Finns sanningsdroger?

Under 1800-talet använde för första gången en tysk anstaltsläkare alkohol för att få psykiskt sjuka att tala sanning för att den vägen sedan förstå patienten och analysera dennes föreställningar.

Det var inte bara alkohol som användes på anstalterna då utan även ex eter, kloroform och lustgas för att få patienterna neddövade och sedan ställa frågor till dem.

Visst lyckades det att få patienterna att tala, även de som annars inte sa något.

Men efterhand förstod man att dessa metoder inte var de bästa för att få en diagnos då patienterna var allt annat än sanning-sägare under ruset som påverkat hjärnbarken. Det blev istället förvirrade berättelser av förvirrade patienter som läkarna gjorde enbart förvirrade diagnoser om.

Sanningsdrogerna blev förvirringsdroger. Kanske man kan jämföra med de ibland använda metoderna i dag för att återuppväcka minnen från tidigare liv.

Hypnosliknande tillstånd där, som jag ser det, patienten har brainstorming och serverar hypnotisören otroliga berättelser om tidigare liv och upplevelser i detta liv.

Alla försök till att få ur någon den sanning man tror denne har, med olika medel är dömt att misslyckas.

Inte heller under medeltiden fick man fram sanningen ur sina offer när man torterade dessa. Enbart en bekännelse grundad på att den utsatte sa sig skyldig till vad som helst för att slippa tortyren. 

Är du mörkrädd?

Många är det. Känner obehag av att inte kunna se vad som finns en bit bort i dunklet i stan eller det kolsvarta mörkret i sovrummet på landsbygden där ingen gatubelysning ger ett skimmer av ledljus.

Många har i dag inte upplevt kompakt mörker då detta inte finns i städer, såvida man inte går in i en garderob och stänger om sig.

Men varför finns då mörkrädslan och varför är den individuell?

Kan den som så mycket annat ha med arv och miljö att göra? Ja jag tror att i en miljö där någon skrämts i mörker kommer en framtida mörkräddhet att bli svår att motarbeta.

Men lika säkert är det att arvet spelar roll. Vissa släkters individer har fler mörkrädda individer än andras. Kan dessa släkters bakgrund vara att de levt i en miljö i kanske tusentals år där faror lurade i mörkret där vilda djur tagit någon familjemedlem lite då och då för att ta ett exempel.

Från en klan eller släkt där man inte varit så duktiga på att skydda sig som andra släkter kunde under en svunnen forntid. Här har då mörkrädslan efterhand blivit ärvd, säkert i syfte att få dessa släkter att bättre skydda sig.

När väl arvsanlaget blivit till i överlevnadssyfte har det följt denna släktgren genom seklerna och manifesteras i dessa släkter ännu idag. Allt i överlevnadssyfte, även om det kanske inte har samma betydelse nu som då.

Men rädslan för mörkret finns kvar i generna och eftersom den visar sig och personen reagerar för detta kommer arvsanlagen att bestå även om det inte behövs i dag.

Lite om mörkrädsla blev dagens fundering.

Att ljuga kan vara en personlighet.

Att ljuga kan vara en flykt från ansvar men även en utarbetad strategi för att komma fram till ett mål som inte kan uppfyllas utan lögner.

Politik är ett område där man ger löften som man vet inte kan uppfyllas på många år, eller kanske aldrig, men som lockar väljare. Då genom att man säger att så snart det finns ekonomiskt utrymme ska vi förverkliga idén.

På det viset får man väljare som just genom påståendet (lögnen) röstar på just det parti som förespråkar idén.

Att ljuga kan även vara något vissa gör som ett sätt att ge sken av att vara något de inte är. På Internets spelsajter online ex finns många som bygger upp en identitet de inte har i verkligheten.

Det finns även personer som njuter av att ljuga för att se hur de den vägen kan manipulera andra att tro på det mesta. Människan har många olikheter och ingen är den andra lik.

När det gäller lögner ser jag så kallade vita lögner som fula, de kan förstöra mycket mer än vad man tror. Ofta florerar dessa i förhållanden och de sårar betydligt mer än en riktigt stor lögn från någon utomstående.

