Reinfeldt ser ingen massarbetslöshet då han anser att många etniska svenskar har arbete.

Även på arbetsmarknaden görs skillnader på folk i moderaternas människosyn.

I en kommentar säger statsminister Reinfeldt bland annat att ”det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”

Svenskar sedan generationer har i majoritet arbete anser han och då finns ingen massarbetslöshet. Resten räknas för sig och om många av dessa ökar på summan av arbetslösa, räknas det inte som massarbetslöshet.

Det ses kanske som normal segregation i arbetslinjens anda.

Att sedan många helyllesvenskar finns i fas 3 låtsas han inte om, summan i fas 3 är ju inte så stor…

Men den ökar.

Men vad jag vill ha fram med detta inlägg är vilken människosyn moderaternas ledare har.

Han sa det han tänkte och tyckte, inte vad han borde uttryckt sig med för begrepp för att inte visa den troligen dolda agenda i arbetslinjens namn och människosyn som finns.

Tänk på utförsäkringen och fas 3 - denna människosyn genomsyrar allt i alliansens agenda.  Att läsa kommentaren ovan räcker.

Nästa stigmatisering av människor ekonomiskt är på väg, lägre socialbidrag 2013.

Jobbskatteavdraget räcker inte för alliansen. Den som har ett avlönat arbete har ut mer än den som får socialbidrag om det handlar om samma summa då jobbskatteavdraget får denna effekt.

Men i Alliansens misstänkliggörande av människor är detta inte skillnad nog i ekonomiskt hänseende utan nu ska socialbidraget sänkas så det svider än mer för de utförsäkrade och de som inte får något arbete.

Självförtroende har Alliansen. Att ett sådant beslut tas och kommer att realiseras halvårsskiftet 2013 och får full effekt under valåret 2014 är inte förvånande.

Om det kommit nu eller 2015 - första budgetåret efter nästa val - hade varit mer förvånande. Då hade det inte blivit en valrörelsefråga som visat hur människor segregeras än mer. Glömskan och tillvänjningen hade kommit emellan, likt utförsäkringen o fas 3 i dag inte är speciellt intressanta längre i media.

Men troligen vill de göra det i ungefär samma veva som det nu uppskjutna jobbskatteavdraget ska realiseras. Då blir agendan att oppositionen gör detta till en valfråga. Alliansens agerar då på folks fördomar och agerar mot att inte ge pengar till de som inte arbetar medan det femte jobbskatteavdraget ska finansieras till viss del med lägre socialbidrag.

Svenska folket, vilka till största del har ett arbete, kommer då att gladligen rösta på alliansen för att få det utlovade jobbskatteavdraget och får genom alliansens spridande av fördomar bekräftat sin tro, att de som har socialbidrag har lika bra standard som de som arbetar och därför är det på tiden att bidraget sänks.

Samtidigt kommer en hårdare kontroll av socialbidragstagarna o här har socialdemokraterna sagt sig stå bakom. 

Alliansen är fartblind. Stigmatisera mera är lösningen på allt.

Borg tror inte att vi ska få en krasch på bostadsmarknaden fastän det historiskt alltid varit så med jämna mellanrum. Konjunkturer kommer och går och priserna på bostadsmarknaden stiger långt över värdet likt aktier gör för att sedan plötsligt och lika förvånande varje gång falla och då är lågkonjunkturen här.

Det har alltid hänt. Nu är troligen tiden här igen. Men Borg tror inte på det, tydligen tror han att alla problem i en ekonomi kan lösas genom att sänka skatter för vissa grupper och låta de svaga betala för detta.

Konsumtion ser han som viktig att hålla uppe. Men då ska det vara konsumtionshöjning till de som har arbete. De som inte har detta ska inte kunna konsumera mer än mat för dagen.

För att kompensera att dessa inte ska kunna konsumera och ändå hålla uppe konsumtionen måste därför de med arbete konsumera mer. Detta fås till stånd genom upprepade jobbskatteavdrag, plus - som alltid - årliga löneökningar.

