En robot för grottforskning på månen är under konstruktion

 

En robot med sfärisk form konstrueras nu för att i framtiden utforska grottor på månen.

Roboten är designad av ett team samordnat från Tysklands Julius-Maximilians-Universität i Würzburg(JMU), Descent And Exploration in Deep Autonomy of Lunar Underground Structures, DAEDALUS och ska utvärderas av ESA:s samtidiga designanläggningar som en del i en framtida större studie av mångrottors inre.

Farkoster i bana runt månen har tidigare  kartlagt platser för flera djupa gropar på månens yta. Grottor som tros vara "takfönster" till lavagrottor. Dessa grottor är av stort vetenskapligt intresse då där finns orört månmaterial (orört så till vida att det inte utsatts för damm meteoritnedslag eller solen) – kanske till och med fruset vatten finns här.

Grottor av detta slag kan också i framtiden bli livsmiljöer för månbosättare och erbjuda naturlig avskärmning mot strålning, mikrometeoriter och extrem yttemperatur.

 

DAEDALUS-sfären ska ha en diametern av 46 cm och  bära en stereoskopisk kamera, "laserradar" för 3D-kartläggning av grottinteriörer, temperatursensorer och en strålningsmätare samt utdragbara armar för att  rensa hinder i dess väg och testa stenars densitet.

 

DAEDALUS ska  sänkas ner i grottöppningen på en lång lavagrotta och sedan kopplas bort för att rulla iväg av egen kraft. Den ska sända data tillbaks och ta emot datasignaler genom en Wi-Fi-mottagare.

Men ännu är inte allt klart med farkosten och när den ska iväg är inte bestämt.

Vikipedia med en Bild från Clementine vid dess färd1994 

taget över  kratern Aristarchus, en av de formationer på månen och en potentiell kandidat för en framtida månbas. Bilden har därefter placerats ovanpå en simulerad topografi av kratern.

Små robotar som liknar mätarlarver ska bygga framtidens rymdstationer.

Alla verkar numera vara överens om att framtidens industriproduktion kommer att kräva allt färre mänskliga händer för tillverkning och montering.


MIT Massachusetts Institute of Technology har utvecklat en liten robot som rör sig som en mätarlarv. Förhoppningen är att svärmar av Bill-e som denna robot kallas snabbt ska kunna bygga stora konstruktioner – från broar till rymdstationer.


Detta istället för att man som i dag gör bygger enskilda delar på olika ställen för att sedan transportera dem till en plats för slutmontering. Bill-e ska i stora grupper bygga samman ett gallerverk där varje enhet i detta kallas för en voxel. 

Ordet används exempelvis inom datorgrafik och beskriver då ett volymelement som utgör en tredimensionell motsvarighet till en pixel. Bill-e består av två delar med en led emellan och den tar sig fram på två fötter med ett liknande rörelsemönster som en mätarlarv rör sig.


Genom att roboten hela tiden står på en specifik del av gallerverket blir det mycket enkelt för Bill-e att veta exakt var den befinner sig enheten behöver därför inte ha ett komplicerat system för positionering.


En framtid av minibyggmästare i form av minirobotar är den framtid vi kan ana.

Bild från vikipedia på en äkta mätarlarv.

Att bygga en mänsklig hjärna snart möjligt - men ändå inte.

Visst kan en mänskligt fungerande hjärna kunna byggas genom superdatorers kopplingar. Arbetet är i full gång.

Citat: EU:s miljardprojekt för att kopiera den mänskliga hjärnans funktioner till en dator går vidare, trots konflikter kring projektet. Den kontroversiella forskaren Henry Markram fortsätter inom projektet med att bygga en dator som kan simulera, alltså fungera som, en verklig mänsklig hjärna. Slut citat.

Med detta kan förståelsen av kopplingar fås att till viss del hjälpa till med att lösa vissa sjukdomar och dess botande.

Men en sak kan detta säkert inte förstås. Hur den mänskliga hjärnan fick ett medvetande och vad detta är.

Så länge vetenskapen vägrar tro på eller arbeta utefter att människan har ett medvetande vilket inte kan vägas eller mätas enligt kvantitativ forskningsmetodik kommer mysteriet att fortgå och forskningen stå still om detta.

Men visst är forskningen om hur alla kopplingar i hjärnan kan fungera bra att forska om. Det kan ge botnings- och kunskapsförklaringar på sjukdomar och skadors botande vilka vi idag inte klarar av.