Sedan finns det personer som är värdelösa som lögnare, de kan inte ljuga utan att det syns på dem. Men dessa är inte att förakta, de är enbart roligt att se hur de slingrar sig utan att förstå att de inte har övertygat någon.

Mystiska personer, vilka är de?

Hur många har inte hört att någon säger om någon annan att denne är mystisk.

I detta fall betyder knappast mystisk något onaturligt. Istället menas att personen framkallar en känsla av att den har något att dölja.

Något med utseendet eller dennes sätt att röra sig ger den som säger detta en obehagskänsla.

Men vi ska komma ihåg att den som ses som sådan bara bedöms som sådan av den som gör detta, men därmed skapas en misstänksamhet mot den utsatte från de som får höra talas om den mystiske. Ryktet om personen har uppkommit och ökar och händelser och mysticism läggs till efterhand som fler och fler berättar om personen.

Den som utsätts för ryktesspridningen är en udda person och ses som forna häxor eller kloka gubbar (gummor) Man vill helst inte vara nära dem.

Vad den som utsetts som mystisk anser, om nu denne vet om vad som talas om denne, är en helt annan historia. Men om någon med större umgänge utser någon som mystisk kommer många att ta till sig uppfattningen och den som utsetts blir utfryst för säkerhets skull från en ev gemenskap.

Ur detta resonemang kan man se hur fördomar accelererar. Någon tycker något, andra tar till sig detta tyckande för säkerhets skull eller av grupptrycket för att inte i ett senare skede själv utsättas för samma sak.

Mystik kan vara spännande, men även en förbannelse för den som utsetts som en sådan.

Häpnad, hur fungerar den?

Överraskad över något som hänt, du sett eller som någon sagt?

Då blev du häpen. Jag påstår därför att häpen är synonymt med överraskad.

Men vad är det? Jo, när något som man inte genom sin förförståelse kunnat räkna med likväl sker.

Då någon säger något som man inte kunnat tänka sig, på grund av den miljö man vistas i eller sitt arv, likväl sägs eller sker, då blir man häpen.

Överraskningen, presenten man uppmärksammas med, gör att man blir häpen. Men i detta fall är det vanligast att man kallar det överraskad, inte häpen.Jag blev häpen som fann den saken. Jag blev överraskad som fick den presenten. Här känns begreppet överraskad mer modernt i dag.

Häpen används inte så ofta som begrepp överhuvudtaget i dag. Det känns  ålderdomligt att använda. Mer vanligt nu är just begreppet överraskad eller förvånad.

Säkert finns något än mer modernt inneord som används i dag istället för ovanstående. Men då jag är lite äldre kan jag inte alla nya uttryck för något. Kanske coolt är ett sådant, fick det begreppet i huvudet när jag skrev detta sista.

Impulser, bra eller dåligt?

Bra ibland men skadligt ibland.

Om någon snabb reaktion behövs är det självfallet bra och kanske nödvändigt för överlevnad eller minskad akut skaderisk.

Det är då bara att hoppas impulshandlingen då blev den rätta.

Men det kan även vara av ondo, att impulsivt agera eller handla på känsla kan resultera till något som kan ångras djupt efteråt. Något gjordes som inte kan göras ogjort och som får stora konsekvenser för någon, något eller en själv.

Man behöver inte gå så långt som till överdrivet våld. Det kan vara en impulsiv affär som ekonomsikt inte går att ångra. I detta ligger även spel på ex hästar.

Balans i sinnet är viktigt att skapa.  Det är individuellt och kan för den som har stark impulsivitet i sina gener vara svårt att kontrollera i vissa situationer som denne upplever.

Svaret på ovan blir att impulsivitet kan vara bra och livsnödvändigt men även ödesdigert ibland.

Meyers undersökte primitiva folks upplevelser.

Upplevelser av ljud, synförnimmelser och hörsel men även rytmkänsla och musik hos dessa. Han var psykolog på Cambridge och levde mellan 1873-1946.

Jag vet inte så mycket om vad resultatet blev men funderade lite själv över det hela. Självfallet ser jag det som att primitiva folk som lever i djungeln stamvis är mer uppmärksamma på spår och ljud än vad vi som bor i urban miljö är.

