Trälsamhället är här igen

Vi har redan till viss del skapat ett samhälle med ett A och B lag på arbetsmarknaden.

B laget är de som går på praktik gång efter annan och aldrig kommer längre. De utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare och statistikberoende arbetsförmedlingar i syfte att visa på att människor är i åtgärd.

I dag börjar man även tala om att sänka ingångslöner och att det ska finnas ungdomslöner. Ting och förslag som aldrig skulle kunnat realiseras för 40-50 år sedan.

Men sedan har vi det som i första hand pekar mot ett accepterat trälsamhälle.

De som är i steg 3 i jobb och utvecklingsgarantin. Oftast äldre med ett långt yrkesliv bakom sig och som lärt sig vad plikt och arbete innebär. De har av någon anledning blivit av med sitt arbete. Det kan vara företagsnedläggning eller rationaliseringar som gjort det eller hälsan.

Nu ska de leva på 65 % av sin a-kassa resten av sitt yrkesliv fram till pensionen, då ingen anställer dem. Men som om det inte är nog av förödmjukning ska de även få en uppgift, en anställning utan lön, om de vägrar mister de sina 65% av a-kasse-försäkringen.

Om inte gratisarbetande är träldom, vad är det då?

Därför påstår jag att vi skapar ett modernt trälsamhälle, där de som inte kan passa in tvingas till gratisarbete för de välbeställda, som utöver detta får ca 5000 kr i månaden för att de tar emot en träl. 

Ett bra samhälle fostrar goda människor, ett uselt onda människor.

Vad är vårt? Hur bedömer vi ont eller gott?

Kan man påstå att det någonsin funnits ett gott samhälle? Med gott menas ett där alla hjälps åt och hjälper och stöttar de som har det svårt. För att det ska kunna bli gott måste samhället ledas av personer som vill alla gott, inte bara sig själva. Många gånger är personer i maktställning där för att själva få fördel av sin position. Så har det alltid varit och så är det ännu.

Genom att gynna vissa grupper i samhället får vi ett segregerat samhälle, i dag gör alliansen detta mot de som de föraktfullt kallar bidragsberoende. För inte så länge sedan var det judar som misstroddes i Europa, i dag är det de bidragsberoenden, vilka egentligen är försäkringstagare vars försäkring de tvingats använda.

Men i ett gott samhälle skulle ingen behöva tigga eller få varken bidrag eller behöva försäkringar. Alla skulle få vad den behövde och själv skulle denne hjälpa till att stötta den som riskerade att hamna utanför.

Men då vi inte har och troligen inte kan få ett sådant idealsamhälle där alla betyder något positivt har vi det ondskans samhälle vi har. En ond regim och egoistiska samhällsmedborgare som stöttar dessa regimer för att förhoppningsvis vinna ekonomiskt på detta.

Att sedan andra får lida på deras bekostnad ursäktas med att alla inte är lika mycket värda och att den som hamnar utanför får skylla sig själv, då det ses som att alla har samma möjlighet till arbete och hälsa.

Vi har därmed inte ett bra samhälle för alla utan enbart för en utvald grupp. Utvaldheten görs av de styrande genom att de fått mandat att göra detta av sina väljare.

Vad tjänar Borg eller Reinfeldt personligen på att arbetslösa har fått usel möjlighet att försörja sig på sin försäkring?

Se i gamla telefonkataloger, här har alla en titel framför sitt namn. Se på gamla gravstenar på kyrkogården, här har alla män en titel som följde hushållet. Doktorns fru kallades Doktorinnan. I hushåll av enklare slag, som ex lantbrukare, kallades hustrun för dennes hustru.

Men vad jag vill ha fram är att tidigare titulerades man med titel före namn.       

I dag varken tituleras eller presenterar man sig med titel.

Varför? Troligen då man inte har samma arbete hela livet och titlar därmed blir mindre värda, undantaget är kungahuset där titel används fortfarande.

Men jag tror titelanvändandet kommer tillbaks. Detta då människor i dag sorteras efter om de har arbete eller inte, genom att segregeras utefter skattetabellen, inte efter inkomst eller försäkringssumma per månad utan efter om de har en titel som visar på arbete eller inte.

