Jakten på mörk materia fortsätter.

Jakten och tron på mörk materia fortsätter. Vi har ännu inte funnit mer än antydningar och beräkningar på att den måste finnas. I annat fall har vi totalt misslyckats med våra teorier om vad som finns därute.

Materia har sökts och söks som kan vara uppbyggnaden av denna materia vilken troligast ska ses i samband med mörk energi. Det finns många beräkningar av hur universum är uppbyggt och procenttalen varierar av hur allt ska beräknas.

En beräkning säger att 23% av allt som existerar är mörk materia, 72% mörk energi och resterande materia i form grundämnen och dess blandningar som vi kan se och uppleva i en mängd av  4,6%.

Vi lever därför i en nästan osynlig verklighet då vi enbart kan uppleva ca 5% av verklighet. 

PÅ södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Floden där kan man se en av de galaxer vilka liknar Vintergatan men som mystiskt utsänder en stor mängd radiostrålning.

LO95 313-192 är namnet på galaxen vilken ses i Flodens stjärnbild och kan ses som mycket lik vår Vintergatan i utseende. Men där tar likheten slut.

Det var Hubbleteleskopet som upptäckte vad som skilde galaxen från flertalet andra galaxer. Den har en kärna varifrån stark  radiostrålning strömmar ut.

Det verkar som om det finns ännu ett område i galaxen där stark radiostrålning från hela skalan av denna form av strålning sänds ut. Varför vet vi inte. Hur är osäkert. Men en sak vet vi det är extremt ovanligt att så sker i en galax.

Därför är galaxen en källa till forskning för att lära mer om galaxer av detta ovanliga slag och försöka förstå varför det sker här och varför det inte sker i alla galaxer. 

Om 30 miljoner år kraschar ett gigantiskt gasmoln in i Vintergatan. Frågan är om detta är vanliga rutten för detta eller är ett unikt fenomen.

Gasmolnet kallas Smiths Cloud och har sitt ursprung i Vintergatan där det utgick ungefär samtidigt som T-Rex hade sin glansperiod på Jorden.

Molnet av gas med stort innehåll av ex svavel upptäcktes av en Mr Smith på 1960-talet. Gasmolnet  är ca 11000 ljusår långt och 2500 ljusår brett.

Nu har dess bana inte längre riktningen  ut från Vintergatan utan in mot den och om 30 miljoner år är det inne i Vintergatan varifrån det en gång kom.

I molnet finns material räckande till ca en miljon nya solar. Men inget säger att det kommer att ske  någon skapelseprocess när molnet når Vintergatan igen eller sker just nu.

Frågan är om molnet har en omloppsbana av slaget ut och in i Vintergatan sedan tidens början?

Kanske något av molnet används varje gång det kommer in i Vintergatan för bildning av nya solar eller planeter. Grundmaterialet finns där. Molnet hamnar inte heller när de nu kommer tillbaks på samma plats varifrån det utgick.

Galaxens rörelser förhindrar detta. Det ställer frågan om molnet alltid gått ut och in i vintergatan och varje gång  hamnar då stjärnstoff för stjärnbildning?

Det förs även diskussioner om ifall mörk materia tryckt ut det för ca 70 miljoner år sedan vilket då ger teorin att det innan dess alltid funnits inom galaxen.

Jag tror inte detta utan tror på ovanstående mer spännande och enligt mig troliga teori.  Kanske moln av samma slag finns och gör sina banor i alla galaxer och är förutsättningen för ny stjärnbildning? Där så inte sker skulle då ingen stjärnbildning ske. Molnet kanske hämtar något därute varje gång vilket sedan släpps ut i galaxer och detta som då släpps ut är förutsättningen för nya stjärnor?

Röda rektangelnebulosan är en fascinerande nebulosa bildmässigt. Se bilder på medföljande länk.

