter igen.

I så fall var Andersens personliga liv tragiskt. Men som berättare, tecknare och nedtecknare av sina resor i Sverige var han storslagen. Ofta tar en människa igen på något annat sätt när denne blivit utsorterad inom något annat. Då något som den gärna önskat.

IQ-testet visar enbart vem som kan bli en bra eller är en matematiker.

IQ – tester vad visar de? Vilket slags urval har testet konstruerats för att klassificera människor och för vems syften?

Vad visar det? Logiskt tänkande? Troligen, men vilket slag av logiskt tänkande? Tekniskt?

Till viss del. Den del som naturvetenskapligt kallas matematik där man söker mönster och regler.

Ofta är IQ testen bilder eller mönster där det ena ska följas av det andra i en logisk följd utifrån föregående bilder.

Detta är grunden av all matematik. Mönsterpassning, i matematiken finns många regler som om man lär sig dem förenklar logiken inom området. Ett exempel är multiplikationen. 2*1=2, 2*2=4 och svidare. I detta fall följs varje nytt talpar ökat med 1 till vänster i talparet och med 2 i svaret. Vilket sedan åter blir talet till vänster om man istället dividerar svaret.

Man måste bara förstå principerna av multiplikation och division för att första talföljden och motsatserna av begreppen.

På samma sätt fungerar IQ-test. Den som vill kan lära sig logiken och reglerna i testet för att sedan lätt få ett bra slutresultat. Lättast att få bra resultat har den som har matematiskt sinnelag. Logiskt tänkande och matematiskt intresse.

För vem är då testet gjort. För den som söker personer av detta slag. Men var det detta som var meningen? Att jämföra intelligens som matematisk förmåga och intresse?

Visar det att en människa enbart ska ses som intelligent om den har detta intresse och ska den då ses som mindre smart om den inte är matematiker? Enligt testet blir resultatet detta. Men är det då ett bra test?

NEJ! Inte om man ser andra förmågor som intelligenta och bra och inte stirrar sig blind på IQ-test. Sätt IQ-testen i samma fack som hjärngymnastik och andra lekar och ta den för vad den är, en lek inget annat. Undantagsvis kan man kanske även se den som ett sätt att hitta matematiker. Här är en sida bland otaliga där man kan roa sig med testet.

Är närminnesbortfall på grund av ålderdom ett symptom på ointresse för vår tid?

Långtidsminnet däremot finns kvar och här finns minnen från en tid personen förstår och känner till väl men som nu inte längre finns.

Kan all slags demenssjukdomar som Alzheimers eller Korsakoffs sjukdom m.fl. uppstå hos personer som har svårt för förändring? Personer som har arvsanlag vilka gör dem osäkra vid förändringar av deras livsmiljö.

Ju äldre en människa blir desto mer har det samhället förändrats utifrån vilket de växte upp i och socialiserades in i. Kan vissa människors svårigheter att acceptera detta få dem att undermedvetet släppa dagens händelser? I så motto att de inte önskar minnas dagens samhälle som de inte förstår eller önskar förstå utan önskar en återgång till det samhälle de socialiserats in i.

Kan detta vara en förklaring till att långtidsminnet hos många äldre fungerar klanderfritt och till och med skärps vid högre ålder medan närminnet fungerar mycket uselt? Eller inte alls.

Jag påstår att det kan ligga sanningar i detta resonemang. Lite om minnesförlustfenomenet kan läsa om här

Varför låter sig vissa hypnotiseras eller kan detta jämföras med möjlighet att slippa ansvara för sina tankar och handlingar

Är hypnos bluff?

Är det enbart en möjlighet att slippa ta ansvar för den som låtsas bli det?

Kan någon få en annan människa att släppa taget om sin psykiska vilja? Kan någon få så stort förtroende för en annan människa att denne kan påverkas mentalt till det tillstånd vi kallar hypnos?

Vad är hypnos? Vad innebär det att tycka sig vara hypnotiserad? Är hypnos bluff? Är det något som kan jämföras med alkemi, slagrutemän och alla annan slags förvilloläror?

Jag är till stor del säker på att det är så. Att en människa kan bli påverkad psykiskt av kemiska medel är inte konstigt. Att en människa genom bekräftelse kan påverkas av en terapeut är inte heller det konstigt.

Men att någon kan påverkas genom att någon pratar vissa ord med ett visst tonfall som kallas hypnos är tveksamt. Visst personer har garanterat känt sig i ett tillstånd som de önskar kalla sig hypnotiskt vid dessa seanser. Men är det inte ett önsketänkande de själva försatt sig i för att vara till lags med hypnotisören?