Lägst titel blir då i framtiden långtidsarbetslös, vilket säkert kommer att klassificera människor än mer.

En fråga i sammanhanget är varför en moderat anser att denne tjänar på en segregerande politik av det slag vi har nu. Vad blir den egna vinsten för detta?

Alla är sig själv närmast. Vad tjänar ex Borg eller Reinfeldt personligen på att arbetslösa har fått en usel möjlighet att försörja sig på sin försäkring?

Samma fråga kan självfallet ställas till alla i Alliansen. Varför ser de sig som förmer än andra?

Vad är glädjen som de känner, då de sämst ställda får det sämre och de själva får det bättre genom lägre skatt?

Hur ser deras människosyn ut och varför?

Frihet finns inte längre

Mycket litet. Du kan inte röja ny mark i en orörd natur då all natur i Sverige i dag ägs av något eller någon.

Du kan inte söka tillfälliga arbeten och lagligt ta emot en lön utan att skatta för den och då du skattar finns du åter i ett register som boende på en plats.

Du kan inte odla all din mat, slakta dina djur och ta ut virke ur en skog som du inte äger och där bygga dig en boning. Du måste äga den mark du bygger på, finnas med i ett fastighetsregister och du får inte jaga och fiska hur som helst.

Det finns jakttider och det finns lagar som reglerar var och hur och vem som får göra detta på en viss plats. Du får äga ett fiskespö men om du ska ha ett jaktgevär så måste du ha jägarexamen och söka licens för vapnet.

Allt detta ovan är en uppräkning för att visa att du inte kan bli självständig i dagens samhälle då detta är genomsyrat av lagar och normer för att kontrollera en stats innevånare.

Det finns ingen frihet av gammalt slag. Frihet i dag ses istället som ekonomiskt oberoende, för den som har ett arbete. Frihet att säga vad du tycker och tryckfrihetslagen, vilket innebär att säga och skriva nedlåtande om religiösa ting, arbetslösa och sjuka, men inte om sexuella minoriteter eller invandrare.

Om detta är ersättningen för riktig frihet låter jag vara osagt, men frihet har annan betydelse i dag än förr.

Samhällets utveckling har inget slutmål, bara förändringsiver.

Utveckling var tidigare, från 1700-talet och framåt, en utveckling för att göra livet enklare och mindre arbetsamt för människor.

Man började tro på att människan kunde bli herre över naturen och att allt kunde göras, bara kunskapen hittades.

Uppfinningarna kom slag i slag genom hela 1800-talet och en stor del in på 1900-talet.

Visst uppfanns mycket som var till en välsignelse för människor och levnadsstandardens ökning.

Men sedan fanns plötsligt det mesta som kunde förenkla och ge levnadsförbättringar.

Vad hände då, för nu är vi i vår tid? Jo, då inga behov fanns skapade man nya behov. Ex på detta finns inom alla områden.

För att ta ett ex. Alla nya konstruerade behov av att hela tiden vara uppkopplad och tillgänglig. Internets möjligheter till konstruerade behov som det numera populära Facebook. Nog klarade sig människan lika bra innan detta och liknande stressmoment kom.

Nya teveapparater, fler kanaler. Vem orkar se alla dessa kanaler? Vem har tid? Ingen, absolut ingen.

Vi var lyckligare och mer tillfredsställda när vi hade en enda kanal i teve eller för att inte säga ingen alls.

Allt detta är konstruerade behov. Det är ting som ej behövs för människan. Radion däremot är en uppfinning där människan har ett behov. Här kan man få samhällsinfo snabbt och lätt vid en krissituation i samhället. Bilder behövs inte då det ofta blir ett frosseri i andras olycka med skådandet av mänskliga katastrofer.

Jag påstår att vi redan har allt som behövs för mänskligheten, det handlar numera bara om fördelning så alla kan få användning av det som behövs. Behov av nya mobiltelefoner med design av skilda slag är ex på sådant som inte behövs men som är lönande att tillverka för konstruerade behov.

I dag är skapande till största del enbart förändringsiver som inte alltid förbättrar, tvärtom, men skapar nya behov för att ge lönande försäljning.

Detta är meningslöst.

Företagande kan istället koncentrera sig på att producera och sälja det som behövs. Livsmedel till tredje världen finns behov av, skolor mm.

