Tänk om alla människor till slut blir allergiker

Allergi är vår tid gissel. En förr nästan okänd sjukdom som första halvan av 1900-talet mest handlade om det man benämnde hösnuva.

Allergi mot pälsdjur var ovanligt och mot födoämnen än mer ovanligt.

Varför har det ökat i vår tid?

En del påstår att det beror på att vi som barn inte längre utsätts för ämnen av slaget pollen och smuts av husdjur mm likt de uppväxande i forna bondesamhällen gjorde och härmed inte får naturlig motståndskraft mot allergi.

För min del anser jag att vår kropp utsätts för betydligt fler ämnen än förr och överbelastas av nya kemiska tillsatser i mat, textilier och luftföroreningar.

Kan slutet bli att alla människor blir allergiker i framtiden?

Det finns möjlighet att bli allergisk mot allt, så möjligheterna är obegränsade.  

Trädsjukdomar ökar, men varför drabbas fler o fler arter?

Almsjukan började det med, men sedan dess har fler och fler trädarter blivit sjuka, ex asken med askskottssjukan, var och en med en specifik sjukdom för just denna art.

Varför accelererar dessa trädsjukdomar och hur kan arter få en egen sjukdom som i våra dagar sprider sig snabbt genom arten?

Finns någon gemensam nämnare i dessa sjukdomar som vi inte funnit och som förklarar varför art efter art får sin egen sjukdom som efterhand slår ut arten på stora områden?

Kan sjukdomar som slår ut helt andra arter uppstå efter hand?

Tänk om vi fick en sjuka som slog ut gräs. Då skulle gräs efterhand försvinna helt då detta svårligen skulle kunna stoppas.

Inget är omöjligt frågan är bara varför alla dessa sjukdomar uppkommer just nu?

Demoner har alltid funnits.

Korybaner är demoniska väsen i den grekisk-asiatiska gudinnan Rhea-Kybelcs följe. Men genom tiderna har demoner fått andra namn beroende på religion. Men det viktiga är att de fanns och säkert ännu finns.

Demoner är onda andar som funnits sedan skapelsen och som ännu i dag sprider sin missämja bland människor och får dessa att välja egosim och ondska istället för omtanke om andra än en själv.

Man kan se individualismen som en ond inriktning, då den innebär att satsa på sig själv och förverkligande av egna drömmar, även om det innebär att någon annan krossas.

Enligt bibeln ska man inte söka kontakt med andevärlden då det innebär risk att bli lurad av dessa demoner. De utger sig för goda andar men är tvärtom.

Medier och spiritister liksom siare ska man inte beblanda sig med enligt bibeln, då dessa är förvirrade av onda andars makt, fast de själva tror att de arbetar för goda ändamål.

Tron på andar har ökat igen i vår tid. Mycket beroende på att denna tro ger snabba svar vilket inte bibeln ger, bibeln ger enbart hopp grundat på tro.

Tron är fri. Men tron är förutsättningen i bibeln medan effekter ges av ovanstående som kan upplevas och ses.

Därför är det inte konstigt att sekulariseringen ökar i vår tid, där man önskar se snabba konkreta resultat att tro på.

Barfotabarn - idag och igår

Med detta kan menas barn likväl som äldre som är vilsna i tillvaron. Den som inte hittar en lösning på nästa steg i livet, utan övergivet ser sig omkring utan att se några möjligheter. Ensamma barn, ensamma och utstötta vuxna av slaget arbetslösa och sjuka mm.

De som söker tröst men ingen får. De som kasserats på arbetsmarknaden. De som mobbas i skolorna. De fattiga som inte kan få det bättre utan hjälp men som ingen hjälper.

Barfotabarn i livet, de segregerade av människor och stat. De stigmatiserade av medmänniskor och grannskap.

De har alltid funnits, och finns ännu.

Du har tappat ditt ord (ur Barfotabarn 1933 av Nils Ferlin)

Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet. Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet. Vad var det för ord - var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet? Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort, du barfotabarn i livet.

Vems texter ger något att läsa för dig?

De texter i berättelseform som noveller eller romaner ger dig inget om du inte kan hitta något i dem som du kan se som något du känner igen från ditt eget livs erfarenhet eller tankar.