Jag tror det.

Hypnos ser jag höra till samma mystik och förvilloläror som mediernas skara är. Många vill tro och ju fler som tror desto fler söker sanning i en upplevelse för att den vägen bekräfta att fenomenet finns. Men det innebär inte att det skulle hålla för en vetenskaplig undersökning.

Det går an skrev rektor Carl Jonas Love Almquist och så var rektorsbanan slut.

Boken var en hyllning till den fria kärleken och skrevs i en tid då detta uttryckssätt inte var lämpligt att framföra för rektorn vid nya elementarskolan i Stockholm under första hälften av 1800-talet.

Boken handlar om Sara som växt upp i en familj där fadern super av hjärtans lust och bråken avlöser varandra. Ett äktenskap som många säkert även i dag kan se tillbaka mot.

Sara är därför skeptisk till äktenskapet av det gamla beprövade slaget. Istället önskar hon vara en fri kvinna. Drömmen många kvinnor hade då av en familjbildning med många barn och idylliskt men händelselöst familjeliv tilltalar inte henne.

Fri kärlek tilltalar henne. Att under tidigt 1800-tal framföra sådana åsikter i en bok av en rektor på en skola för den tidens ungdomar sågs med fasa av kollegiet och säkert även kyrkan.

Avsked från tjänsten blev följden. Almqvist var nära 160 år före sin tid i dessa åsikter. Självfallet var han inte ensam om åsikterna men rektorer som framförde likartade åsikter var det ont om. Fri kärlek kom inte på svenskarnas agenda förrän på 1960-talet i samband med p-pillrets spridande i samhället.

Boken kan i sin helhet läsas här

Alkoholdrickande, människans skäl, i svåra som goda tider.

Vilka är det som behöver detta och vilka är det som inte behöver detta?

Har vi arvet här igen? När det gäller alkoholkonsumtion och behov av detta? Troligen, åtminstone när det gäller de som får problem med den.

Men vilka är de som behöver alkohol som tröst som umgängesform och som avslappningsmedel? Är även detta ärvt?

Knappast. I detta fall har det inte med arv utan miljö eller bättre uttryckt kultur. Varför har då alkoholkonsumtion blivit en del av många människors liv? Det har genom historien varit mer accepterat att dricka alkohol än att inte göra det.

Religionen har stoppat alkohol som en normal dryck i alla situationer fylleri anses här fel. Men nykterhet har inte alltid uppkommit från religion utan i de flesta fall genom protest mot alkohol och dess verkningar på familjefaderns möjlighet att försörja sin familj.

Dock var för länge sedan alkohol en lika vanlig dryck bland både män och kvinnor och i många fall även bland barnen. Men fadern ansågs som försörjare och blev det för mycket så gick det ut över familjen. Kanske inte på samma sätt som senare i historien ekonomiskt. Man bryggde ofta alkohol själva på gårdarna men alkohol in och arbetsintresse ut och alla hade inte en dräng som kunde ta tag i sysslorna. För de som hade en dräng eller flera så söp drängen lika raskt som husfadern så inte mycket blev gjort av sådd och skörd många gånger.

Alkoholens senare historia 1800-talets senare hälft och framåt känner nog de flesta till. Alkoholproblem i dag resulterar i ekonomiska problem och sjukdomar. Sjukdomar blev det förstås tidigare också men relaterades inte till alkoholen som sågs som botemedel mot det mesta.

Att vara aktiv eller inte är det ett medvetet eller omedvetet val?

Varför är en del mer aktiva för en viss sak än andra? Varför kan en del för samma sak visa totalt ointresse?

Är det arvsanlag som gör vissa människor till eldsjälar när de tar tag i en viss sak? Är det även arvet som gör att vissa människor inte bryr sig överhuvudtaget för samma sak som eldsjälarna brinner för?

Troligen. Eldsjälen är motsatsen till den totalt ointresserade. Däremellan är de flesta andra människor. Människor med såkallat lagom intresse hur man nu ska definiera det. Kanske som att dessa skulle kunna engagera sig om de visste mer, fick mer kunskap exempelvis. Vi talar hela tiden om en viss sak utan att definiera den då det är ointressant i sammanhanget.

Den totalt ointresserade kan kanske inte känslomässigt ta till sig något och är av den anledning meningslös att försöka lära eller få förstå.