Vad säger då oppositionen?

Inte mycket mer än att de önskar samarbeta med alliansen.

Vad detta samarbete ska gå ut på, nu när fas 3 are sagt att de är nöjda med sin sysselsättning och sin ersättning för detta (majoriteten har ju enligt arbetsförmedlingen sagt detta) och ingen majoritet fanns för att stoppa utförsäkringen av sjuka, då är det svårt att se att samarbetet inte kan bli annat än att stötta segregationen på skatteuttaget av befolkningen. 

Ekonomisk Stigmatisering av människor innebär risk för framtida extremism.

Vi måste förhindra extremism genom att gemensamt motverka denna, säger Reinfeldt. Samtidigt som han skapar ett samhälle med större och större ekonomisk segregation.

Hur kan han tro att det går ihop? Ju fler som segregeras ekonomiskt genom arbetslöshet och utförsäkring, ju större risk för att folk organiserar sig utanför de etablerade politiska partierna och desto större risk för framtida extremism.

Senaste valet fick vi in Sverigedemokraterna i regeringen. Är inte detta ett tecken på att människor upplever systemfel i samhället?

Ser inte Reinfeldt faran? Tydligen inte. Ser inte Alliansen faran med att utförsäkra människor och segregera människor i fas 3 ekonomiskt? Nej!

Att tala om en kamp mot extremism utan att förstå att man skapar stora framtida problem med att segregera allt fler i utanförskap är naivt.

Förstår alliansen varför folkhemmet byggdes upp?

Förstår alliansen vad som kan hända när det rivs ner?

Förstår allinsen hur socialdemokraterna kunde behålla makten under mer än 40 år i en följd?

Förstår Reinfeldt vad som kan hända i ett samhälle där man segregerar sjuka och arbetslösa ekonomiskt?

Förstår alliansen att den politik som nu förs kommer att kollapsa på grund av sin egen inneboende ekonomiska segregation av människor i ”vi och dom”?

Alliansens framtidskommission ska utarbeta en ny stigmatiseringspolitik.

I höst ska jämställdheten bland mycket annat sättas i fokus i detta arbete.

Ett B-lag i jämställdhet finns redan och det är garanterat att detta B-lag också ska behållas. B-laget är långtidsarbetslösa och sjuka, vilka ska ha en sämre ekonomi - mycket sämre - och även högre skattetryck.

Jämställdheten för dessa i frågor som skattetryck efter bärkraft är och ska vara satt ur spel. Bara de som lyckats få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden har jobbskatteavdrag. B-laget får behålla samma skattetryck som de hade den dagen herrarna Reinfeldt och Borg kom till makten.

Jobblinjen, rättesnöret där mantrat att ”det ska löna sig att arbeta” gäller inte    B-laget, vilka efter arbetsförmedlingens misslyckande hamnat i fas 3. Här ska arbeten kallas sysselsättning och arbetsgivarna anordnare och så frångår man jobblinjen.

Uselheten i en människosyn som denna har skapat en våg av apati och även självmord.

Likt judarna i nazityskland, vilka även de stigmatiserades och där många av dessa tog sitt liv, ser vi i media idag hur många utförsäkrade i dagens Sverige inte ser någon annan lösning. Förödmjukelsen att inte anses sjuk och få leva på socialbidrag efter att ett livs besparingar levts upp är för skamlig.

Men vem ska ses som skamlig egentligen?

Den sjuke och arbetslöse?

Eller en regim som skapar utanförskap och kallt räknar med att människor knäcks och tar sitt liv?

Hur kan du, Reinfeldt, försvara utförsäkringen av sjuka, stigmatisera arbetslösa och samtidigt höja din lön?

Vi bör aldrig glömma dessa män och kvinnor som oförskyllt fick lida under en skamlös regim under de första decennierna av 2000-talet. Dessa ord kan bli en framtida doktorsavhandlings rubrik.