Vi i västvärlden har det vi behöver, och mer än det. När många här kan konsumera lyx medan människor på andra platser inte kan få mat för dagen.

Då visar detta på hur fel kapitalismen är och hur usel människan är mot sina medmänniskor. Ondskans lakejer styr och har oftast gjort det genom historien fast människan är fri och kan välja en motsatt väg än den egoistiska.

Dock finns något där mycket av utveckling fortfarande brister och det är läkar- och medicinvetenskapen. Här blir vi aldrig i balans med människans behov.

Tag klivet över den tröskel som du har att gå över.

Ett steg i taget brukar man säga och du närmar dig det mål du hoppas nå. Det viktiga är inte att komma fram snabbt utan att inte ge upp, hur små steg det än fodrar för att inte stanna upp.

Vägen kan kantas av mer eller mindre svåra hinder. Trösklar att ta sig över.

Kanske du aldrig når ditt mål i livet. Men det viktiga är att inte ge upp utan ta små små steg närmre detta. Planera för nästa möjliga steg, om det lyckas är det bra annars omplanera och försök igen.

Att nå fram är som sagt inte det viktigaste utan det är att vara på väg.

Den dag du ger upp och inte tar nästa steg eller planerar nästa steg då är faran att du inte kan ta andra steg heller på livets väg.

Att ge upp är första steget mot utplåning. Din utplåning.

Ser du stjärnan i det blå?

Ja, om du lyfter på huvudet och ser uppåt en mörk natt och molnen inte skymmer sikten ser du troligen många stjärnor.

Men ovanstående rubrik behöver inte tolkas så krasst. Det betyder även att du kanske ser lösningen på dina problem i fjärran och hur du ska nå dit för ett lugnare livsmönster.

I detta fall innebär då stjärnan hoppet. Inte att förväxlas med blå dunster, vilket innebär bluff och båg i betydelsen dagdrömmar som inte kan realiseras.

Istället ska du se det som möjligheter och en väg att gå.

Ser du stjärnan i det blå? Om inte, sök den.

Den finns, och där du ska söka är inom dig själv.

Lycka till med att hitta den.

Vad är att vara frisk? Varning: bliv inte sjuk!

Att inte ha behov av att söka läkare på grund av fysiska eller psykiska upplevelser av negativ art?

För många är det säkert så. Andra ser det som att vara på benen och klara av vardag och ev arbete utanför hemmet.

Att vara frisk är inte något som kan ses som annat än en subjektiv bedömning. En person som anser sig, och känner sig, fullt frisk enligt de premisser denne har för begreppet, kan vid en undersökning av en objektiv läkare anses mycket sjuk i någon åkomma.

I dag och i Sverige bedöms en person som frisk och arbetsför efter en viss tid.

Är du inte frisk efter en viss tidsperiod kan du lämnas vind för våg och ingen bryr sig om dig. Du sänds till arbetsförmedlingen, men dessa kan inget göra för sjuka personer. Vilken arbetsgivare anställer en person som inte kan arbeta?

Detta är bara ytterligare ett exempel på Alliansens mantra arbetslinjen, vilket har en begreppsmässigt naiv betydelse. Vi ska satsa på arbetslinjen, inte bidragslinjen. Men vad innebär detta?

Enbart att den som inte kan arbeta, inte får ett arbete eller inte passar in i arbetsmarknaden av andra skäl, ska segregeras ekonomiskt till varning för andra så att de som kan arbeta verkligen gör det.

Det har lite likhet med hur man behandlade brottslingar förr. Man torterade dem så grymt man kunde på öppen plats och tvingade människor att se på. Detta för att visa hur det gick om man inte följde lagen och normerna.

I dag är de utförsäkrade en varning för de arbetande på hur det går om de, av någon anledning, slutar sina arbeten om de inte först har ett annat.

Projektion blir ursäkten för att må dåligt

En person som mår dåligt ser snart andra som skyldiga till att denne mår dåligt. För att må bättre vill denne gärna att andra ska veta att denne mår dåligt på grund av de andra och önskar på alla sätt som ges möjlighet visa detta. Målet är att dessa då ska må sämre med anledning av att de fått den förstnämnde att må dåligt.