Att skriva för massorna i form av millionsäljande böcker är att förstå det som de flesta människor kan se sig som erfarna eller kunniga eller rädda för.

Smal litteratur är inget för alla utan för de som önskar förstå mer än sin vanliga vardags eller akademiska kunskap.

När det gäller facklitteratur läser du i första hand det som intresserar dig inom ett visst ämne. Det du vill veta mer om och det du är nyfiken på.

Men även här gäller att författaren bör dela språk med dig för att det ska ge dig något. Akademiskt språk passar inte alla utan ett enkelt språk i skriften är att föredra om en bok ska sälja eller läsas av flertalet och inte riktas till mentorer på universitet eller forskare av samma slag som författaren är.

Populärvetenskapliga böcker är för alla och har lika stort värde om inte mer än akademiska avhandlingar vilka skrivs i första hand av den som önskar doktorera. En doktorsavhandling är inte läsbar för alla och är även för en akademiker i många fall torr och tråkigt skriven.

Att bli ekonomiskt oberoende kan alla, men alla förstår inte meningen.

Många förstår inte meningen med att försöka bli ekonomiskt oberoende eller spara så mycket kapital som möjligt månad för månad.

Man tycker att man ska leva för dan och handla det man känner för just nu. Framtiden tänker man inte på.

En framtid som kan bli tryggare om man inte köper något efter känsla utan efter behov, väl genomtänkt om detta behov egentligen finns.

Det finns en trygghet och fridfullhet i att veta att man klarar sig själv ekonomiskt, även vid oförutsedda händelser.

Man behöver inte köpa kläder efter mode eller känsla utan kan använde det man har betydligt längre än man tror om man alltid köper klassiska kläder o inte modekläder.

Man behöver inte den där tidningen eller godisasken. Man klarar sig bättre och mår bättre om man istället skapar en trygghet med dessa pengar på sin bankbok.

Testa, många gör detta, det finns de som blivit miljonärer efter många år på att spara och placera kapital som i vissa fall kommit ur källor som pantburksinsamlande mm.

Ja, allt är möjligt. Samtidigt som du klarar av att spara mer o mer även nu med   politiska utspel som att de sjuka och arbetslösa ska segregeras ekonomiskt. Det biter inte på dig, du har skapat en egen trygghet, även om du lever snålt har du möjligheter att förändra genom ditt sparkapital. Kanske du aldrig kommer att använda det, men det ger en inre trygghet att veta att det finns.

Gränszonen mellan ont och gott

Kanske detta är det vanligaste tillståndet, gänszonen. Inget är kanske helt ondska eller helt godhet. Vi är ju inte Gud, bara hans avbild. Som sådana är vi inte och kan inte vara helt goda utan vi syndar kontinuerligt och bör därför regelbundet be om syndernas förlåtelse och ta vår nattvard i kyrkan för att åter försöka göra vårt bästa.

Vi kommer att misslyckas igen, men anledningen till detta är att vi är människor och i vår värld finns ondskan likväl som godheten. Men ondskan frestar oss hela tiden att tillfredsställa behov av kortsiktig karaktär på andra människors bekostnad av ett bra liv.

 I bibeln finns bergspredikan, om vi kunnat leva efter dessa regler skulle livet här och nu varit enbart gott. Men då ondskan finns här, som vi alla vet, är detta omöjligt. 

Bergspredikan visar på hur vi en gång i Guds rike kommer att leva där blir det möjligt då den gången ondskan och dess lakejer är borta och frestelser från dem för att styra bort från Gud är försvunna.

Till dess kan vi bara göra så gott vi kan och leva i gränszonen mellan gott och ont.

Vilka idéer är nyttiga och vilka är värdelösa?

Svaret bör vara idéer som realiseras och som förenklar något som tidigare var komplicerat.

Men för att detta ska ske måste idéerna då komma från någon som kan realisera en idé eller har kontakter som förstår den och kan realisera den.

Om idén, hur bra den än är, kommer ur en medelinnevånare på vår jord kommer den aldrig att realiseras eller kanske ens kommuniceras.

Då uppstår frågan hur många bra, nyttiga och goda idéer realiseras från mänsklighetens samlade idékapacitet av de som lätt eller säkert skulle komma mänskligheten till del om de realiserades?

Jag kan inte svara på detta, men är övertygad om att ett mycket litet promilletal är svaret.