Samtidigt som vi väntar på den framtid då människor ser i backspegeln hur vansinnig dagens fördelningspolitik är, läser vi i vår tid hur Reinfeldt m.fl. ökar sina arvoden med fantasibelopp varje år. I år 2011 får ex Reinfeldt 4000 kr mer i månaden. Samtidigt som arbetslösa och sjuka ligger still i ersättning, år för år, sedan denna regim kom till makten och sänkte dessas ersättningar.

Fast vi ser orättfärdigheten av att de som redan har ska ha mer, på bekostnad av de som inget har och heller inte får mer att konsumera för.

Blir resultatet att de sjuka/utförsäkrade blir friska av detta och får de plötsligt alla slags erbjudanden av arbete?

Söks de långtidsarbetslösa, när de hamnar i fas 3, med ljus och lykta av alla slags arbetsgivare som överbjuder varandra?  

Nej! Tvärtom stigmatiseras dessa grupper mer och mer genom utförsäkring och fas 3.

Vad gör då Reinfeldt och co när de får rapporter och kritiseras för detta?

Jo, Reinfeldt basunerar ut att vi ska på alla vis få igenom ännu ett jobbskatteavdrag för de som arbetar.

Läs vad jag skrev ovan.

Man mår illa när man då funderar på människosynen Reinfeldt här ropar ut.

Visst, vallöftet var detta och säkert hade detta en mycket stor betydelse för valvinsten. Men därefter har många människor fått vetskap om effekterna av fas 3 och utförsäkringen och människors stigmatisering.

Vi har inte samma agenda nu i samhället som innan valet, Reinfeldt, hänger du med eller har du kört fast i en ideologi som snart krackelerar och som visat sig inte hålla i längden?

 Människor är inte dumma, inte ens de sjuka eller långtidsarbetslösa.

Jag förstå besvikelsen från de Allianstrogna när de eventuellt nu börjar förstå att människor ser och upplever hur de lurats med talet om det nya arbetarpartiet och vad det innebar.

Sjuka och arbetslösa är människor som inte längre tiger och som är minst lika skärpta som Alliansens ideologer.

Stigmatisering mot äldre som är sjuka eller arbetslösa är självklart i vår tid.

Efter ett snart avslutat yrkesliv kan de sista åren av detta innebära ett totalt förödmjukande av människan om denne blivit arbetslös eller sjuk.

Du kan utförsäkras om du inte blir frisk till ett visst datum.

Du kan hamna i fas 3 om du inte hittar en arbetsgivare.

Du kan bli det du alltid lärt dig vara största skammen i ett samhälle, socialbidragstagare, de sista åren innan pensionen.

Förödmjukelsen blir total, alla värderingar av pliktkänsla och att man ska klara sig själv förfalskas, skammen breder ut sig.

Staten hånar vidare densamme genom jobbskatteavdrag till de med tur (friska med jobb) vilket får den förödmjukade att känna sig än mer värdelös, då denne vuxit upp i ett samhälle där alla beskattats lika utefter inkomst av vilket slag det än var.

Utöver det sänks, för den som har detta, a-kassan så förödmjukelsen blir total. Och sist men inte minst får denne genom media veta, att vi har en mycket bra ekonomi i vårt land, men att det inte fördelas till de som inte har arbete.

Skam blir den sista återstående känslan under de sista åren innan befrielsen, pensionen.

Du lilla stigmatiserade människa i fas 3 eller utförsäkringen.

Du blev rationaliserad ut från fabriken och arbetslös. Du utbildade dig länge och hade drömmar om ett välavlönat arbete.

Men du hade inga kontakter. Du sökte arbete efter arbete men fick avslag varje gång. Tack för visat intresse, men arbetet har gått till en annan, välkommen att söka arbete hos oss igen, var avslagets text.

Tiden gick. Du hamnade på arbetsförmedlingen. Här fick du skriva CV om och om igen. Du fick nytt hopp men inte hjälpte det.

Du fick order att söka utvalda arbeten. Du sökte, hoppades och blev besviken.