När så väl ev sker och den förstnämnde upplever detta, mår denne bättre. Denne har då projicerat sitt dåliga mående på den andre och mår bättre av detta alternativt vet att den andre också mår dåligt.

Det har blivit jämvikt och hämnden är ju ljuv som det heter, även om den riktas mot icke skyldiga i detta fall.

Men den som mår dåligt har fått en ursäkt inför sig själv för att må dåligt. Det är ju på grund av några andra denne mår dåligt, har personen konstruerat fram i sin verklighetskonstruktion.

Människan är en projicerande varelse i många fall. När denne skapar ondska, kärlek eller någon annan känsla är det ofta med uppfattningen att någon annan är skyldig till detta.

De privata helveteskonstruktörerna

Ju mer som en person ser som privat desto mer begränsar denne sitt liv och sina möjligheter.

Privat kan vara bra ibland men kan bli till en förbannelse i andra sammanhang.

Gränsen kan bara den enskilde dra men gränsen för vad som är vad skiljer sig mellan människor beroende på miljö vid uppväxt och hur arvsanlagen ser ut.

Vi har alla sett de ensamma olyckliga människor som drar på stan, det lyser ur dem hur ensamma de är, men samtidigt är de så frustrerade att de inte önskar social samvaro.

De bryts sakta ner och ingen bryr sig om dem. De har inga anhöriga eller så har de brutit med dem.

Många går på droger eller psykofarmaka och det tragiska slut som väntar dem lyser ur deras kroppshållning och döda blickar.

Varför blev det så?

I många fall genom att de överdrivit vad de såg som privat och därigenom slutade ta kontakt med medmänniskor eller lät ev vänskap ebba ut genom att inte visa initiativ till att behålla den.

Det är människor i skuggans värld. Udda personligheter som skrämmer andra ju längre ner i navelskådande de sjunker.

Livet kan bli tragiskt. En del skapar sitt eget inferno och kommer aldrig att kunna bryta detta onda som i första hand drabbar den enskilde själv.

De har hamnat i sitt eget konstruerade helvete här på jorden.

Ser du vad jag ser, eller tvärtom?

Säkert inte. Det en person bedömer på ett sätt bedömer någon annan tvärtom.

Vi har alla olika sätt att se på något. Vi ser som vi lärt oss eller har arvsanlag att se saker på. Optimistiskt eller pessimistiskt, allt beroende på hur vi sett på saker tidigare och fått detta bekräftat.

Våra misslyckanden eller lyckanden har präglat oss och ju äldre vi blir desto svårare får vi att tänka om utifrån en specifik händelsekedja. Vi blir allt mer konservativa i vårt tänkande även om vi är radikala i vår samhällssyn.

Vi ser eller tolkar som vår förförståelse är, inte utifrån att vi kanske skulle tänka om.

Krångligt att ta till sig? Säkert för en del, inte för andra, men tänk på detta som står här, det kan vara bra men kan även vara omöjligt att förstå för en del.

Allt beror på vem du är och hur du präglats av livet.

Din miljö, dina arvsanlag eller av dig själv.

Hur förbereder man sig i vår föränderliga tid till ett vuxenliv?

Tidigare lärde föräldrarna sina barn om hur vuxenlivet var och barnet socialiserades in i ett samhälle och dess sammanhang.

Man visste som barn vad som förväntades av en som vuxen och man lärde sig hur livet var, familjen fungerade och arbetet skulle utföras för bästa möjliga lönsamhet.

I dag kan inte föräldrar lära barnet detta. Det som lärs ut lärs ut tillsammans med föräldrar och förskolepedagoger och det är inte ovanstående som lärs ut. Det är omöjligt att lära för livet då samhället och normerna förändras allt snabbare. Politiken och vad som anses rätt och riktigt förändras även den minst vart fjärde år och vanligast utefter de nya budgetarna som kommer två gånger per år. Allt är relativt utefter föränderliga ideologier och lönsamhetskalkyler.

Barnet som växer upp måste lära att det ska komma in i ett sammanhang med livslångt lärande utan fasta dogmer utan istället föränderliga sådana. Arbete är det inte säkert det kan få som vuxen och om så blir fallet blir arbetet något som måste läras om kontinuerligt och arbetsplatser bytas utefter rationaliseringar och nedläggningar.