Det är bara ett fåtals idéer som kan realiseras. De som uppkommer från människor med möjligheter, makt eller kontakter i I-världen.

Det är frustrerande att tänka på hur mycket som skulle kommit mänskligheten till del om så bara någon procent av de goda idéer som dagligen uppstår kommunicerades och i förlängningen kunnat realiseras.

Annorlunda är allt som inte passar in i en tidsepok.

Det som inte passar in en viss tid ses med misstanke och ibland avsky.

Förr sågs den som var ickereligiös som någon som inte hörde hemma i samhällsgemenskapen utan segregerades ut från denna.

I dag är det mer kufiskt att ses som religiös än som icketroende. Den troende ses snart som någon som bör segregeras. Att tala om sin tro i skolor eller på arbetsplaster ses som negativt och försök att påverka.

Förr däremot ansågs att påverkan av icketroende var något positivt.

Hur samhället kan vända helt om i sina kulturella utryckningar är något som skulle vara ett bra forskningsprojekt. I en organisation ses ofta kulturen bli kvar fastän personal byts ut då och då. Företagskulturer består och är svåra att ändra på.

Det som en gång blev ett nytt företags kultur sitter i många yttringar kvar i väggarna oberoende av tid.

Varför är det samma sak i samhällen av vårt slag? De västeuropeiska nordliga samhällena. Vad har hänt här? Varför?

Om förståelsen för detta kunde hittas skulle även statiska företagskulturer kunna förändras utefter den kunskap som samhällens kulturer förändrats.

Jag tror inte så mycket forskning gjorts utefter dessa premisser. Ett litet tips alltså.

Varför tanken på en Gud om denne inte skulle finnas?

Varför skulle människans inneboende konstruktion få oss att tänka på en Gud om det inte fanns någon? Varför skulle evolutionen inte tagit bort dessa tankar eller varför skulle evolutionen skapat dessa tankar och behov om det inte var av vikt att ta ställning till detta?

Skulle evolutionsutvecklingen få Gudstron som viktig om det inte fanns en sanning i den?

Varför finns en inneboende religionssökandeprocess inom varje människa om det inte fanns substans utanför sökandet?

En tanke som inte är förverklingsbar i verkligheten, kan den finnas?

Varför skulle tankar på något som inte kan realiseras eller är verkliga skapas om inte möjligheten till tanken kan finnas eller finns?

Är evolution en skapelseprocess av ingenting eller en labyrintprocess utan slut och början? Evolution testar möjligheter och omöjligheter men att hamna i en omöjlighet för evigt är knappast evolution. Om så skulle vara fallet skulle det betyda evolutionsstopp.

Så är det inte. Skapelseprocessen fortsätter eller om man så vill benämna den evolutionen. Den står inte still, den söker efter bästa möjliga livsbetingelser och det som inte fungerar försvinner.

Så inte Gudsbegreppet och tron på Gud. Därför finns en substans och verklighet av vikt i Gudstron. Svaret om Gud finns bör därför besvaras med ett JA.

Rätt man eller kvinna på rätt plats, gäller det idag?

Förr lärdes en person sitt yrke av sina föräldrar från vilka denne tog över och härmed lärts in i yrkesrollen redan som barn.

Idag lärs ett yrke i de flesta fall ut genom utbildning på någon skola. För ungdomen okända personer ger den utbildning som kan, men långt ifrån alltid, ger kompetens för ett visst arbete.

Den utbildning som önskas tas beslut om av ungdomar själva med ev rådgivning från en studie-yrkesvägledare, vilken ger information om vilka poäng som behövs för att komma in på en viss utbildning. Men om denna utbildning garanterat ger det arbete som utbildningen ska ge klassifikationer till ges inte.

Detta är skillnaden mot förr då även skråväsendet ingick. Här var det en garanti om ett arbete i det skrå man utbildades inom eller den utbildning föräldrar gav sitt barn.

Rätt person på rätt plats blev ofta fallet förr. Man skolades in direkt efter födelsen i en yrkesroll. I dag är en rörlighet på arbetsmarknaden vanlig, för att inte även nämna i många fall livslång arbetslöshet, om man med detta ser arbete med riktig lön och inte bidrag av slaget nystartsjobb.

