Vad är meningen med att hålla ett tal?

Varför hålls tal och vilken är meningen?

Förr var det kanske för att den som gav talet på en bankett, middag o.s.v därigenom fick en fördel hos den som talet riktades till. Man berömde denne för vad den gjort och stod för och räknade därmed med att få fördelar av detta.

Vem som helst ansågs inte lämplig att hålla ett tal. Sedan spred sig detta till allmogen som även dessa började hålla tal på bemärkelsedagar men då av lite annan karaktär. Här florerade humor och berättelser av minneskaraktär av vad den som talade tillsammans med den tilltalade gjort under ungdomsåren, vänskap eller arbete.

Numera är tal mest en tradition uppskattat av få, men ofta mest skämtsamma eller ironiska i många sammanhang. Ingen räknar med fördelar efter att ha hållit ett tal utan det är bara tradition, där man rosar eller skämtsamt talar en stund under det att skratt och applåder florerar.

Undantag kungamiddag etc, här finns allvaret fortfarande i talsammanhang.

Att fundera ut en mening

Är det inte det vi alla gör dagligen och alltid? Funderar ut en mening och ser en mening i att göra något just nu och inte senare.

Skulle vi inte göra det hamnar vi i ett tillstånd av apati där vi inte ser en mening i någonting.

Meningar kan var subjektiva eller altruistiska men har en gemensam nämnare, att tillfredsställa något behov.

Behov av att ses som betydelsefull, antingen för andra eller egoistiskt.

Att fundera ut en mening för ett handlande kanske inte är så vanligt. Meningen ses utan att man funderar ut den. Om behovet av att fundera ut en mening behövs för ett agerande finns det troligen hos personer som är på väg att ge upp och som riskerar att hamna i ett apatiskt tillstånd.

Men däremot finns behovet att fundera ut en mening hos alla som önskar en förklaring på något som hänt. Något någon annan gjort och för nyfikenhetens stillande i någon av alla naturens eller filosofins teoriverksamheter.

Rehabilitering, för vem och för vad?

Precis som coachning blivit allenarådande i dag har rehabilitering blivit detsamma.

Men för vem och varför?

I bästa fall kan någon få hjälp, men mot flertalet är det bara ett hån som verkställs. Allt kan inte rehabiliteras. Allt kan inte friskförklaras utefter lagar och ideologier.

Liksom coacharnas många gånger tramsideologi som i de absolut flesta fall enbart är framgångsrikt för coacharnas plånböcker är rehabiliteringsföretagarnas sammanledes.

De insatserna riktas mot får ingen större nytta av dessa, i många fall flummiga, insatser från dessa lycksökare.

Vi har arbetsförmedlare som kan coachning bättre än utomstående och vi har läkare med vårdinrättningars kompetens som kan rehabilitering bättre än försäkringskassor och sociala myndigheter.

Att tramsa till det med nya aktörer kostar mer och ger ingen förbättring för klienterna. Kostnaderna för samhället blir många gånger högre med fler aktörer som fingrar i människors misär.

Trams och dumheter skapat av människor som aldrig behövt kämpa för att få ett arbete har skapat en ideologi som den Alliansen ligger bakom och på allvar tror på, vilket gör att plågan för de som är utanför och ibland fötts in i ett utanförskap, får numera känna av utanförskapskänslan än mer.

Skamkänslan har ökat för många, men de som borde skämmas är ideologerna inom Alliansen, vilket de inte gör, utan tvärtom är de stolta över sin segregationsökande ideologi.

De ropar stolt ut att ”det är jobblinjen som gäller.” De som har jobb ska gynnas på bekostnad av de som inget har.

”Vi är emot bidragslinjen, och de som har detta ska bekämpas så de vet att de lever på bidrag” är budskapet.

"Vi ska öka föraktet mot dessa” blir budskapet.

Svenska folket tar detta till sig och avskyr de som är utanför gemenskapen i arbetslivet och njuter av att segregera genom att, utan protester, ta emot den ena skattesänkningen och lönehöjningen efter den andra medan ex långtidsarbetslösa inte fått ett öre extra sedan 2006, enbart sänkningar av ersättning för sin ofrivilliga arbetslöshet, vilken Alliansen lovade ta bort.

Alliansen består av smarta män o kvinnor och kommer genom detta att åter vinna ett val genom att använda människors känsla av gemenskapen vi mot dom - som är utanför.

Debatter tolkas efter förutfattade meningar.

Lyssna på en politisk debatt. Du kommer att tolka motståndarens åsikter i förhållande till dina åsikter som att denne inte besvarar de frågor din politiker ställer utan bara försöker slingra sig.

Däremot kommer du att uppfatta din politiker som rak och koncis. Din ideologi ger denne ord för och motståndaren med motsatt ideologi blir du mer och mer irriterad på för att denne som du tycker slingrar sig och talar om helt andra frågor fast denne får raka frågor som du uppfattar det från din politiker.

Men tänk då på att din vän eller kollega som har motsatt uppfattning som dig politiskt, upplever att det är din politiker som slingrar sig och dennes som ger raka svar.

Med andra ord tolkar man svar och frågor utefter den förförståelse och ideologi man har. Man vill ha bekräftat sin uppfattning av motståndarpolitikerns politik och sin egen politikers goda politik.

Förutfattade meningar styr därför oftast politiska debatter. Man förväntar sig att motståndaren ska slingra sig då man anser att dennes politik inte är sund medan man ser sin egen politiker som ärlig och rak. Så är människan i allt, man har förutfattade meningar om de flesta och det mesta. Att förändra dessa är otroligt svårt.