Familjen är relativ och tillfällig, nya konstellationer görs kontinuerligt och släktskap blir meningslösa i alla sammanhang utom då det gäller att hitta rätt person som ska betala underhåll när nästa partner gör entré.

Ingen kan med andra ord lära för livet i dag, enbart för tillfället så personen kan leva i nuet som innebär att förverkliga sig själv. Ett begrepp lika obegripligt att analysera och få mening i som Alliansens begrepp jobblinjen. Alla har sin egen tolkning av detta begrepp. 

Planetforskningen skapar en tro och ett hopp hos alla

Det söks liv i universum. Man har hittat planeter runt andra solar. Ännu så länge dock i första hand jätteplaneter då dessa är lättast att upptäcka med dagens teknik.

Det skulle varit förvånande om inte de flesta, kanske alla, solar (stjärnor) inte haft planeter runt sina kroppar.

Det finns säkert fler planeter i universum än det finns stjärnor.

Men finns det då något slag av liv på någon av dessa?

Byggstenar för att skapa liv finns säkert på oräkneliga platser i universum. Men det är inte samma sak som att dessa tillsammans skapat liv eller ens finns tillsammans för den möjligheten.

Så lätt skapas inte liv, anser jag. Vad är liv och varför finns det? Vad är en människa? Det är frågan alla filosofer frågat sig. Visst, vi kan dissekera en människa och tala om vilka grundämnen som ligger bakom att en människa finns. Men det besvarar ingenting mer än det materialistiska innehållet.

Varför människan blev till och hur människan blev en tänkande och kännande varelse som vi upplever det, besvaras inte.

Kan svaret vara att evolution skapas när något fått liv?

Säkert kan det besvara en del. Men innan detta sker måste en skapelse ske. Min övertygelse är, hur omodernt den än låter i dag, att Gud skapade allt och i denna skapelse finns en evolution vilket innebär att skapelsen fortsätter. Ser vi på universums utvidgande vilken accelererar, ser jag det som att skapelsens evolution är accelererande.

Varför vet vi inte. Men jag är övertygad om uniciteten i detta och därmed att Jorden är den enda plats där liv finns och att det skapats och inte slumpmässigt finns till. Skulle vi varit ett slumpens spel hade det verkligen varit förunderligt 

Vad innebär det att något är intetsägande

Ofta kan man höra politiker tala om något helt annat än det som en intervjuare eller motståndare frågar om.

Man talar förbi varandra eller försöker få publiken att intressera sig för något annat genom att byta ämne då man inte har rätt svar på en fråga som kan vara lockande för den publik som lyssnar.

Politiker försöker alltid hitta frågor till motståndaren som denne inte kan eller önskar svara på.

Genom detta blir det pajkastning eller intetsägande av en politisk debatt.

Programledare som försöker styra upp det som ska debatteras har ibland ett svårt arbete och misslyckas ständigt.

Är då politik intetsägande? Nej. Den som bestämt sig för att stödja ett visst parti eller som nu något block, hör vad den önskar höra, även när det inte sägs.

Sina egna uppfattningar hos det block denne stödjer och tvärtom från motståndaren vad som än sägs. Man tolkar utefter egna fördomar och egen vilja och sedan har det mindre betydelse vad som egentligen sägs eller inte sägs.

Det är hur politiskt ställningstagande blir till.

Det som lärs ut är ofta inte den senaste vetenskapen

Teorier i all ära men innan en teori tas som lämplig att lära ut på grundskole- eller gymnasienivå har många år gott och gäller inte fullt ut bland vetenskapen.

Nya paradigm har uppstått eller är på väg men inget sägs om detta i grund- och gymnasieutbildningarna.

Ett exempel på detta är strängteorin som är förhållandevis ny men som börjat gälla mer och mer. Detta kan bli nästa paradigm inom naturvetenskapen.

Men hur många av de som i dag går grundutbildningarna har läst eller hört något om denna teori i skolan? Ingen påstår jag. Den är en ännu ej accepterad teori i grundutbildningen. Fast den inte är lättare att falsifiera än ex BigBang.

Varför?

Hur är tanken möjlig?