Vi dövar oss ofta genom att ha mp3 spelares öronsnäckor i öronen när vi är ute i stadens brus eller parker.

Vi behöver inte, som primitiva stammar, vara uppmärksamma på ljuden runt oss, eller?

Djungelfolken måste vara uppmärksamma på vilda djur och dess spår för sin överlevnad. Ja kanske tidigare även på andra stammar som de var fiender till.

Men vi behöver också vara uppmärksamma, mot ex bilar och överfall av rånare.

Så egentligen är det inte så stor skillnad, bara föremålen är annorlunda.  

I djungeln vilda djur, i staden bilar. I djungeln fiendestammars medlemmar, i staden rånare.

Men likväl tror vi oss mer trygga i stan än vad djungelfolk gör i sin miljö.

Jag ser det mer som att vi är avtrubbade genom för mycket upplevelser, vi kan inte sortera dem. Medan djungelfolket lever i en miljö vi också borde levt i.

Vi är skapade för att leva med och i naturen. Då vi moderna människor inte gör detta har allsköns psykiska åkommor uppstått och därav den otrygghet som finns i urban miljö men som vi försöker att inte låtsas om genom att vägra lyssna utåt när vi rör oss i miljön. Vi dämpar uteupplevelsen med skval i mp3spelares öronsnäckor.

Inte alla, men fler och fler.

Behöver alla musik?

Ja, säger säkert de flesta.

 Men är musik samma sak för alla? 

Behovet av taktfasthet och vibrationer som i harmoni får en människas nervsystem att må bra är individuellt.

Därför finns många olika slag av musikstilar och texter till dessa.

Olika personer njuter av olika stilar.

Men det finns de som inte njuter alls av dessa vibrationer av toner och takt.     

Är då dessa oberoende av detta vibrationsnjutande?

Knappast. De avnjuter troligen istället annat slag av taktfasthet. Naturens ljud. Fågelsång eller kanske t.o.m motorljud av skilda slag. De får sin taktkänsla tillfredsställd av dessa ljud istället för det vi kallar musik.

Ljudkällor är olika, varför en istället för en annan är njutbarare är relativt.   Även motorljud har en takt i sig. Fågelsång likaså. 

Musik kan vara mycket. Det som förenar är oftast ljud. Men ljud innebär mycket och är olika för alla.

Själv har jag ex inte ont av bilmotorers vinande eller fågelskrän för att sova. Däremot skulle jag aldrig kunna sova med musikljud i öronen.

Att gå på museum bör vara gratis.

Varför?

Jo, därför att detta är lika folkbildande som att låna böcker på ett bibliotek.

Självfallet kan man inte kräva att privata museer ska vara gratis att besöka. Men statliga och länsvisa museer ska vara det.

Människor bör lockas och ha möjligheter att lära mer om sin historia oberoende av ekonomi likväl som alla ska ha möjlighet att låna böcker på ett bibliotek.

Visst, många går aldrig på ett bibliotek fastän det är fritt att låna och säkert skulle inte heller alla gå på ett museum även om det var gratis och låg ett stenkast från bostaden.

Men alla ska ha möjlighet utan att ursäkta sig själv med att man kan använda pengarna till annat.

Säkert skulle fler efterhand ta chansen att besöka ett museum och därmed säkert även få större kunskap om mer än vad de tror de redan har. Mycket kunskap många anser sig ha är enbart uppfattningar och egenkombinerad kunskap i många fall utan något av verkligheten i sig. Fördomar och tillrättalägganden av diskrimineringskaraktär.

Man vill se sig själv som förmer än andra folkslag eller sin tid som bättre än historisk tid. Man ser tidigare eror som mindre civiliserade. Men så är det inte alltid.

Museer behövs för alla och i dessa kan man lära utan att läsa böcker som många har så svårt för.

Därför ska inträden vara fria!

Ses du som normal?

Det beror på var du lever, hur du lever, vilken tid det är och vilka denna tids normer för normalitet innebär.

Att demonstrera mot makten och att säga vad du tycker är i dag ok. Men det var inte länge sedan som detta sågs som uppstudsighet och bestraffades med inlåsning på sluten anstalt.

