Jag är själv föremålet för min bok, sa denne berömda filosof i företalet till sina essayer.
Jag rekommenderar varmt alla att läsa dessa. De skrevs på 1500-talet och är mycket lärorika om man önskar veta något om denna tids vardag.
Men nu till ovanstående ord, ”Jag är själv föremålet för min bok” vilket ingen tidigare skrivit om sig själv. Hur sant är detta om en författare? Jag påstår att alla som skriver egentligen beskriver sig själva. Sina åsikter, tankar, förhoppningar och vill dela dessa med någon eller få känslan av att någon läser dem och förstår.
Men det innebär även att det i detta finns just vad Montaigne ansåg, en ensamhet. Ingen kan till fullo förstå en annan människa av den enkla anledningen att alla människor är unika. Unika i sitt sätt att sätta samman kunskap och upplevelser och dra slutsatser ur dessa.
Av den anledningen blir människors samvaro i många fall bråkig och störande för alla om det finns ex alkohol med i bilden eller personer som inte kan förstå andras uppfattningar i en fråga och omedelbart går till attack.
Respekt för andras uppfattningar är enda möjligheten till umgänge som inte riskerar att spåra ur.
Att alltid gå in i diskussioner om man anser annorlunda är i dag i ropet. Men för vems tillfredsställelse görs detta? Det enda som händer är att någon går segrande ur en diskussion och den som inte gör detta mår många gånger dåligt.
Respektera andras uppfattningar, säg om du vill att du inte delar den andres uppfattning, men försök aldrig förändra den andres uppfattning.
Just genom att du sagt att du inte delar den andres uppfattning och kanske även i lugnt tempo berättar din, har du ändå sått ett frö som kan förändra den andres uppfattning över tid och denne har även sått ett frö som kan förändra din.
Men tvinga aldrig på någon din uppfattning med hårda ord likt politiker gör i många fall.