Röda rektangelnebulosan  är en nebulosa som ligger i stjärnbilden Enhörningen vilken finns  cirka 2 300 ljusår från vår sol. Den har magnitud 9,0 och har katalognummer 

HD 44179.

Det intressanta med denna är dess form när den ses från Jorden.

Vi är vana vid runda eller ellipsform på objekt från rymden. Rundade former ses som normaltillstånd.

Men här ser vi en fyrkantig form. Hur är det möjligt? Slump eller förvrängning av ljus på väg hit?

Vi vet inte men det kan fantiseras över detta vilket säkert har en naturlig men ovanlig förklaring.

Ljus kan spela spratt. Men tills vi vet och ännu senare kan vi se och njuta av detta objekt långt där ute.

Även de gamla babylonierna kunde mycket om geometri.

Geometri verkar ha fötts i det gamla Egypten för ca 5000 år sedan och nog behövdes kunskapen när pyramiderna byggdes.

Men många tror att geometrin kom till under 500-600 talet före Kristus med personer som  Thales och Pythagoras i forna Grekland och områdena däromkring.

NU visar det sig att det även  i Babylon liksom i Egypten  fanns geometrisk kunskap långt för Phytagoras och Thales.

Babylons kunskaper hade stora likheter med Egyptiska och kan ses ha påverkats av varandra. Kärnan och den första kunskapen bör därför komma från någon av dessa platser. Dock pekar det mesta på att egypterna var först.

Idag vet man att Babylonierna bland annat räknade ut Jupiters bana med hjälp av geometri ungefär vid samma tidpunkt som Grekland stod på höjden av sin vetenskapliga karriär i antiken.

Men Babylons kunskaper om vinklar etc fanns redan  relativt kort efter Egyptens storhetstid om Grekernas fanns då vet vi inte.

Enligt mig uppkom geometrins grunder i Egypten och då under pyramidbyggandets första tid. Kunskapen tvingades fram kanske under hot om livet  från egypterns Faraoner när de bestämde sig för att egyptiska byggnadsmästare skulle bygga deras mausoleum (pyramider).

Härifrån spred sig kunskapenom geometri till Babylon och senare till Grekland. 

Nya stjärnor föds i stjärnkluster där detta inte borde ske. En gammal utskrattad teori från 1950-talet ses nu som dagens sanning.

Magellanska molnet innehåller två satelitgalaxer till Vintergatan (Stora och lilla Magellanska   molnet) ochen vätgasström kallat Magellanska strömmen. Denna stjärnbild kan enbart ses på södra halvklotet.

I lilla Magellanska molnet finns stjärnhopen NGC411 och i stora Magellanska molnet stjärnhopen NGC1783 och NGC1696.

I dessa hopar är stjärnorna  inte av samma ålder vilket man alltid ansett att stjärnor i en viss stjärnhop bör vara.

När stjärnor sedan dör bildas gas vilket sedan är stoff till nya stjärnor i närområdet.

Men här har upptäckter gjorts av att det mitt inne i hopen finns stjärnor av olikartad ålder. Åldrar av mycket stor skillnad.

Någon säker förklaring på varför finns inte. Men teorin om att så kan ske är en gammal ickebevisad idé från 1952 (lika gammal som jag är) vilken först nu ser ut att få sin bevisning och sina anhängare.

Då som nu i denna teori ser man samma förklaring som trolig. Att stjärnhopen samlat på sig stjärnstoff från passerande moln och att det i dessa har varit bildningar av stjärnor.

En idé vilken ingen trodde på i början av 1950-talet  mer än forskaren vilken kläckt denna som man då ansåg science fictionidé då inga tecken på detta hittats i universum då. Men som nu verkar ha hittats och då bekräftar denna gamla teori som nu dammas av i hyllorna.

Planet funnen vilken har en omloppsbana runt sin sol av ca en miljon år. Det ställer frågor om vad som finns därute.