Denna oro i samhället där de som utbildar sig ofta hoppar av sin utbildning då de tröttnar på den i många fall innan den är klar visar att yrkes och studieledning är något som inte fungerar.

Beslut av fel slag tas ofta. Något som fattas är raka besked till en elev av slaget jag anser du ska utbilda dig till det och det och då få en inkomst. Inte att säga att du har möjlighet till vilken utbildning som helst bara du kämpar.

Varför utbilda till arbetslöshet? Utbilda till bristyrken inte tvärtom till spännande yrken där få behövs. Säg till eleven att du inte har den begåvning som gör att du kan bli vad som helst, det är bättre att säga detta nu än att eleven själv ska förstå det när studieskulderna börjar packas in i livsschemat av arbetslöshet och frustration i framtiden.

Träsmycken ovanliga i dag - vanliga under antiken

Vi har text, ex Platons, som visar på att träsmycken fanns och var populära förr. De har självfallet i mycket litet antal kunnat bevaras till vår tid, om ens något.

Det fanns troligen många vackert utskurna smycken i exotiska träslag under hela antiken.

Smycken vilka nu för alltid är borta och som vi inte har en aning om hur de såg ut. Trä är ett lätt material att karva ut mönster och figurer i, betydligt lättare än i smyckestenar, guld och andra material. Undantag, bärnsten. Bärnstenssmycken var även de vanliga en gång och själva bärnstenen var en stor handelsvara.

Men denna och liknande var dyra, medan trä var gratis att samla på sig och karva i.

Det finns mängder av olika träslag och varje slag har många möjligheter i sig och alla bitar är unika likt allt annat organiskt material.

Varför detta material idag inte används mer än det gör är konstigt. Visst, guld behåller sitt värde likaså diamanter, men ska utsmyckningar visa på den utsmyckades förmögenhet i första hand?

För en del är det säkert så, klasstillhörighet vill många visa upp, även i vår tid.

Men om man ser estetiskt på ett material har träslag många fler möjligheter, i dag, likväl som då.

Medicinhysteri och lockande budskap

Reklam och lockelser handlar ofta om en må bra livsfilosofi. Förr sålde ambulerande försäljare livselixir och blandningar av allehanda mixturer som skulle bota allt från håravfall till vilken sjukdom som helst. Ja det fanns även kärleksmixtur som skulle lockas i den som älskades för att känslorna från denne skulle vakna.

Vi har liknande lockelser i dag från apotek, hälsokostbutiker av skilda slag och inte minst från mer eller mindre skumma internetbutiker.

Allt kan även nu botas, mer eller mindre, och genom att ta en viss mixtur ska välmåendet öka. Vitaminer och mineraler ses som något människan inte förstår sig på att blanda själv, genom en välbalanserad kost, utan ska på piller och mixturväg ätas till dyra priser.

Kärleksmixturer finns kanske inte så mycket längre utan istället viagra till försäljning av all slags skumma försäljare. Riktat till män så de får bättre sexlust, för kvinnor vet jag inte om motsvarande medel finns. Men säkert kommer något liknande förr eller senare även för det andra könet.

Människan är sig lik det är bara pillrens och mixturernas sammansättning som förändras genom tiden. Förhoppningarna och tron på att andra vet bättre hur man mår, bara fortsätter och marknadsföringen blir allt aggressivare om kundernas kapital.

Idag ges djur mänskliga känslor, förr var det en skymf att jämföras med ett djur.

Det är kanske bara halva sanningen. Att ses som ett vilddjur och bära dess namn kunde även ses som att det var en man som skulle fruktas eller att det var en stor krigare.

Man såg ex vargar som fruktade djur likaså björnen och den som jämfördes som en sådan var fruktad som en varg eller stark som en björn. Det var en positiv benämning för den som man såg som sådan.

Tvärtom var att jämföras som feg som en mus, kvick som en vessla, tjuvaktig som en skata var dock en skymf att benämnas som.

Men om man undantar fabler och myter där Aisopos var en av berättarna såg man inte djur som lika känslofyllda som människan.

Idag har människor till överdrift förmänskligat djur och fruktan för varg o björn är betydligt mindre än förr.

