I höst ska jämställdheten bland mycket annat sättas i fokus i detta arbete.
Ett B-lag i jämställdhet finns redan och det är garanterat att detta B-lag också ska behållas. B-laget är långtidsarbetslösa och sjuka, vilka ska ha en sämre ekonomi - mycket sämre - och även högre skattetryck.
Jämställdheten för dessa i frågor som skattetryck efter bärkraft är och ska vara satt ur spel. Bara de som lyckats få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden har jobbskatteavdrag. B-laget får behålla samma skattetryck som de hade den dagen herrarna Reinfeldt och Borg kom till makten.
Jobblinjen, rättesnöret där mantrat att ”det ska löna sig att arbeta” gäller inte B-laget, vilka efter arbetsförmedlingens misslyckande hamnat i fas 3. Här ska arbeten kallas sysselsättning och arbetsgivarna anordnare och så frångår man jobblinjen.
Uselheten i en människosyn som denna har skapat en våg av apati och även självmord.
Likt judarna i nazityskland, vilka även de stigmatiserades och där många av dessa tog sitt liv, ser vi i media idag hur många utförsäkrade i dagens Sverige inte ser någon annan lösning. Förödmjukelsen att inte anses sjuk och få leva på socialbidrag efter att ett livs besparingar levts upp är för skamlig.
Men vem ska ses som skamlig egentligen?
Den sjuke och arbetslöse?
Eller en regim som skapar utanförskap och kallt räknar med att människor knäcks och tar sitt liv?