Efter mycket sökande av  en planets omloppsbana fann man att den var ca 1 miljon år. Men det tog tid att finna dess sol. Nu är det gjort.

Eventuella individer på en sådan planet skulle kanske aldrig förstått att de färdades runt en stjärna eller vilken denna var.

Planeten har fått namnet 2MASS J2126 ca 12-15 gånger större än Jupiter och finns ca 100 ljusår från oss. Åldern är några 10-tals miljoner år och bör ha hunnit runt sin sol ca 50 gånger.

Man kan fundera på om planeten egentligen är en stjärna vilken aldrig föddes eller kan födas i framtiden.

En annan fundering är om det finns en gräns för var planeter finns därute och kretsar runt sin sol. Kanske det finns 100-tals planeter av skilda storlekar vilka är osynliga för oss men vilka kretsar eller har sin bana runt vår sol.

Kanske det finns banor runt varje sol vilka långt därute avlöses av andra solars planetbanor. Kanske de finns oräkneliga och osynliga för oss,  med de teleskop vi har idag av planeter,  i skilda storlekar därute i mörkret mellan solbanorna och mellan galaxerna.

Ännu förstår vi inte hur en röd jätte agerar.

En gång om ca 5 miljarder år kommer solen att expandera till en röd jätte innan den sjunker samman till en vit dvärg.  När detta sker slukar den allt innanför Jorden och inklusive denna.

Det är normalt stjärnliv. Allt förgås och föds igen ser det ut som efter omvandling av materia.

Men varför vätefusionen vilken övergår till heliumfusion innebär att en röd jätte vilket då är tillståndet detta blir resultatet av spyr ut materia är inte förstått i forskningen.

Plasma utkast är en teori men det förklarar inte varför dessa utkast finns.

Röda jättar är vanliga stjärnor. En av dessa vilken behandlas i medföljande artikel är Betelgeuse i Orions konstellation av stjärnor  vilken är den 10 störst lysande stjärnan på stjärnhimlen.

Människoliknande robotar eller inte, på färder i kosmos, kan ge signaler om vilka vi är, negativt eller positivt om det finns andra civilisationer.

Att skapa människoliknande robotar eller ickeliknande robotar för interstellära rymdfärder är inte fel. Människans påfrestningar under långa rymdfärder kan göra det svårt att sända ut oss. Psykiskt som fysiskt är vi inte gjorda för rymdfärder.

Av den anledningen är det helt rätt att sända robotar. Med all säkerhet skapar det inga problem. Men om vilket jag inte tror främmande intelligenser finns där ute och möter dessa farkoster med robotar kan det bli stora problem.

De kan få uppfattningen att vi är en robotvärld. Har de då erfarenhet av att robotar kanske försökt ta över deras värld en gång kan de se våra som fiender på koloniseringuppdrag. Detta kan då få dem att söka varifrån de kom och sedan sända utrustning hit för att spränga Jorden.

Detta är bara ett scenario om det finns någon därute vilken möter våra robotbesättningar i framtiden och tror oss vara en robotcivilisation. Vi måste ta alla beräkningar med om vi ska tro på utomjordiskt liv.

Motsatsen mot ovan är även möjlig. En robotcivilisation som tagit över sina forna herrar möter vår robotbesättning och gör att de inte spränger skeppet vilket de annars skulle gjort. Men de kan då istället undersöka våra robotar och kanske sända dem tillbaks omprogrammerade för att ta över eller utplåna oss.

Vi måste därför med robotbesättningar sända med kunskap om vilka vi är vad vi vill och denna kunskap får inte missuppfattas. Detta är nästintill omöjligt då vi aldrig kan veta vilka som eventuellt får denna är och hur deras förförståelse fungerar.

Dessa oräkneliga planeter därute bör enligt logiskt antagande ha många planeter med liv. Varför hittas då ingen?