Sällskapsdjur har blivit vanligare. Barn ser djur som Disneyfilmerna speglar dem. 2009 kom G-force och snart ville många själva ha ett marsvin då de trodde de var lika smarta som de som fanns i filmen. Besvikelsen kom när man upptäckte att det inte var så och man ville i många fall då lämna tillbaks dem.

Förr var det vanliga djur som i dag är husdjur, hundar och katter i första hand, vakt- och jaktdjur eller som i kattens fall råttfångare.

Akvarium var det få som hade och fåglar var inget man i vanliga fall spärrade in i bur, om de inte var matnyttiga.

Tider förändras och ju mer vi avskärmar oss från naturen i boende och behov desto onaturligare blir människors liv och djurs onaturliga hemmiljöer.

Vem det är mest synd om kan diskuteras, djuren som förslavas hos människan eller människan som söker onaturliga relationer med djur istället för med människor.

Hydran, den äldre bilden av kvinnan

Kvinnan som vid diskussion inte ger sig utan ökar sina diskussionsunderlag när ett försvinner. Överbevisa henne om något och hon fördubblar argumenten.

Hydran vars huvud höggs av lät då istället flera nya växa fram.

Hon var nästintill omöjlig att besegra. På den tid denna best ansågs verklig överlistades den till slut av Herakles.

Man ansåg på denna tid kvinnan som opålitlig och svårförståelig.

Ge dig aldrig i diskussion med en kvinna sas det. Om du förfalskar ett av hennes argument kommer hon med två nya.

Du kan aldrig vinna då logik inte hör till en kvinnas starka sida utan enbart känslor. Hon kan vara giftig och hämnas utan urskiljning om du väcker hennes vrede.

Så kontentan var då att aldrig börja diskutera med en kvinna.

Varför är skaldjur så vanliga vid fest i Sverige?

Jag vet inte. Men är det ett nationellt fenomen? Vad jag vet är ex kräftor i många länder inte människoföda.

Varför har det då blivit lite av kult att äta dessa djur i augusti varje år i Sverige?

Kan det vara av samma skäl som jag tror att lax blivit festmat. Lax var ju något som fattiga åt ibland 7 dagar i veckan för länge sedan. I vissa dräng och pig kontrakt skrevs det in en klausul där bondmoran garanterade att det inte fick serveras lax mer än ett begränsat antal dagar i veckan.

Vardagsmat blev i senare tid festmat, under 1950-60talen var det mycket vanligt att det serverades lax om det skulle vara fina kalas och bemärkelsedagar. Detta var omöjligt som festmat under 1800-talet och tidigare då det ansågs som fattigmanskost på många platser.

Kan skaldjur som kräftor ha samma historia? Man åt vad man lyckades hitta ätbart i fattigsverige. Kanske man även ska se surströmming i detta sken.

Både surströmming och kräftor har i dag en speciell årstid som de äts under.

Traditioner som kanske kommit från fattigsverige när dessa rätter var vardagsmat likt laxen.

Om några generationer får vi kanske samma sak av känsla för pizzan, vilken i dag är så vanlig över hela vårt land. I dag äts pizzan som lax på 1800-talet, flera gånger i veckan, av många som en billig rätt. 

Det kommer förr eller senare en motreaktion då den kommer att bli mindre populär och pizzeriorna får slå igen i lika snabb takt som de uppkom, som svampar ur jorden, tror jag. Det finns ännu en rätt man kunde lägga till i resonemanget och det är nudlarna.

Gammal visdom, vad innebar den?

Jag påstår att den kan jämföras med dagens know-how, tyst kunskap som kommer ur lång erfarenhet och upplevelser från något.

Det är inget som kan läras ut, utan kunskap som kommer efter rutin och åratals erfarenheter.

Förr ansågs detta vara positivt i både familj och rådslag.

Därför ansågs i första hand de riktigt gamla ha den kunskapen som sedan förmedlades till de yngre när de frågade de äldre till råds.

Detta var något som, mig veterligen, fanns i alla kulturer.

I dag anses äldres råd och erfarenheter tillhöra en förgången tid och därför önskas kontinuerlig föryngring på arbetsplatser och föreningsliv mm.

Det är inte konstigt då vi lever i föränderlighetens accelererande tidevarv då inga fasta värden finns som håller mer än tillfälligt. Nya normer och lagar tillförs kontinuerligt. Kulturer blandas och vilsenheten ökar.