Vad är en tanke? Kanske en impuls om att en reaktion är nödvändig. En varning, en orsak på något som orsakats i kropp, psyke eller bör uppmärksammas i omgivningen.

Men vad är den och hur är den möjlig?

Är människan ett ting av elektriska impulser som fungerar utifrån ex gravitationen och kanske något vi ännu inte förstår?

Är det detta vi förnimmer när vi nu börjar förstå att naturlagarna är fler och annorlunda än vad vi först trodde? Strängteorin är ett exempel som kan visa på detta.

Men varför krångla till allt och fundera över allt och härmed få allt krångligare teorier att försöka förstå, vilka alltid hittills visat sig hålla en tid för att sedan få allt fler anomalier och därmed pocka på att ett nytt paradigm behövs?

Det finns en enklare och troligare lösning av allt och alltet. Skapelsen.       

Varför har människan så svårt att ta till sig att den är skapad?

Kanske för att det gör att människan då ser sig som underställd denna.            

Jag vet inte, men själv anser jag att vi är skapade och ser inget konstigt i detta.

Abstrakt ses av många som konstigt

När någon ser uttrycket abstrakt få många intrycket att det är något som inte är för vem som helst. Istället ses det som något som man inte förstår men som några säger sig förstå för att vara märkvärdiga.

Abstrakt konst ses som något man inte förstår vad det föreställer.

Merparten av människor önskar se vad konst föreställer. Hötorgskonst har alltid varit populärt.

Men vad är då abstrakt? Jag vill påstå att det är enklare än vad man tror i gemen. Det är konst, vilken den som ser det själv ska lägga in en betydelse i som känns meningsfull. Meningsfullheten i detta fall är subjektiv och härmed även tolkningen.

Konstnären har en egen tolkning av vad det ska föreställa och har namngivit verket efter detta. Men hur man ser det konstrueras i betraktarens psyke. Man kan ta konstverkets titel som utgångspunkt och tolka därefter eller hitta en egen tolkning.

Skönheten eller meningen sitter i betraktarens ögon likväl som meningslösheten.

Genom detta bör abstrakt konst ses och då kan den ges en mening för alla även om det är milslångt mellan denna och hötorgskonst som även denna är meningsfull.

Glad eller tungsint, det beror på livsenergin

Mår du dåligt blir du tung till sinnet. Mår du bra känner du glädje.

Känslan beror på din energi. Många motgångar tar på din energi och du blir frustrerad och tungsint.

Många lyckosamma ageranden och du känner glädje.

Hur mycket som får dig till det ena eller andra stadiet beror på din normala livsenergi vilket innebär hur du är konstruerad genom arv och miljö.

En del klarar av den ena motgången efter den andra utan att bli tungsinta då de har en stor potential av livsenergi. Medan andra inte klarar en liten motgång utan att bli frustrerade då deras energi är låg från början.

Vi är alla olika och måste ses som sådana. Alla är inte starka psykiskt. Alla är inte heller svaga psykiskt. Därför är det så oerhört viktigt att rätt person hamnar på rätt plats i livet.

Alla behövs, men alla kan inte ersätta vem som helst.

Att dagdrömma är livsviktigt vid ett löpande bands trygghet

Du som arbetat på fabrik vid ett löpande band, hur själsligt dödande kan inte det vara? Jag har själv gjort det.

Man lär sig uppgiften, sedan går allt på rutin men tiden blir otroligt lång mellan rasterna.

För att inte bli helt utraderad som människa och bli som en robot måste man lära sig att dagdrömma.

Se små detaljer av skillnader i det man gör. Då först går det att arbeta utan att tiden blir ändlös.

Du som arbetat utefter ett löpande band i många år förstår hur jag menar.       

Du som inte gjort det förstår inte.

Men samtidigt är det löpande bandarbetet en trygghet. Du vet vad du ska göra dag för dag och behöver inte engagera dig i något annat eller vara social.

Allt har en fördel och nackdel.

Sedan ska naturligtvis inte ett arbete slita ut kroppen.

Men det är en annan sak.

Undersöker du ofta din närmiljö?

Närmiljön är den miljö där du lever. Den du dagligen promenerar längs med och där du ev tillbringar din vardag om du har ett arbete.