Att vara flitig är att vara robotaktig?

Flit är en dygd.

Barn förr uppfostrades till detta mantra. Till att vara flitiga arbeta koncentrerat och duktigt i skolan för att lära sig att vara detsamma när de sedan kom ut i arbetslivet vid 13-14 årsålder.

Ingen var arbetslös alla fick arbete som sökte detta. Industrisamhället behövde mer arbetskraft än vad som fanns.

De äldre i dag förstår därför inte dagens samhälle. De levde i en tid (jag med) då det var självklart att alla arbetade och hade ett arbete. Det var bara att välja efter fallenhet och intresse eller om man ingen utbildning hade första bästa arbete på närmaste möjliga avstånd från hemmet.

Därför finns det fortfarande i dag många som tror att arbetslösa är arbetsslöa och är människor som hellre lever på bidrag.

Denna våg har Alliansen kommit till makten på och förändrar just nu samhället efter dessa gamla inriktningar av tro på arbete för alla finns.

Man ser samhället som det en gång var och människor som lärda att inte arbeta utan istället genom föregående regeringar försöka undvika arbete så mycket som möjligt.

Tyvärr är detta sanningen som ligger bakom mantrat jobblinjen. Man ser inte att samhället i dag inte behöver så mycket människor i produktionen eller i övrigt.

Detta då lönsamhetsökningar innebär att producera varor eller tjänster hela tiden förbilligas genom att minska på personal och öka mekaniseringen och då det går flytta produktion till länder med slavliknande förhållanden där ex barnarbete ses som lönande oberoende av hur det drabbar barnet.

Försöka att förstå, det är människans dilemma.

Offray de La Mettrie ansåg att människan skulle ses som en mekanisk maskin. En maskin vars rörelser kunde och borde ges mekaniska förklaringar. Själen ansåg han sig tillkommen för att ge teologerna tillfredsställelse i deras syn på verkligheten.

Människan är ett objekt för naturvetenskapen inte för teologin ansåg han och pekade på upptäckten av att muskler kunde dra sig samman utan påverkan från nervsystemet.

Uppfattningar av att se människan som en mekanisk varelse istället för en Gudsskapelse med en själ började bli vanligare under 1700-talet.

Naturvetenskapen sågs som den vetenskap som kunde förklara alla skeenden genom naturlagar. Mekaniken sågs som framtidens möjlighet till ökad produktion och förbättrade levnadsförhållanden. Snart skulle vävstolen uppfinnas och med den massproduktionen av textilier.

Framtidstron var stark men skulle öka än mer under nästa sekel. Mettrie var en av pionjärerna som framförde en syn på en mekanisk materialistisk verklighet där allt snart skulle kunna förstås och kontrolleras genom naturvetenskapens landvinningar. Tyvärr eller kanske tursamt nog fick dessa pionjärer inte rätt. Ingen i dag ser människan som en maskin eller bättre utryckt en själlös robot. Om så varit möjligt hade det varit lätt att trycka på rätt knapp för att styra mänskligheten. Till viss del kan karismatiska ledare detta men då inte genom någon naturlag utan känslomässigt och det är inte en naturlag som kan utnyttjas av alla och envar som önskar detta. Alla påverkas inte.

Robotar och människor har den skillnaden att för vart nytt moment en robot ska lära sig får ny programvara sättas in. http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article73401.ece

Detta kan ses som att när människan ska lära ett nytt moment måste ny kunskap läras in och i roboten skulle detta då motsvaras av ny programvara. Visst finns likheter. Men ändå inte. Människan kan utifrån sina tidigare erfarenheter genera nya idéer när nya krav ställs utan att få ny programvara eller inlärning. En robot kan inte lära nytt utifrån gammal programmeringskunskap. Vid akuta eller oförutsedda händelser står roboten där som ett dumt får och blir handlingsförlamad.

En människa handlar i en akutsituation eller vid nya händelser även om denna aldrig upplevt situationen tidigare. Människan försöker lösa problem som uppstår vid skilda slag av händelser även vid produktion. Roboten behöver viss form av övervakning och hjälp vid problem. Detta är skillnaden mellan en själlös maskin och en människa. En människa kan och kommer aldrig att kunna förstås helt ut just därför att denna har en andlig psykologisk verklighet som inte går att fullt ut undersöka eller kontrollera.