Plutos ljusstyrka varierar. Troligen är orsaken gravitationen.

Kan gravitationen vara orsaken till Plutos varierande ljusstyrka utåt? Kanske enligt en del forskare idag.

Atmosfärsgravitationsvågor kallar forskare det och dessa har upptäckts på både Mars och Jorden och troligast är det samma fenomen som sker i Plutos kväveatmosfär.

30% skillnad i ljusstyrka kan uppstå medan atmosfärtjockleken inte förändras som förklaring. Däremot varifrån ljuset kommer och här har bergsformationer en del av förklaringen av fenomenet.

Atmosfärsdiset rör sig över ytans struktur och bergsformationer. Denna rörelse ger effekter av olika ljusstyrka och kan förklaras som ovanstående atmosfärsgravitationsvågor svepande runt ytans skikt.

Kanske stjärnfarkoster där restiden är mänskligt rimlig kan skapas i framtiden.

Med den teknik vi har idag tar en resa till vår närmsta stjärngranne Alpha Centauri 19-81000 år beroende på om det är jonmotorer eller konventionell raketmotor som används.

Detta är inget för människan vilken lever högst ca 100 år.

Nu har forskare snart möjlighet att sända farkoster med en hastighet av en tjugondel av ljushastigheten vilket skulle göra att vår närmsta stjärna skulle mötas upp efter ca tjugo år.

Nanokraft kallas färdmedlet och här har laser en stor del i möjligheten. Driften blir en envägsdrift. Att komma tillbaks är omöjligt med den teknik som idag teoretiskt fungerar.

Farkoster av detta slag kommer att troligen sändas ut svärmvis för undersökning. De blir är små och liknar mest ett chips och vikten blir ca 1 gram.

Det är en början och troligen om allt fungerar och returdrift kan skapas kommer denna driftmöjlighet i framtiden att kunna användas för mycket större farkoster och kanske även med mänskligt innehåll en gång i framtiden. Kanske Stjärnskepp kommer att bli möjliga i framtiden och kolonisation av andra planeter därute.

För mer information om driften med nanokraft se medföljande filmsnutt och artikel här.

Värme på månen Europa gör förhoppningen om liv i dess jättehav av vatten än intressantare att försöka undersöka.

Månen Europa Jupiters fjärde i storlek största måne är varmare än man tidigare trott.  Isplanetens yta är en mosaik av is och sprickor.

Under ytan på ett djup av ca 10 mil finns ett hav större än Jordens hav. Det är detta hav som tros göra planeten varmare än vad man tidigare ansett.

Vatten behöver någon värmekälla för att hålla sig isfritt och vattnet här av en storlek större än hela Jordens yta och har en värmekälla. Säkert av samma slag som alla andra planeter en varm inre kärna och vatten som värms av varma källflöden.

Europa finns runt Jupiter och är dess fjärde i storlek största måne och en av de intressantaste objekten i vårt solsystem i jakten på liv.

Svarta hål strålar ut radioaktiv strålning i samma riktning. Varför och vad betyder det. Fantastiska teorier kan tänkas ut av detta.

Det är otroligt långt denna strålning går från vissa massiva superstora hål. Upp till 300 miljoner ljusår har uppmätts.

Något i Big Bangs början har fått alla att stråla i samma riktning antas det. Starten har gett denna effekt.  Alternativt är att något ger denna effekt. Kanske mörk energi vilken säkert har många överraskningar i beredskap för de som lyckas lösa dess gåta.

Det är ju skillnad ex mellan antimateria och vår materia. Säkert är det även stor skillnad mellan mörk energi och materia och den energi och materia vi kan uppleva med våra sinnen.

Strålriktningen från de svarta hålen anses inte få sitt samband genom att hålen samverkar eller har kontakt. Så mycket tror vi oss veta(men inget ska tas för givet).  Det skulle annars vara en utgångspunkt för en förklaring. Detta anses då hålen inte kan ses ha ett samband med varandra vilket annars skulle varit en förklaring.

I teorin skulle även detta vara möjligt genom mörk energi eller kanske mörk materia kanske hålen har ett samband med varandra. En annan teori  skulle vara att alla hål har en koppling till en och samma dimension utanför vår verklighet och får energi från denna vilken ger en strålning ut i vårt universum i samma riktning.

Inget är omöjligt. Men troligast idag är att sambandet ligger i Big Bang och dess effekter.

Det finns forskare vilka på allvar diskuterar om universum kan vara en simulering.

Är universum och vi en simulering? En del resultat kan tyda på det. Det går inte att bevisa att det inte är så men heller inte att det är så.

En datorsimulering i ett datorprogram kan det vara så? Vad skulle då hända vid ett datorhaveri? Total kollaps överallt.  Allt skulle stelna i ett ingenting eller löpa amok.

Idén kan vara fantasiskapande. Men inte omöjlig. Vi tror oss idag veta att allt skapades i ingenting av nästan ingenting genom Big Bang. Det skulle ge pondus för idén om datorsimulering.

Men för min del tror jag inte på något av detta. Iden om datorsimulering skulle aldrig uppkommet innan datorn uppfanns. Idén kommer ur datorprogrammerarvärlden.

En sf-idé vilken har använts i en mängd sf-berättelser där jättedatorer tagit makten eller skapat allt ur intet. Likt Big Bang där skapade allt ur intet i intet från en punkt mindre än vi kan föreställa oss. Var denna punkt av något eller inget uppkom från är däremot inte något någon kan eller vill försöka förklara.  

600 000 kända asteroider i vårt solsystem. Ca 10 000 övervakas men nu har ytterligare 72 objekt hittats vilka kan hota Jorden i framtiden

Ca 10 000 asteroider övervakas då de kan bli en risk i framtiden genom att deras banor kan passera nära Jorden och krascha här. DE kontrolleras.

Men fler asteroider vilka inte hittats och övervakas och därför överraskande kan hamna här finns.

De senaste två åren  har 72 tidigare okända objekt hittats och hamnat bland de objekt vilka övervakas.

Vi har ju i färskt minne asteroiden vilken hamnade i Ryssland för några år sedan och orsakade skador på byggnader och människor.  Denna asteroid var helt okänd och därför en varningssignal. Det var inte heller länge sedan ytterligare en överraskningsasteroid hamnade på Jorden. Denna gång i Stilla havet.

Men det kan finnas fler ännu ej upptäckta därute och risken att någon okänd stenbumling plötsligt kommer in i vår atmosfär och inte brinner upp utan skadar människor och material finns alltid.

Vi kan inte bygga upp ett 100% övervakningssystem av rymden.

Gasplaneter blev stenplaneter. NU har forskare börjat förstå varför.

Det finns stenplaneter vilka haft en atmosfär en gång men som senare blivit av med denna. Mars är ett exempel men här vet vi inte varför den försvann. Såvida vi inte helt har missuppfattat allt och Mars aldrig haft mer atmosfär än idag.

Men det finns även gasplaneter vilka förlorat all sin atmosfär av anledningar vi nu kan förstå.

De har fått  strålning av den stjärna  de kretsat runt genom att gå för  nära denna och av den anledning efter hand blivit av med sin gas.

Troligen är detta vad som hänt men allt kan vara helt annorlunda. Exempelvis kan frågan uppkomma varför har de en gång haft atmosfär?

Bilden ovan är Uranus en av de gasplaneter vilka ingår i vårt solsystem. Den mindre är Jorden.