Fasansfull framtid för arbetslösa o sjuka kan befaras, när alliansens framtidskommissions arbete blir klart.

 I den alliansstyrda framtiden kan vi misstänka en enda rad av skattesänkningar för de med arbete och indragningar av det ekonomiska utrymmet för de som inte har lyckats få en arbetsgivare. De som är sjuka men kastats ut i ingenting, de som ses som parias av alliansen, de långtidssjuka som utförsäkras. De äldre som ingen önskar satsa pengar på. 

Resurser till dessa har minskat fastän de äldres antal ökat. Kostnadsjakten blir högre o högre, allteftersom kommunerna får mindre och mindre skattepengar då jobbskatteavdragen gör att fler o fler kommuner får ekonomiska problem.

Utöver detta får de högre o högre socialbidragskostnader, då a-kassenivån ligger på samma nivå som för 10 år sedan, minus 15 % för de som varit arbetslösa en längre tid. Och utförsäkrade och arbetslösa, de i fas 3, och sjuka som utförsäkras, kan - ännu inte - kastas ut på gatan som uteliggare hur som helst. Men den tiden kommer.

Socialbidragskostnaderna ska utredas enligt moderaterna, och minskas senast i mitten av 2013. Därefter kommer valet 2014 närmare och då ska hånet mot de som är tvungna att leva på bidrag intensifieras och ett femte jobbskatteavdrag vara vallöftet.

Sverige av idag, stöttat av majoriteten av svenskarna.                                        För mig är hela konceptet verklighetsfrämmande och kusligt.

Men detta är garanterat - men inte öppet sagt - kontentan i alliansens/moderaternas framtidsdrömmar.

Alliansens framtidskommission ska utarbeta en ny stigmatiseringspolitik.

I höst ska jämställdheten bland mycket annat sättas i fokus i detta arbete.

Ett B-lag i jämställdhet finns redan och det är garanterat att detta B-lag också ska behållas. B-laget är långtidsarbetslösa och sjuka, vilka ska ha en sämre ekonomi - mycket sämre - och även högre skattetryck.

Jämställdheten för dessa i frågor som skattetryck efter bärkraft är och ska vara satt ur spel. Bara de som lyckats få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden har jobbskatteavdrag. B-laget får behålla samma skattetryck som de hade den dagen herrarna Reinfeldt och Borg kom till makten.

Jobblinjen, rättesnöret där mantrat att ”det ska löna sig att arbeta” gäller inte    B-laget, vilka efter arbetsförmedlingens misslyckande hamnat i fas 3. Här ska arbeten kallas sysselsättning och arbetsgivarna anordnare och så frångår man jobblinjen.

Uselheten i en människosyn som denna har skapat en våg av apati och även självmord.

Likt judarna i nazityskland, vilka även de stigmatiserades och där många av dessa tog sitt liv, ser vi i media idag hur många utförsäkrade i dagens Sverige inte ser någon annan lösning. Förödmjukelsen att inte anses sjuk och få leva på socialbidrag efter att ett livs besparingar levts upp är för skamlig.

Men vem ska ses som skamlig egentligen?

Den sjuke och arbetslöse?

Eller en regim som skapar utanförskap och kallt räknar med att människor knäcks och tar sitt liv?