Ufon oidentifierade föremål  i skyn har setts i alla tider. Men ingen av dessa syner har kunnat visa sig vara farkoster från andra solsystem hur gärna många än har försökt bevisa detta. Självuppfyllda profetior har i detta fall aldrig bekräftats.

Det är bland dagens forskare till skillnad från tidigare ett stort intresse av att bevisa att liv finns där ute. Men som forskare kan man inte detta utan konkreta bevis.

Troligen ligger det även intressen här att försöka motbevisa kristendomen där det bland äkta troende finns tron att det enbart finns liv på Jorden. Jag tillhör denna grupp.

Men troligen kommer någon forskare inom en nära framtid att vilja få äran av att bevisa att liv finns där ute. Bevis som misstolkas kan vara den lösningen. Bevis som tillrättaläggs och inte på lång tid kommer att förstås som falska kan även bli resultatet.

Jag tror inte på liv därute. Men jag tror dock på att det snart kommer en rapport där forskare misstolkar vad som hittas därute  för att bli en den förste och bli känd i historieböckerna.

Redan idag har en hel del hittats som först misstolkats som liv där ute i form av radiosignaler mm. Men vårt hopp står till att många forskare kollar uppgifter om liv när det väl kommer.

För intresse av detta ämne läs mer här om aktuell forskning och även vad en del forskare tror är förklaringen till att vi inte hittar liv. Att universums ålder och livets bräcklighet gör att det liv som fanns en gång nu är borta och att det därför är tyst därute. Men detta säger egentligen ingenting om liv finns, har funnits eller om vi är ensamma.

Radioteleskopet Nobeyama i Japan har upptäckt det näst största svarta hålet i vår Vintergata.

I centrum av troligen alla galaxer finns ett jättestort svart hål. Varför det finns bör sökas i tidernas begynnelse  den punkt i tid och rum när Big Bang uppstod ur ingenting av ingenting.

Detta är något vi troligen aldrig kan förstå och troligen inte ska förstå men är likväl sanningen. Om allt skapades  ur som jag tror ordet, Guds ord,  då behöver man inte tro på att sanningen går att se från vilken utgångspunkt som helst men ovanstående att det ur ingenting  blev något där vi är nu, i en accelererande expansion är likväl sant. Tror vi alla.

Svarta hål är man inte helt klar över varför och hur de skapas.  Men det finns flera svarta hål i varje galax. Ett i något mindre storlek än det i centrum av vår galax vintergatan. Ett svart  hål har hittats  i  centrum av Vintergatan  ytterligare ett nästan lika stort hittats av ett radioteleskop i Japan i närområdet. Fler finns. Svarta hål är inte ovanliga objekt.

Många finns dolda i moln av damm och materia uppkomna från supernovor eller novor vilka i sin tur uppkommit från exploderande äldre stjärnors dödskampslut.

Svarta hål kan härmed ses som fler än vi trott hittills och för att hitta tecken på dess existens kan vi leta i dammolnen efter supernovor om här då är starka rörelser  kan  vi misstänka att de  är orsakade av inträngning av materia runt ett svart hål och utspyende av materia runt detta.

Ca 2000 troligen beboeliga planeter har upptäckts de senaste 20 åren.

Om man ser till universums ålder ca 13,8 miljarder år bör det därför ha funnits stora möjlighet för liv att uppstå på många platser och  det bör även finnas oräkneliga planeter med livsmöjligheter därute.

Men ännu har inget liv funnits i jakten på detta.

Men då måste vi även bortse från att vi skapats av Gud och är ensamma. I annat fall kan vi aldrig räkna med liv därute enbart livsdugliga planeter om ens det (inget säger att de livsmöjliga planeter vi upptäckt är möjliga utan uppbyggnad av denna möjlighet på plats av människan).

Vi kan aldrig få bevis även som troende på att det inte finns liv där ute. Detta då det finns oräkneliga livsmöjliga planeter och även de som ses som motsatsen skulle kunna rymma okänt liv på eller under ytan  och även i dess atmosfär.