Åren började gå. I dag finns du i fas 3. Arbetsmarknadens avstjälpningsplats,  där du ska sysselsättas med något arbete men inte få betalt för detta.

Du är vår tids slav med en mycket låg ersättning att leva på.

Varför blev det så? Varför sattes inte fler resurser in för att hjälpa dig?

Varför ska du nu bestraffas?

Frågor du ställer dig men som du inte kan besvara eller förstå.

Svaret är ideologi. Den som inte klarar sig själv ska bestraffas i Alliansens Sverige. För att ytterligare sätta dig på plats ska du i öronen höra mantrat arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta. Men det gäller inte dig som hamnat på sophögen i arbetsmarknadens Sverige Fas 3.

Detta är det svenska välfärdssamhällets slutstation och Alliansens stolthet av åtgärd mot arbetslösa. Arbetslösas helvete där oseriösa arbetsgivare kan utnyttja dessa till gratis arbetskraft - och de får dessutom betalt för detta.

Skammens Sverige är här. Var det ska sluta vet ingen. Det beror på svenska folket. Om majoriteten anser att sjuka och arbetslösa ska plågas och förnedras kommer inget att förändras. Allt beror på dig och mig om vi accepterar att vissa människor ska stigmatiseras eller inte.

Jobbsökare se sökandet som ett spel för gallerierna.

I dag då långtidsarbetslösa inte bara är segregerade och ses som värdelösa av många arbetsgivare och arbetstagare blir det än mer viktigt för dessa att behålla sin självkänsla i ett samhälle som värderad utefter om en människa ha ett arbete. Samtidigt som arbetsmarknaden stigmatiserar arbetslösa.

Numera ska dessa nämligen utöver skammen att inte bli anställd även betala högre skatt i förhållande till en som har arbete. Utöver det har ersättningen sänkts och denna ersättning höjs inte enligt index som för ex pensionärer vid årsskiften utan är fast för tid och evighet utan hänsyn till inflation och prisstegringar i samhället.

Att söka jobb tills slutet av jobbsökargalleriet, pensioneringen är vad många därför håller på med och tvingas till. Sista steget är det nu genomförda tredje steget i jobb och utvecklingsgarantin. Samhällstjänst som tidigare var förbehållet mindre kriminella och försörjningsstödstagare. Men i tredje steget ska arbetsuppgifterna inte som för föregående nämnda vara ett riktigt jobb utan ska ses som uppgifter som inte ska kunna leda till jobb. För besväret att ta emot dessa som det ses uslingar får arbetsgivaren betalt med 225 kr per dag. Sedan ska den arbetslöse tiga och arbeta i två år på platsen därefter måste denna ut för att istället hamna på en ny plats i två år om reglerna inte ändras.

För att behålla sin psykiska hälsa måste den arbetslöse se sig och acceptera att samhället inte är till för honom, utan de allmosor han får, får han genom sitt ickearbete som sysselsätter honom och med dessa allmosor ska han leva och fortsätta söka jobb.

Jobbsökandet blir då rutin men vilken arbetsgivare som anställer någon som är så segregerad är höljt i dunkel. Denna arbetsgivare finns självklart inte. Därför ska den arbetslöse se sin existens och sitt sökande som ett spel för gallerierna.

Om han eller hon inte klarar detta och ser hela tillvaron i en ironisk verklighet kommer denne att knäckas. Eventuellt är självmord ett steg som många tar. Men samhället stöttar denna politik en politik som inte gör arbetslösa delaktiga i samhället utan enbart till offer.

Observera att jobbskatteavdraget exempelvis inte försvinner vid ett eventuellt regeringsskifte. Därför är röstning på de etablerade partierna vid nästa val en totalt meningslös och löjeväckande handling för den långtidsarbetslöse som inte ses som annat än en parasit som bör utrotas av alla etablerade partier. Om inte genom att denne får ett jobb så genom att skuffas undan där ingen ser honom eller henne och absolut i nämns i den politiska debatten.