Uppfostringsanstalter och sinnessjukhus tog emot de som inte sågs som normala och inte kunde klara sig själva ekonomiskt eller få ett arbete.

Ännu tidigare spärrades dessa in på fattighus enligt lösdriverilagen och fattigdomsanvisningarna i socknen.

Socknen skulle ta hand om sina innevånare och då de ej klarade detta själva auktionerades de ut till den som kunde ge dem ett arbete, husrum och mat mot en låg kostnad vilken socknen betalade. Lite likhet med dagens jobb och utvecklingsgaranti steg 3. Här får arbetsgivaren betalt av staten och slipper lönekostnaden för arbetskraften.

Annars är sig mycket likt, det är bara tidsandan som skiljer sig åt. De som ses som utanför och onormala enligt normerna får andra betalt för att sysselsätta, idag spärras dock dessa ännu inte in. Men vem vet, en dag kanske det åter blir inspärrning på arbetsanstalter av slag som forna fattighus och sinnessjukhus.

Motivation enligt dig och enligt någon annan.

Det som du motiveras av för att göra något är säkert något många andra motiveras av för att inte göra något.

Så stor skillnad är det mellan människor.

Det en anser vara av stor vikt för att agera bryr sig en annan inte om alls och ser som en obetydlighet.

Skillnaden mellan den som agerar och inte gör det i ett visst sammanhang beror på arvsanlag och hur dessa manifesteras i en viss miljö.

Alla är vi olika och ett visst agerande i en viss situation kan vara bra men kan även ses som icke bra.

Även detta beroende på vem som bedömer agerandet och kanske i än större grad resultatet av detta agerande.

Allt är relativt utifrån källan som bedömer något. Detta gäller nästintill allt som händer, sker och uppkommer.

Morgonbönen behövs, i dag liksom förr.

Förr var detta obligatoriskt i skolorna men det försvann i början av 1960-talet.

Morgonbönen var för många en bra början på dagen då man samlade krafter för att göra det man hade framför sig. Barn och ungdomar var kanske inte så intresserade av att delta men många äldre njöt av en lugn och tankefull början på dagen.

Om det fanns arbetsplatser där man började dagen med en andaktsstund vet jag inte, men inom det militära var det även praxis under lång tid. När det slutade här vet jag inte.

Men även i dag tror jag en stund av stillhet skulle passa många innan dagen börjar.

Möjligheten finns, jag lyssnar själv varje morgon på morgonandakten i radions P1. Varje vardag sänds detta program 5.45 men kan höras i repris när som helst senare under dagen.

En stilla stund innan dagen börjar är bra anser jag.

Du som aldrig prövat, varför inte göra detta?

DUBBELMORAL, VAD ÄR DET?

Det som du itutats av dina föräldrar och som ses som riktigt och oriktigt uppförande men som du inte kan sätta ord till?

Det som accepteras i umgänget med andra och som inte ses ner på, öppet eller dolt, av samma anledning som ovan beroende på vem du uppför dig inför?

Ja, så är det. I samhället finns lagar och normer för att samhället ska fungera enligt de normer som arbetats fram politiskt. Men detta är inte samma sak som moral.

Moralbegreppet kom i ropet under drottning Viktorias regeringstid i England då dubbelmoralen florerade.

I dag finns denna, liksom då, i lika hög grad. Vi har sett den i media många gånger. Personer som fördömer något men som i lönndom lever ut det som de fördömer.

Ofta handlar det om ej lämpligt eller lagligt sex där personer arbetar för att lagen ska fungera men många gånger själva utför olagligt sexualumgänge.

Det kan även handla om skattefusk mm. I dag försöker vår regering få igenom lagförslag där journalister inte får undersöka missförhållanden av politiker. Man önskar troligen inte se fler skandaler, som att politiker inte betalar tevelicens, som vi fick se när Alliansen tillträdde. Vanligt folk ska betala licensen, men politiker på höga poster ska inte misskrediteras om de anser sig förmer genom att försöka slippa.