De som har lättast för detta kaos är de yngre, medan de äldre har svårt för att hänga med, i de fall de orkar försöka. Därför är det inte konstigt att erfarenhet från äldre inte efterfrågas då denna speglar andra normer i ett tidigare samhälle fastän dessa kanske inte är mer än några år tillbaks.

Att lägga ut fällor är inte så vanligt i dag

Trappers, personer som lägger ut fällor i Canada med flera länder, för att fånga pälsdjur för att sälja skinnet på. De finns fortfarande som yrkesgrupp där men är inte vanliga på de flesta andra håll i världen.

Visst finns det tjuvjägare i ex Afrika som lägger ut fällor för vilt men det är en olaglig verksamhet i de flesta fall.

Få lever på yrket i dag och det beror inte bara på att viltet minskat. I ex Canada finns fortfarande stora stammar av ex bäver och bisamråtta. Trappers lever självklart även av att sälja viltkött.

Fällutläggning är en hel vetenskap och en spännande sysselsättning.

Däremot är lockelser för att fånga fisk mycket vanligt fortfarande. Att agna en krok är ju att agna en fälla.

Men nog finns det många människor som är födda till jägare och har arvsanlag sedan Hedenhös och längre tillbaks för detta arbete.

Men som i våra dagar har hamnat i en lägenhet i en stad och aldrig får användning för sina anlag eller sitt frihetsbehov av att ströva i naturen och jaga.

Istället blir det ingenting av dessa i vår tid mer än kanske arbetslöshet och misär.

Varför har utvecklingen gått från ett naturligt liv till ett konstlat urbanskt leverne utan att fler reagerat och sagt Nej?

Förr utmanades det till duell, vad utmanas till idag?

Om någon i adeln förolämpades likväl som om någon förolämpades inom det militära, utmanade den förolämpade till duell. Äran stod på spel. Duellen kunde vara med värja, pistol eller något annat tillhygge.

Inom de lägre kasten blev det inte duell, istället slagsmål med olika tillhyggen eller lönnmord i vissa fall.

Sedan dueller olagligförklarades har de minskat i Sverige och finns knappast numera.

I stället har alla klasser av innevånare tagit till sig de förr lägre klassernas tilltugg. Att slå varandra med olikartade verktyg till sans och måtta slogs ut. Alternativt lönnmord.

Men något nytt har tillkommit. Äran och respekten behöver inte alltid vara något en enskild håller uppe genom misshandel av den som utmanat denna. Istället kan feghet ha tillkommit i många fall. 

Genom att man mobiliserar så kallade kompisar och ger sig på antagonisten i flertal. Feghet har ersatt äran som alla förr själva såg till att upprätthålla. Det egna har blivit gruppens. När någon missfirmar en person i dag ses det som att detta missfirmat en konstellation och gänget mobiliseras.

Detta har lite likhet med de i Sydeuropa ännu idag vanliga blods- och släktfejderna. Vi har tagit till oss Sydeuropas kultur, men gänget är inte en familj eller släkt här i Norden, utan löst sammansatta ligister i de flesta fall.

Detta är den utveckling som blivit till efter att dueller av enmansslag man mot man som förr var ett sätt att hålla på sin ära och  respekt  numera ersatts av gängmentalitetens ideologi.

Vad menas med att välsignas, bannlysas eller bli fredlös då och nu.

När en människa välsignar en annan människa betyder det att hon vill sin medmänniska väl och allt gott.

Motsatsen till att välsigna är att förbanna, då önskas allt ont den som förbannas.

Genom historien har båda slag av önskningar gjorts även från katolska kyrkan som i i många fall bannlyst någon vilket kan jämföras med att förbanna.

Snart kom bannlysning att bli synonymt med fredlöshet. Detta innebar i motsats till bannlysning att den som var fredlös kunde slås ihjäl av vem som helst om denne visade sig bland folk. Det fanns ingen återvändo till samhället och flykt till okända trakter var enda möjligheten till överlevnad.

Den bannlyste kunde däremot göra bot och bättring och den vägen åter komma in i samhällsgemenskapen.

Lite filosofiskt kan vi se likheter, dock inte lika grymma, i vår tids svenska samhälle.