Mycket troligt är det så och då är det arvsanlagen det handlar om som gör dessa ointressanta eller eldsjälar, medan de lagom intresserade är påverkbara. De påverkbara är det troligast utifrån sin livserfarenhet och den miljö de växt upp i eller vistas i.

Här kommer miljön in.

Medan det för eldsjälarna enbart accelererar deras intresse om de är i en miljö som ytterligare stimulerar dem för sakens skull. Men skulle varit eldsjälar för saken i vilken miljö som helst.

De toatalt ointresserade de som inte kan intressera sig är miljön betydelselös för. De kan vara i den miljö som påverkar de lagom intresserade och där eldsjälen brinner än mer utan att för den skull intressera sig med för det.

Detta ser jag som begreppet aktivt i förhållande till intresse kan tolkas utifrån.

Hallucinationer visar att människan har mer än en kropp.

De kan uppstå ur missbruk som gått för långt då hjärnan blivit överbelastad av detta onaturliga medel som får den att reagera onaturligt och ge bilder och ljud ur intet. Den gör en egen blandning av minnesintryck och intryck från sinnesorganen.
Hallucinationer är överreaktioner från en överbelastad hjärna.
Visst kan det ge upplevelser av både mardrömslik karaktär men även supersköna upplevelser i drömlik karaktär som känns helt verkliga.
Men frågan jag ställer är inte detta. Istället är det vad är det som upplever detta? Om nu hjärnan ger dessa upplevelser av fasa eller lycka vad är det då av dig som upplever detta?
Inte är det väl hjärnan som upplever sin egen reaktion av kaos? Här är det något som inte stämmer.
Om hjärnans hallucinerande var enbart upplevelser i hjärnan skulle inte något i personligheten uppleva det som varken skönt eller fasa. Något upplever det och kan ge ord eller känsla.
Kan detta vara grunden i människan? En själ. Kan det som upplever beskrivas som det vi i många religioner benämner själen? Visar upplevelser av hallucinationer att det finns en grundläggande personlighet i människor som kan benämnas själ och att kaos i hjärnan kan upplevas utifrån ett känsloliv som visar att vi är mer än en kropp?
Gott Nytt År.

Mellan natur- och samhällsvetenskaperna finns pseudovetenskaperna.

Pseudovetenskaperna innefattar ex den förr så populära alkemin. I dag är det parapsykologin som är mest i ropet av dessa vetenskaper i utkanterna av den objektiva verkligheten.

Många av dessa pseudovetenskaper är som namnet antyder ickevetenskapliga i så motto att de ej är mätbara eller ger konkreta bevis på sanningar.

Det handlar om i första hand tro som man vill ha bekräftad som sanningar.

Medier är en grupp som huserar inom detta område. Tarotkorttydare en annan.

Slagrutemän en tredje. Det finns ett otal såkallade folkförvillare i denna grupp av pseudovetenskap.

Många tror även på sanning i många av dessa obskyra tankegångar. Det finns självfallet pengar att tjäna inom området och många lycksökare med karismatisk utstrålning finns inom detta gebit.

Som väl är finns en organisation som försöker påtala det orimliga i dessa gränsöverskridande vetenskapssökare. Tyvärr vet få om denna organisation.

För den som är intresserad och är genuin tvivlare eller på väg att bli det när det gäller vetande utan substans finns här en länk.

Dessa ger även ut en tidskrift som varmt rekommenderas.

Frustration har följt människan sedan tidernas början. Varför behövs känslan?

Frustration är den känsla man får när vägen till ett eftersträvat mål är stängd.

Detta har människan upplevt i alla tider. Man tror att man kan förändra. Man försöker förändra och misslyckas. Försöken kan vara många med målet nås inte och motgångarna kanske växer.

Det är då känslan av frustration kommer. Kan det vara en nödventil som uppstår. Kan frustration vara känslan som måste komma för att stoppa en människas meningslösa försök att förändra sig eller sina villkor till ett visst mål?

Kan frustration vara ett läge som människan behöver för att återställa sig och hitta nya mål eller acceptera sin situation?

Kan frustration vara en nödvändig psykisk läkekraft?

Kanske. Men den kan även bli början till bitterhet och då är vägen mot nya mål eller accepterande stängd.

Människans psyke kan bota men även krossa.

Balansen mellan detta är hårfin många gånger.

Men frustration kan ge ett hopp. Ett hopp om nytänkande efter en viss tid. Men tyvärr inte för alla risken finns att den fördjupas för en del och ger en livslång bitterhet. Vi behöver varandras stöd för att denna bitterhet inte ska uppstå. Men tyvärr får inte alla detta stöd och det finns även en del som är oemottagliga för stöd. De har lärt sig att leva med och acceptera sin frustration och bitterhet. Den ger en mening och trygghet.