Vi som troende kan bara tro på att vi är ensamma och vetenskapen vilken oftast har en  annorlunda uppfattning att fortsätta det eviga sökandet efter utomjordiskt  liv.

Problemet med sökandet från vetenskapens håll är att det finns risk att missuppfatta liv där inget finns. Vi har haft en del mystiska signaler utifrån vilka först tolkats som misstänkts  liv men sedan förståtts som troliga naturfenomen.

Jakten  på liv kommer att fortsätta. Hoppet är att vi inte kör vilse i detta sökandet och försöker skapa kontakt med en radioaktiv källa eller annat universellt fenomen vi misstolkar eller ännu inte förstår.

Troligen finns det en nionde planet där ute sökningen efter denna pågår för fullt.

Genom hur  flertalet av objekten bortanför Pluto i det så kallade Kuiperbältet rör sig i sina banor enligt mönster de   inte borde göra enligt den kända fysikens lagar,  tros det  att en ännu ej upptäckt planet utanför bältet ger upphov till dessa rörelser.

Enligt matematiska beräkningar ska då denna mystiska planet vara ca  tio gånger större än Jorden och banan runt vår sol ta ca 10-20000  år och planetens bana  finnas ca tjugo gånger längre ut från solen än Neptunus bana.

Inga bevis finns på denna planets existens men matematiskt bör den finnas. Kanske det finns än fler planeter eller dvärgplaneter där ute. Om nu denna planet finns har den troligen många månar enligt mitt resonemang från inlägget den 23 januari se detta.

Det finns säkert mer utanför det vi idag ser som vårt solsystem än vad vi tror. Säkert finns det planeter där ute mellan vårt och andra solsystem,  med flera objekt. Objekt inte bara kometer vilka vi vet finns. Objekt vilka följer vintergatans bana och inte en sols. Ofarliga för oss men spännande objekt vilka är osynliga i mörkret därute och på grund av sitt avstånd från oss svåra att upptäcka.

Troligen skulle upptäckten av den nionde planeten och om vi kan göra mätningar i närområdet av dess satelliter misstanken komma att något objekt längre ut påverkar även denna.

Tomrummet mellan solsystemen eller galaxerna är troligast inte tomma. Inte bara för  att där finns otroliga mängder mörk materia utan troligast  finns även planeter och asteroider av känd materia därute i mörkret. Kanske det även finns kroppar av mörk materia osynliga för oss även om vi var på plats. Ingen vet men allt är möjligt.

Ny metod kan göra det enklare att hitta kväve på exoplaneter. Kväve i atmosfär kan ge indikationer på liv och vatten.

Att se kväve på avstånd i spektra har varit och är fortfarande mycket svårt. Koncentrationen har riktats mot att hitta vatten i vårt solsystem eller syre. Men även kvävet är en förutsättning för liv i de flesta fall och här på Jorden av stor vikt för fotosyntes och kvarhållande av vatten på ytan.

Då vi har ca 70% av kväve i vår atmosfär kan samma halt eller mer finnas på andra himlakroppar. Kan vi hitta spår av kvävgas kan det ge indikationer på vatten och syre och då livsmöjligheter.

Problemet är att det varit svårt att veta om en planet har kväve i sin atmosfär. Den är svår att spåra i spektralanalys.

Kanske en ny upptäckt eller uppfinning kan göra det enklare i framtiden och det då blir än enklare att leta efter liv där uppe.

En doktorand i astronomi och astrobiologi vid universitetet i Washington med namnet Edward Schwieterman har funnit en eventuell lösning på hur man kan mäta halten av kväve på avstånd.

Låt oss hoppas att detta kan fungera och jakten kan gå vidare på liv där ute ännu effektivare.

Ryssland önskar bygga en atomkraftsdriven motor för framtida rymdfart utanför vårt solsystem..

