Vårt naiva och nedbrytande samhälle ses på många plan. Inget är värt någon uppmärksamhet om det inte skadar någon eller en själv.

Jag tar fram några exempel på ett samhälle i förfall av enklare slag nedan.

Andra är teveprogram där deltagarna förödmjukas eller riskerar att skadas. Program som aldrig skulle sett dagens ljus i tevens början. Mer o mer avancerade och farliga och förödmjukande idéer kommer då människor för stimulans behöver kallare och omänskligare underhållning för att bry sig i en tid av dekadens och samhällsförfall av empati, pliktkänsla och segregation och sekularisering. Ondskan breder ut sig.

Det första är exempel på total respektlöshet och barnslighet av troligen mindre begåvade pojkar vilka inte hörsammade uppmaningen att stoppa sina idiotier.

Citat: På söndagskvällen tog Parthenon stryk när två ryssar envisades med att utföra parkour, stadsakrobatik, på det.

Den grekiska nyhetssajten Imerisia rapporterar att 23-åringarna fortsatte att klättra och hoppa i världsarvet Akropolis trots tillsägelser från en vakt. Till sist kollapsade en del av en medeltida vägg. Slut citat.

Språkproblem är ingen ursäkt för dumheterna.

En normalt funtad person skulle förstå att dessa byggnader är ömtåliga.

Ett exempel på brist på respekt för västerlandets historiska minnesmärken. Straffet bör bli kännbart och en del borde vara att bygga upp det de raserat och att de svartlistas som akrobater i framtiden.

Nästa exempel är barn som spelat för mycket våldsspel på dator och fått intrycket att spel och verklighet är samma sak.

Citat: Fenomenet kallas vanligtvis ”knockout game” eller ”happy slapping” och kan spåras tillbaka till USA för över tjugo år sedan. Många gånger har de oskyldiga offren dött av skadorna i såväl ursprungslandet som Storbritannien. Slut citat.

Fenomenet har uppstått i Sverige nu. Ett bevis på hur skadade människor är idag och hur normer förintas, troligen genom internet och datorspelande med våld.

Våld är aldrig rätt varken som metod eller underhållning. Ovanstående visar på ett ökat sjukt samhälle i början av nedbrytning.

Sista exemplet visar hur sjukt det kan vara för att en kändis ska få uppmärksamhet. Iskallt vatten över huvudet ska vara första steget för att ge en slant till forskning av svåra sjukdomar.

Citat: En kampanj för att samla in pengar till forskning om den neurologiska sjukdomen als, genom att hälla en hink med iskallt vatten över huvudet, sprider sig just nu som en löpeld i sociala och traditionella medier över världen. Slut citat.

Varför detta dumma tilltag ska finnas för att människor ska ge till forskning kan man fråga sig. Jag tror inte detta skulle kunnat komma fram som idé i ett samhälle där man bryr sig om sin nästa eller har normer som alla rättar sig efter. Istället anser jag det visar på normupplösning och att människor som gör detta, häller iskallt vatten över huvudet, gör det som pr-jippo. Löjligt och barnsligt tilltag. Att ge till forskning etc. när samhället inte gör detta tillräckligt ska inte vara ett jippo utan något man bör göra av plikt och empati.

 

Stigmatisering mot äldre som är sjuka eller arbetslösa är självklart i vår tid.

Efter ett snart avslutat yrkesliv kan de sista åren av detta innebära ett totalt förödmjukande av människan om denne blivit arbetslös eller sjuk.

Du kan utförsäkras om du inte blir frisk till ett visst datum.

Du kan hamna i fas 3 om du inte hittar en arbetsgivare.

Du kan bli det du alltid lärt dig vara största skammen i ett samhälle, socialbidragstagare, de sista åren innan pensionen.

Förödmjukelsen blir total, alla värderingar av pliktkänsla och att man ska klara sig själv förfalskas, skammen breder ut sig.

Staten hånar vidare densamme genom jobbskatteavdrag till de med tur (friska med jobb) vilket får den förödmjukade att känna sig än mer värdelös, då denne vuxit upp i ett samhälle där alla beskattats lika utefter inkomst av vilket slag det än var.

Utöver det sänks, för den som har detta, a-kassan så förödmjukelsen blir total. Och sist men inte minst får denne genom media veta, att vi har en mycket bra ekonomi i vårt land, men att det inte fördelas till de som inte har arbete.

Skam blir den sista återstående känslan under de sista åren innan befrielsen, pensionen.