Om inte, ta dig tid att göra detta. Sänk din blick och se vad som växer längs gångbanan och hur detta skiftar dag för dag och ser ut i olika väder och ljus.

Se efter vilka detaljer som ändrats dag för dag där du vistas. Jag lovar, det förändras alltid på något sätt.

Gå inte i din egen värld när du är ute eller på en plats du ofta besöker. Stäng av MP3 spelaren, upplev var du är, lyssna, lukta och se verkligheten.

Det ger ett betydligt mer givande liv än något som spelar i öronen eller självförsjunkande tankar som isolerar.

Lev, upplev och se. Närmiljön kan ge, och gör det om man är uppmärksam, lika stora psykiska upplevelser som en Thailandsresa eller liknande. Men man måste då lära sig att använda sina sinnen och inte döva dem.

Om alla människor är unika, vad är då normalt?

Vi får alla veta att vi är unika och att ingen människa är den andra lik. Vi har alla egna fingeravtryck som vi präglar verkligheten med.

Ingen har varit lik någon annan sedan människan kom till och skapades. Vi ingår i en skapelse som fortskrider och som vi utan tvekan kan kalla evolution. Evolutionen är ett bevis på Guds skapelse, inte tvärtom som många fått för sig.

Men om vi nu alla är olika och alla alltid varit unika individer psykiskt som fysiskt, vad innebär det då att vara normal?

Knappast en psykisk eller fysisk status. Man kan däremot se normalitet som det svenska lagom. Inte för mycket och inte för litet. Något som kan accepteras utifrån regler och normer i en viss tid.

Om man tillhör detta lagom kan man accepteras. Men det innebär inte att man inte är olik andra. Man är fortfarande unik men vissa idéer ex bör man inte förverkliga om de ses som icke lämpliga i den tid som man hamnat i.

Utseendet kan man i dag förändra hur man vill genom kosmetika och operationer. Därför ser vi många som ser mycket lika ut då dessa försöker likna det vanligaste skönhetsidealen av vår tid.

Känslan av att saker och ting är overkliga

Många har säkert upplevt overklighetskänsla i vissa situationer som snabbt uppkommit.

Som gammal science fiction fan kunde man få den känslan när man läste något som vände upp och ner på den verklighet man skapat inom sig. Man fick en känsla som i science fiction sammanhang kallas ”sence of wonder”.

En bok inom detta gebit, i vilken jag upplevde detta, var

 ”Återkomst till morgondagen” av L Ron Hubbard. En bok han skrev innan han blev berömd för sin egenkombinerade religion scientologin och som inget har med denna att göra.

Överraskande känslomässiga upplevelser kan ge samma känsla. Många har säkert upplevt detta när vardagen vänds upp och ner genom någon oväntad plötslig händelse.

Man ska dock inte jämföra det med en chockartad händelse då chocktillstånd är något helt annat och istället är förlamande psykiskt. Istället ska känslan ses som när man upplever att man fått svar på något man inte ens ställt frågan på.

Det kan kanske ha viss likhet med frälsning eller andra mirakulösa upplevelser.

Att fundera ut en mening

Är det inte det vi alla gör dagligen och alltid? Funderar ut en mening och ser en mening i att göra något just nu och inte senare.

Skulle vi inte göra det hamnar vi i ett tillstånd av apati där vi inte ser en mening i någonting.

Meningar kan var subjektiva eller altruistiska men har en gemensam nämnare, att tillfredsställa något behov.

Behov av att ses som betydelsefull, antingen för andra eller egoistiskt.

Att fundera ut en mening för ett handlande kanske inte är så vanligt. Meningen ses utan att man funderar ut den. Om behovet av att fundera ut en mening behövs för ett agerande finns det troligen hos personer som är på väg att ge upp och som riskerar att hamna i ett apatiskt tillstånd.

Men däremot finns behovet att fundera ut en mening hos alla som önskar en förklaring på något som hänt. Något någon annan gjort och för nyfikenhetens stillande i någon av alla naturens eller filosofins teoriverksamheter.

Tidsbestämning är subjektiv om man inte gör den med en klocka.

Oj vad tiden gick fort. Så långsamt klockan går.

Känns det igen? Beroende på vad man gör eller vad man väntar på upplevs tiden olika.

