Alkoholdrickande, människans skäl, i svåra som goda tider.

Vilka är det som behöver detta och vilka är det som inte behöver detta?

Har vi arvet här igen? När det gäller alkoholkonsumtion och behov av detta? Troligen, åtminstone när det gäller de som får problem med den.

Men vilka är de som behöver alkohol som tröst som umgängesform och som avslappningsmedel? Är även detta ärvt?

Knappast. I detta fall har det inte med arv utan miljö eller bättre uttryckt kultur. Varför har då alkoholkonsumtion blivit en del av många människors liv? Det har genom historien varit mer accepterat att dricka alkohol än att inte göra det.

Religionen har stoppat alkohol som en normal dryck i alla situationer fylleri anses här fel. Men nykterhet har inte alltid uppkommit från religion utan i de flesta fall genom protest mot alkohol och dess verkningar på familjefaderns möjlighet att försörja sin familj.

Dock var för länge sedan alkohol en lika vanlig dryck bland både män och kvinnor och i många fall även bland barnen. Men fadern ansågs som försörjare och blev det för mycket så gick det ut över familjen. Kanske inte på samma sätt som senare i historien ekonomiskt. Man bryggde ofta alkohol själva på gårdarna men alkohol in och arbetsintresse ut och alla hade inte en dräng som kunde ta tag i sysslorna. För de som hade en dräng eller flera så söp drängen lika raskt som husfadern så inte mycket blev gjort av sådd och skörd många gånger.

Alkoholens senare historia 1800-talets senare hälft och framåt känner nog de flesta till. Alkoholproblem i dag resulterar i ekonomiska problem och sjukdomar. Sjukdomar blev det förstås tidigare också men relaterades inte till alkoholen som sågs som botemedel mot det mesta.

Arv, Miljö och Slump.

John Locke ansågs som den förnuftigaste man som funnits på jorden. Det finns mycket att säga om honom men vi tar bara en detalj här. Tabula Rasa. Locke vägrade tro på medfödda idéer vilket platonisterna förespråkade eller Sokrates förlösande av kunskap som redan skulle finns inom människan från födelsen.

Locke ansåg att det nyfödda barnet var som ett oskrivet blad där yttre intryck gör sina inre tecken. Och härmed tar han enligt mig ställning för miljöns enbara påverkan av hur en individ kommer att tänka och agera som vuxen. Arv ser han därför inte som något intressant då han helt avsäger sig att något kan påverka innan yttre stimulans.

För min del kan jag förstå hur han tänker men att inte ta med arvsanlag är enligt mig helt galet. Låt säga att barnets medvetande är som ett oskrivet blad. Men ett blad som har vissa förutsättningar beroende på arvsanlag att reagera. Olika arvsanlag ger därför olikartade reaktioner på samma stimulans är min uppfattning.

I följande artikel

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=745423

citerar jag följande

"Barns personlighet påverkas inte alls så mycket som vi tror av föräldrarnas agerande under uppväxten. I stället är våra gener, samt annan miljöpåverkan - den sociala miljön i stort, vänner och lärare - minst lika avgörande".

Här poängteras det man på 70-talet och en bit framåt helt nonchalerade generna. Generna är av minst lika stor betydelse som miljön. Tänk på familjens svarta får exempelvis. Ofta finns ett sådant som fastän det fått samma uppfostran och levt i samma miljö som sina syskon likväl gör saker som familjen i övrigt aldrig skulle göra.

Kan man förklara det med miljön? Nej? Arvsanlagen? Ja, även om föräldrarna inte är revoltörer och aldrig varit detta finns arvsanlagen latenta hos dem och har gått vidare till deras barn. Arvsanlag innebär inte att de alltid går från en generation till nästa utan de kan i många fall hoppa över generationer. Gener (arvsanlag) har en stor del i hur en människa konstrueras. Utöver arv och miljö finns en tredje faktor. Mindre men ändå av viss betydelse, slumpen eller mutationen av arvsanlag.

Jag påstår att Locke istället skulle ha utarbetat en teori inom detta område där tabula rasa inte var allenarådande vid födelsen. Istället bör tabula rasa inklusive arv vara lika viktiga i förståelsen av ett mänskligt liv. I dag är den vanligaste teorin att arv och miljö präglar 50-50. För cirka 20 år sedan trodde många att miljön var allenarådande. Trams och önsketänkande var detta. En tro enbart på att miljön är betydelsefull innebär ett väldigt enkelt sätt att förklara mänskliga handlingar och begåvningar. Ingen eller ytterst få hoppas jag tror fortfarande på ett sådan naiv teori.