Sedan är det en annan sak om man misskrediterar oppositionens ledare med att denne köpte en Toblerone på skattebetalarnas bekostnad. Det är ju större skam med att köpa en sådan för någon tia, än att år för år som deras egna representanter gör, vägra betala tevelicensen för tusentals kronor och därmed slippa betala in en statlig utgift för allas teve.

Detta om något är dubbelmoral.

Friskolor i all ära, men till vems glädje och nytta?

Lycksökare och mindre seriösa friskolor poppar upp överallt i dag, då Alliansen tror på fri etableringsrätt oberoende vad det kostar för kommuninnevånarna genom skattsedeln.

Till vems glädje uppstår dessa med mer eller mindre diffus inriktning? Man lockar ungdomar genom att påstå sig vara inriktade mot ett ämne som intresserar ungdomar men det innebär inte att man behöver ge så mycket mer utbildning inom detta än andra gymnasier eller grundskolor gör.

Man har inriktningen för att locka elever, inget annat. Skulle man efter några år få mindre intäkter så kan man avveckla skolan. Något kommunala skolor inte kan, om nu inte elevunderlagets minskning medför politiskt ställningstagande.

Vem har då glädje och nytta av alla friskolor?

Svaret är lika självklart som frågan är dum.

Ägarna, naturligtvis.

Ensamhet hyllades av Montaigne.

Jag är själv föremålet för min bok, sa denne berömda filosof i företalet till sina essayer.

Jag rekommenderar varmt alla att läsa dessa. De skrevs på 1500-talet och är mycket lärorika om man önskar veta något om denna tids vardag.

Men nu till ovanstående ord, ”Jag är själv föremålet för min bok” vilket ingen tidigare skrivit om sig själv. Hur sant är detta om en författare? Jag påstår att alla som skriver egentligen beskriver sig själva. Sina åsikter, tankar, förhoppningar och vill dela dessa med någon eller få känslan av att någon läser dem och förstår.

Men det innebär även att det i detta finns just vad Montaigne ansåg, en ensamhet. Ingen kan till fullo förstå en annan människa av den enkla anledningen att alla människor är unika. Unika i sitt sätt att sätta samman kunskap och upplevelser och dra slutsatser ur dessa.

Av den anledningen blir människors samvaro i många fall bråkig och störande för alla om det finns ex alkohol med i bilden eller personer som inte kan förstå andras uppfattningar i en fråga och omedelbart går till attack.

Respekt för andras uppfattningar är enda möjligheten till umgänge som inte riskerar att spåra ur.

Att alltid gå in i diskussioner om man anser annorlunda är i dag i ropet. Men för vems tillfredsställelse görs detta? Det enda som händer är att någon går segrande ur en diskussion och den som inte gör detta mår många gånger dåligt.

Respektera andras uppfattningar, säg om du vill att du inte delar den andres uppfattning, men försök aldrig förändra den andres uppfattning.

Just genom att du sagt att du inte delar den andres uppfattning och kanske även i lugnt tempo berättar din, har du ändå sått ett frö som kan förändra den andres uppfattning över tid och denne har även sått ett frö som kan förändra din.

Men tvinga aldrig på någon din uppfattning med hårda ord likt politiker gör i många fall.

Har du behov av att förverkliga dina möjligheter?

Ja, ska du säga, om du ska vara som man i dag förväntar sig att en människa är.

Att förverkliga sina drömmar ska vara något alla ska kämpa för, anses det.

Men det finns väl gränser inom detta också? Den som drömmer om att göra något mot någon annan människa som skadar denne eller dennes tillgångar bör väl inte få förverkliga sådana önskningar?

Skada ja, vissa skador är tillåtna, exempelvis att krasst och känslolöst konkurrera ut någon annan för att själv få en karriär som den andre därmed utesluts från. Det är tillåtet fast det skadar någon, kanske lika hårt som om denne utsatts för ett brott enligt lagboken.

Men om du inte önskar förverkliga dina drömmar utan bara drömma och ta det lugnt? Ja då tillhör du en annan tids ideal. Tider av underkastelse av ödet och accepterandet av detta och då man levde för sin familj och fick kämpa för mat för dagen.