Två personer som tillsammans hjälps åt med en uppgift kan uppleva tiden på olikartat sätt. Den ena tycker tiden kryper fram medan den andra upplever att den går snabbt.

En som är nyanställd upplever ofta den första tiden och allra mest den första dagen som att tiden står nästintill stilla. Medan arbetskamraten tycker tiden flyger fram.

Den som upplever att tiden står nästintill still kommer efter några veckor att uppleva att tiden går snabbt. Det beror på att då börjar personen kunna sitt nya arbete och rutiner har arbetas fram. Koncentrationen behöver inte vara på helspänn längre och tiden känns gå fortare då personen kan tillåta sig att slappna av lite mer.

Den som arbetat länge på samma plats upplever tiden som snabbt förflyktigad.

Tidsupplevelse beror på vad som förväntas av en, hur tiden kontrolleras och om personen kan ta egna initiativ. Tid är med andra ord en subjektiv känsla utifrån något mätbart eller något upplevande just nu.

Är du närvarande eller frånvarande? Plus boktips!

Frågan kan vara dum men likväl finns en substans i den.

Är människan närvarande psykiskt i alla situationer där denne bör vara det eller ses vara det?

Nej, långt ifrån. När arbetsuppgifter blir rutinartade är människan ofta i fantasins domäner då denne ej behöver tänka på vad hon gör utan följer de rutiner som alltid fungerat.

Men det är då olyckan kan vara framme, den överraskande olyckan som händer just för att rutinerna avbryts av något i arbetsuppgiften som inte hänt förut. Något händer. Utifrån kommer något och stör eller om det är en maskin något händer med denna som aldrig hänt tidigare eller som man trodde inte kunde hända och så är skadan där.

Frånvaro kan även vara att en person ses uppmärksam i umgänget med någon eller ses följa en föreläsning koncentrerat. Men det är egentligen enbart ett sken av uppmärksamhet då personen planerar något helt annat, morgondagen kanske.

Motsatsen finns också, en person ses ointresserad ut men är egentligen djupt koncentrerad. Allt är möjligt, att bedöma något eller någon blir ofta subjektivt och därför ofta helt galet.

Jag lånade en bok skriven av dominikanersyster Sofie Hamring med titeln Om jag glömmer dig Jerusalem. Möten mellan judedom och kristendom.

Jag rekommenderar denna bok varmt då jag lärde och förstod mer av vår bibels berättelser och tidsföljden i denna efter att ha läst boken. Många aha-upplevelser levererades.

Pedagogik är en behandlingsform

Att lära ut är en form av att behandla en annan människa för att forma denne till att kunna något denne inte kan.

För detta ändamål finns många olika former att gå tillväga. Från början var våld en metod, att banka in kunskap som ansågs viktig att kunna.

Numera finns inte denna form då man numera vet att alla inte kan lära på samma vis och inte kan bankas in kunskap på.

Det finns däremot ett otal så kallade pedagogiska inriktningar att tillgå.        Egna och utarbetade. Alla dessa kunskapsförmedlingsinriktningar kallas med ett gemensamt ord i dag pedagogik. Detta begrepp är sedan i sin tur uppdelat i många olika inriktningar. Allmän, idrotts, pedagogisk-psykologi, sociologisk-psykologi mm mm.

Sedan finns olika skolor av detta, Montessori m.fl. Utöver det som sagt egenkombinerade på en särskild läroanstalt. Skolor som koncentrerar sig på att lära en viss kunskap. Gymnasier som kallas fotbollsgymnasier, it-gymnasier mm.

Allt är därmed en enda röra av pedagogik utifrån den tidsanda som råder i dag. Förändring till leda, experiment till leda inom område efter område och besparingskrav från politikerna. Samtidigt som utbildning fortfarande är en klassfråga.

För ett tag sedan kom ytterligare en rapport av samma slag som vi sett lite då och då under hela 1900-talet och som fortfarande gäller. Att barn från hem med icke studievana föräldrar presterar sämre i skolan.

Detta är det enda som är sig likt och aldrig kommer att förändras. Det är min övertygelse, oberoende av alla pedagogiska experiment.

Pedagogik har blivit en lekstuga för pedagoger.