Polyfem och Lyceum utgavs under romantiken

Två tidskrifter i en anda av nydaning i början av 1800-talet. Uppsala var orten där Polyfem uppstod en skrift som var en blandning av politiska artiklar blandade med litterära alster.

Den fanns mellan 1809-1812. Lorenzo Hammarsköld var eldsjälen bland de som utgav denna skrift. Det var en komisk skrift som utkom i samband med att en del börjat reta sig på den franskvänlighet och franskinspirering som fanns i mycket av litteraturen under denna tid.
Det var detta man ville förlöjliga. Man ansåg både livsbetingelserna och litteraturen var sjuk.

Upplagan var inte stor, ca 200 exemplar, men uppmärksammad var den. Kungen hade prenumererat på två exemplar.

En annan kortlivad skrift under denna tid var Lyceum vilken gavs ut emellan 1810–1811.
Här var idealet den tyska romantiken och även denna skrift var mycket Lorenzo Hammarskölds verk som var ansvarig utgivare.

Båda tidskrifterna fick ett kort liv och blev inte till den idéspruta för den svenska romantiken som var menat med dem.

Den svenska romantiken kan man läsa om här.

Du hör det du önskar höra för att få bekräftat det du anser rätt.

Har du bestämt dig för att ett politiskt parti har den rätta ideologin då hör du bara det som du önskar höra när dess politiker talar.

Ord och förklaringar som du lägger till inre förklaringar när du hör dem så de passar in i vad du anser vara rätt.

Är du däremot motståndare till ett partis ideologi hör du aldrig annat än undanflykter när dess politiker svarar i debattprogram. Allt retar upp dig då du inom dig omedvetet bestämt dig för att allt du hör är floskler och osanning.

Om vi inte varit konstruerade på detta sätt som människor skulle vi haft en enpartistat och inte haft behov av valmöjligheter. Detta då alla arbetat mot och för samma mål och inga missuppfattningar gjorts som tvingar fram nya oprövade lösningar.

Ideologi hade inte behövts alla skulle haft samma behov och möjligheter allt hade varit glasklart.

Vi hade inte varit människor som skapats med en egen vilja eller fria val. Vi hade varit som djuren gjort det vi skulle för optimalt levande med de resurser vi haft. Inte de vi trott oss uppleva och som varit förändringsbara. Vi hade inte förstått ett begrepp som förändring.
Vi hade inte haft behov av förnyelse. Enbart av förökning, mat och trygghet.
Lite om bekräftelse kan du läsa om här.

Fågeltänkande och funderingar om deras inre kompass.

Många fåglar flyger i stora svärmar när de väl flyttar söderut. De flyger då inte längre som enskilda individer vilket de gör under sommartiden när de föder upp sina ungar.

Nu är de som en enda organism en fågelsvärmsorganism. Alla flyger lika vänder samtidigt etc. om detta inte skulle fungera skulle krockarna bli många och ödesdigra.

Vad leder dem rätt? Varför flyttar de alla en speciell dag i sin uppbyggda svärm?
Är de mer skyddade som svärm än som enskilda flygare? Tveksamt.

Har då fåglar en kompass inom sig som påverkas av jordens magnetfält vilken styr dem rätt? Tveksamt.

Min uppfattning är betydligt enklare. Fåglar likt många djur av skilda slag styrs av instinkter förprogrammerade arvsanlag. Samma slags instinkt som gör att djur kan bygga avancerade bon. Skatan behöver inte lära sig att bygga sina invecklade bon. De bara bygger.
Så är det även med andra bobyggare.

Jag påstår även att det är samma sak med flyttfåglar. De krockar inte med varandra utan är i svärmform som en enda organism. Denna organism vet även hur de ska hitta till sitt vinter eller sommarkvarter. Däremot kan troligen inte en ensam svala eller annat slag av fågel hitta till sitt vinter eller sommarnäste utan flyger då vilse om de ens tar sig för att ge sig iväg ensam.

Det är samlingen av fåglar i svärm som får denna svärm att hitta utan kompass eller andra hjälpmedel. Det är en instinkt som gör att denna hittar av samma slag som att de som ensamindivider bygger sina bon utan förkunskaper eller lärande. Svärminsikten uppkommer endast när ett visst antal fåglar tillsammans samlas.