I dag behövs ännu inte kamp på liv och död för att få mat i Västvärlden. Men sakta håller troligen många av oss på att hamna där igen. De människor som i dag diskrimineras om de är långtidsarbetslösa eller sjuka, och denna diskriminering accelererar och accepteras av fler och fler.

Det blir därmed en hårdare kamp för mat och husrum i framtiden. Brotten kommer att öka likväl som självmorden i dessa grupper.

Detta då segregationen ska fortsätta med stegvis fler och fler ex jobbskatteavdrag, vilka är ultimatum av förödmjukelse mot ovanstående grupper som härmed får en än mer känsla av värdelöshet och sakta ger upp, både att försöka bli friska och i de fall det kanske skulle gå att söka nytta arbete.

Svordomarna speglar vem du är.

Inte bara språk eller dialekter visar varifrån du kommer, vilket arv du har med dig och hur du tolkar och tolkas.

Det finns ytterligare en urskiljning, om och hur mycket och i vilka sammanhang du använder så kallade kraftord. Svordomar.

Vilka du använder och om du använder dem för att förstärka något du säger då du inte har ett ordförråd som räcker till.

Alternativt att du av ovana lägger in ett av dessa ord lite hur som helst i det du säger. Helt utan sammanhang med det som sägs.

Dåligt ordförråd visar på dålig utbildning. När det läggs in lite hur som helst visar det på osäkerhet. Men båda visar även på prägling från barndomen. Någon har lärt dig, du har socialiserats in i ett sammanhang där dessa kraftord var vardagsord som ingen reagerade på eller såg som konstiga.

Vi kan tolka utifrån resonemanget ovan vilken klass och bakgrund en person har.

I arbetarklassen av klassiskt slag skulle män arbeta med händerna och se ner på manschettarbetare som fjolliga och omanliga. I deras samtal med varandra var korta meningar, få ord, men mycket svordomar kutym för att få respekt och visa en åtskillnad mot de andra.

De som bestämde, de som man sa gjorde alla fel och som man gemensamt såg ner på som världsfrånvända bokslukare och omanliga kostymnissar.

Många som socialiserats in i kraftuttryck har dock i dag lärt sig av med att använda dem i större omfattning. Men vid kriser eller osäkerhet så snubblar de ut ur munnen igen och avslöjar personens rötter.

Är du missanpassad? Är du säker?

Vad betyder begreppet missanpassad?

Jo, att inte passa in där du existerar just nu.

I den miljö där du lever är du ett problem för andra genom ditt sätt att leva eller agera. Du är i vägen för andras möjligheter och andras trygghet.

Du lever utanför lagen och människor vet inte var de har dig utan blir oroliga i din närhet.

Du har kanske levt bland asociala under en lång tid, i en grupp där du varit väl anpassad efter deras regler och normer. Men då du sedan rört dig i andra miljöer blir du, enligt deras normer, en missanpassad person som i din föregående miljö blivit miljöskadad i förhållande till den miljö där du nu hamnat.

Missanpassad eller miljöskadad är därför ett relativt begrepp som måste ses i sitt sammanhang. I den miljö varifrån det värderas och i förhållande även till i vilken tid.

Minns du det du vill eller det som du tillåts minnas?

Du minns mycket av dina framgångar men dina misslyckanden bleknar och ses i mildare sken med åren.

Det måste vara så, annars skulle du aldrig komma över ett misslyckande och våga prova något igen.

Det är med andra ord det du har nytta av som du minns, det svåra bleknar eller undertrycks så du kan se optimistiskt och med glädje framåt igen.

Den som gått igenom svåra prövningar har ibland ett arvsanlag där glömma inte riktigt fungerar. Istället finns problemen kvar i personens psyke och risken finns att denne kan bli frustrerad resten av livet och inte våga eller kunna gå vidare.

Personen har fastnat i ett mönster, i en tanke, i en tid som inte existerar längre. Detta behöver inte vara medvetet utan är i de flesta fall omedvetet och accepterat.

Hjälp behövs då som kan få problemknutarna att upplösas eller bli mildare så det ändå finns en fortsättning där frustrationen övervinns, om nu personen förstår att något kan bli bättre och att lösningen finns inom denne själv.