Den som inte får ett nytt arbete under en längre tid kan ses som bannlyst och leva utanför samhällets normer och ska ha så lite av samhällets resurser som möjligt att leva av. Denne kan, om han eller hon har otrolig tur, få ett riktigt arbete igen och då har botgöring gjorts och personen är välkommen in i samhället och kan få del av skattesänkningar, avtal på arbetsmarknaden och konsumera igen.

De som inte lyckas kan ses som fredlösa. Denne ska till slut, på mycket låg a-kasseersättning, arbeta gratis (jobb och utvecklingsgarantins steg 3) för någon  till sin pensioneringsdag.

I gengäld får den som tar emot någon av dessa samhällets utstötta, som plåster på såren att denne sätter en av de fredlösa i arbete, ca; 5000 kr i månaden som ersättning.

Varför tillåts inga nybyggare längre?

Tiden då vem som helst kunde bryta nytt land och leva på denna mark är sedan länge förbi i vårt land.

Nybyggare accepteras inte och att anlägga en ny gård på obruten mark existerar inte.

Att kunna detta och skapa ett eget försörjningsställe har inte Alliansen tänkt på eller något annat parti eller konstellation.

Friheten för detta är borta annars skulle detta säkert lockat många och statens mark borde väl vara möjlig att skaffa egna hem på.

De som kan detta har kunskap för detta och önskar leva ett enklare liv i samklang med naturen och klara sig själva skulle ha den möjligheten.

Ett i dag radikalt förslag men för inte så länge sedan var det en möjlighet för alla, Amerika byggdes upp på det viset för inte så länge sedan.

Friheten som då fanns, finns den någonstans i dag? Friheten att skapa sin egen framtid utan en massa byråkrati och kapital. Att slippa finnas i alla register, att tvingas in i en fålla som klassificerar?

Nej, kontrollsamhället har ökat år från år och accelererat under 2000-talet.

För vems eller vilkas syften kontrolleras vi från vaggan till graven? Vem tjänar på det eller är det bara en administration och byråkrati som är självskapande och accelererande?

Människan är skapad för att leva i och med naturen. Detta gör de flesta inte i dag och resultatet av detta är främlingskap, individualism och egoism för att inte tala om brottsbenägenhet och en kamp för något som kallas självförverkligande.

Men att bli det man är avsedd för, att självförverkliga sig optimalt och inte enligt tro som bara ger tomhet. Vad är det? Jo att leva med naturen och av denna. Här kommer den i dag omöjliga tanken på nybyggaren in.

Jägare ett yrke som dött ut

Förr var det status att vara jägare om det var på slott eller herresäten.

Men om vi ser än längre tillbaks hade vi ett samlar och  jakt och fiskesamhälle.

Jägaren har i alla tider setts upp till, det var ingen som såg jakt som något fel.

I dag finns knappast som förr någon i Norden som lever på enbart jakt.

Varför det blivit så är en gåta. Vi har möjligheter i dag likväl som under kolonisationen av Amerika att vissa kan leva på jakt om vi bara lät människor göra det. Trappers som i Amerika kan vi kanske inte få. Men nog skulle vi i dag i det vildsvinsland vi fått ha möjlighet att låta människor leva på jakt.

Dessa jägare skulle även behövas i städerna då vi i motsatt till tidigare har mängder av måsar ex som stör nattfriden för många. Om dessa problem, som orsakats av minkutsläppare, vilkas förvildade minkar massmördar måsar på ägg vid kusterna och därmed tvingat måsarna att häcka i stan.

Hade detta skett förr hade både minkar och måsar i stan skjutits direkt och minkutsläpparna satts i fängelse på vatten och bröd.

I dag finns förståelse för dessa minkutsläppare och människor har förmänskligat djur så att en masslakt av måsar i stan skulle gett protester i alla dess former.

Varför människan i sin dumhet blivit en urban fantasivärldsskapare kan man fundera på. Men mot naturen är människan i dag och problemen hopar sig.  

Varg, vildsvin, björn mm har återkommit och med dessa accelererande problem.

I dag går skryt och stora ord hem, vilket det inte alltid gjort.

Övervärdera dina kunskaper kanske inte är rätta sättet att få ett arbete på. Men du lär dig att du ska ta fram så mycket som möjligt som är positivt av dina kunskaper och erfarenheter i ett CV när du går en kurs på arbetsförmedlingen eller av någon annan förståsigpåare inom området.

