När en människa välsignar en annan människa betyder det att hon vill sin medmänniska väl och allt gott.
Motsatsen till att välsigna är att förbanna, då önskas allt ont den som förbannas.
Genom historien har båda slag av önskningar gjorts även från katolska kyrkan som i i många fall bannlyst någon vilket kan jämföras med att förbanna.
Snart kom bannlysning att bli synonymt med fredlöshet. Detta innebar i motsats till bannlysning att den som var fredlös kunde slås ihjäl av vem som helst om denne visade sig bland folk. Det fanns ingen återvändo till samhället och flykt till okända trakter var enda möjligheten till överlevnad.
Den bannlyste kunde däremot göra bot och bättring och den vägen åter komma in i samhällsgemenskapen.
Lite filosofiskt kan vi se likheter, dock inte lika grymma, i vår tids svenska samhälle.
Den som inte får ett nytt arbete under en längre tid kan ses som bannlyst och leva utanför samhällets normer och ska ha så lite av samhällets resurser som möjligt att leva av. Denne kan, om han eller hon har otrolig tur, få ett riktigt arbete igen och då har botgöring gjorts och personen är välkommen in i samhället och kan få del av skattesänkningar, avtal på arbetsmarknaden och konsumera igen.
De som inte lyckas kan ses som fredlösa. Denne ska till slut, på mycket låg a-kasseersättning, arbeta gratis (jobb och utvecklingsgarantins steg 3) för någon till sin pensioneringsdag.
I gengäld får den som tar emot någon av dessa samhällets utstötta, som plåster på såren att denne sätter en av de fredlösa i arbete, ca; 5000 kr i månaden som ersättning.