Alltid går inte detta, men i många fall. Vi är alla olika och ser världen med egna ögon genom hur vi är präglade genom arv och miljö.

Är all poesi vilseledande?

Diktkonsten är skadlig för tänkandet, detta sa den kände filosofen J. Bentham till sin kollega John Stuart Mill då denne ansåg Mills intresse för Wordsworths dikter som skadliga för tänkandet.

Men då till frågan och lite funderande. Vi ser poesi i sin helhet. Visst kan poesi vara vilseledande om vi sätter egna betydelser i det vi läser och detta speglar en världsfrånvaro som vi har skapat själva. Vi lägger in texten så det passar vår förförståelse av människor och händelser.

Poeter kan även vara världsfrånvända men om läsaren inte är det kan tolkningen bli konkret av en världsfrånvänd poets texter och tvärtom.

Hur poesi tolkas beror på vem vi är. Många har svårt för poesi överhuvudtaget och till viss del kan jag nog själv ses till denna grupp.

Bentham var troligen en konkret tänkare som hade svårt för poesi och läste denna som fantasifull och orealistisk.

Mill som var vän av Wordsworths poesi fick troligen energi och nytänkande av den och försökte få Bentham att förstå detta vilket denne troligen inte kunde.

Hur poesi uppfattas och vilken poet som någon får till favorit är individuellt och har med arv och miljö att göra av läsaren för tolkning av en viss text. Det innebär inte att poet och läsare har något gemensamt det är enbart tolkning det handlar om. Poetens mening kan av en läsare få en helt annan mening.

Militärpsykologi.

Självfallet önskar försvaret, som all annan verksamhet, mer pengar för att kunna ha den bästa utrustning som finns.

Kapprustning gäller inom alla områden och mellan alla stater.

Avlyssningsutrustning och bäst utbildad personal är några av dessa ting. Vapen en annan.

Man försöker skapa opinion för att inte spara in på försvaret, vilket är svårt i dag, tyvärr.

För visst behövs försvaret lika väl idag som tidigare och det får inte halka efter andra staters försvar, i närområde som globalt.

I den militära psykologin ingår även att ge sken av ett mycket starkt försvar utåt även då det brister. Så agerade Sverige vid krigsutbrottet 1939. Vår beredskap är god, sa Per Albin Hansson, och ljög så det osade. Men han blev just då trodd av allmänheten I Sverige. Om tyskarna trodde detsamma låter jag vara osagt. Men jag tvekar.

I försvaret ingår även spionage och kontraspionage som alla vet. Även här handlar det om att värva och anställa rätt personer. Oftast lyckas det, men inte alltid.

Men vad jag vet har det nu varit ett tag sedan någon svensk utvisats från någon ambassad i protest mot spionage på svenskt territorium. Så det har fungerat bra en längre tid nu, åtminstone utåt.

Yrkesarmé i dag.

Så var den allmänna värnplikten borta i Sverige och vi har en färdigutbildad yrkesarmé.

Jag tror detta blir billigare i längden och det blir en väl utbildad soldat som kan utrustning och vapen.

Men självklart ska massutbildning av svenska folket finnas när krisen kommer. Jag tror att en planering för detta finns.

Jag tror inte på nedrustning då allt kan hända, och har hänt överraskande, historiskt sett. Andra världskriget överraskade svenska försvaret 1939 i en tid av avrustning då Sverige den gången inte hade tanken på att kriget åter skulle drabba Europa och än mindre närområdet.

I dag tror få att detta åter skulle kunna ske. Men inget är säkert och jag är övertygad om att Sverige alltid behöver ett starkt försvar.

Vad som kan ske vet jag inte och ingen med mig. Men att något sker i framtiden är jag övertygad om. Tiden står inte still och det man minst anar händer.

Det kan nog ingen förneka. Vi har i år i närområdet överraskande fått uppleva askregn.

Vem trodde på detta och att det skulle drabba flyget till den grad det gjorde? Knappast någon i början av året, det fanns inte på svenskars tankevärld.

I dag vet vi. Allt kan hända och sker överraskande. Även krigshot som också kan drabba Sverige, när vi minst anar det. Det låter långsökt i dag, men inget kan vara mer långsökt än att inte se även denna möjlighet.