Förr skulle man inte övervärdera sig själv vid en ansökningshandling eller intervju utan istället vara ödmjuk och kanske i första hand blygt berätta något om man blev tillfrågad om sina kunskaper som man absolut inte övervärderade utan tvärtom undervärderade.

Det gick hem av gårdagens arbetsgivare. Självfallet tog de då som nu referenser och om det var ett teoretiskt arbete även folkskolebetyg och andra betyg.

Men den som tog i om sina kunskaper och planer och förhoppningar på ett arbete fick det nästintill aldrig. Skryt och dumhet sågs det som då och personen sågs som en presumtiv bråkstake som kunde ställa krav. Arbetsgivare förr var alltid hierarkiskt inställda och ville ha lydnad, inte diskussioner.

I dag är det tvärtom, egna initiativ och idéer ses som positivt på många arbetsplatser, och det ses på många håll som positivt om en person på en anställningsintervju eller i sitt Cv berättar lite skrytsamt om sig själv.

Tiderna förändras och människosynen likaså. Varför är svårt att sätta fingret på. Men den personlighet som förr lätt fick arbete får svårt att få ett idag då den ses som initiativlös med dåligt självförtroende.

Den som förr hade svårt att få ett arbete, den skrytsamme initiativrike, har däremot lättare i dag att bli intressant på arbetsmarknaden.

Den som inte har talets gåva får sämre lön än den som kan tala för sig.

Medarbetarsamtal är i dag vanligt på många arbetsplatser, utifrån detta samtal läggs lönen utöver ev centrala höjningar av en lön.

Den som kan tala för sig får då lättare högre lön genom sin duperingsförmåga, kanske vänskap med chefen eller av att ha ickeopponerat sig vid schismer i en organisation.

Egna initiativ kan ge högre lön men bara om det gjorts utifrån att den som tagit detta gjort det utifrån vad denne har rätt att göra. Man måste veta sin plats i hierarkin annars kan resultatet bli det motsatta. Hierarki finns i all organisation vad som än påstås.

Men en duktig medarbetare, som är värdelös på att tala för sig och är jantelagskonstruerad och inte tycker att det denne gjort är något att tala om, kan få en betydligt sämre lön än den som inte gjort något mer än vad som förväntats men tagit upp detta till skyarna och påstått att den tänker vara minst lika duktig det närmsta året, kan få en mycket bättre löneutveckling.

Medarbetarsamtal är orättvisa då lön då ofta ges lite hur som helst, sedan kan man tycka tvärtom, men min erfarenhet är att det är långt ifrån rättvisa lönehöjningar som ges, utan i många fall helt godtyckliga utifrån den som gapar efter mycket inte mister stycket utan får allt och tvärtom.

Tänk först, tala eller skriv sedan..

En gammal vis tumregel är att tänka först innan man talar så man vet vad man sagt och kan stå för detta. Förr hette det även att tala är silver men tiga är guld.

Innebörden är att inte tala om något man inte har kunskap om eller vet något om.

Tomma tunnor skramlar mest var ett annat uttryck. Detta betydde att de som inte har något vettigt att säga pratar likväl mest. Medan de som har kunskap och förståelse för något talar om detta när någon frågar om detta utan att göra en massa ovidkommande utvikningar i ämnet.

Kom till skott heter det vilket är detsamma som säg vad du menar utan att linda in det i onödiga ord.

Raka besked inga onödiga utvikningar som gör något svårförståeligt eller som får svaret att bli omöjligt att tolka till ett ja eller nej.

Ja är ja, nej är nej, vad som sägs där emellan är ont. Något liknande står det i bibeln. Raka svar är något som alla önskar men långt ifrån alla kan, vågar stå för eller av pratsjuka inte förmedlar av rädsla för att säga något som kan ge negativitet för den som säger det. Personen vill både äta kakan och ha den kvar.

Nog talades det för lite förr om saker och ting. Människor teg. I dag har vi motsatsen, människor talar utan substans, ordbajsare synes i ord men även i skrift.

Jag är säkert en som utviker mina ord i onödan här. Nog skulle det jag önskar förmedla kunna skrivas betydligt kortare utan utvikningar.

Men vår tid är ordbajsarnas tid, så det är inte lätt att skilja ut sig.