Om vi ska kunna resa eller sända farkoster mycket långt ut i universum måste vi ha motorer vilkas energi räcker till.

Idag vet vi inte andra möjligheter för detta än kärnkraften. Solkraftskällor fungerar inte då vi inte planerar långa resor runt solen eller dess närhet utan ut i den mörka kalla rymden utanför solsystemet.

När den dagen kommer då vi tar steget ut på långfärder som sträcker sig årtionden eller århundraden ut i universum ser vi idag inga andra möjligheter än kärnkraftsmotorer. Av den anledning kan vi enbart önska lycka till för Ryssland i deras forskning. En forskning jag är övertygad om  även finns i USA och kanske även på andra platser.

För första gången har en blomma blommat i rymden.

Det är en gul Zinnia. Att det blev just denna blommas frö som togs med upp i på den internationella rymdstationen vet jag inte men blomman har nu slagit ut där uppe.

Tidigare har romansallat odlats där uppe även det med lyckat resultat.

En blomma är känsligare än sallad därför har man koll på hur denna blomma reagerar på miljön där uppe. Tomater kommer även i framtiden att experimentodlas där uppe.

Men än kan man inte göra allt på en gång. En sak i sänder. Inget växthus ännu.

Odling är viktigt för framtida långfärder eller bara för trivseln ombord på långfärder och även för transport  för eventuella framtida odlingar vid koloniseringar av främmande planeter. Marsfärder är väl närmast i tanke då.

Zinnia är nu inskrivet i historieböckerna som den blomma vilken först blommade i rymden.

Även amatörastronomer med mindre teleskop kan i vissa fall se effekterna runt svarta hål.

Att se materia vilken sugs in i svarta hål har man trott enbart kan ses med röntgenteleskop eller gammateleskop. Röntgenstrålning eller gammastrålning har varit lättare att se på de avstånd det handlar om. Det svarta hålet kan dock aldrig ses. Enbart effekterna runt detta som visar att det finns och att det händer saker där.

Men nu har platser funnits  där även amatörteleskop kan se effekterna av ett svart hål med optiska teleskop. I detta fall i relativt närbelägna hålet V404 Cygni. Detta ligger i stjärnbilden Svanen 7800 ljusår bort.

Har du ett teleskop leta där läs artikeln som medföljer här och lycka till.

Jakt i full gång efter en livsmöjlig planet runt vår närmsta grannstjärna Proxima Centauri 4,2 ljusår bort. Följ jakten från Europa i sociala medier.

I vårt närmsta stjärnsystem Alpha Centauri där tre stjärnor finns är den närmsta oss Proxima Centauri.

En röd dvärgstjärna  runt vilken vi försöker finna en jordliknande planet.

Jakten kan följas och kommenteras på social medier. Jakten drivs från ESO europeiska sydobservatoriet i Tyskland.

Följ med på resan kanske den ger mer än man hoppas. Kanske den ger ingenting. Men spännande kan den bli.

Följ länken för att läsa mer om detta äventyr.

Spår av de första stjärnorna kan ses men det finns mycket där ute som förvirrar.

13,8 miljarder ljusår var det sedan allt kom till i Big Bang ur ingenting.

Idag kan vi se spår av de första stjärnornas byggstenar genom att studera moln av gas av helium och syre ca 12 miljarder ljusår bort. Här bildades de första stjärnorna vilka inte innehöll  tunga grundämnen. När de åldrats och exploderat bildades genom fusion nya stjärnor av materialet och då kom de tyngre grundämnena till.

Vi ser spår av detta händelseförlopp i universum. Problemet är inte att det finns för få spår utan istället för mycket spår. Moln av stoff vilka skiner genom yngre moln av stoff i spektret och förvirrar vad som är sant i ett händelseförlopp i tid och rum.

Men enligt fysikens lagar och teorins möjligheter anses det vara spår av ett troligt händelseförlopp vi ser där ute enligt ovan konstruktionsmall.