Pedagogisk psykologi är att locka till lärdom.

Jag har själv utbildning inom detta och ser det som att psykologi används för att locka fram kunskapsintresse hos elever eller andra som bör lära sig något.

Det kan även ses som manipulering för att forma någon till en viss kunskap eller åsikt.

Att lära ut något på ett sätt som passar just den som bör lära sig det som bestämts ovanifrån av pedagogen som kanske vill påverka i en viss riktning, kunskap som eleven bör ha för ett visst ändamål.

Ändamålet kan vara för ett visst arbete, ett visst intresse eller för nöjes skull.

Pedagogik liksom psykologi kan användas för ett gott, likväl som ett ont, ändamål.

Påverka är ledstjärnan i dessa läroriktningar. Båda ämnena förändras över tid. Den som utbildades för några år sedan i dessa ämnen eller sammanblandningen pedagogisk psykologi är passé i dag. All teoretisk utbildning förändras hela tiden och är en färskvara på ca 3 år om personen inte kontinuerligt fortbildar sig inom området.

Därför finns en uppsjö av olika pedagogiska och psykologiska inriktningar. Alla utbildade utifrån denna med egenkombinerad inriktning utefter just sin utbildning, livserfarenhet, tid då den var i ropet och sin egen psykologis uppbyggnad.

Att vara flitig är att vara robotaktig?

Flit är en dygd.

Barn förr uppfostrades till detta mantra. Till att vara flitiga arbeta koncentrerat och duktigt i skolan för att lära sig att vara detsamma när de sedan kom ut i arbetslivet vid 13-14 årsålder.

Ingen var arbetslös alla fick arbete som sökte detta. Industrisamhället behövde mer arbetskraft än vad som fanns.

De äldre i dag förstår därför inte dagens samhälle. De levde i en tid (jag med) då det var självklart att alla arbetade och hade ett arbete. Det var bara att välja efter fallenhet och intresse eller om man ingen utbildning hade första bästa arbete på närmaste möjliga avstånd från hemmet.

Därför finns det fortfarande i dag många som tror att arbetslösa är arbetsslöa och är människor som hellre lever på bidrag.

Denna våg har Alliansen kommit till makten på och förändrar just nu samhället efter dessa gamla inriktningar av tro på arbete för alla finns.

Man ser samhället som det en gång var och människor som lärda att inte arbeta utan istället genom föregående regeringar försöka undvika arbete så mycket som möjligt.

Tyvärr är detta sanningen som ligger bakom mantrat jobblinjen. Man ser inte att samhället i dag inte behöver så mycket människor i produktionen eller i övrigt.

Detta då lönsamhetsökningar innebär att producera varor eller tjänster hela tiden förbilligas genom att minska på personal och öka mekaniseringen och då det går flytta produktion till länder med slavliknande förhållanden där ex barnarbete ses som lönande oberoende av hur det drabbar barnet.

Magnetgalningen Mesmer kom med en ny behandling.

Galning och galning, men han var en av de första som ansåg att det mesta kunde botas med magnetism.

Därefter kom upptäckten av el och då var det personer som kom att påstå att nästintill allt kunde botas med elektricitet.

För att inte tala om när radioaktiviteten upptäcktes, då kom personer som påstod att det mesta kunde botas med radioaktivitet.

Så alla nya uppfinningar och upptäckter har alltid använts, mer eller mindre lyckat, för att bota sjukdomar.

I dag används magnetism i första hand inom vården i magnetkameror. El som elchockbehandling och radioaktivitet som strålbehandling. Om man nu inte tar med instrument som är uppbyggda med el som kraftkälla etc.

Vad som i dag har upptäckts och som ses som den vises sten, i betydelsen av att det mesta kan botas om vi bara lär oss använda det, är DNA och genmodifikation.

Kommer detta att lyckas eller är tron på detta av samma slag som pionjärerna av ovanstående drömde om?

Jag misstänker att genmodifikation kan komma att användas i vissa fall men garanterat inte som universalmedel, lika lite som ovanstående upptäckter blev det.

Mirakelmedel finns inte, men har alltid trotts finnas, från den vises sten till numera genmodifikation.